Kalak

Jan?

Jan?

Jag tror minsann att du har haft en våt dröm.

Hur kan något vara så hårt och mjukt samtidigt?

Är det skönt?

Ja.

Uaajeerneq.

Maskdansen är från början en fruktbarhetsritual.

En ritual för att visa andarna och våra förfäder vår tacksamhet.

Masken är inspirerad av den östgrönländska trämasken.

I Uaajeerneq arbetar man med tre element:

Clowneri...

det sexuella...

och andevärlden.

Masken har tre färger. Rött, som symboliserar blodet, livet.

Svart...

som symboliserar andevärlden.

Det okända.

Vitt, benen.

En påminnelse om våra förfäder.

Ett och ett halvt kilo.

Det här är den lokala marknaden. Det är billigare här än i butiken.

Här har vi valskinn och det äter man rått. Vågar någon smaka?

Det är inte så illa som man tror. Det är mört och har en nötaktig smak.

- Är det säl? - Ringsäl.

- Vill du ha? - Ja, 1,5 kg.

Tack.

- Hej! - Hej!

Förlåt för röran.

- Till sälsoppa. - Jaså.

Ja, barnen gillar det ju.

Min käre son, jag skriver till dig från andra sidan ett stort hav.

Likt de gamla upptäcktsresande, soldater i krigstid

och de som emigrerade till den nya världen, skriver jag för hand.

Bli nu inte rädd, men jag har fått cancer.

Cancer heter ju "kräfta" på de nordiska språken

för Hippokrates liknade cancersvulsten och venerna runtom

med en krabbas vittförgrenade lemmar.

Den här krabban sitter nu på min hals och klamrar sig fast för glatta livet,

ovetande om att man försöker döda den på sätt som lika gärna kan döda värden,

det vill säga mig.

Det var då jag fick lust att skriva till dig, min käre son.

Brev, fram och tillbaka över det stora, mörka och kalla Atlanten.

Du där på Grönland med dina säkert intressanta upplevelser.

Jag här i Köpenhamn, i min röriga lägenhet,

med mina minnen, min läsning

och den gradvisa nedgången i cancerns dödsrike.

Så låt oss skriva, naket och ärligt,

om vrede, hat, kärlek, sex.

Inga hemligheter.

Du får säkert stor terapeutisk glädje av det.

Och jag får en smula av min son tillbaka,

han som så grymt övergav mig för världens bokstavliga ände,

det frusna, karga Jotunheim.

Skriv snart och berätta vad du tycker om detta.

Oroa dig inte för mig, jag är inte ett dugg rädd.

Jag mår faktiskt bättre än på åratal.

Hälsa familjen! Kärleksfulla hälsningar, pappa.

Posten har kommit.

Jag vill åka ut lite. Sist jag var här kom jag aldrig ut.

- Jan. - Vi åkte ut en sväng.

Men jag var tvungen att vara tillbaka till morgonpasset.

Jag hade samma problem.

Vi var ute till ungefär sju på kvällen.

Det låter underbart.

- Vi hade morgonskiftet dagen efter. - Vi gick och la oss tidigt.

"Renen går uppför kullen."

"Fåret går nerför kullen.

Vem går nerför kullen? Fåret..."

Står du och spionerar på mig?

"Renen går uppför kullen.

Vem går uppför kullen?"

- "Renen går uppför kullen." - Ja. Bra.

"Renen går uppför kullen. Går renen nedför..."

Det är från farfar.

- Ska vi öppna det? - Inte nu.

Titta. "Går fåret uppför kullen?"

Jag är bättre än du ändå.

- Va? - Jag är bättre på grönländska än du.

Ja, det är du. Du är så duktig.

Min dotter.

Det är dags för väderprognosen för vattnet runt Grönland.

Klockan är 18.30 lokal tid här på Grönland,

måndagen den 21 november.

- Hej, Jan! - Hej!

- Är maten snart klar? - Om trekvart ungefär.

Kan Pipaluk och Naja äta med oss?

Ja, det går bra.

- Kan du hjälpa mig med att duka? - Nej, det har jag inte lust med.

- Vill du smaka? - Ja, tack.

- Mer salt. - Alltid mer salt.

Vart blev hon av?

Jag ska allt visa dig!

- Där är hon ju. - Sätt ner mig!

- Så, och stanna där! - För alltid, eller?

- Tills du tar ditt förnuft till fånga. - Exakt.

- Berätta allt för oss. - Tyst med dig!

Ingen har lyssnat på mig i åratal. Varför börja nu?

Nu räcker det!

Jag kunde inte bara lämna henne där.

Kan ni inte adoptera mig?

- Det finns ett ställe för hemlösa flickor. - Ja, inne på centralstationen.

- Vad pratar ni om? - Det angår inte dig.

Jag kanske borde ta hand om er.

- Du hade inte varit till nån nytta. - Jag ska visa er.

Hej!

Hej!

Hej! En Tuborg, tack.

- Glas? - Nej, tack.

Trettio.

- Hej, Jan! - Hej, Karina!

- Jan är sjuksköterska på Sana. - Sjuksköterska?

- Skar de av honom snoppen? - Det får jag väl ta reda på.

Kalak!

Vad betyder det?

- Takki. - Jan.

Sätt dig.

- Varsågod. - Tack.

Ingen orsak.

Så vad betyder det, "kalak"?

Det betyder "din skitiga grönländare".

Det kan vara bra och det kan vara dåligt. Förstår du?

Ja, jag tror det.

Skål!

Nu hånglar vi.

Du har väl fru och barn?

Ja.

- Hallå! - Hej!

Förlåt.

- Är du blyg på grund av barnen? - Lite.

Vi drar täcket över oss.

Var har du varit?

Hemma hos någon.

En kvinna?

Ja.

Jaså?

Ja.

Och så har min pappa cancer.

Förlåt.

Nej, nej, nej...

Är det allvarligt?

Ingen aning. Strupcancer.

Oj!

Jag kommer nog att träffa henne igen.

Jag kan inte stoppa det. Jag vill inte.

Jag tänker inte be om förlåtelse eller tillåtelse...

men det här är något jag måste göra. Jag vet inte varför.

Herregud, Jan!

Jag måste fundera på det.

Självklart.

Jan?

Jan!

Jan!

Där är du ju!

- Vill du ha päron? - Jag tycker inte om päron.

Då kan du...

Hej! Hur gick det?

- Bra. - Ska ni ses igen?

Ja. Jag är rädd för det.

Du borde ha ett harem.

Ibland drömmer jag om en storfamilj.

Män och kvinnor som lever tillsammans och en massa barn.

- Här på Grönland? - Kanske.

I ett hus vid en fjord någonstans.

Vill du att jag reser hem?

Nej!

Nej, då skulle jag bli hemskt ledsen.

Vart skulle jag ens ta vägen? Jag har ju bara er.

Jag ska i varje falla inte tillbaka till det där Lolland-gyttjehelvetet.

Saker och ting lugnar sig snart.

Jag behöver liksom löpa linan ut.

Har det... Har det något med din pappa att göra?

Nej.

Det har jag aldrig tänkt på.

Nej. Jag tänkte bara...

att det kanske var någon form av uppror mot honom.

Det hoppas jag inte.

Nej.

Tack.

- Vill du ha kaffe? - Ja, tack.

- Pappa? - Ja.

Kan vi inte flytta ut hit? Här finns inga dumma människor.

- Ni kan ju ta båten in på morgonen. - Det blir nog lite svårt.

- Ni går ju i skolan. - Ja.

Men vi kan komma ut hit oftare, nu när vi kan låna en båt.

- Kaffe? - Ja, tack.

Nej, tack.

Så möts vi äntligen.

- Var bor du? - I "miljonärbarackerna".

- Det låter exklusivt. - Ja, lyxigt.

- Vad jobbar du med? - Jag är dagmamma.

Och du?

Jag städar hos tandläkaren och på sjukhuset.

- Är det bra? - Bra?

Alltså, är det ett bra jobb?

Det skulle jag väl inte kalla det. Hade du velat jobba där?

Hon är vacker.

- Att förstå språket är viktigt. - Det är ju omöjligt att lära sig.

In genom ena örat och ut genom det andra.

Försök säga: