Balibo

1975 förklarade sig den lilla nationen Östtimor självständig-

efter 400 år av portugisiskt styre.

Nio dagar senare invaderades Östtimor av Indonesien.

Omvärlden vände ryggen till.

I över 30 år har det som hände dessa dagar omgivits av hemlighetsmakeri.

Detta är en sann berättelse.

Östtimor, nutid

Mozerella! Naza! Kom!

Denna intervju rubriceras som "redogörelse 483".

Den intervjuade är Juliana da Costa, född i Dili, boende i Maubisse.

Hon talar tetum, mambai, portugisiska och engelska.

Hon är änka med fyra barn.

God dag, dona Juliana. Jag heter Paul.

Jag hörde att ni har rest långt.

Vi är tacksamma för att ni vill tala med oss.

- Varsågod och sitt. - Tack.

Jag ska bara ta av mig koftan.

Innan vi sätter igång vill jag bara säga-

- att jag förstår att det här är svårt för er.

Jag har stor respekt för ert mod att berätta er historia.

Den är både unik och mycket viktig.

Juliana, vi har samlat information-

- gällande händelserna den 7 december 1975.

- Ni var visst i Dili den dagen. - Ja, jag var åtta år gammal.

Min far skickade mig-

- till min farmor som bodde på andra sidan stan.

Vi skulle ta oss till Ramelau-berget så fort det ljusnade.

Jag återvände aldrig till Dili.

- Så ni visste att invasion väntade? - Ja.

Alla visste det.

Det är svårt. Jag förstår.

Vi hämtade mina kusiner...

...och åkte genom stan.

Ljudet av granateld hördes överallt.

Vi satt sju stycken i den lilla bilen.

Ni skulle alltså åka upp i bergen?

Ja. Det var så det var tänkt.

Men man hade spärrat av vägen vid kajen.

Många hade redan tillfångatagits.

Kände ni igen någon?

Juliana...

Juliana... Fanns det någon i folkmassan som ni kan identifiera?

Ja.

Där... fanns en man.

Vem var han?

Senhor East. Roger.

Min far hade sagt...

...att han var upprörd.

- Upprörd? - På grund av det han hade sett.

Då förstod jag inte riktigt...

...vad min far menade.

Nu... förstår jag.

Darwin, Australien, 1975

Då var vi framme.

- God morgon. - McGuire vill luncha med dig.

- Och här är nån som vill träffa dig. - Han där borta?

Ja. Han heter José Ramos-Horta.

Jag tror att det var så han sa.

Kan du hämta vatten och huvudvärks- tabletter? Säg att jag är upptagen.

Se på dem. Två svin med matchande skjortor.

Det är inte det enda de har gemensamt.

Det ser gott ut. Jag knycker två.

Jag tar en.

Som min sekreterare sa, så är jag upptagen.

Jag ser att du är mycket upptagen.

Men jag har rest långt för att få träffa dig... Roger East.

Är du besviken?

Mitt namn är José Ramos-Horta.

Jag är Fretilin-regeringens utrikesminister i Östtimor.

Jag har ett förslag.

Här.

Du ser ut att behöva ett rejält mål mat.

Kom.

- Ska du skriva dina memoarer här? - Om jag kommer ihåg några.

- Jag har läst mycket av dig. - Säger du det?

Jag tyckte mycket om din kritik av Kissinger och hans gelikar.

Dina reportage om medborgarrätts- rörelsen i USA var riktigt bra.

- Från Johannesburg skrev du om... - Rugby och cricket.

- Och apartheid. - Du är påläst.

Jag låg i flottan fram till 1944.

Sen fick jag... sluta.

Vet du varför?

Psykotiska tendenser.

- Tänker du döda mig i sömnen? - Du kan känna dig lugn.

Roger...

Jag skulle vilja tala... öppet.

Javisst. Låt höra.

Det du skriver nu är rena skiten.

Du skrev med lidelse... med engagemang-

om viktiga saker.

Jag erbjuder dig, å min regerings vägnar-

- tjänsten som chef för vår nyhetsbyrå.

Högsta hönset. Med full inblick-

- i mitt land och mitt folk för att berätta vår historia.

- Övervakad av regeringen. - Inte alls.

ETNA, East Timor News Agency är helt oberoende.

Sånt existerar inte.

Kanske inte, men det är där du kommer in i bilden.

Jag kommer inte in nånstans.

Hör du, Roger...

Mitt land... har mycket ont om tid.

Snälla du, tänk över mitt erbjudande.

Om så bara i natt.

Indonesiens förnekande av alla anspråk på Östtimor-

misstros av Fretilin-regeringen.

Fretilin-soldater tänker försvara Balibo från det gamla fortet...

Nej, Fernando!

Havet är rikt på olja och gas, så det är bara en tidsfråga innan...

Jag måste sticka.

Tack för trevligt sällskap.

Vänta!

Vad händer?

Det är bara en tidsfråga innan flygtrafiken till mitt land stoppas.

Några dagar, kanske några timmar. Berätta för omvärlden.

Jag har slutat med sånt.

Vänta. Du behöver nån som är yngre.

Ditt land har redan skickat unga journalister. Fem stycken.

Vad snackar du om? Vilka fem journalister?

Vilka journalister?

Dessa journalister. Men din regering skiter i dem nu när de försvunnit.

- Hej med dig, Roger. - Hej då.

Jag heter Roger East. Jag hörde att du är nyss hemkommen från Timor.

Får jag komma in?

Jag ser att ABC tar väl hand om dig...

Tack.

Hur var det där borta?

Mr Maniaty...

Ibland hjälper det att prata om det.

Jag är här eftersom den där killen Horta-

- erbjöd mig jobb som chef för Östtimors fria press.

- Är du galen? - Jag vill ha lite information av dig.

- Indonesien kommer att invadera... - Har de skickat dit krigsfartyg?

Indonesiska soldater är redan inne i landet.

De bär inte uniform, så man vet inte vem man kan lita på.

Vi satt i Dili och väntade på invasionen-

- utan att veta när den skulle komma...

- Varför vill du åka dit? - Av samma skäl som du var där.

Träffade du nån av journalisterna från Channel 9 eller 7 på vägen ut?

Jag träffade Shackleton.

- Jag varnade dem. - Och vad sa de?

Brian Peters, Channel 9, 27 år

Brian?

Det är Mal Rennie.

Vi ska till Östtimor. Channel 7 hann före och chefen är vansinnig.

Packa dina grejer, vi åker imorgon.

Är du kvar i sängen? Vi ses imorgon.

Tony Stewart, Channel 7, 21 år

- Kan ni kommentera läget i Östtimor? - Jag har redan gjort ett uttalande.

Gary Cunningham, Channel 7, 27 år

Jag ska åka utomlands.

Inte länge. Ett par veckor.

Jag vet inte, pappa. Jag skriver. Visst.

Fem unga journalister har försvunnit.

Greg Shackleton, Channel 7, 28 år

Australiska regeringen gör inte ett skit. Man säger att de är döda.

Gör en avskedspresent till mig.

Så... du har fått ett viktigt uppdrag.

Vi åker klockan sju imorgon bitti.

- Det blir bra för dig. - Ja, det är ett bra jobb.

Jag vill åka dit och se vad som pågår.

Malcolm Rennie, Channel 9, 29 år

- Jag viker mig. - Smart kille.

Där har vi Östtimor.

- Hur långt försprång har Shackleton? - Två dagar.

Än kan vi klå honom.

Vi hörs.

Dili, Östtimor, 1975

Hallå?

Välkommen till Hotel Turismo.

- Senhor East, hur står det till? - Mycket bra, tack.

- Vad är det för fisk? - Den kallas kokosfisk.

Från Laklofloden, en bit söderut.

De simmar uppströms för att leka innan de återvänder till havet.

Det är en mycket smart fisk.

Vill du ta ett glas vin med mig?

Sätt dig.

- Är det din dotter? - Juliana.

- Hon är till stor hjälp på hotellet. - Jag vet.

Det var visst några journalister här nyligen.

De satt där du sitter. För tre veckor sen.

- Vart skulle de? - De var nog på väg till Balibo.

Det här är Dili, där vi är nu. Och det här är Balibo.

Nära gränsen till Indonesien.

Ramos-Horta ordnade det.

- Horta? - Just det.

Vi ska nog ge oss iväg. - Tony!

Nej, nej. Ikväll ska vi dricka och äta. Vi åker imorgon.

Vi stannar en timme till.

- Senhor East? Smakade det bra? - Det var utsökt.

- Juliana, hämta ett glas och flaskan. - Vänta lite.

Varsågod.

Ett australiskt mynt.

Jag ska visa dig. Håll tummen rak...

Och så en knyck med tummen.

Perfekt.

- Vem är det? - Engelska drottningen.

- Vad gör hon på pengen? - Det var en bra fråga.

Dina vänner lämnade kvar en väska.

- Vet han vart vi ska? - Nej.

- Han kör er till Balibo. - Vi ses snart.