A Pinch of Portugal

Det är värt att upprepa:

Hemligheten bakom god mat är att aldrig ifrågasätta

hur bra man kan göra den. Eller hur, Anna?

- Ja, kökschefen. - Så. Slå er ner med mig...

...och njut av smaken av Sayulita.

- Härligt att du efter två säsonger... - En och en halv säsong.

...fortfarande tar bilder.

Jag är som statisten som fick en replik. Tacksam, men skeptisk.

Du har jobbat för det, och han vill ha kvar dig.

Millie var här tre säsonger, och fick sparken för att ha tillsatt mer salt.

Fortsätt bara göra som du gör.

Jag tog fram Deans favoritrecept från Portugal.

- Och nåt extra. - Oj, lammstek med lavendel?

Det är deras favoritkött.

Det låter gott, men han föredrar sina egna rätter.

- Var inte en Millie. - Det skulle jag inte våga.

Jag är färdig med den här skönheten.

- En tvåveckorsplan, timme för timme? - Halvtimme.

- Vi får hålla tummarna att... - Säg inte så.

- Du vet nog var toaletterna är. - Det bekräftar mitt otroliga uttal.

- Är det portugisiska för "ja"? - Ja då.

Var är Dean? Vi måste väl åka till flygplatsen nu?

Bilarna är här om en timme. Han möter oss där.

Var då? På flygplatsen?

- I Portugal. - Varför det?

Kontraktsförhandlingarna har tagit lite längre tid än väntat.

Lägg av. Ni vet hur han kan vara.

- Jag har hört det. - Inte från mig.

Vi ska snart filma säsong sju. Dean vill bara skryta

och se hur mycket han kan pressa ur kanalen.

- Låter de sig pressas? - Inte av dig och mig.

Avtalet är klart när vi landar. Vi kommer alltid överens.

Pratade du med killen från marknaden?

- Lucas väntar på att du ska ringa. - Ja, vi ringer om varandra.

Försök igen. Skaffa grönsaker, inte nyheter.

Olá.

- Olá. Hej. Är det här Lucas? - Nej, nej, nej, glöm inte den.

- Får jag tala med Lucas, tack? - Ja, skynda dig nu, Pedro.

- Hej. Pratar du med mig? - Ja.

- Kan du engelska? - Är det här Deans assistent?

Förstekock, men ja, jag heter Anna.

Hej, Anna. Vi ser fram emot att ni kommer till Lissabon.

Tack. Jag har några recept som jag behöver ingredienser till.

Förlåt. Ringer jag olägligt?

Förlåt. Fredag morgon är alltid... Vad heter det? Hektisk.

Tro mig, vi ska ta hand om dig. Mejla ingredienserna till mig,

så möter jag dig här när det passar.

Okej. Hallå?

Jag antar att du känner henne?

- Hej, mamma. - Ge mig ett leende.

Det är alltid kul att se dig, men du måste inte komma varje gång jag åker.

Skojar du med mig? Jag älskar det. Och det tog mig bara två timmar.

Och våra vänner älskar att se bilder från bakom kulisserna.

- Nå, var är Russ? - Han jobbar. Hur så?

Det är alltid kul att träffa honom.

Din pappa tror fortfarande att ni två kanske...

Vi har försökt, mamma, men vi är bara vänner nu.

Okej, men vi är glada att ni är där ihop, för Lissabon är långt borta.

- Men det blir spännande. - Ja, väldigt.

Jag önskar att ni kunde komma. Det blir mer glamoröst än så här.

Oroa dig inte för oss. Jag ville bara träffa dig.

Pappa med, men kommunen betalar bra för att få tillbaka elen på gatan.

- Han hälsar. - Vad har ni hittat på nu?

- Det är bara lite reseutrustning. - Resedaptrar?

Jag la i melatonin och jordnötssmör också om du har hemlängtan.

- Det är svårt att hitta där borta. - Det var omtänksamt. Tack.

Ingen orsak, raring. Vi vill bara att du ska vara beredd.

Det är inte som fiket. Det är Hollywood.

Inte direkt Hollywood,

men ja, jag ska hålla låg profil och undvika drama.

- Särskilt då chefen låter som en... - Mamma.

Det jag menar är, lycka till, älskling.

- Ring oss om det är nåt. Ha så kul. - Det ska jag.

Det ska jag. Jag lovar.

Tänk att vi ska jobba här. Det här är så vackert.

Det är Dean. Vad förväntade du dig?

- Delar du wifi-lösenordet med mig? - Jag är utsvulten. Blir det lunch?

- Varför åt du inte på planet? - Oliverna rörde vid kycklingen.

- Du skämtar, va? - Oliver är onda.

För Guds skull.

Låt mig gissa. Är välkomstkorgen för liten för Dean?

Nej. Ja. Va? Nej, det är ingen fara. Oroa er inte.

- Det lät inte bra. - Nej.

- Jag ska träffa Lucas klockan 12. - Jag fixar ett fint rum till dig.

Nej, nej. Det finns ingen ingång. Sväng höger och gå mot skylten.

- Gå åt det hållet. - Förlåt. Min portugisiska är...

Okej, det här är ingen ingång. Det står "endast leveranser".

Jaha. Jag ska träffa nån. Chefen?

Vad ni än kallar personen som leder marknaden.

- Lucas. - Ja, Lucas.

Du måste vara Anna. Trevligt att träffas.

- Hej. - Hej.

- Var är filmteamet? - De gör sig hemmastadda i villan.

- Jag trodde att ni skulle filma nu. - Nej.

Programmet handlar om fine dining, så vi går inte utanför köket.

Gästerna kommer till oss.

Okej, men marknaden är själva hjärtat i portugisisk kokkonst.

Ja, jag håller med. Därför behöver jag de bästa råvarorna.

Marknaden är som ett smakprov på vår utmärkta kokkonst.

- Jag ser gärna insidan. - Ja, låt rundturen börja.

De är helt färska.

Obrigada, senhor.

- Vad tycker du? - Utmärkta. Och ett rimligt pris.

Vi är ett paradis för alla som älskar ostron.

Synd att Dean inte är här. Marknader kan inspirera kockar.

Ja, fast vår kock föredrar att matlagningen följer planen,

medan samtalet är spontant, inte tvärtom.

Men han använder de bästa lokala och färska råvarorna.

Så han skickar sin förstekock?

Ja, jag gillar de olika färgerna och dofterna.

Vi samarbetar med bönderna för att få det bästa av allt.

- Vill du smaka på lite bröd? - Javisst.

- Det här är typiskt för oss. Carcaça . - Carcaça .

- Jag älskar att vara här redan. - Fint.

Gott?

- Ja, men mobilkameror är... Hej. - Hej. Du är tillbaka.

Ja, efter en givande rundtur av senhor Lucas,

som vet var man hittar det bästa av allt.

Allt? Det är ett djärvt påstående.

Ja. Portugisiska är romanskt, så "djärvt" översätts till "vacker".

Du är tillbaka. Toppen. Varsågod. Ändrade planer.

- Är Dean här? - Inte än.

- Vet vi när han kommer? - Om några dagar.

Vi håller oss till tidsplanen.

- Hur då? - Vänta bara.

Vi har dig.

- Mig? - Ja.

- Jag är ingen programledare. - Det vet jag väl. Det är tillfälligt.

Du gör allt förarbete, så se till att du har allt till avsnittet.

- Och efter det? - Sen filmar vi B-rullen...

...intervjuerna och allt, med dig istället för Dean.

När han kommer tillbaka får han vara med i programmet.

- Hur funkar det? - Jag vet inte, men det måste funka.

Okej, så jag gör bådas jobb...

- ...men jag vikariera för Dean? - Tillfälligt.

Och om jag inte gör det?

Då flyger de hem oss och ingen får betalt.

Ingen press.

Förlåt, jag måste svara. Följer du med mig?

Hur är hans telefonsvarare full?

Jag behöver ett stort glas.

Super Bock eller Sagres? Vad väljer du?

Super Bock, Portugals inofficiella öl.

Du vet att det här är en hemsk idé.

- Att dricka öl? - Nej.

Att jag vikarierar för Dean, om så bara tillfälligt.

Du gör ju ändå det mesta.

Ja, förarbetet, inte filmandet eller intervjuerna.

- Folk vill ha Dean. - Det var generöst sagt.

På tv. Du vet vad jag menar. Han är personligheten.

Du har en härlig personlighet. Va? Du har ju det.

Det är inte första gången du bjuder på dig själv.

Om du syftar på när jag försökte kyssa dig...

- ...så var det länge sen. - Typ ett år sen.

- Jag tyckte att du flörtade mycket. - Det gjorde jag. Jag är australier.

Nu vet jag det. Och dessutom avvisade du mig.

Nej, jag satte vänskapen först och se på oss nu, bästa vänner.

Jo, men du kunde ha hittat ett bättre exempel.

Jag pratade egentligen om dagen Millie fick sparken.

- Just det, den dagen. - Ja, "den dagen".

Du sa att du började som servitris.

När vi kom till restaurangen var du kökschef.

Det var ett familjeägt fik.

Okej, men en kock med två Michelinstjärnor la märket till dig.

Du kunde bara ha hoppat in för avsnittet,

men när Dean erbjöd dig jobbet tackade du ja.

- Det här är nåt annat. - Nej.

Programmet behöver dig, som då.

Blir han inte sur?

Han sparkade Millie för att hon justerade ett recept

och hon gick på en fin kockskola.

Vad gör han när en kock från ett fik tar över hela hans program?

Nedvärdera inte dig själv.

Det är kanalen som frågar. Du har inget val.

Det är bara tillfälligt. Någon ger snart efter.

Vi måste bara klara oss tills Dean kommer.

Det är vår bästa chans. Klanta bara inte till det.

Tack. Nu kan jag slappna av.

- Jag skojar bara. - Jag ska berätta hur det går.

Goda nyheter. Gästen kommer.

Han bekräftade det nu. Vi måste vila, för i morgon ska du vara Dean.

- Tillfälligt. - Är du redo för det?

- Anna Dean Wells? - Nej, det...

- Ja, kanske bara Anna. - Okej, "bara Anna". Är du redo?

Då kör vi.

Slå er ner med mig och njut av smaken av Portugal.

Slå er ner med mig...

Slå er ner med mig...

Vad är det?

- Varför tittar du på mig så där? - Du behöver nog inte mer koffein.

Det är bara min tredje espresso.

- Det där stressar mig. - Förlåt, jag är lite nervös.

- Är det sant? - Ja, det hade du också varit.

Eller kanske inte, men hur?

- Därför. - Det hjälper mig inte, Brooklyn.

För att jag hade vetat att ni behövde mig.

- Så ja, därför. - Ja. Tack.

Två kanske räckte.

Vi är redo för dig, "bara Anna".

- Det får inte bli en grej. - Det låter rätt bra!