Nazi Megastructures

I Stilla havet påbörjar Japan ett megabyggnadsverk på en ö.

Efter en krök breddas det. Det är enormt!

Det kan krossa deras fiende.

Om de kan placera stridsplan på Guadalcanal-

- kan det bli katastrofalt för de allierade.

Genom den mest avancerade tekniken...

450 kilo som träffar i 90 km/tim och man kan inte se det.

...och dödliga stridsmaskiner...

En Betty här i djungeln.

...håller japanerna fast vid sin ö till varje pris.

Jag åker till Guadalcanal!

Slaget blir ett av de blodigaste i andra världskriget.

En kamp för att överleva.

De börjar äta sina bälten och stövlar.

Det här är berättelsen om Japans helvetesö.

Andra världskrigets största byggnadsverk-

- beordrade av Hitler och hans japanska allierade.

Ruinerna står kvar som en påminnelse om militära ambitioner-

och de allierades kamp mot dem.

Det här är hemligheterna bakom nazisternas megabyggnader.

Augusti 1942.

Skynda på med förråden!

Fänrik Inui ser över förråden på Japans utpost i Stilla havet:

Guadalcanal.

Man japanerna är inte de enda som förstår öns strategiska betydelse.

Hallå, vart ska ni? Kom tillbaka, vi är säkra!

Konfliktarkeologen Tony Pollard är på Guadalcanal.

Han söker bevis för Japans kamp om ön och dess viktiga flygfält.

Vi har utan tvekan ett byggnadsverk här.

Det är nyckelhålsformat-

med en större öppning i den här änden.

Låt oss titta på varför det byggdes på det här sättet.

Titta på vyn. Det här är en observationspost.

Det var härifrån japanerna kunde rikta in-

- inte bara sin artillerield utan också sina trupper-

för de kan se vad amerikanerna gör.

Det är som att titta ner på en karta.

Vi ser Henderson Field på ett avstånd av runt 10 km.

Det ser närmare ut härifrån.

Det är ett gudalikt perspektiv.

Det var här ett av japanernas sista försvar ägde rum.

Historien om Japans helvetesö börjar 1937-

- när japanerna ger sig in i ett långt krig mot Kina.

Kinas allierade, USA, ger igen med en handelsblockad mot Japan.

1941 är Japan nästan nere på knä-

- och beslutar att rycka längre in i Sydostasien-

- för att få tag i olja, mineral och gummi.

De invaderar Malaya strax efter midnatt den 7 december 1941.

90 minuter senare anfaller deras plan Pearl Harbor.

Inom några veckor sveper japanska styrkor fram över Sydostasien-

och Filippinerna och Burma anfalls.

Med amerikaner och britter i kriget-

måste Japan skydda sina förvärv.

Ön Guadalcanal är en perfekt plats för en befästning i Stilla havet-

- med ett flygfält som skyddar mot en allierad attack.

Guadalcanal har plana ytor. Det har mycket som talar för sig-

- utom sin avlägsenhet. Det är 5 600 km från Japan-

mitt i södra Stilla havet.

Det är en svår plats att bygga infrastruktur och ett flygfält på.

Men om de klarar det-

och placerar stridsplan på Guadalcanal-

- kan det bli katastrofalt för de allierade.

Med en inhemsk befolkning på bara 15 000-

- är Guadalcanal år 1941 en obetydlig avkrok.

Dess enda handel är kokosnötsolja-

- som produceras längs stränderna på den 5 000 km2 stora ön.

Strategiskt är den perfekt för Japans planer-

- men den tillhör det brittiska protektoratet Salomonöarna.

Våren 1942.

Japanerna samlar ihop en landstigningsstyrka-

för en inledande räd mot Salomonöarna-

- samtidigt som arméenheter ska transporteras dit på fartyg-

när öarna är säkrade.

Bland den andra vågen av trupper finns fänrik Inui-

ett befäl för ett pansarvärnskompani.

Ladda! Sikta! Eld!

I avvaktan på order är Inuis män stridsberedda.

Andra plutonen, alla fartyg:

Vart vi än ska är vi beredda!

Först skapar japanerna en bas för hydroplan-

för spaning och underrättelse-

- vilket ger dem ögon och öron över tusentals kilometer av havet.

De väljer öarna Tulagi och Guvutu 32 km norr om Guadalcanal.

Där finns redan en liten australiensisk bas för hydroplan.

Japanerna landstiger på Tulagi den 3 maj 1942.

Den halvhjärtade australiensiska styrkan flyr.

Japanerna börjar omedelbart bygga.

Tony Pollard besöker Tulagi på jakt efter belägg för den första fasen-

av japanernas fäste i Stilla havet.

Det ska finnas en grotta här som har samband med japanerna.

Det är inte bara en grotta. Det här har huggits ut.

Det har till och med-

ett bågformigt betongtak.

Här finns en nästan perfekt rät vinkel-

med en krök där det breddas.

Det här är nästan kvadratiskt. Det är enormt!

Här finns nånting.

Det är en nisch som är uthuggen ur klippan.

Här är en till!

Den här är rektangulär. Man kan tänka sig en rektangulär pelare-

med fastspikade paneler.

Det var nog fint här på sin tid.

Jag har inte sett nåt annat än den rektangulära uppbyggnaden-

som kan avslöja vad det här har varit.

Vi går runt hörnet.

Här är en uthuggen skåra. Det har funnits nån sorts metallfäste.

Skåran bör vara stor nog för nån sorts kabel.

Ja, här är en del av en annan klämma.

Det klarnar. Det är mycket kablage.

Det här kan vara belysning.

Om vi hade en elcentral där inne kan det ha funnits elektriskt ljus.

Titta här, det finns dubbla spik.

Här finns elkablar och kommunikationskablar hela vägen.

De kopplade tydligen in ström, radiokablar-

och telefoner i det här systemet.

Det här är mer än ett skyddsrum.

Det är mer som pågår här-

än bara att skydda mänskliga kroppar.

Jag tror att det har varit ett kontrollrum här.

Med Tulagi säkrad-

- anlägger japanerna en bas för hydroplan på grannön Guvutu.

Den första fasen av deras fäste är klar.

Nu kan de ägna sig åt Guadalcanal.

Maj 1942.

Japanerna har anlagt en bas för hydroplan i Stilla havet.

Nu har de exceptionell bevakning av hela området-

- tack vare andra världskrigets bästa hydroplan, Kawanishi H8K.

Historikern Tosh Minohara besöker Kanoyas flygbas-

- för att undersöka det enda kvarvarande H8K-planet.

Se, så stort flygplanet är!

Det ser vackert och elegant ut.

Se, så smal flygkroppen är.

Från sidan ser det stort ut, men framifrån-

inser man att det har en elegant design.

De allierades kodnamn för planet var "Emily".

Amerikanska stridsplan fruktade det på grund av alla kulsprutor.

Det kunde flyga nästan 7 000 km.

Det var utan motstycke.

Lång räckvidd gör att man måste kompromissa.

Japanerna gjorde sina plan väldigt lätta.

De var inte bepansrade.

De japanska stridsplanen var snabba.

Men träffades de så exploderade de.

Det här planet är annorlunda.

Det offrade inte bepansringen för att kunna flyga långt.

Bränsletankarna är självtätande.

Om de träffades bredde gummit ut sig och tätade sig själv.

Planet exploderade alltså inte.

Det fungerade också som ögon i luften.

Under Guadalcanalfälttåget kunde planet-

- stanna uppe väldigt länge och upptäcka amerikanska fartyg.

Det fungerade som en underrättelseplattform.

Med HK8-hydroplan på den nya basen på Salomonöarna-

ägnar sig Japan nu åt Guadalcanal.

Den 6 juli 1942 invaderar 3 000 japanska soldater ön.

De landstiger obehindrat och börjar omedelbart bygga ett flygfält.

Men den 7 augusti, just när de ska avsluta det-

- undgår en amerikansk flotta upptäckt av hydroplanen-

- och japanerna hamnar i ett överraskningsanfall.

11 000 amerikanska soldater landstiger på Guadalcanal-

och ytterligare 3 000 stormar Tulagi.

Det blir ett förkrossande nederlag.

Av 500 stationerade japaner överlever bara 3 som fångas in.

Men på Guadalcanal gör inte japanerna motstånd.

De är för få. Soldaterna och ingenjörerna överger flygfältet-

och smyger tyst in i djungeln.

Amerikanerna svettas i hettan och undrar var fienden är.

Japans befästning är nu i amerikanska händer-

och de färdigställer flygfältet.

I det japanska högkvarteret 1 000 km nordväst om Guadalcanal-

vid Rabaul-

- är armé-och marincheferna oense om vad man ska göra.

Den japanska flottan kontrollerar luftoperationerna-

i sydvästra Stilla havet.

De tror att Guadalcanals flygfält-

är avgörande för herraväldet i området.

Generallöjtnant Hyakutake i armén har andra prioriteringar.

Armén har inget ansvar för händelser på Salomonöarna.

De står under kontroll av flottan.

Jag förser inte flottan med trupper för en motattack.

Höger vänster om!

För armén kommer det verkliga hotet från Eurasien-

alltså Sovjetunionen och Kina.

För flottan handlar det om Stilla havet-

och särskilt hotet från USA.

Trots bristen på samarbete från armén-

- sätter Japans flotta kurs mot Guadalcanal-

för att anfalla USA: s flotta.

De väntar till skymningen innan de närmar sig ön-

- där USA: s flotta ligger för ankar utanför kusten.

Japanerna har tränat mycket för att strida på natten.

Detta var amerikanerna inte riktigt beredda på.

I mörkret, när USA: s spaningsplan inte kunde se dem-

öppnade de eld mot USA: s fartyg.

På bara 40 minuter sänker japanerna fyra allierade kryssare-

- och skadar tre andra fartyg. Nästan 1 100 soldater dödas.

Taktiken är ett mästerligt drag.

Attacken är förkrossande.

Inte bara smygande nattanfall orsakar förödelse.

Japanerna lanserar ett vapen som är omöjligt att upptäcka.