The Night of the Hunted (La Nuit des traquées)

Jagadi natten

Vänta. Kom tillbaka.

Vart är du på väg? År du rädd för mig?

Vad gör du på denna avlägsna plats I bara nattlinnet?

-Flyr du från något? -Jag vet inte.

Som du vill. Vad heter du?

Elisabeth.

Ta mig med, snälla.

De får inte ta mig med dit igen.

-Vem pratar du om? -Det vet Jag inte. Jag vet inte.

Jag måste fly. Ta mig med.

Hjälp.

Elisabeth.

Hjälp mig.

-År du här ensam? Jag tror det.

Ja, jag är ensam.

Lugna dig. När det ljusnar är vi I Pans.

Elisabeth. Lämna mig Inte ensam.

Tala bara om vart jag ska skjutsa dig.

Hallå? Var bor du?

Stanna bilen. var snäll och släpp ut mig.

-År du inte rädd för att vara ensam? -Jag? Rädd”?

varför skulle Jag vara rädd?

Alldeles nyss var du rädd. Du bad mig.

Jag förstår inte vad du pratar om.

Jag känner dig inte ens. Släpp ut mig.

Vad nu då?

Jag... Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag minns inte var jag bor.

För mig behöver du Inte vara rädd.

Tack.

Jag minns det nog snart Jag fattar Ingenting.

Följ efter dem. Vi måste ha tag i henne.

Jag har tyvärr inga lämpliga kläder åt dig.

Jag bor ensam.

Jag minns inte nånting alls.

Mitt minne är helt blankt.

Du sa att jag sprang utefter vägen.

Det minns jag inte längre.

Du tog mig med I din bil, sa du.

Det minns jag inte heller.

Jag kommer absolut inte ihåg vad som hände innan jag kom hit.

Jag kommer inte ens ihåg vad jag heter.

Du heter Elisabeth.

Du flydde från något. Det var mörkt och du var rädd.

veronique. var är Veronique”?

vad har de gjort med henne?

Minns du det namnet? Vem är det?

Jag vet inte.

Inatt sprang du på vägen och skrek på hjälp.

Nej, det är inte sant Det är omöjligt.

-Du bönade och bad mig om hjälp. -Nel.

Det minns jag inte längre.

-Mitt minne är blankt. -Du heter Elisabeth.

Vem flydde du ifrån?

var du ensam”? Jag tror att jag hörde någon som skrek.

Var du ensam? vem jagade dig”?

Förlåt mig. Jag ska inte pressa dig så.

Det verkar som om du glömmer allt omedelbart

Mitt namn har du säkert redan glömt.

Jag talade om det för dig när vi kom hit.

Du... Du heter...

Ser du?

Snart kommer du att ha glömt vad du gör här och vem jag är

Det här är ingen vanlig glömska.

varje händelse försvinner medan den sker.

Du har absolut ingen minne. Du kan inte minnas någon.

Du vet inte ens vem du själv är.

Jag har ont i huvudet.

Det verkar som jag försöker minnas en massa saker-

som hände mig för länge sen.

För länge sen. Men jag kommer inte åt dem.

Jag har bara otydliga bilder, som verkar långt borta.

vad är det för bilder”? Berätta för mig.

veronique.

Jag håller henne i handen. Vi springer.

Var? Var var det?

Det är mörkt.

veronique är naken.

Hon släpper min hand.

Jag är helt ensam, förlorad I natten.

Då ser jag två ljusstrimmor.

Det är allt.

Det var precis innan jag hittade dig.

Det var mina billyktor du såg.

Du var alltså inte ensam. Du gick hand i hand med Vveronique.

-Vad har hänt henne? -Det vet jag Inte.

Ni flydde ifrån något.

Du I nattlinne och Veronique naken. Kom ni från ett sjukhus?

Jag ber dig. Det är över.

Jag har glömt de bilderna redan nu.

Jag ser på dig.

Du står här framför mig.

I denna värld. Den enda värld som finns för mig.

En värld av detta nu. Lämna mig inte ensam, snälla.

Du är det enda minne som jag har kvar.

Robert. Robert.

Så länge du stannar hos mig kommer jag att minnas ditt namn.

Lämna mig aldrig ensam.

Så fort du är borta har jag glömt dig.

Det är som om jag är oskuld.

Som om jag älskar med någon för första gången.

Min kropp har glömt allt som hänt innan detta.

Kom, ta mig.

Rör dig I mig.

Försiktigt.

Se på mig så att du aldrig glömmer mig igen.

Stanna kvar I mig.

Lite till.

Jag glömmer dig aldrig. Det är omöjligt.

Se på mig.

Låt detta vara mitt sista andetag så jag aldrig glömmer dig.

Jag måste gå nu. Jag är tillbaka ikväll.

-Gå inte. -Jag måste det.

Var inte så sur.

Här är mitt teletonnummer på jobbet.

Om du vill ringa mig, eller om det är något.

Vi ses Ikvälll

Hej, Elisabeth.

Du känner såklart inte igen mig och Solange.

Det är helt normalt.

Jag är din läkare. Solange är min assistent.

Kom, så får du följa med oss hem.

Nej. Jag måste stanna här-

och vänta på Robert.

Vem är Robert?

Du vet Inte ens vem som bor här.

Snart kommer du att ha glömt namnet Robert.

Då existerar han inte längre för dig.

Det finns bara här och nu. Denna stund.

Du har redan glömt detta hus och den som bor här.

Du känner bara Igen mig.

Om jag går, blir du ensam kvar. Utan ett enda minne.

Då minns du inte var du är, Inte ens vem du är.

Hör du mig, Elisabeth?

Ensam, utan minnen, utan någon eller något att tänka på.

Alldeles tom I huvudet, fruktansvärt tom.

-Nej, stanna hos mig. -Du följer med oss.

Hjälp henne.

Jag vet inte vem du är. Jag vill inte följa med dig.

Du behöver inte gå med. Gå tillbaka till lägenheten, du.

Var var det den låg?

Du ser, du kan inte ens hitta tillbaka till huset.

Utan oss är du förlorad.

Du bor på 30e våningen, i rum 35, tillsammans med Catherine.

-Det säger mig ingenting. -Det gör inget.

Släpp. Jag är ingen fånge.

Här är det. Gå in.

Hej. Jag heter Elisabeth.

Jag heter Catherine.

Jag bor här ihop med dig, tror jag.

Ja, det kan stämma.

Vissa saker här tillhör Inte mig. Då är de säkert dina.

Känner du inte igen mig?

Nej, tyvärr. Jag borde såklart känna Igen dig.

Men jag är sjuk, förstår du.

Jag kan inte hålla kvar mina minnen. De slinker iväg.

I så fall har vi något gemensamt.

Jag har också tappat minnet.

Grat inte.

VI har säkert varit goda vänner, fast vi Inte kan minnas det.

Vi latsas att vi är barndomskamrater.

VI har känt varandra jättelänge. vad tycker du om det?

Vad du är snäll, Elisabeth.

Ja, vi är barndom skamrater.

Vi har vuxit upp ute på landet. Kommer du ihåg?

När vi var små lekte vi med sniglar.

Och senare var VI... Var VI...

Ja.

Vi gick I skolan tillsammans. Jag minns det så väl.

Och...

Du hade alltid mycket bättre betyg än jag.

Och du hjälpte mig alltid med läxorna. Eller hur?

Eller hur? Eller hur? Det minns du väl?

Eller inte?

Eller inte? Kommer du ihåg?

Jaså, Elisabeth. Du är tillbaka.

-Minns du mig? -Det är klart jag minns dig.

Sen jag kom hit fungerar mitt minne igen. Jag glömmer inte.

Du är Elisabeth. Du försvann för två dagar sen.

Vad ni ser ledsna ut. Det behövs Inte. Dr Francis kan bota er.

Se på mig! Sen jag kom hit minns jag igen.

Jag glömde nästan bort. Lunchen.

Vi får mat på rummet. Precis som på hotell.

Eller I ett fängelse.

Titta. Hummersoppa.

Det serverar de Inte I fängelset.

Catherine?

Himmel.

Jag hade ingen aning.

varför sa du Ingenting?

Du sa att vi var barndomskamrater.

Att vi lekte med varandra som barn.

Jag hade helt glömt bort-

-alt jag inte kan styra mina egna händer.

varje rörelse är precis som mitt huvud är inutt:

Tomt. Kaotiskt.

Meningslöst Onyttigt.

Mitt barn. Har du sett mitt barn?

vet du var det är, eller vet du något annat?