Danger Within

Eld!

Ta betäckning.

Eld!

-Har du sett vilken latmask? -Ja, verkligen.

NORRA ITALIEN SOMMAREN 1943

Ett, två. Ett, två.

Ett, två.

Det är självklart med tanke på hur snabbt man får veta det.

Rött borde trumfa.

Var är björnarna?

Välkomna till butiken, mina herrar.

Guildenstern.

Det är din tur, Guildenstern.

Vi ska spela pjäsen

om en vecka.

Capitano Benucci!

Capitano Benucci!

Får jag byta ett par ord?

Det är jag, sir. Lester.

Förlåt. Lycka till.

Vad?

Vad hände?

Radion. Fort!

Undan från stängslet.

Det här är bara dumt.

Hjälp till att få dem att backa.

-Inga fler katastrofer. -Ska vi inte protestera?

Det gör jag som det högsta brittiska befälet här.

Undan!

Okej. Vi backar undan.

Vi kommer få betala för det. Som alltid.

De stänger av vattnet eller håller inne posten eller nåt lika hemskt.

Vem gav de här?

-Du. -Inget bud.

Inget bud.

Tre, inga trumf.

Dubbling.

Varför ska alltid nån spela hjälte

i varenda läger och paja allt för oss andra?

Tvätten är här.

Klotter, klotter, klotter.

Ska du inte ge flickan en paus, Romeo?

Vad har du för storlek på kängor?

Fyrtiotvå, tror jag. Hur så?

Stampa på den.

Varför åker jag alltid på det?

Allvarligt tala, Tony. Vecka på vecka, månad på månad.

Vad kan du ha att säga henne? Låt mig se.

Kan du sluta lägga din jäkla näsa i blöt?

Upp med hakan. Det är ingen idé att grubbla.

Det var rena jäkla oturen.

Otur? Knappast!

Dickie hade inte en chans.

Den där lismande råttan tjallade.

Benucci väntade med dragen pistol.

Men hur hade han kunnat veta?

Han bor inte ens i de vanliga barackerna.

Han äter ensam. Han sover ensam.

Vi bevakade honom hela tiden.

Han kan omöjligt ha vetat nåt.

Han visste ta mig tusan.

Han stod vid stängslet precis innan Dickie gick.

Han vet var tunneln är. Han stirrade på platsen vi skulle komma ut.

Ingen visste att Dickie skulle rymma förutom vi och Baird.

Knip igen, Bunter. Det var Coutoules, säger jag.

Och om nån annan inte gör det mular jag den lilla jäveln själv.

De säger att jag är en fiendeagent

att jag förrådde kapten Lester.

Det är inte sant. Om jag fick återvända till min barack…

Absolut inte. Jag är ledsen.

Jag skulle inte fråga, sir, men jag måste återvända.

Ni vet varför ni flyttades till den här baracken.

Även ni måste inse att ni inte precis är den mest populära personen i lägret.

För ert eget bästa blir ni kvar här.

Om jag får återvända och nåt händer

skulle jag frikänna er från allt ansvar.

Om jag tillät er att återvända

kanske ni inte kommer kunna frikänna nån för nåt.

Oj, ursäkta. Ni ville träffa mig.

Ja, kom in.

Då så, Coutoules.

Och där gick femtekolonnaren. Vad ville ni?

Hittills har jag gått med på att alla flyktaktiviteter sköts av er

och flyktkommittén. Och jag har inte bett att bli informerad.

Men från och med nu vill jag veta framtida försök i förväg.

-Veta eller godkänna? -Båda.

Varför? Det har funkat bra hittills.

Det funkade inte så bra i eftermiddags.

Lesters plan var godkänd.

Uppenbarligen fick Benucci ett tips.

Av vem? Coutoules?

Bunter Phillips säger att Coutoules inte kunnat veta om försöket i förväg.

Han kan ha hört nåt.

Kanske, men det tror jag inte.

När ett flyktförsök går fel är det lätt att ge en inbillad tjallare skulden.

Lester var chanslös från början.

Jag håller inte med.

Det finns alltid en viss risk. Krig är riskfyllda.

Och alla här ligger fortfarande i krig.

Det är vår plikt att försöka fly.

Till viss mån är det också vår plikt att försöka överleva.

I så fall förtjänar 90% av officerarna här medalj.

Sola, amatörteater och bridgepartier tidigt som sent.

Visst, vi kan göra vår plikt att överleva.

De allierade har landstigit på Sicilien. De kanske landstiger i Italien i morgon.

Så fort den första soldaten är i land slänger Italien in handduken.

Det är nog redan uppgjort.

-Nå? -Vad som händer då är det ingen som vet.

Kanske öppnar italienarna grindarna och låter oss bara vandra ut.

Det kan ingå i avtalet med de allierade.

Eller så riktar de sina vapen mot oss och skeppar oss till Tyskland.

Det kanske ingår i avtalet med tyskarna.

Eller så springer de runt som yra höns.

Precis. Och då måste jag prata med il Comandante.

Och beroende på hur bra det går

vilar ödet, och kanske livet, för varenda man i lägret.

Därför får det vara slut på misslyckanden.

Måste vi sluta försöka ett bakslags skull?

Du fattar inte poängen.

Varje gång en krigsfånge flyr

är det en seger för er.

Men jag tänker inte på flyktkommittén.

Om en fånge skjuts

tänker jag inte på honom heller.

Jag tänker på de 400 andra männen i lägret

som jag ansvarar för som högsta befäl.

Och därför ska jag känna till och godkänna framtida flyktförsök.

Vill ni känna till tunnlarna också?

Jag vill inte veta var de ska starta

men jag vill veta när ni flyr genom dem.

Jag kanske vill reservera en plats.

Det ska jag komma ihåg.

-God natt. -God natt.

Ren tvätt, sir.

Lägg den på bordet, Pat.

-Var det en lastbil jag hörde? -Ja.

-Dum tid att leverera tvätt. -Ja.

Hur tog överste Baird det?

Inga slag utväxlades, om du undrar, men han verkade inte gilla det.

Han är inte högsta brittiska befäl.

Han får gärna jobbet om han vill ha det.

-Nåt mer ikväll? -Nej. Jag ska lägga mig.

Då går jag.

God natt.

-Ward? -Ja.

-Warrington? -Ja.

-Wilmott? -Ja.

Coutoules?

Coutoules?

Uppställning.

Coutoules?

Han måste vara sjuk.

-Dessin? -Oui.

-Le Clerc? -Oui.

Jag sjukrapporterar Coutoules till Benucci.

Männen kan utgå, överste.

De kan utgå, kapten Foster.

Uppställning.

Uppställning, givakt.

Utgå!

Dags att repa. Akt fyra, scen två och tre.

Kom, allihop.

Inte stor idé att gräva tunnlar i dag. De letar säkert efter Coutoules.

Det tror jag inte. Spaggarna har nog flyttat honom till ett annat läger.

Varför skulle de göra det?

Han är värdelös för dem nu när han är upptäckt.

-Då kan vi fortsätta som vanligt. -Det tror jag.

De vänder inte upp och ner på stället för att låtsas leta efter en av sina.

Vi hade helt rätt om Coutoules.

Det måste till och med Huxley erkänna.

Då så.

Coutoules är inte på sitt rum. Hans säng är orörd.

Skjut!

Fortsätt.

Okej.

Kom igen.

Det är sex eller sju sandsäckar kvar där nere.

-Vi måste få ut dem innan vi börjar gräva. -Visst.

Slå den igen. Kasta den.

Varför gjorde Gud sand så tungt?

Då så.

Pass på.

Dracula på ingående.

-Var? -På väg över gården.

Håll ett öga på dem.

Ingen panik. Vi har gott om tid att få ut de här.

-I väg med er. -Vänster höger om.

-Är det allt? -Ja.

-Vad är problemet? -Inga problem.

-Jag kommer upp. -Upp med dig, Roger.

-Vad är det? -Nåt som är fel?

Det har varit ett ras. Och det ligger nån begravd under.

Det är Coutoules. Han är död.

Hämta Baird och Doc Simmons så fort du kan.

Visst.

Tim. Har du siktat Dracula?

Han tittar på träningsdårarna.

Alla ställer sig upp.

Upp.

Som italienare: framåt.