Joy

Bäste mr Killion.

Jag är starkt engagerad i frågan om plaketten

och namnen på de som arbetade med Louise Brown, den första IVF-bebisen.

Särskilt vad gäller Jean Purdy.

Hon reste till Oldham med mig under alla tio år och bidrog med lika mycket som vi.

Jag var biologen.

Patrick var obstetrikern.

Och Jean...

Utan henne hade inget av det här varit möjligt.

BASERAD PÅ EN SANN HISTORIA

Se upp!

Fan också!

CAMBRIDGE MAJ 1968

Jag har en intervju med dr Edwards.

Han är mitt i ett experiment. Du kan parkera där.

Så snällt, jag gillar att parkera.

Det är bara...

Jag flyttar det här.

Kan jag torka min sko på elementet?

Du har visst läst på om dr Edwards.

- Hans arbete om däggdjurs utveckling är... - Lysande, jag vet.

Blir du stött av nakna fötter får du titta bort.

Fasen, ett hål i strumpbyxorna. Man ser tån.

Två tår.

Jag säger till.

Nästa kandidat är här, Bob.

Jävlar. Jävlar! Sluta, allihop. Sylvia har rymt.

- Jag hade precis gjort henne gravid. - Herregud.

- Försiktigt, hon är värd mer än era skor. - Sylvia!

- Sylvia! - Hon är där!

- Var? Jag ser henne inte. - Där. Under bordet!

Sylvia...! Jag vet att du är upprörd för att Patty fick barn.

- Kom igen. - Du kommer att få uppleva det också.

Jag måste bara justera ett par saker.

Hör jag rabalder kan jag inte hålla mig borta.

- Vem är du? - Jean Purdy.

Jag söker tjänsten som labbchef.

- Du har bara en sko på dig. - Den andra torkar på ditt kontor.

Vad är din hemlighet för att fånga möss?

Rena händer och tålamod. Ditt?

Jag har nog precis erbjudit dig ett jobb.

Du vet inget om vad jag kan, inom vård och forskning.

Mina doktorer gallrar ut de bästa sökande. Kan du köra?

Jag är sjuksköterska och har jobbat på Addenbrooke's och Southampton.

Nu senast har jag studerat vävnadsavstötning.

Utmärkt. 08.00 prick. Vi har en obstetriker att fånga.

Arun, sätt tillbaka Sylvia i buren.

Patrick Steptoe har publicerat den ultimata laparoskopi-guiden.

Medicinska forskningsrådet avskyr honom, men hans kunskaper om nyckelhålskirurgi

gör honom perfekt för vårt team.

Teamet som du inte har förklarat för mig.

Jaha, vi ska bota barnlöshet. Vi ska hjälpa till att göra bebisar.

Du är chockad.

- Du arbetar ju med fortplantning, men... - Lysande, det kommer att bli lysande!

Om äggstockarna kunde inspekteras i förväg...

Tack!

...hade vi fått en förvarning om endometrios.

Då skulle vi kunna se antalet ägg. Men vi har tyvärr ingen bra metod för det.

Laparoskopi.

Det jag vill föreslå idag är utvecklingen av en ny slags laparotomi.

- Där man kan... - Laparoskopi vore bättre.

För att se äggstockarna och hitta källan måste man göra en laparotomi.

Man öppnar buken med ett stort snitt här... eller här.

- Struntprat. Ni har fel. - Det här är en föreläsning, inte ett möte.

Han slösar tid på oduglig vetenskap.

Det här är Royal Society, sir.

Lite respekt för min odugliga vetenskap vore lämpligt.

Med en laparoskopi kan jag se äggstockar, äggledare och fortplantningsorgan

utan att behöva göra mer än mycket små snitt.

Laparoskopi är en extremt farlig teknik.

Med era så kallade operationer petar man runt i mörker utan hänsyn till patienten.

Och det är inte er föreläsning.

Jag vet. Jag är ledsen. Förlåt mig.

Men kan jag få bevisa min teori

med några bilder som jag råkar ha med mig?

- Mr Steptoe. Bob Edwards. - Ja?

- Vi pratade i telefon för ett tag sedan. - Jag kan inte minnas varenda samtal.

Men jag är mycket intresserad att höra mer om nyckelhålskirurgi.

Tyvärr är jag upptagen.

Med de som förvisade er till Oldham? De hatar er.

Det här är Jean Purdy. Hon är vår labbchef.

Jaså? Lycka till, båda två.

Med er utrustning når vi äggstockarna utan invasiva ingrepp.

Oldham är ett bra sjukhus och det fanns inga tjänster i London.

Tänk att det fanns tjänster för de av era kollegor som de tyckte om.

- Har ni studerat mig? - Nej, jag har gjort det.

Hon upprepar det för att ni ska lyssna. En underlig strategi, Jean.

- Hur löste ni värmeproblemet? - Vilket värmeproblem?

Jag måste tillbaka till Oldham. Jag är sen till 15.25-tåget.

15.25? Det ger oss en halvtimme. Vi går med er.

Under laparoskopin behövs en ljuskälla. Annars famlar man bara i mörkret.

Men glödlampor avger värme. Varför kokar inte kvinnorna upp?

Västtyskarna har ett laparoskop där ljuset leds från en spegellampa.

- Inget kokande. - Jag sa ju att han var lysande.

- Nej, västtyskarna är lysande. - Vi vill båda bota infertilitet.

- Men båda våra metoder har gränser. - Berätta om mina gränser.

Ni har precis utvecklat en metod för att placera spermier i äggledaren.

- Var läste ni det? - Det ger inga resultat.

För spermier uppför sig inte. Men tänk er ett befruktat ägg i samma äggledare.

Ni tar ut ett ägg, med er fantastiska utrustning.

Ni ger det till oss, som befruktar ägget med vår fantastiska utrustning.

Sen sätter ni in det igen.

Chansen för en lyckad graviditet ökar enormt!

Befrukta ett ägg utanför kroppen... Tror ni att ni kan göra det?

Jag har inga bilder, men jag är nära.

Tack.

...för avgången 17.35...

Ni undervisar alltså på Cambridge, dr Edwards?

Allt mitt material finns i Oldham. Cambridge ligger 30 mil bort.

Vi börjar arbeta hos er. Det är bara fyra timmar att köra.

På lång sikt ansöker vi om pengar så att ni kan flytta söderut.

Om ni är villig att flytta söderut, förstås.

Jag kan övertalas.

Vi behöver kvinnor som kan bidra med äggstocksvävnad.

Jag har hysterektomipatienter som kan vara villiga att hjälpa oss.

Han har inte bara kunskap, han har kontakter också.

Är ni medvetna om att de kommer att ge sig på oss? Kyrkan, staten, världen.

Vi kommer att ena dem alla mot oss.

Men vi har mödrarna. Mödrarna stöttar oss.

Går jag inte nu missar jag 17.25-tåget och kommer aldrig hem.

Bob. Jean.

Är ni med?

Ni är med, eller hur?

Vi hörs snart, hoppas jag.

Mycket bra, Jean. Mycket bra!

Kommentarerna om Oldham fungerade bra.

Du är verkligen omöjlig, va?

Vi ska göra det omöjliga möjligt, Jean. Det ska vi, du ska få se.

Kom nu, mamma. Pastorn blir sur om vi inte är en halvtimme tidiga.

Kom, då.

Din slöfock.

- Räta upp ryggen. - Jag kutar inte.

Jo, det gör du. Du visar inte upp ditt bästa jag.

Ja. Vill du ha en kaka med kristyr, eller kanske scones?

Mig då? Vill han ha mig? Jag är god, särskilt med smör.

Som du pratar!

Jag pratar som du gör efter ett par romdrinkar.

Du vet att jag har rätt.

Ett ögonblick, jag har din assiett.

Ni tar så väl hand om mig.

Det måste vi göra, du ser smal ut.

Min fruktkaka. Extra körsbär, bara för dig.

Vilken fin gudstjänst, jag älskade predikan.

- Tack, Jean. - Pastorn.

Romdrinkar...

Det går bra för mig, mamma.

Det här, kyrkan, det är viktigt. Men jag känner att mitt liv förändras.

Och jag tycker om det.

Du behöver inte kuta för det.

Först försökte vi med möss. Sen kaniner. Till och med en vild hare.

Pilska som sjutton i det fria, men i en bur fungerar varken piska eller morot.

Och du försökte med båda.

Mössen blev dräktiga. Kaninerna också.

Och nyligen har jag och Barry Bavister...

Barry Bavister? Det låter påhittat.

Han är doktor i mitt labb.

Under ett helt år försökte han ta ut hamsterägg.

Sen la han dem i en petriskål med en ny basisk vätska, full av bikarbonat.

Han har haft fantastisk framgång.

Han dränker ägg i basisk vätska och sperma?

Sen sätter han in dem i mamman, och plötsligt har vi en massa hamsterbarn.

Vi hoppas alltså att kvinnor är som hamstrar och att Barrys vätska fungerar?

Den ädla gnagaren visar vägen.

Bara 84 kilometer kvar till Manchester.

Och ytterligare tolv till Oldham. Vi är nästan framme.

Och du är som en skolpojke första dagen i skolan.

Det beror på att det är första dagen i skolan.

OLDHAM-DISTRIKTETS ALLMÄNNA SJUKHUS

Kershaw's ska ligga på baksidan.

Bärare till huvudingången, tack. Bärare till huvudingången.

Är det fukt?

Det är inte fukt. Det har regnat. Och vilka kan ni tänkas vara?

- Det här är dr Edwards, jag är Jean Purdy. - Ja, mr Steptoe berättade om er.

Jag är föreståndarinnan. Ni behöver ett laboratorium.

Följ med mig.

Jag tänkte att det här kunde duga.

Det blir perfekt.

Underbart!

Om ni ursäktar mig...

JANUARI 1969

Nålen går nu in i äggstocken.

Varsam sug, tack.

En fin äggblåsa med förhoppningsvis ett bra ägg.

Är de redo?

Han står precis utanför dörren, mr Steptoe.

- Vi har en äggblåsa. - Bra.

Då hittar vi ägget, doppar det i Barrys magiska mix

och tillsätter det i sperman.

Vänta.

Va? Varför då?

Det är första gången, bara.

Den första av många.

Vi har ägget.

Bra.

Jag förstår inte varför ni har nåt att skryta om.

Vi har ingenting att skryta om.

Varför skicka en artikel till en tidskrift som Nature, då?

Snart har vi nåt att skryta om.

Vi tror att vi snart kan börja försök med kvinnor.

- Som han säger "kvinnor"! - Vad är det för fel på det?