A Perfect Planet - First Season

En perfekt planet.

Så vitt vi vet finns det bara en planet i universum-

där det finns liv.

Jorden - vårt hem.

Den perfekta planeten.

Livet här är bara möjligt tack vare en unik balans mellan naturkrafter.

Solens energi driver den levande världen.

Vädersystem transporterar sötvatten jorden runt.

Och starka havsströmmar sprider livets viktiga näringsämnen.

Den här serien ska visa hur de globala krafterna har samarbetat-

- för att skapa vår planets sköra livsuppehållande system.

En av de här krafterna är så viktig-

- att det inte hade funnits liv utan den.

VULKANER

På vår planets yta finns fler än 1 500 aktiva vulkaner.

Det här är den mest aktiva - Kilauea på Hawaii.

Här bryter magma, flytande sten från planetens inre-

fram genom sprickor i jordskorpan.

Och den har flödat i månader.

Inget kan stå i vägen för lavan.

Vulkaner är verkligen destruktiva.

Men utan dessa underjordiska krafter-

skulle det inte finnas nån atmosfär.

Inga hav.

Inget land.

Inget liv.

Vi kan inte kontrollera vulkaner-

- men de är livsviktiga för allt liv på jorden.

Det här är Ol Doinyo Lengai i Tanzania.

Det är en av Afrikas aktivaste vulkaner-

- och har haft fler än 15 utbrott de senaste 100 åren.

På dess norra sida ligger Natronsjön, 1 000 kvadratkilometer stor-

- och en av världens mest frätande vattenmassor.

Vattnet stiger upp djupt nedifrån-

- med så hög koncentration kemikalier att det kan bränna hud.

Men ett djur frodas här.

Vulkanfåglar.

Nästan två miljoner mindre flamingor lever i Östafrika-

och alla kommer hit för att häcka.

Men de kan bara bygga bo här när vattennivån sjunker så mycket-

att botten är blottad på mitten.

Och det sällsynta tillfället inträffar nu.

Hur de vet när förhållandena är rätt är ett mysterium.

Men vissa har flugit tusentals kilometer för att ta sig hit.

Flamingorna tar sig till mitten av sjön-

- där den intensiva avdunstningen har skapat öar av salt.

Här bygger fåglarna sina bon.

Över 5 km från sjöns utkanter, och skyddade från landrovdjur-

- som inte kan ta sig över den omgivande vallgraven av kaustiksoda.

Ägget läggs på en hög med härdat salt-

som de vuxna byggt.

Höjden är en försäkring mot en plötslig stigning av vattennivån.

Det händer ofta vid Natronsjön.

När mitten torkar och blir större kommer fler flamingor och bygger bo.

Under bra år, som nu-

- häckar så många som en halv miljon par här.

Efter 28 dagars ruvning kommer en unge fram i sjöns skarpa ljussken.

Här kan temperaturen stiga till 55 grader.

Men moderns vinge fungerar som solskydd.

Ungen får en rik vätska som består av sjöns knappt smälta alger-

och spår av föräldrarnas blod.

Efter några dagar är ungen stark nog att sträcka på benen.

Sen går den till en växande grupp bestående av ungar i olika åldrar.

Behovet av färskvatten tvingar snart fågelungarna-

- att vandra till källor vid sjöns utkant.

En färd de måste göra till fots då flygfjädrarna inte utvecklats än.

Varje dag flyger de vuxna till dessa källor för att äta.

Här vid sjöns utkant samlar de alger som frodas i det vulkaniska vattnet.

Det är viktig mat för flamingorna.

Det är algerna som gör flamingons fjädrar rosa.

De färgar till och med deras ögon.

De vuxna tillbringar mesta tiden vid källorna-

- och nu ska deras ungar göra dem sällskap där.

Ingen vill bli kvarlämnad.

Det är 5 km över sylvassa flagor av kaustiksoda och klibbig lera.

En livsfarlig prövning, särskilt för de yngsta ungarna.

Grupperna strålar samman till en enda stor.

För vissa är utmaningarna för svåra.

Utmattning överväldigar de svagaste.

Och nu finns det ännu ett hot.

Maraboustorkar.

De har långa ben som flamingor, men näbbar som romerska svärd.

De är tålmodiga och väntar på ett lätt byte.

Deras närvaro skapar panik bland ungarna.

De minsta undviker att bli nedtrampade-

- genom att förflytta sig på utkanterna.

Men då är de oskyddade för attacker.

Deras enda försvar är att fly.

Men man har liten chans när man är så liten i jämförelse.

Eftersläntrare blir med största säkerhet tagna.

Men förr eller senare är alla storkar mätta.

Den här lilla ungen har tur.

Äntligen når ungarna sötvattenskällorna vid sjöns utkant-

och återförenas med sina föräldrar.

Otroligt nog har varje unge ett unikt läte som föräldrarna känner igen.

Inte bara mindre flamingor är beroende av vulkaner.

Det gör allt som lever.

Över 80 % av jordens yta är resultatet-

- av magma som vällt upp ur det smälta inre.

Processen började för fyra miljarder år sen-

och den fortsätter än i dag.

När lavan svalnar stelnar den till sten.

Och till slut förvandlas den till land som kan uppehålla liv.

Alla Galápagosöarna i Stilla havet är vulkaniska.

Fernandina är yngst, och växer fortfarande.

På mitten finns en vulkankrater, som är 6,5 km bred...

...och över 800 meter djup.

Den verkar inaktiv, men hade ett utbrott för bara två veckor sen.

Fast vissa är beroende av vulkanens värme.

En leguanhona, full med ägg, närmar sig kraterns kant.

Det tog henne tio dagar att klättra upp hit.

Men den svåraste delen av färden väntar.

Hon ska gå ner i kratern.

Ständiga skalv gör kraterns väggar instabila.

Fler människor har varit i rymden än på botten av Fernandinas krater.

Men instinkten driver henne.

Den varma vulkanaskan på kraterbotten har perfekt temperatur-

för att ruva hennes ägg.

Men det finns inga tydliga vägar ner.

Alla som gjordes förra året har förstörts av stenras.

Sluttningen är brant och instabil.

De nedrasande stenarna bildar snabbt en lavin.

Stenblocken faller bort från henne, så hon är inte i omedelbar fara.

Men bakom henne, högre upp-

- har två andra honor också börjat klättra ner.

Och nu befinner hon sig i skottlinjen.

Hon är säker.

Men andra före henne hade inte samma tur.

Men hon ger sig inte.

Till slut, efter åtta timmars klättring ner-

når hon kraterns botten.

Nu måste hon hitta en lämplig plats att gräva sitt bo på.

De bästa platserna är upptagna.

Och honorna är väldigt aggressiva.

En nickning betyder "håll dig borta".

"Stick!"

Ignorerade varningar möts med våld.

Men hon har färdats långt och tänker inte ge upp nu.

Hon börjar också gräva ett hål att lägga sina ägg i.

När det är gjort återvänder hon, och vulkanen-

får ge äggen den värme de behöver-

om de ska kläckas.

Ibland får givetvis vulkanen utbrott-

- och förstör ägg och dödar många bobyggande vuxna djur.

Men för leguanerna är fördelarna med att bygga bo i kratern så stora-

att det är värt alla risker.

Vulkaniska öar utgör bara 5 % av jordens landyta-

- men de är hem åt nästan 20 % av alla arter.

Djur utvecklas ofta väldigt snabbt på öar.

De är avskurna från fastlandet och ställs inför isoleringens utmaningar.

Det här är Wolf, en utdöd vulkan-

- och en av Galápagos mest avlägsna öar.

1 300 km från närmaste stora landmassa-

och över en miljon år gammal.

En fink.

En hona.

Förfäderna fördes hit av stormar för många århundraden sen.

Som de flesta finkar äter de frön, nektar och insekter.

Men det finns ont om mat på Wolf.

Eftersom de inte kan flyga bort från ön-

- måste de hitta mat från en ovanlig källa.

De är beroende av en annan av öns invånare.

Nazcasulor.

Varje dag pendlar de här sjöfåglarna mellan ön och fiskevattnen-

ute på öppet hav.

Varje gång ett par möts förnyar de sitt band.

Sen träffar de sina grannar.

Nu är det dags-

att skrida till verket.

Blod!

De är vampyrfinkar.

De här små fåglarna har blivit en av världens nyaste arter.

Hon biter av vingpennan på en stor flygfjäder och blodet rinner.

Det drar till sig andras uppmärksamhet.

Blod är väldigt näringsrikt och värt att slåss för.

Med den oändliga tillgången till mat-

kan vampyrfinkarna frodas på en ö-

där de annars inte skulle överleva.

Ingen vet varför sulorna inte protesterar.

Kanske började finkens beteende när de hjälpte sulorna-

- att ta bort parasiter från fjädrarna.

Sulorna kanske tror att vampyrerna fortfarande gör nytta.

Vem vet?

Vulkaniska öar varar inte för evigt.

Förändringar djupt ner i jordskorpan avbryter utbrotten-

och erosionen börjar nöta ner dem.

Men korallerna fortsätter växa och havsnivån förändras.

Till slut återstår bara en ringformad ö av korallstenar-

runt en lagun.

En atoll.

Det finns hundratals atoller i tropiska hav.

Alla är återstoder av försvunna vulkaner.

Det här är en av de största och mest orörda.

Aldabra i Indiska oceanen.

För 20 miljoner år sen var det en ö med en vulkankrater på mitten.

Nu är det en atoll.

Mangroveträd slog rot och havsfåglar byggde bo.

Ett speciellt landdjur kom hit före människan.

Jättesköldpaddan.

Den kan flyta och klara sig utan mat och färskvatten-