Get Millie Black

Folk som inte känner mig tror att jag är vilsen.

För vi är bakdelen som anständiga människor inte vidrör.

Men om du letar efter de vilsna har du kommit till fel ställe.

Och du går fram till fel tjej.

Jag är inte vilsen.

Jag har alltid känt mig själv.

Det är bättre att vara Hibiscus här än Orville på alla andra ställen.

Så prata inte med mig om en död pojke.

En sorgsen liten bögpojke som förlorade en syster.

Men Hibiscus?

Hon är en hård bitch som hittar sina egna systrar.

Och Millie Black?

Du har kommit hela vägen från London för att rädda mig, säger du.

Jag behöver inte räddas.

Det jag behöver är en storasyster.

Frågan är om du nånsin kommer att hitta mig...

...eller om du fortfarande letar efter ett spöke.

Blodtryck 72 över 50, puls under 60.

Vi kan ta över nu, assistenten.

Hur hindrar jag dig från att göra ditt jobb? Jag vill bara träffa honom.

- Han får inte ta emot besökare just nu. - Besökare? Jag tillhör familjen.

- Vi tar väl hand om honom... - Det tvivlar jag inte på.

- Jag kanske aldrig får se honom igen. - Låt oss göra vårt jobb.

Vad är problemet?

Vad den här herren än tror att han är, så erkänner vi inte den sortens familj.

Jag är den enda familj han har.

Han bryter inte mot lagen genom att stå här-

- precis som du inte bryter mot den genom att vara jävligt ignorant.

Flytta på dig nu, och gå och plåga nån annan!

Hur illa ser han ut?

Han behöver opereras.

- Vad sa jag? - Jag är hans partner.

Jag är inte hans jävla barnvakt.

Daniel, vänta.

Orville var den förste som du inte kunde rädda.

Så nu hemsöker han dig genom varje barn som polisen skickar åt ditt håll.

Idiotflicka! Du svarade inte på frågan.

Är du i en liten knipa, tror du?

Tror du att polisen är dum?

Berätta allt du vet om gänget!

Black, vad gör du här?

Hur mår Curtis?

- Jag beklagar det som hände. - Han opereras.

Åk hem. Vi tar över nu.

Det är rutin att ta ledigt efter nåt sånt här.

Förväntar du dig att jag inte ska fullfölja det här?

- Er försvunna person har hittats. - Det betyder inte att hon är säker.

De visste att hon var där. Nu är hon vittne till ett mordförsök på en polis.

- Er kille går för hårt åt henne. - Stennet?

Han är smidig som en krokodil.

Jag skulle få reda på mer, och det vet du.

Jag och hon. Två minuter.

Du stannar där tills du ger mig alla svar jag vill ha...

Vill du ha nåt? Vatten? En cola?

Man blir tjock av läsk. Det säger de på Tiktok.

Jaså?

Pepsi light?

Janet, när såg du Freddie senast?

Oroa dig inte, det är bara en vit man.

Bara kulor, ingen kuk.

När pratade ni i telefon senast?

Vi sms:ar.

Får jag se din telefon?

Behöver jag inte en advokat?

Nej, du är inte misstänkt. Du är ett vittne.

Men Freddies brott...

Det är större än dig, mig...

Fan, hela det här landet.

Eller?

Jag vet inte vad han är inblandad i.

De där torpederna ville åt honom, inte dig.

Du behöver inte åka dit med honom. Du är säker här.

Var tror du Freddie kan vara nu?

Janet blir nog hjälpt av att få veta vad som står på spel.

Din pojkväns vittnesmål är avgörande för att hjälpa oss sätta dit dåliga människor.

- Samma människor som sköt min partner. - Sa Freddie att han skulle hjälpa oss?

Freddie berättar inget för mig. Bara att vi skulle ut och resa.

Barnkläderna, då?

Kläderna du köpte till en pojke?

- Jag köpte inte kläder... - Vi har video från butiken.

Bonnie's Boutique. Dyr.

Jag handlar åt rika människor.

Okej? Bonnie's var en hämtning. Kläder till någons son.

- Kan vi återgå till Freddie? - Vad heter pojken?

- Jag vet inte. - Hans föräldrar, då. Jobbade du för dem?

- Mr och mrs Williams. - Adress?

- Fin adress. Meadow Mews. - Nej, vi behöver en riktig adress.

- Varför hämtar inte Freddie mig? - Halva Kingston är ute efter honom.

Snälla, tänk. Vart skulle Freddie ta vägen om han inte ville bli hittad?

Du måste hjälpa oss att hjälpa honom.

Det här smakar inte som light.

Fokusera, Janet. Adressen.

Nu räcker det. Försök att stoppa mig.

Nu är det slut på dumheterna.

Ms Fenton, den här mannen påstår sig vara ert juridiska ombud.

Kom nu. Mrs Somerville har bett Marva att laga frukost.

- Vi är klara här. - Janet, känner du honom?

Är min klient gripen? Nej.

Janet.

Janet!

- Fan. - Fin uppvisning.

Synd att du förhörde mig lika mycket som henne.

Vad var det för skit om barnkläderna?

Såg du inte att hon fick panik?

- Hon döljer nåt. - Ja.

Ja, Freddie. Herregud...

Black, vi tar ett snack.

- Åk hem. - Och pojken?

- Vilken pojke? - Ni såg inte när jag frågade om kläderna.

- Hon döljer nåt. - Det är knappast bevis på nån pojke.

Det är nåt mer. Det är en känsla, men pojken kan vara i fara.

Jag vill att du håller dig samman, särskilt inför Scotland Yard.

Varför skickade familjen Somerville sin advokat för att hämta flickan?

Dra inte in dem. Du har gjort tillräckligt med skada där.

Jag säger åt dig att skriva anmälan, titta till Curtis och åka hem!

När jag hade lämnat det där jävla huset tänkte jag aldrig mer på det.

Det var fly eller dö.

Sen kommer du tillbaka och tror att du ska väcka det till liv igen.

Och just nu har jag ingen annanstans att ta vägen.

Så för första gången på länge...

...tittar jag på det döda huset.

Bis? Du kom!

Herregud...

Herregud! Herrejesus, vad hände?

De attackerade Kloaken igen. Vi försökte fly.

Kom in. Sitt, sitt. Bis, dina fötter.

Du blöder.

Jag har inte sett det här stället sen mamma dog.

Nu tvättar vi av dig.

- För hårt? - Det är ingen fara.

Hur mår du?

Curtis är på sjukhuset.

Han förlorade så mycket blod.

Läget är kritiskt.

Jag vet inte om han överlever.

Jag kan säga en sak.

"Vet inte" är bättre än "vet att han inte".

Deltreece - min syster...

De slog ihjäl henne.

Jag är ledsen.

Anmälde du det?

Vad gör de då? Skrattar? Lottar ut hennes trosor?

Polisen straffar Kloaken, inte förövarna.

Och nu är jag tillbaka där mamma kolade.

Hur dog mamma?

Jag vet att det var hjärtat, men...

Inte fridfullt. Inte snabbt.

När jag såg din underskrift på dödsattesten-

blev jag så arg på mammas lögner.

Jag är så ledsen att du fick gå igenom det ensam.

Skojar du?

Att se subban dö var det bästa som nånsin hänt mig.

Hon kallade mig till sjuksängen och trodde att hon kunde försonas med mig.

Vet du vad hon sa?

"Dra ner den där förbannade persiennen."

Jag tog för lång tid på mig, så hon flög upp ur sängen för att sparka mig.

Och hennes hjärta bara: "Glöm det, bitch."

Hon pekade och pekade.

Och jag frågade: "Vad pekar du på, mamma?"

Jag insåg att hon pekade på tabletterna på byrån.

Och jag rörde mig inte ens.

Hon började hosta, som om hon hostade upp sin lunga. Och sen tittade hon på mig.

Och jag rörde mig inte ens.

Sen insåg jag att hon inte tittade på mig. Hon tittade på nåt annat.

Bältet på väggen.

Det jävla bältet hon slog mig med.

"Var är min pojke Orville?" sa hon.

Men det namnet är dött sen länge.

Jag tog bältet och släppte det över hennes bröst, som en död orm.

Tog hennes ring.

Ringde larmcentralen, skrev på några papper åt polisen.

Jag gick ut genom dörren och aldrig tillbaka.

En av de där kloakfjollorna.

Sexhus i Ravinia.

Det kan vara där din bror är. Ska jag hämta honom?

Upp med dig! Upp!

- Upp med dig! - Släpp honom!

Kom igen.

Orville?

Orville, vakna.

Jag kanske var för hög för att minnas.

Du...

Men det var den dagen du kom och letade efter de döda.

Det är jag.

Det är Millie.

Och hittade de levande.

Men en del av dig försöker fortfarande väcka en död pojke...

...medan en levande kvinna står framför dig.

- Ska du gå? - Till jobbet.

- Nej. - Hibiscus.

Bis, kom igen. Nej, stanna. Det är bara ett hus.

Stället har fortfarande hennes lukt. Hon väntar på att slå sin lilla bög.

Sätt dig.

Mamma är död.

Hibiscus. Hon är borta.

Hon är borta.

Du är trygg.

Det här är ditt hus nu.

Vårt hus.

Jag är bara borta i några timmar, okej?