Gilmore Girls

-Det börjar bli för mycket, Lane. -Jag fixar det.

-Hej. -Hej.

Inga bacon idag. Jag fick avskeda köttkillen.

Hur kunde du avskeda honom?

Han är så söt och hans mamma har en odiagnostiserad hudsjukdom.

Han levererar alltid fel.

Jag har 7 kg biffkött men ingen kalkon.

Men han är så söt...

och hans pappa ska snart genomgå en transplantation.

Men han kan inte stanna för att hans föräldrar är sjuka.

Jag vet, men han är bra på limerickar...

och hans systrar opererades nyligen isär...

-Vad gör du, Kirk? -Har du precis ätit choklad?

-Nej. -Säkert? Du luktar nougat.

-Sniffa inte på min tjej. -Jag kan inte rå för det.

Mina sinnen är finjusterade.

-Vad pratar den fula mannen om? -Han går på juicediet.

-Varför? -Jag ville rensa andningsvägarna.

Återställa ådrorna.

Jag vill se fräsch ut, som nån som regelbundet går på gym...

utan att behöva gå dit.

Självklart. Du ser strålande ut.

-Vill du ha ägg? -Ägg.

Äggröra. Och några pannkakor.

-Blåbärspannkakor, blåbärs... -Ät nåt, Kirk.

Va? Nej. Jag mår bra.

Okej. Vänta lite, blixten.

Jag måste ta beställningarna eftersom bara jag serverar.

Nästan färdig, Luke.

Jag ville bara påminna om Rorys panel.

-Va? -Panelen jag ska till idag?

-De ungas journalistpanel. -Rorys grej?

Det verkar som om Christopher också kommer...

-och du borde veta det. -Han har varit här mycket.

Han vill göra ett gott intryck. På Rory. Så...

Allt är bra. Du ska få pannkakorna.

Blåbärspannkakor!

-Vad tycker du? -Fint.

TRUMMIS ledig

-Som White Rabbit. -Så jag sticker ut.

-Det gör du, på ett bra sätt. -Gillar du bilden?

Den är fin. Är det nåt fel?

Jag ser så asiatisk ut.

Jag tror att Ming-Na har samma problem.

Jag måste hitta ett nytt band, annars blir jag galen.

-Jag förstår det. -Jag har...

gått från att ha övat varje dag...

och träffat vissa personer varje dag och helt plötsligt gör jag inte det mer.

Du menar Zach.

Och Brian och Gil.

Pratar ni fortfarande inte?

-Flygbladen är toppen. -Tack.

Jag tycker om pennorna du har använt.

De är Lukes dotters pennor.

Hon glömde dem så jag snodde dem.

Bra gjort.

Hon har varit hos er mycket på sistone, va?

Ja. Hon kommer hit för att studera eller rita.

Ibland när vi har tid spelar vi spel.

-Hon slår mig i alfapet. -Verkligen?

Fast jag vinner i Monopol...

för ungen har inte riktigt förstått konceptet monopol än.

Hon tror att Karlavägen är ett bra köp.

-Sött. -Ja.

Jag brukade ofta spela sällskapsspel med Rory.

Hon blev upprörd när jag fuskade. Så gulligt.

Det är svårt att fuska med April.

Under de första 20 minuterna...

läser hon reglerna högt.

Rory var besatt av sänka skepp.

Jag trodde att hon skulle gå med i flottan.

-Det kan hon fortfarande. -Jag håller tummarna.

-Kan du skynda på lite? -Ledsen, Luke. Jag måste gå.

Persikoschampo?

-Du hatar det. -Inte alls, Joni.

Jag lovar att jag trycker det. Jag behöver bara ta bort 400 ord.

Titta inte på mig så. Förenkla ditt språk.

Du får sagt vad du vill ändå och jag behöver inte ha...

en tidning tjock som en bok.

Paris?

Ja?

Jag ville säga nåt om din text om säkerheten på campus.

Visst.

Jag tycker att den är bra.

Den är verkligen bra.

Men ingressen är lite dålig.

Om du ger ett exempel kan det bli mer sting i början.

Som du vill. Nåt mer?

Några av citaten är för långa. Jag skulle ta bort några och trimma...

-Vad gör du? -Jag vet inte. Vad gör jag?

Du tittar mig inte i ögonen.

-Jag tittar rakt på dig. -Nej.

Vill du testa mig? Brunt hår, blå ögon.

Här är en utskrift. Kommentarerna kan hjälpa dig.

Så klart, du har skrivit dem.

Nej, inte därför, utan för att det är bra kommentarer.

-Säger kommentatorn. En halvtimme. -Bra.

-Det var otrevligt. -Försök sova med henne.

-Jag tror dig. -Det är omöjligt...

för hon sover inte längre. Och ser till att jag inte heller gör det.

Igår kväll ville hon titta på Saw II kl. 03.00.

När jag frågade om hon kunde sänka ljudet...

-kallade hon mig för filmsnobb. -Hur hanterar du det?

Den psykologiska termen kallas för "hålla käften".

Vad ska jag ta mig till?

Hon är en bra reporter...

men hon är knäppare än vanligt.

Nu är hon på krigsstigen. Hon lugnar sig.

Hon behöver bara lite tid.

Jag kan ge henne mer jobb.

Texten hon skrev kan bli en artikelserie.

Nåt sånt kan göra att hon snabbare blir...

sitt gamla jag igen. Vad tror du?

-Visst. -Det lät inte speciellt övertygande.

-Det är ditt beslut. -Kom igen, Doyle.

Gammal och ny redaktör emellan, vad tycker du?

Skulle du göra så för nån annan som behandlar dig så här?

Nej.

Jag har ett kapitalintresse av att ha Paris kvar.

Jag tycker bara att hon måste lösa det här själv.

Ja, du har nog rätt.

Jag måste gå. Jag ska smyga tillbaka till lägenheten...

för att se om jag kan sova lite innan Paris kommer hem...

och lär sig spela jazztrumpet resten av natten.

Ja, hon köpte en trumpet.

-Kan jag sätta upp en annons? -De åker bort efter två veckor.

Det kan jag stå ut med.

Joel.

Kom igen, mamma. Det där är inte coolt.

-Avsluta, Joel. -Avsluta vadå?

Sången. Avsluta.

Tja...

Ja!

Ja.

Hej!

-Du skrämde mig! -Ursäkta.

-Va? -Ursäkta!

Va?

-Ursäkta. -Jag antar att det var lite högt.

-Va? -Ursäkta.

Vi borde fortsätta den här diskussionen.

Du är klädd som Faye Dunaway i Network.

Till och med ett par sexiga Maureen Dowd-skor.

-Jag önskar att jag kunde komma. -Inte alls.

-Jo. -Du skulle somna på tre minuter.

Skorna skulle ha hållit mig vaken i minst fyra.

Jag har kostym kl. 14.00.

Alla ska klä upp sig för bröllopsövningen.

-Hur blev jag medlurad? -På vadå?

-Att vara marskalk. -Du tycker om Josh.

-Jag känner honom inte ens. -Han blir din svåger.

Exakt. Blir. Nyckelordet är blir. Han är det inte än.

Din slips är sned.

Men idag är Josh bara killen...

som hjälper min syster att shoppa.

Så under de närmsta timmarna...

ska jag öva på att gå rakt.

Du har aldrig klarat det så lite övning skadar inte.

Jag är uttråkad innan jag är där.

Du kan alltid prata med din gamle vän Pluntan.

Just det. Tack för påminnelsen.

Jag förstår inte poängen med bröllopsövningar.

-Jag fattar poängen med svensexan. -Säkert.

Och ceremonin. Men inte övningen.

-Plånbok. -Och efter övningen...

måste jag äta en femrätters med min nya familj...

och Honors kår med idiotiska brudtärnor.

Kom igen, du älskar Honor. Hennes vänner kan inte vara så dumma.

Visst. Blondie, Dipsy...

Bubbles, "Fyra Näsoperationer Gillt" McGee? Bara bra tjejer.

-Mjau. -Kan du inte bara gå till panelen...

strunta i minglet och äta middag med mig?

Kom igen, Logan. När jag väl kommer därifrån...

har bytt om och kört ända till New York...

-skulle middagen vara över. -Inte alls.

Middagen kommer aldrig ta slut.

Jag väntar på dig när du kommer tillbaka...

-med en huvudvärkstablett. -Jag är tillbaka kl. 23.00.

Eller 22.50, eller 22.30.

-Åk. -Okej.

Glömde du nåt?

Du ser fantastisk ut. Gör ditt bästa.

-Hej. -Hej.

Bra platser.

Jag kom tidigt för att spana in de bästa.

Vi var mer i mitten men sen kom två personer...

som jag tror var Brigitte Nielsen och Kareem Abdul-Jabbar...

-och satte sig rakt framför mig. -Kom Brigitte och Kareem?

Jag svär på att de bara kommer för gratismaten.

-Vad fin du är. -Tack.

Den här klippningen kostade mer än alla...

som jag nånsin gjort i hela mitt liv.

Det var värt det. Det är verkligen kort.

-Mamma! Pappa! -Det är dig man pratar om.

-Ni kom. -Självklart.

Var försiktig. Håret. Det är uppsatt.

-Oj. -Ursäkta.

-Är du ivrig? -Ja, och nervös.

Jag har mycket att prata om.

Det känns som om jag kommer att glömma allt.