Slow Horses

Lamb här.

Om jag inte svarade, så ville jag inte prata med dig.

Hej. Lurade jag dig? Det är Marcus Longridge. Lämna ett meddelande.

- Varsågod. Låt det smaka. - Tack.

River här. Lämna ett meddelande.

Hallå?

Äntligen. Nån som svarade.

- Var är du? - Det angår dig inte.

- Du borde vara på Chickado. - Varför?

- Vår julfest. - Vi har aldrig julfest.

Om vi hade det, skulle vi ha den före jul och inte på Chickado.

Ja. Du kanske inte blev bjuden.

- Lamb kanske bara bjöd eliten. - Men Lamb bjöd ju dig?

Jag frågade var julfesten skulle hållas och han berättade.

Jag förstår.

Få se om du kan gissa vad som hände.

Man måste vara med i leken för att bli lurad, så...

Hallå?

På Westacres shoppingcenter. Bekräftad bilbomb.

Chefen i annalkande.

Claude Whelan, chef.

- Du är? - Agent Singh.

- Då så. - Ma'am.

Alltså, nåt sånt här, det... Jag saknar ord. Det är bara...

- Har vi bekräftelse på bilbomben? - Ja, ma'am. Vi har övervakningsfilmen.

Föraren satt i bilen, så det var en självmordsattack.

I ett köpcentrum. Gud.

Bilen kör över fotgängarområdet,

folk skingras,

han kör rakt in i entrén och detonerar bomben.

- Jösses. - Vad vet vi om bilen?

Hyrd av en Robert Winters, 28-årig frilansande IT-konsult,

men inget i hans bakgrund påvisar varför han gjorde så här.

Kolla övervakningskamerorna. Vi måste veta varifrån han kom.

Vi kollade adressen i Leicester som han gav bilfirman.

Ingen har varit där på åratal.

Grannarna hade aldrig sett eller hört talas om Winters.

Jösses.

Han kanske är ett spöke. Kan vara... Kan vara en engångsgrej.

Eller början på nåt.

När man pratar med människor i London verkar det som om

en känsla av oro hänger sig kvar i samhället.

Nu senast har beväpnad polis placerats ut på vissa tåg,

även om det känns mer som en åtgärd för att höja tilliten

än ett svar på ett specifikt hot.

Tror du att han tillhör ett nätverk?

Ju längre tid som går utan en andra attack,

desto troligare är det att han var en ensamvarg.

Jag hatar termen "ensamvarg". Får honom att låta spännande.

Han är bara ett mordiskt as.

Okej. Vi gör om.

Vi skålade för ett mordiskt as. Säg nåt annat.

Skål för att inte jobba i Slough House den här tiden nästa år.

- Visst. Inte så troligt. - Om vi inte slutar.

Det vill du väl inte göra?

Jag tänker ständigt på det.

Toppen.

Hursom, det är nåt

jag velat berätta för dig ett tag nu, och, du vet,

- jag ville göra det utanför kontoret... - Okej.

...och jag har känt att jag kan dela det med dig

för att vi har... kommit varandra närmare.

Och...

...jag vill inte gå för långt,

och jag fattar om du vill hålla vår relation professionell.

- River. Tyvärr. - Bara...

- Jag gillar dig, men... - Men min farfar...

- Vad? - Nej, din farfar.

Vad... Vad sa du precis?

- Jag sa inte... Fortsätt. - Vad trodde du jag tänkte säga?

- Trodde du att jag skulle bjuda ut dig? - Nej.

- Det trodde du. - Nej. Okej, det gjorde jag.

Men bara för att du ville ta en drink under lunchen

för att du ville prata med mig, och sen började du babbla om hur nära

- vi kommit varandra och... Ja. - Babbla?

- Men jag känner mig nära dig. - Kan vi prata om din farfar nu?

Okej.

- Jag tror att han håller på... - Med vad?

Typ...

Han är förvirrad hela tiden.

Glömmer allt.

Hör inte det åldrandet till?

- Han är väl 80-nånting? - Nej, nej.

- Han tror att han övervakas av snokare. - Vad är snokare?

Det hans generation kallar spanare.

Han sover med en pistol vid sängen. Som...

Tror du att han kanske borde bo på ett hem?

Ja. Ja, det tror jag. Men vill du säga det till honom?

Sist jag träffade honom visste han inte vem jag var

de första tio minuterna.

Hade ingen aning.

Han pratade om sitt barnbarn River hela tiden.

Jag kan inte... Det är hemskt att se.

Ja, ja, jobbigt.

- Vad? - Han uppfostrade dig.

Han tog hand om dig när ingen annan gjorde det.

Nu är det din tur.

Du måste åka och träffa honom. Ikväll.

Jag vet, jag vet. Jag vet. Ja.

Jag behövde bara höra dig säga det.

Jag vet att du är där. Kom igen. Visa dig för mig. Kom igen.

Kom igen!

Kom igen. Jag vet att du är där. Kom igen.

Låt mig få se dig.

Kom igen!

Åh, River.

- Släpper du in mig? Jag blir dyngsur. - Ja, självklart.

Kom in.

Varför ringde du inte? Eller det kanske du gjorde.

Jag ringde, men du svarade inte. Jag ska bara gå på toa.

Trafiken var vidrig. Vet du vad, ska jag tappa upp ett bad åt dig?

Du verkar också ha varit ute i regnet. Det är hemskt.

Snart klart, faffa.

Du är inte mitt barnbarn.

Vänta. Det är jag. River.

Snälla. Kan du sänka geväret?

Herregud.

Herregud. Vad har jag gjort?

BASERAT PÅ BOKEN SPOOK STREET AV MICK HERRON

Helvete.

Lamb.

Helvete.

Jag ringer när jag vet mer.

De gick igenom grejer, men... Han kom precis. Jag ringer tillbaka.

Är du Lamb?

Så här sent på natten har jag mina tvivel.

Emma Flyte. Duffys efterträdare.

Du är redan en klar förbättring.

Bara genom att inte vara hjärndöd och ligga i koma.

En av de dina sägs ha orsakat hans koma.

Det sägs mycket, men det mesta är skitsnack.

Snubben som föregick Duffy var högklassig.

Usle Sam Chapman.

Det var bara ett namn. Så usel var han inte.

Förutom att han tappade bort en kvarts miljard pund.

Jag sa att han inte var usel. Inte att han var perfekt.

Vill du visa brottsplatsen?

Känner du mr Cartwright?

Jag har ett alibi, jag satt i en bastu med lady Di.

- Du kan fråga henne. - Känner du mr Cartwright?

- Vilken av dem? - Vilken som. Båda.

Den yngre jobbar för mig. Farfadern anställde mig en gång i tiden.

Fina skor.

Får du klädförmåner?

För helvete.

Redo?

Så du leder de missanpassade?

De gillar inte att kallas det.

- Vad kallar du dem? - Missanpassade.

Här, raring. Du missade lite.

Det är hemskt där inne.

Jag har sett hemskt förr.

Nån tryckte på trygghetslarmet kl 21:03. Den lokala polisen anlände kl 21:49.

Tur att det inte var akut.

Den gamle mannen larmade två gånger veckan innan.

En gång för att han hade glömt vad larmet var för.

Trygghetslarm är spårbara, har nån sagt det?

Tack. Jag antecknar det.

Men jag har redan spårat hans larm till köksbordet.

Tittade du under bordet?

- Vad letar du efter? - Alka-Seltzer.

Jag brukar inte dricka, men jag tog en sherry före middagen.

Det här är en brottsplats, inte ett apotek.

Han sköts två gånger. I bröstet och i ansiktet.

Verkar överdrivet.

Fast han kunde vara irriterande.

Du verkar inte så brydd.

- Jag har förlorat agenter förr. - Du har varit i fält.

Ja, när du fortfarande gick i blöjor.

Han hade det här på sig.

- Mobil och plånbok? - Båda är Cartwrights.

- Vad fan behöver du mig till då? - Formell identifiering.

Det är något av en utmaning.

- Hade han några specifika märken? - Han brukade ha ett ansikte. Hjälper det?

- Tatueringar, ärr, piercings? - Hur fan ska jag veta det?

Jag tvingar dem att vara påklädda på kontoret.

Är det han?

Ja. Ja, det är han.

Är du säker?

Det är River Cartwright.

- Var är han då? - Var är vem?

Den gamle saten.

Vi brukade kalla honom det.

- Och han var en sate. Det kan jag intyga. - Vi har ingen aning.

Jag antar att du vill hålla det hemligt, efter Westacres.

- Vad har Westacres med det här att göra? - Inget.

Men en bomb som sprängs i London är en miss av underrättelsetjänsten,

vilket ironiskt nog stämmer in på vår unge Cartwright.

När det här kommer ut lär keyboard-nötterna dra fel slutsatser.

Vi löser det innan det går så långt.

Nästa ljud du hör är ett uttryck för min tillit.

Imponerande.

- Kan du fisa på beställning? - Varför? Vill du ha en till?

Du är äcklig och opassande.

Jag jobbar under sorg. Den visar sig på skumma sätt.

Nåt hum om vart Cartwright senior kan ha gått?

Nej. Jag går och lägger mig igen.

Kan du även överväga en dusch?

Ett frestande erbjudande, men tillfället är illa valt.

Bortsett från allt annat, har en medlem i mitt team just dött.