Paris When It Sizzles

PM till Paramount Pictures, Hollywood, Kalifornien.

Från Alexander Meyerheim. Mina herrar!

Medan ni sitter på era svala kontor-

- gör vi på...slagfältet stora framsteg.

Slå bort er oro angående manuset. Jag talade med författaren i går.

Han försäkrar att han har 130 underbara sidor, som skrivs ut nu.

Jag avser att resa till honom i Paris på söndag. Punkt. Nytt stycke.

Mina herrar, framgången är oundviklig.

En Alexander Meyerheim-produktion-

- efter originalmanus av Richard Benson.

- Richard Benson? - Känner du honom?

Jag hatar honom! Richard Benson!

Du tycks känna vissa sidor av honom bättre än jag.

När hinner han skriva?

Tyvärr hann han skriva för mig.

De sista 10 sidorna hittades flytande utanför Malibu...i en vodkaflaska.

Skicka Benson det vanliga telegrammet.

Han försäkrar att han spolat kröken.

STÖR EJ

DET GÄLLER VOUS OCKSÅ MERCI

Dörren är olåst. Kom in.

Ja?

- Mr Benson? - Ni kommer väl från skrivbyrån?

Ska vi samarbeta-

- får ni aldrig besvara en fråga med en fråga. Förstått?

- Gjorde jag det? - Nu gjorde ni det igen.

Mitt "ja" var en fråga.

Ni kan väl skilja på "underförstått" och "antytt"?

- Är inte det en fråga? - Jo.

Då besvarar ni en fråga med en fråga.

Det underförstådda sägs inte ut klart.

Det antydda kan man sluta sig till av det sagda.

Jag heter Gabrielle Simpson.

- Är det där möjligen en fågel? - Ja, ingen kunde ta hand om den.

Kontoret är där, jag bor här, och terrassen är där ute.

Det groteska föremålet är Eiffeltornet.

Det ska påminna mig om var jag är.

Om det stör er, låter jag flytta tillbaka det. Ni ska bo här borta.

Det är ett angränsande rum, vilket säkert ger er hemska associationer.

Jag skulle ha skaffat er ett eget rum men stället är fullt. Bastiljdagen.

Jag arbetade en gång åt en författare som bara kunde skriva i badkaret.

I badkaret?

Han fick badskum, det gick som smort.

Fågeln heter Richelieu, underförstått.

Antytt snarare än underförstått.

"Som smort"? Intressant bildligt uttryck.

Ni vill ha en kardinal, därav Richelieu.

Det var roligt.

Nej, det är faran med att vara ett berömt kvickhuvud, vilket jag är.

Jag är så glad för det här uppdraget-

- att jobba med en stor manusförfattare.

Jag kan nog lära mig en del om filmgestaltning.

- Jag hjälpte en nya vågen-regissör. - Jag tillhör mera den gamla vågen.

I filmen beslutar sig personerna för att inte spela Alfapet, utan gå hem.

Den heter Alfapetet blir inte av.

I nästa film ställer en flicka in sitt födelsedagskalas.

Den heter: Inga tårtljus. Det som inte händer är det viktiga.

- Har er film nån titel än? - Självklart.

- Flickan som stal Eiffeltornet. - Flickan som stal Eiffeltornet...

Titeln är symbolisk, förstås. Hon stjäl inte tornet på riktigt. Eller?

- Vad handlar den om? - Det är en action-spänning...

...kärleks-melodram. Med mycket humor.

Och under alltihop ett lager av samhällsskildring.

Om jag får se sidorna ni skrivit, kan jag uppskatta skrivmaskinsarbetet.

Sidorna, kära ni, ligger här.

En Alexander Meyerheim-produktion Flickan som stal Eiffeltornet.

Originalmanus av Richard Benson.

Här, i några etableringsbilder, kanske från helikopter-

träffas flickan och pojken.

Efter lite småprat, lära-känna- varann, det som jag är så bra på:

En omedveten attraktion mellan dem.

En antydan till publiken om kärlek. Och sedan - konflikt!

Man förstår av musiken hur farlig situationen är.

Och nu - en första omsvängning! Publiken inser att de blivit lurade.

Saker är inte vad de ser ut att vara. Inte alls.

Hela situationen är totalt omkastad. Vilket medför-

- den magnifika och genialiska omsvängningen av omsvängningen!

Förbluffade av händelseutvecklingen-

- inser pojken och flickan hur allvarligt de missbedömt varandra.

Då, medan musiken åter blir hotfull-

- inser de vilken fara de svävar i. Då börjar jakten!

Skrikande däck, takåsar. Helbilder på hur de rusar genom den tomma stan.

Plötsligt ser vi, i en folktom gränd, sittande på en stängd soptunna...

Närbild: katten!

Och nu, när vi steg för steg bygger upp klimaxen, stegras musiken!

Och där, omedvetna om regnet som öser ner-

- faller de två ömt och lyckligt i varandras armar.

Och medan publiken dreglar av sublimerad sexualitet-

- möts de två enorma, välbetalda huvudena i det oundvikliga momentet:

Den slutgiltiga, omtumlande, studiohyrebetalande-

salongsfyllande, popcornsäljande...

...kyssen. Nedtoning. Slut.

138 sidor. Inte längre, då får vi bara stryka sedan.

- Mr Benson? - Ja?

Det här manuskriptet, när måste det vara klart?

I dag är det fredag. Min vän och mecenat, Alexander Meyerheim-

- kommer till Paris från Cannes klockan tio på...

...söndag morgon. Vilket råkar vara Bastiljdagen.

Perfekt! Vi lämnar manuset till honom, och sen firar vi!

Dricker champagne, dansar på gatorna, vad de nu gör den 14 juli.

Jag har redan sällskap på Bastilj- dagen. Har ni inte skrivit nåt alls?

- Ni har redan sällskap? - Måste hela filmen göras på två dar?

Miss Simpson, klarar ni ej av jobbet, så säg till. Jag kan hitta nån annan.

Nej, det menade jag inte. Men det är väl...ganska ovanligt?

Inte för mig.

Men ni har tänkt över historien noga?

Nej, det har jag inte.

Får jag fråga vad ni har gjort?

Det som varje amerikansk författare skulle eller borde göra-

de första 19 veckorna av tiden:

Åkt vattenskidor i Saint Tropez. Solat i Antibes. Studerat grekiska.

Det var en ung stjärna som representerade Grekland i Cannes.

Sen några veckor, och mycket vodka, för att få bort grekiskan.

Och så tjurfäktningarna i Madrid, vilka lyckligtvis-

- eftersom jag inte tål blod, för länge sen flyttat till Sevilla.

Sen var jag på kasinot i Monte Carlo.

Ett misslyckat försök att få råd att köpa tillbaka mitt kontrakt-

- från min vän Alexander Meyerheim, för att slippa skriva filmen.

Anteckna.

Till min handbok i manusskrivande. Spela aldrig på nummer 13 eller 31-

- nån längre tid eller med stor insats. Det fungerar inte.

Nu måste jag arbeta. Ska vi börja?

En Alexander Meyerheim-produktion. Flickan som stal Eiffeltornet.

- Ni gillar väl titeln? - Ja, den låter fäng...slande.

Den fängslade Meyerheim också. Han köpte manuset osett.

Originalmanuskript av Richard Benson.

Sidan ett. Upptoning. Exteriör. Nu ska vi se... Natt eller dag?

Dag.

Börja...med en bild på... Eiffeltornet.

Inzoomning. Ensam på en plattform står en gåtfull kvinna i svart.

Hon sneglar på sin klocka.

Och vi ser...

Hur fan ska jag veta vad vi ser? Gåtfull kvinna i svart. Löjligt.

Vi får inte avslöja allt från början.

Okej. Upptoning. Exteriör av Sacré-Cœur. Dag.

Nej. Skriv:

Grand Palais.

Vi måste ge publiken smaken och lukten av det riktiga Paris.

Okej...

Exteriör. Christian Dior.

Kameran panorerar och vi ser en vit Rolls Royce sakta in och stanna.

Nej, skriv en vit Bentley i stället. Det är mer chict.

En chaufför öppnar bakdörren.

Ut kliver någon klassiskt glamorös stjärna, som...Marlene Dietrich.

Hon... Punkt, punkt, punkt.

Hon sveper majestätiskt in i butiken och...

Och det är det sista vi ser av henne. Alex skulle ha älskat det.

Han kunde ha stulit Bentleyn och debiterat filmen för den.

- Vad sa ni att ni hette? - Gabrielle Simpson. Bott här i 2 år.

- Och ni kom hit för att skriva. - Det också, men mest för att...leva!

Leva? Ursäkta, kan ni...?

Ni kom hit för att leva, säger ni?

Första halvåret studerade jag synden.

- Är det sant? - Jag kom aldrig i säng före kl. 8.

Vet inte hur mycket kaffe jag druckit.

Men det var svårt att komma in i det.

Synd är tråkigt, om man inte röker eller dricker. Men man måste växa.

Ert sällskap, ingår han i växandet?

Nej, det är bara en ung skådespelare.

En skådespelare?

Ett tragiskt förhållande.

Hoppas han inte är en sån där som kliar sig, mumlar och pauserar.

Det förstör författarens perfekta rytm.

Han är lite intensiv men rolig att vara med.

Nåja...

Ni och den här...skådespelaren, vad ska ni göra på bastiljdagen?

Vi ska vara tillsammans hela dagen. Börja med frukost på ett kafé.

Sen dansa genom hela Paris, operan kl. 17.00, sjunga marseljäsen.

Fyrverkerier, middag med champagne, ni vet - leva!

Ni tycker verkligen om det, va? Livet.

När jag vaknar och har en hel ny dag framför mig, blir jag jättetänd.

Jag har en idé.

Den första goda på fyra månader.

Nej, jag tänkte sluta dricka nyligen, men det höll inte. Detta kan bli bra.

En enkel historia om hur en arbeterska firar 14 juli!

Allt utspelar sig på en dag, jag har 2 dar på mig. Upptoning. Exteriör.

När vår historia börjar, är det tidigt på morgonen den 14 juli...

...och Paris trumpeter blåser revelj.

Kopiera in, på en bild av triumfbågen:

En Alexander Meyerheim-produktion. Klipp till Eiffeltornet. Filmtiteln.

FLICKAN SOM STAL EIFFELTORNET

Trumpeterna släpper fram ledmotivet.

Vi kanske kan få Sinatra att sjunga.

Därpå följer en oändlig lista som uppmärksammar alla små människor-

- vilka jag ska nämna i mitt tacktal på Oscarsgalan.

När cymbalen ljuder:

Originalhistoria och manuskript av Richard Benson.

Okej. Nedtoning.

Upptoning. Ett pittoreskt Paristorg-

där helgfestligheterna pågår.

En enkel arbeterska, som liknar er-

- kommer ut ur sin enkla boning och går genom massan och över torget.

Hon sätter sig på sitt stamkafé.

I andlös förväntan väntar hon på sitt sällskap, en...skådespelare.

Nu måste vi väl beskriva honom. Han är märkligt oattraktiv.

Inte alls! Philippe är snygg. Han liknar... Tony Curtis.

Han är en sån där mumlande typ, som bara får mindre roller.

Han heter inte Philippe, utan Maurice.

Bonjour, liksom.

Jag har inte sovit en blund. Du tycker väl om klänningen?