The Tale of The Princess Kaguya (かぐや姫の物語)

Det var en gång för länge sen-

en gubbe som var bambuhuggare.

Han högg bambu bland bergen-

-för att tillverka alla möjliga saker.

Hans namn var Sanuki no Miyatsuko.

Bland bambustammarna var det en stam som lyste.

Gubben tyckte det var märkligt och gick närmare.

Vad i...? Ett bambuskott som kommer innan plommonträden har börjat blomma?

Vad kan det här vara?

Alltså, vem i all världen kan du vara?

Är det inte en otroligt vacker prinsessa?

Det måste vara en skänk till mig från ovan.

Vad har du fått tag på?

- Vilken söt docka. - Nej, hon sover.

Va?

- Jag fick henne som gåva i bambuskogen. - Gåva?

Hon är en himmelsgåva.

- Det är jag som fick henne. - Men jag fostrar henne.

"Fostrar"? Hon är ju redan en praktfull prinsessa.

Nej, det är ju nu vi ska ta hand om henne.

Se, bara...

Stå inte där och sov. Hämta tyget där.

Menar du det här?

Såja, såja. Såja, såja.

- Vad är detta? - Hon vill visst bli skött av mig.

- Kan du hämta en bra bambusikt? - Va?

Men tycker du inte att det är underligt?

- Tänk om hon är en ande? - Liknar hon en ande, kanske?

Nej, ett sött spädbarn, men tills nyligen var hon ju en vacker prinsessa.

Det, förstår du, är himlens sätt att visa vad hon kan bli i framtiden.

- Jaha. - De vill att vi ska sköta om henne väl.

Så måste det vara.

Just det.

Jaså, ja!

- Men amningen, då? - Vi ber en amma.

Visst, ja. Hos träsvarvaren finns ett spädbarn.

- Ska de få bambusikten'! - Ja, som tack.

Vad nu?

Vad håller du på med?

Såja, såja. Jaså, du var visst hungrig.

- Hur kunde du...? - Se, så glupskt hon äter.

Mjölken rann till.

Titta.

- Hon skrattade. - Hon skrattade!

Hon har plötsligt blivit tung.

Inte kan hon väl...

- Vad är det? - Nu blev hon ännu tyngre.

Hon tycks växa fort.

Nämen, slår plommonblommen redan ut?

- Hon har blivit tyngre! - Inte sant?

Nu blev jag förvånad.

Frän den dagen blev det bestämt-

att gubben och gumman skulle ta väl hand om detta underliga barn.

Oj, akta dig. Den får du inte ta än.

- De har en bebis. - Är det sant?

- Aj, knuffas inte. - Där är hon!

- Hon tittade hit! - Nej.

- Vad hände? - Titta.

- Nämen... - Det var värst.

Prinsessan, prinsessan.

Hon ställde sig upp.

Hon går!

Nämen...

Nämen!

Såja, såja.

- Vilket konstigt barn. - Nyss kunde hon bara krypa.

- Hon växer fort. - Ja, som ett bambuskott.

- Hon får heta Bambuskottet. - Bambuskottet!

Bambuskottet, Bambuskottet!

Vad kallar ni henne för?! Hon är en prinsessa!

Bambuskottet, Bambuskottet-

Bambuskottet, Bambuskottet-

Bambuskottet, Bambuskottet, Bamb...

Kom, min prinsessa, kom, min prinsessa-

-kom, min prinsessa, kom, min prinsessa, kom, min prinsessa-

- Kom... - Bambuskottet, Bambuskottet...

Kom, min prinsessa, kom, min prinsessa...

Bambuskottet, Bambuskottet!

- Bambuskottet! - Kom, min prinsessa!

Kom, min prinsessa, kom, min prinsessa!

Kom, min prinsessa, kom, min prinsessa, kom, min prinsessa!

Min prinsessa!

Ska du följa med?

- Det här är till kvällens middag. - Middag! Bambuskott!

Då så. Gå undan lite.

- Jag har massor! - Jag med!

Kom.

Tok! Man rör inte vildsvinskultingar!

Vad nu?

Du var mig konstig. Plötsligt har du vuxit.

Konstig kan du vara själv, Sutemaru.

- Oj, hon har vuxit igen. - Hon växer som ett bambuskott.

- "Ett bambuskott"? - Bambuskott! Middag!

- Bambuskott... - Bambuskottet! Bambuskottet!

Snurra, snurra, snurra runt

snurra vattenhjulet

snurra och kalla fram solen

snurra och kalla fram solen

Fåglar, kryp, vilda djur

gräs, träd och blomster

Kom med våren, sommarn, hösten och med vintern sen

Kom med våren, sommarn, hösten och med vintern sen

- Fågel! - Kryp!

Vilda djur!

Gräs, träd och blomster

Kom med våren, sommarn, hösten... - Hur kan du kunna den sången?

Klart jag kan!

-Snurra, snurra, snurra runt -Snurra ditt varv, kom tillbaka

du sen länge svunna tid

Kom, och kalla mitt hjärta åter

kom, och kalla mitt hjärta åter

Fåglar, kryp, vilda djur

gräs, träd och blomster

odla min mänskliga medkänsla

Hör jag att du väntar

vänder jag hemåt

- Vilken konstig sång. - Hon gråter ju.

Vad hände?

Jag vet inte.

Vilken konstig typ.

Titta. Där bor vi, och där är er bambudunge.

Bambuskott!

- Nu går vi hem! - Ja!

Prinsessan! Hallå!

Vart har du tagit vägen?

Hallå, prinsessan...

Prinsessa...

Vad är det?

Är det...

- Hej då! - Var försiktig.

Kan man släppa iväg henne med dem?

Med dem klarar hon sig.

Det var faktiskt så, att i bambudungen...

Äsch, det var inget.

- Det är lack! Det ger utslag. - "Lack"?

Det luktar gott.

- Det ska bli en skål. - Av den här?

- Oj! - Det är min pappa, storebror och mamma.

- Hej då! - Hej då!

Köp oss nåt!

- Det här är bambuhuggarens tillskott. - Själva bambuskottet.

Bambuskottet! Kom!

- Det är så varmt. - Jag är så törstig.

- De där är goda. - Är de?

Låt bli!

Nu går vi.

Det kommer nån.

Låt den vara.

Den här är till alla.

Åh, så gott.

Så gott.

När jag såg de vackra kläderna-

-förstod jag äntligen vad himlens makter vill.

Vad himlens makter vill?

Vi ska ge prinsessan ett liv som passar de här kläderna - en ädel dams liv.

Det är en order från himlen.

Dam?

Med det här ska jag bygga henne ett hus i huvudstaden.

Ska hon till huvudstaden?

Här blir hon inget mer än en bondflicka.

Blir hon en ädel dam i huvudstaden-

-kan ädlingar träffa henne och göra henne lycklig.

Det är det himlen önskar.

- En ädel dam? - Just det.

Hur som helst åker jag till huvudstaden i morgon.

Från den dagen for gubben ofta till huvudstaden med guld på fickan.

Snart var sommaren överstånden och höstens skördetid var kommen.

- Bambuskottet! Tar du honom? - Ja.

Bär, bär!

Bär, bär!

Aj.

Jag ska kladda ner dig.

En fasan!

Den flög mot dig, Bambuskottet!

- Fös den åt vänster! - Jadå!

Den flög åt ditt häll, Sutemaru!

Du kommer inte undan!

- Sutemaru! - Sutemaru!

Sutemaru?

- Sutemaru! - Sutemaru!

Jag fick den. Jag fick den!

Vad duktigt!

Mår du bra? Jag kommer dit!

Låt bli, dummer!

Sutemaru?

Idiot! De här klipporna är sköra.

- Förlåt. - Leta fram en lång växtranka!

- Du blöder ju. - Det där läks med lite spott.

Du får inte.

Vänta.

Så där, ja.

Har du vuxit nu igen?

Va? Har jag?

Jag tror att du bara kommer att fortsätta växa-

och lämna oss.

Varför säger du så?

Jag kommer alltid att vara med dig.

Jag är för alltid din medhjälpare.

Duger den här, Sutemaru?

Ja.