Familjen Lundell

-Nämen, tjenare för fan! -Ta av dig den där jävla hatten.

Nu är vi äntligen tillbaka.

Den här gången blir det sjukare, galnare, roligare, knäppare. Allt!

-Det här matchar väl? -Nu älskar jag dig.

Bam!

-Så du ska ha en rumpbild? -Du har en jättefin rumpa.

Vad ska vi göra, då? Det finns liksom ingenting.

-Vart ska du nu? -Vad gör du?

Dags att gå upp, superpappan.

-Vad har du köpt? -Lunabelles julkläder.

Julkläder? Det är ju sommar.

Jonna köper oceaner av förbruknings- varor till Lunabelle. Kläder...

Kolla, nu har du en sån!

...väskor hon kommer att använda en gång och så kommer det en ny...

Jag är rädd att hon ska fylla huset trots att det är över 500 kvm.

-Nu räcker det. -Jag är den bästa fixaren.

Det är lugnt på dagarna. Baren är under kontroll.

Vi har mycket sprit. - Garderoben är under kontroll.

Gör det lite najs bara. - Underhållningen är under kontroll.

Säkerheten är under kontroll. Det är nånting jag har glömt.

-Jag kommer att få ligga! -Nej, ta av den där.

-Det är hon som har den. -Skärp dig.

-Och du ska ta körkort? -Mm.

-Jocke. -Jag måste läsa!

Det är ju väldigt bra när man har en Lamborghini för 2,3 miljoner.

-Inte ettan, inte ettan! -Inte ettan?

-Ja, fast jag har inget garage. -Det tänker man kanske på lite innan?

-Du vet att du måste ha bygglov? -Va?

Du har ett stort hus. Du lär inte få bygga en meter till.

-Då är den officiellt invigd. -Nej!

Men nu skiter vi i det här för nu kör vi!

Grattis till Jocke. Länge leve du!

Men nu har du ju på dig dem igen. Ska ni till Magaluf och knulla?

Hoppa, då!

-Nu har de lovat att ta hand om dig. -Det ska pappa göra.

Jag ska vara sommarpratare. När jag bara får en chans-

-lägger jag otroligt mycket press på mig själv.

-Joakim Lundell. -Jag har panikångest och är svettig.

-Kan du få upp benet på lejonet? -Det blir ingen rumpbild.

Jag får fan rövsvett.

Som vi har längtat till uppflyttningen av övervåningen-

-och nu är vi så här nära på att flytta upp.

Det här, vet du, det här är en robotdammsugare.

Den här ser ju använd ut. Är det ett demo-ex, eller?

Som vi har längtat till uppflyttningen av övervåningen-

-och nu är vi så här nära på att flytta upp.

Det går inte att beskriva i själen hur bra man mår här uppe.

-Det är helt sjukt. -Vi har väntat så här länge på allt.

-Det är... -Det har ju varit värt väntan.

Fan, så gött. Jag skiter i om det är målning och småpill kvar.

Vi bor där uppe nu och det är huvudsaken.

Kolla, vad mamma har köpt för fina ramar till ditt rum.

Va? Ja. Är den fin?

Ja, är den fin? Din!

Va! Ska du ha den på väggen? Wah!

Chewbacca-vrål, då. Wah!

Innan vi flyttade in var det:

"Det första vi ska fixa, det första rummet, är Jonnas walk-in closet."

Och det blir nu det sista för det har varit vattenläcka, strul-

-saker vi har fått bygga om, saker kommer inte i tid, folk förstör...

Det har varit så mycket. Det är ett otursrum.

Äntligen är walk-in closeten färdig. Jag är glad, men samtidigt nervös.

Blir inte Jonna glad för det här, så vete fan vad jag ska göra.

Jag har lagt ner många timmar på det.

Jag kan inte räkna alla timmar jag suttit i garderoben-

-och försökt designa och varit med snickare och elektriker.

Jag har lagt halva min själ, mitt liv, i den här garderoben.

Jag skulle säga att det är tio av tio, hundra av hundra.

Jag hade en känsla av att jag borde ordna det röda snöret på egen hand-

-så att det bara är jag och Jonna som inviger garderoben.

Men sen ringde jag Danjal.

-Danjal, släpp. -Jag ska hjälpa till.

Du kan inte hänga den uppifrån. Känns det här...

Vad ska jag göra, då?

Ta bort sopkvasten. Den ska vara i mitten. Nej, Danjal!

-Det här blir skitbra. -Nej, men vi får det nog inte bättre.

Det blev inte som jag hade tänkt mig. Det såg mer ut som varningstejp-

-och att man inte får gå in för att det är nymålat.

Du får hämta henne. Jag har jobbat på garderoben i ett halvår.

Danjal! Var seriös.

Blir inte hon glad i dag... Vad fan gör jag då?

Jag är lite nervös, alltså. Tänk om hon inte gillar det?

Då får jag presentera för dig Sveriges finaste walk-in closet.

Sex månader senare är den färdig. Du är världens underbaraste människa-

-och det var ett nöje att få göra en garderob åt dig.

Jag hoppas att den skänker dig glädje-

-och att du ska trivas här inne. Jag drar även på en fanfar.

-En vad? -Fanfar.

Jaha.

Det var den bästa trumpeten jag hört.

Okej, det räcker nu.

Där, du!

Då är den officiellt invigd. Ta steget in.

Tanken är ju god och det är tanken som räknas-

-men hur tror de att jag ska kunna missa en walk-in closet i mitt hus?

Tack så mycket. Jag fick klippa bandet och det är det som räknas.

Jonna, är inte de här jättedyra? Vad kostar en sån?

-Mycket. -Hur mycket?

Det känns som en klänning för 25 000.

-Nej, inte så mycket. -Vad kostar en sån?

-Gillar du att ha klänning? -Kanske nio.

-De är jättefina. -Gillar du att ha klänning på dig?

Ta inte på mig. Jag kommer att anmäla dig som "vd tar på anställd".

-Gillar du att ha klänning? -Ska jag anmäla dig?

Varför rymmer du från frågan? Gillar du att ha klänning på dig?

-Nej. -Du får det om du vill.

Du passar med formen. Han har ju klänningsformen.

Varför blir du så nervös? Du får gå i klänning om det är skönt.

Jag har inget emot sånt. Nu pratar du bort det igen.

Jag skålar nu i alla fall.

Jag är också inblandad. Jag har betalat fakturor.

Du har varit duktig. Vill du säga nåt?

-Grattis. -Tack, tack. Skål.

-Fy fan, vad äckligt. -Det här är så inte vår grej.

Fy fan, det här var riktigt skumt bubbel, alltså. - Hämta vodkan.

Jag ska vara sommarpratare och det är ju upphajpat som Melodifestivalen.

När jag bara får en chans lägger jag otroligt mycket press på mig själv.

Jag har panikångest och är helt svettig.

-Ska vi gå ut eller ska vi sitta här? -Ja, men snart när jag är redo.

Jag vill göra ett sommarprat som berör och är viktigt.

Nu får jag prata från hjärtat om nåt som betyder nåt för mig.

Fan! Sluta, du kan inte öppna min dörr. Sluta skäm ut mig, Danjal!

Sluta. Det ser ut som att jag inte vill gå ut ur bilen.

Låtsas ge mig nåt. Telefonen. Nä...

Känn ingen press.

Måste man kallprata?

-Vilket fint väder. Hej, hej. -Hej. Välkommen.

Jocke. Hej.

Jag är här för att stötta Jocke-

-och så har jag hört att det finns bra fika här.

-Nu ska jag upp på scen, tror jag. -Nu kör vi.

Sluta! Lägg av! Gå och ta fika eller nåt i stället. Sluta!

Det känns speciellt på många sätt. Pressen är här som vanligt-

-men publiken är här och det är nytt. Hej!

Nästa sommarvärd är en av de mäktigaste i Sverige-

-när det gäller sociala medier: Joakim Lundell.

Sammanlagt runt 1,6-1,7 följare... Miljoner ska jag lägga till.

Vad berättar du om i sommar?

Jag blev hedrad av att få frågan och tänkte: "Vad ska jag prata om?"

Men det var självklart eftersom jag brinner för en fråga om diagnoser.

Jag lever med ett osynligt handikapp. Jag har add och asperger-

-så det jag berättar om skildrar hur det är att leva med det-

-och hur man alltid förväntas vara en människa man inte kan vara.

Fy fan, så obekväm jag var. Jag är helt blöt under armarna.

-Vad ska ditt program handla om? -Osynliga handikapp.

Vi har inte kommit så långt med osynliga handikapp.

Det är jobbigt att alltid förväntas fungera normalt fast det inte går.

Jag är glad att jag lever.

Vad är det märkligaste rykte du hört?

Att Lunabelle inte är vår dotter utan att vi har fått barnet från nån-

-för att vi inte kunde få barn. Det är nog det sjukaste.

När jag är i Stockholm brukar jag träffa mina vänner.

Det passade med Nemo. Jag vill höra hans reflektioner kring...

Från Tylösand till att sommarprata. Det är ganska intressant att se.

-Tjena. -Hej!

-Hur är läget? -Det är bra.

Jag lärde känna Jocke i "Kungarna av Tylösand" för nio år sen.

Det blev jag och han som en duo.

Nu är den här gamla slusken sommarpratare.

-Det var lite obekvämt. -Varför?

Alla där är ju bättre än mig socialt.

Det är som att spela i ett hockeylag och veta att du är sämst.

Det är jävligt jobbigt. Alla andra tar micken och... Nån gubbe sjöng.

-Jag hade svimmat av tanken. -Men du kan säga:

"Ni kanske är bättre än mig socialt, men jag kan sänka er i ett inlägg."

-Jag hänger ut er. -Precis.

Om man inte känner dig privat så kan man nog tro att du är riktigt...

Inte dryg, men att det är nåt fel på dig för att du inte kan kallprata.

Jag får nästan hybris. "De här människorna är inte goda nog."