Play

- Erkänn det är asfint här inne. - Ja.

- Innan var det inte alls snyggt här. - Nej.

Asnice.

Jacob, vi går ner.

Kommer du?

Åh, vad jag blir peppad på Halloween när jag ser skyltfönstret.

Det är en av de roligaste svenska traditionerna, tycker jag.

- Fan. Kan du hålla den lite? - Va?

Kan du hålla den?

- Nej, satan. - Vad är det?

- Jag tror jag har tappat pengar. - Har du tappat pengar?

- Hur mycket? - Femhundra spänn.

Femhundra spänn! Låt inte så noschig då! Leta i den.

- Hur ska jag låta, då? - Lite "neej", åtminstone.

Jag har bara en... Här, det är de här jag har.

Hälften av pengarna var mina!

Plus de hundralapparna. 350 kronor var mina och 350 kronor var dina.

- Förlåt, då. - Du är så jävla klantig.

- Fan, vi går på. Vem är på? - Ja, kom vi drar.

- Yannick, kom. - Vi lottar.

- Ta det lugnt. - Vi kör "zig-zag-zug", det är rättvist.

Snabbt. Kom igen.

Zig zag zug.

Zig zag zug.

Zig zag zug.

- Zig zag zug. - Jag och Anas blir det.

- Fan. - Är de där?

Nej!

Skoja... Kolla, vi var på Expert och köpte laddare.

Sen gick vi den vägen.

Hittade in på Brothers och sen gick vi till Games.

Nej, så var det inte alls. Vi gick först till Games och sen till Expert.

- Game, heter det. - Ja, Game.

Ska vi gå typ till... Vi går den svängen.

- Upp, Expert, så och sen Stadium. - Okej.

- Ursäkta, vet ni vad klockan är? - Va?

- Vet ni vad klockan är? - Ja.

Tolv. Fem i tolv.

- Vad är det? - Får jag kolla på din mobil igen?

- Varför vill du kolla på den? - Jag vill bara kolla.

- Så. - Får jag hålla den?

- Nej. Varför det? - Kan jag få kolla på den?

- Nej. - Bara kolla på den.

Men...

Min bror blev rånad och misshandlad i helgen. Han hade exakt en sån mobil.

Samma skal, samma repor och sprickor och allting.

- Var har du fått den ifrån? - Min pappa.

- När då? - För ungefär ett år sen.

- Var köpte han den? - Jag vet inte. Jag fick den i present.

- Förklara den här repan. - Jag var på skolgården...

Och här bak? Ofta två personer har likadana repor.

- Vänta här, okej? - Vi måste gå.

- Har ni bråttom? - Ja. Vi ska träffa min mamma.

- När? - Om 25 minuter.

Då hinner ni. Han ska bara ringa sin brorsa och kolla en grej. Okej?

Det tar max fem minuter.

Vi har inte tagit den. Vi var på hockeyläger då.

Jag tror er, men vi måste lösa det på ett bra sätt. Okej?

Ja, exakt den. Jag lovar. Du ska få se.

- Yannick, kom! - Du måste höra detta. Kom.

De killarna har en exakt likadan mobil som min brorsa hade. Exakt.

Jag skojar inte. iPhone, han blev rånad i helgen, ni vet.

Exakt likadan. Vill ni kolla? Kom.

Får jag kolla på mobilen igen?

Oj, förlåt.

Välkomna ombord på detta Öresundståg som ska ta oss till Göteborg.

Avgångstid härifrån Malmö är 11.15.

På vägen kommer vi all göra uppehåll i Helsingborg, Ängelholm, Halmstad

för att ankomma till Göteborg 13.17.

Det är många resande idag, så det är extra viktigt

att vi håller gångar och vestibuler fria från bagage.

Använd hatthyllorna ovanför er eller utrymmena mellan sätena.

Vi kommer strax och tittar på era biljetter och ber er ha dem till hands.

Vi önskar er en trevlig resa.

Vi önskar er en trevlig resa.

Det gick inte så bra, nej...

Sebastian?

- Du känner igen honom? - Ja.

- Hur gammal är du? - Tolv.

Du går i... sjätte klass.

Där ser man. Ska ni på stan, eller?

Det är fint. Ha det så bra.

- Ska ni inte gå på toa i alla fall? - Nej.

Då får ni ha så kul, då. Var rädda om er.

Ska jag ta din väska också, Alex? Så kan du hämta den i kväll.

- Ja, visst. - Så slipper du bära på den.

- Ha det bra. Var rädda om er. Hej då. - Hej då.

- Nu låter det. - Nej.

- Den är kopplad till den. - Ja, men den här är kopplad till den.

- Händer det nånting? - Ja.

- Det låter ingenting. - Vänta.

Nu låter det.

- Sänk lite. - Sänk? Ska jag sänka?

- Ja. - Nu hör jag ingenting.

Kan du höja lite? Höj.

- Nu är den väldigt högt. - Jag hör fortfarande inget...

Fan.

Vad gjorde du?

- Vad fan gjorde du? - Jag vet inte.

Satte du den på högsta volym?

- Killar, ta det lugnt. - Ta det lugnt med bollen.

Jo, men vet du vilka jag köpte? Jag köpte Nike 90.

- Du med? - Min tränare, han vet.

- Jag hade några liknande. - Tyst på dig.

- Tyst. Gå dit bort och kolla i stället. - Jag ska köpa de här skorna.

Nike 90 är speciella. Jag har en speciell sula också.

- För jag har problem med den. - Ja, jag vet.

- Ska du ha inlägg? - Ja, anfallare du vet.

Dem? Är du dum? Du ska inte ha dem! Såna här ska du ha.

- Såna kan du stämpla med. - Du är back. Du ska inte ha sån skit.

- Du borde skaffa såna här, Sebbe. - Nej.

Du kan måla dem med vit färg om du inte tycker om dem.

- Jag får se de andra också. Hämta dem. - Det är ju bara olika storlekar. Okej.

- Har de också såna? - Ja.

- Skit också. - Man kan gömma dem.

Det är inte så viktigt.

- Lägg ner det där. - Vi har inte gjort nånting.

- Vi är små änglar. - Lägg ner.

- Jag kan fråga om de har 39 eller 38. - 39.

Okej, jag tar den.

- Har du den här i 39? - 39? Jag går ut och kollar.

Japp. Okej.

Vad platta de var. Sebbe? Jätteplatta.

- Får jag bollen. - Vi har inte gjort nåt.

- Jo. Ge mig bollen. - Ta bollen.

38,5 var det, va?

- Jag vet inte. - Vill du tänka lite på det?

- Jag kanske kommer hit på måndag. - Du vill inte ta dem nu, eller?

- Nej. - Inte?

- Nej. - Okej.

Kom, Sebbe, vi går.

Zig zag zug.

Zig zag zug.

Zig zag zug.

Zig zag zug.

Detta är ett meddelande från tågpersonalen ombord.

Det står en vagga i utrymmet mellan vagn 1 och 2.

Den kan inte stå där eftersom den blockerar dörrarna.

Vill ägaren till den vaggan ta kontakt med personalen, tack.

Vad fan gör du? Öppnar du dörrarna, jävla idiot?

- Du behöver inte skrika. - Då åker ju inte vagnen.

- Hur ska jag kunna veta det? - Vad står det här?

- "Öppna." - Läs, jävla pucko.

Du behöver varken skrika eller svära, jag står precis intill dig.

- Välkommen till Eurovoice... - Fan.

- Hur många är de? - Fyra eller fem.

Vad fan glor ni på!

- Vad gör de? - Jag vet inte.

- Står de bara där? - Ja, typ.

De kollar typ på oss.

Det kommer en. Alex, det kommer en.

Kanske John kan prata med dem.

Vad är det?

- Alltså, kan du gå och prata med dem? - Va?

- Du kan väl prata med dem? - Är du dum, eller?

- Vad ska vi göra, då? - Gör det själv.

Vi måste ju veta vad de vill, eller hur?

Men gå och gör det själv, då. Varför ska just jag göra det? Va?

- Hallå, svara, då. - Det var bara ett förslag. Släpp det.

- Vad fan ska just jag gå för? - Äh...

Vi går av på den här hållplatsen.

Vi går av nu, men vi väntar tills dörrarna håller på att stängas.

Ni springer efter mig, bara.

- Hej. - Hej. Jag kan ta dem.

- Ska de stå...? - De ska stå uppe på...

- Ah! Jag fick det på mig! - Gjorde det ont?

- Ja, det gjorde det. - Nej... Vad fick du på dig?

- Det är ingen fara. - Du skräms!

Men det gjorde ont! Fast det var inte så farligt.

Använd handskar när du plockar upp skärvorna, så du inte skär dig.

Jag fick en rätt in i benet!

- Hallå? - Hej. Jag hörde dig inte.

- Hej. - Kan du hjälpa oss?

Några killar följer efter oss. De har följt efter oss hela tiden.

Okej. Eh... Vad har hänt? Varför följer de efter er? Vad är det för killar?

Det är fem killar. Två år äldre än oss eller så.

Alltså, de sköt en boll på oss Stadium.

- Okej, vad vill ni att jag ska göra? - Ringa polisen eller nåt.

- Men... Var är de här killarna nu? - De är nog runt hörnet.

Är ni säkra på att de är kvar? Det är ganska allvarligt att ringa polisen.

- Jag tror det. - Gå och kolla om de är kvar.

Är de det, kommer ni tillbaka in så gör vi nånting åt det då.

Okej? Kom tillbaka om de är där ute.

- Aj... Tack för den. - Klenis.

Det var några... killar som kanske kommer tillbaka

men jag tror... De ville ha hjälp, men jag säger till i så fall.

- De står där igen. - Du kan väl följa med direkt?

- Hej. - De är kvar.

Berätta igen vad som hänt och vad ni vill att vi ska göra.

Vi var på Stadium och så skulle vi gå till spårvagnen...

- Och så sprang de efter oss. - Vilka är "de"?

- Fem killar. - De vill att vi ringer polisen.

Fem killar som har sprungit efter er?

De ropade dumma saker på spårvagnen och sprang efter...

- Jag hör inte vad du säger. - De ropade dumma saker på spårvagnen.

- Och så sprang de efter oss. - Okej. Och...

- De vill att vi ringer polisen. - Det är lite svårt att göra det.

Jag förstår att ni är skärrade, men jag tror inte polisen kommer

om vi säger att två killar känner sig jagade.

Just nu har det ju inte hänt er nånting, även om det är obehagligt.