If I Had Legs I'd Kick You

Mamma är töjbar.

Vad menar du med "töjbar"?

Pappa är hård, man kan inte rubba honom. Han blir arg och det är allt.

Mamma blir också arg, men hon är mer som modellera.

Hon blir ledsen också, det är när det är som mest töjt.

Modellera. Hur töjer du henne?

- Man bara... - Får jag prata nu, tack?

- Får mamma prata? - Ja.

- Jag är inte töjbar lera. - Så upplever hon dig.

Det stämmer inte. Jag gör mitt bästa för att kontrollera henne.

- Jag kunde lika gärna inte vara där. - Upplevelse är verklighet, så...

- Och jag blir inte ledsen. - Du verkar ledsen just nu.

- Du verkar ledsen nu. - Vi ska få dig bättre, inte prata om mig.

- Jag får väl vara ledsen? - Ja, självklart, men...

- Allt hänger ihop, det vet du mycket väl. - Ja, jag vet, men...

Det här är inte rätt sätt att få allt att bli bättre.

- Snälla mamma, gråt inte. - Det är ingen fara, gumman.

- Vi vill ta bort slangen och då... - Nej, då dör jag!

Hon gör inte det hon måste, för att hon vet att hon har ett skyddsnät.

- Det är inte stabilt nog. - Vi har olika mål.

Du vill att hon blir bättre innan vi tar bort slangen, jag tror den måste bort.

Alla har samma mål här.

Men det jag inser när vi pratar allihop tillsammans är att vi måste prata ensamma.

Utan att hon är här, så vi kan prata om allvarliga problem.

Du måste börja mata henne via slangen på kvällarna och du måste börja...

- Tog du sorten utan ost? - De skrattar åt mig och kallar det bröd.

Jag tar bort osten hemma, såklart.

- Är såsen med svart och grönt i? - Det är samma sort vi alltid tar.

Den sorten har grejor i såsen, jag kan inte äta den. Kan du skrapa...

Vill du ta bort slangen, eller är det bara jag? Du måste...

Herregud.

Du fick som du ville, ingen ost. Frammanade du den händelsen?

Är du nåt slags häxa eller nåt?

Direkt till bordet. Nej, tvätta händerna först.

- Jag måste inte gå på toaletten. - Nej, men tvätta händerna, som alltid.

- Kommer pappa? Var är pappa? - Kanske vid läggdags, sa han.

- När åker han igen? - Han kom just tillbaka. Två månader?

- Mamma, jag behövde gå på toaletten. - Det är okej.

Det kan ta ett tag.

Okej.

- Mamma? - Ja?

Det är vatten i badrummet.

- Okej, det är ju bra. - Nej, jag menar på golvet.

Kom fort!

Kommer du? Mamma!

Herregud. Va? Varför sa du inte till så fort du kom in?

Jag upptäckte det just, jag var så nödig.

Jag gillar inte hur det känns mot strumporna. Var kommer det ifrån?

Hur djupt är det? Kommer vi att dö? Kommer huset att rasa över oss?

Mamma, kan du lyfta mig och bära mig ut?

- Stanna där. Vänta. - Varför lämnar du mig? Vart ska du?

Stanna på toaletten, okej?

Herregud. Herregud.

Herre jävla gud.

Mamma, du berättar inte vad det är!

Vad är det som händer? Vad händer, mamma? Kommer vi att dö?

- Hej. - Hej, vi kom just hem och du anar inte...

Herregud! Herregud!

Nej, kom inte hit! Gå inte in här! Gå inte in här!

Nu! Skynda dig! Skynda på!

Ingenting känns bekant eller verkligt, någonsin.

Varje gång det händer känner jag mig längre bort från mig själv,

som att jag inte kan komma tillbaka.

- Hur ser du det när du tänker på tiden? - Hur jag ser på tiden?

Tiden är en rad saker att ta sig igenom.

Varje mål är en bergvägg och det finns ingenting ovanför.

Man kommer upp och där finns bara en ny bergvägg.

Jag är så arg på dig!

FLÖDESFEL

Jävlar.

Kan du holotropisk andning? Det är grymt.

Man lurar hjärnan att den är död och så ser man hela jävla universum.

Man känner inte paranoia, skuld eller att nåt är fel.

- Min kompis kör reiki och sån skit. - Nej, det här typ som att hyperventilera.

När man dör frigörs en kemikalie, samma som frigörs när man drömmer.

Typ så. Hjärnan tror att den är död, men hjärndöda lever fortfarande.

- Holografisk andning? - Holotropisk.

Är det på riktigt? Grejen med den döda hjärnan?

Ja, för fan. Allt kan väl vara verkligt.

Allt kan vara skitsnack också, om du fattar vad jag menar.

Men du vet, den där känslan när man inte är...

Ja.

- Du driver med mig. - Fröken, jag känner inte ens dig.

Ja till dem, men inte vinet.

Varför?

Lagen förbjuder att jag säljer vin till dig just nu.

- Klockan är inte 2 än. - Hon är 1:58.

- Ja, men... - När jag har slagit in dem är hon över 2.

- Sätt upp jordnötssnacks på mitt rum. - Ska bli.

Jag kan inte prata om det längre, snälla.

Vi måste lyssna på doktor Spring.

Det finns inget vi, det är bara jag. Det är orättvist, säger jag.

Rättvist? Jag jobbar, okej? Jag hanterar många rövhål, du anar inte!

Jag kan inte hantera det som händer där härifrån, vi måste vara ett team.

Du måste gå dit idag, checka in och tala om att hela...

Problemet med den logiken är att jag inte är nån hemmafru, jag jobbar också.

- Mamma, motellets mat är jätteäcklig. - God morgon.

Den är vidrig.

- Ni ser ut som tvillingar, vet ni det? - Det är bara du som märkt eller sagt det.

- Alla säger det. - Hej, sötnos. Vill du se ett trick?

Ja. Oj, hur gjorde du?

- Mamma? - Ta den, hon äter den aldrig.

- Okej. - Kommer jag att kräkas nu?

- Ja? - Du lade på. Jag vet att du är upptagen.

Hon blir bättre, resten är tillfälligt. Taket kommer att bli lagat, jag lovar.

- Himlen ramlar inte ner. Jag älskar dig. - Förlåt, jag älskar dig med.

Vad är det för fel på hotell? Utnyttja poolen så länge, de har väl pool?

Du har alltid velat ha pool, nu har du det. Simma några längder.

Ta det lugnt, ta en flytleksak.

Visste du att man kan träna hamstrar att älska en?

- Nej. - Man kan träna dem att älska en.

Jag skulle älska om du åt upp ditt bacon, då kan jag säga att du åt hela frukosten.

När de älskar en kan man få dem att göra allt, inklusive trick.

Börja med en tugga.

Blir parkeringskillen arg igen?

Dubbelparkera! Dubbelparkera!

Okej, vi måste skynda oss. Du vet vad som hände sist.

Ni har missat de senaste veckornas familjeterapi.

Ja.

Jag har berättat vad som hänt. Taket rasade in och vi bor på motell.

Vi måste boka in nåt snarast möjligt, så att vi kan prata om hennes mål.

Javisst, såklart. Ja.

Jaha, du menar nu? Okej.

Tja, låt mig kolla mitt schema, det ska nog gå...

Du vet att du inte kan låta känslor av skuld och kontroll

över sjukdomen och behandlingen påverka dig. Det är ingens fel.

- Nej, jag har hört det. - Och du måste börja ta hand om dig själv.

Ja, jag ska ta på min egen syremask först.

Jag får vara direkt. Hon måste uppnå sitt viktmål inom nästa vecka.

Gör hon det, så kan vi skriva in borttagning av slang och utskrivning.

Gör hon inte det, så måste jag omvärdera vårdnivån.

Det är nåt som inte fungerar och vi måste prata om det.

- När kan vi sätta oss ner ordentligt? - Den sjunde september.

- Det är den femtonde september. - Den tjugonde september.

Jag menar den... Den tjugonde september.

Hallå!

- Jag sa åt dig sist, jag anmäler dig... - Du har inga befogenheter att anmäla mig.

- Du blir portad och bärgad. - Ring! De hinner inte ens hit.

Visst! Rövhål.

Lägenheten är en halvtimme bort, men kunde ligga på Mars. Jag kan inte...

Varje gång jag kollar ser den värre ut och jag har ingen kontroll.

Har du diskuterat en kompromiss med värden? De kan spärra av rummet med hålet.

Ni kan bo i resten av lägenheten.

Bo? Med asbest, hundra år gammalt damm och svartmögelsporer?

- Är det ditt råd? - Det är inget råd, utan en fråga.

Jag borde verkligen visa dig hålet.

Jag har en hel mardröm i taket.

- När kommer Charles tillbaka? - Det är vecka tre av åtta.

Det bör du veta. Skriver du inget? Det är ditt jobb att minnas mina trista detaljer.

- Vi måste sluta, nästa patient kommer. - Nu? Tiominutersvarningen, då?

- Jag höll inte koll. - Du har inte svarat på mejlet om min dröm.

Jag svarar inte på patienters drömmejl.

Okej, så om du inte tar upp det, vad är då poängen?

Okej, där fick du mig.

Jag behöver prata om min dröm, men fick inte tid, för att du inte varnade mig.

Vi kan diskutera drömmen du mejlade under nästa samtal.

- Det var en annan dröm. - Jag...

- Okej, skynda dig. - Jag satt i sjukhusets dagrum eller nåt.

Min dotter var också på sjukhuset, men långt bort i en annan del.

Det var inte sjukhuset från förra året när allt hände, det var skumt.

Jag väntade på att Charles skulle komma och hämta oss, men istället var du där.

Du ville sitta jättenära mig och jag hasade bort från dig på bänken.

Du hasade dig allt närmare.

Jag skulle SMS: a Charles ifall han såg.

Då försökte du ta ifrån mig telefonen och började kittla mig.

Du försökte få mig att tappa den och jag...

Jag tyckte verkligen om det men var rädd att Charles skulle komma in och se det.

Okej.

- Okej? - Okej.

Du har fått berätta. Vi pratar om det nästa gång, okej?

Det kommer vi inte att göra.

Det vet jag. Det finns ingen tråd. Ingen tråd alls.

Ja, vad är det nu?

Ja, hej. Jag är ledsen, men jag måste sluta jobba.

- Va? - Mor dog, måste åka. Det tar längre tid.

Okej, bara... - Jag kommer strax.

Okej, vad är problemet? Det här tar sån tid, måste jag ta in en annan byggare?

Det har spritt sig fullt ut. Det är svårt att förklara, det är inte mitt språk.

Jag talar spanska. Förklara på ditt språk, så förstår jag.

Jag förstår inte de orden.

- Hur länge ska du sörja din mor? - Det kan jag inte säga.

Ge mig ett datum. Det måste lagas. Ge mig ett datum, min make och jag...

Jag är tillbaka om en vecka.

Okej, jag åker dit och kollar vad du har gjort hittills och tar bilder.

Dra åt helvete, din jävel.

Jag kan ta emot dig nu.

Jag låter dig gärna sitta i tystnad,

men är som vanligt nyfiken på vad du tänker.

Riley.

Det är allt jag kan tänka på.

Berätta vad som händer.

Som jag har sagt till dig gång på gång och som jag säger till hans läkare,

han ler inte, han tittar konstigt på mig

och är ständigt obekväm och ingen gör något åt det.

Jag tycker att det vore till stor hjälp om du kom på samtal utan Riley.

Jag vet att du inte tror att du kan, men om du hittar en barnvakt du litar på...

Hörde du talas om bebisen i New York?

Mamman kom hem från jobbet och barnvakten hade huggit ihjäl båda hennes barn.

I badkaret.

Det är verkligt. Det har hänt.