Murder by Death

Ni inbjuds på middag med mord 22 Lola Lane, lördag afton 19.00

Er värd Lionel Twain

Mr och mrs Dick och Dora Charleston med terrier, New York

Inspektör Sidney Wang, Catalina

Monsieur Milo Perrier, Bryssel

Mr Sam Diamond, San Francisco

Miss Jessica Marbles, Sussex, England

- Tror ni de kommer, sir? - Det gör de säkert.

Frankera de här och posta dem.

Det ringer. Ta bort Myron, mitt ben kan tas för ett träd i dimman.

- Vilken avkrok att köra vilse i! - Jag såg ett bättre ställe nyss.

Hallå?

- Hallå? - Bra. Säg att vi åkt vilse.

Linjen bröts.

Lustigt, det lät som om nån knipsat av sladden.

Verkligen? Hur lät det?

"Knips".

- Vilken dimma, pappa. - Jag har hört väderleksrapporten.

Det är som ärtsoppa. Inte en katt ute.

Perfekt plats för ett mord.

Samtal är som TV-apparat på smekmånaden - onödigt.

Vart ska vi? Vem är mr Twain som bjudit in dig?

- Vad betyder "middag med mord"? - Frågor är som fotsvamp.

Med tiden mycket irriterande.

Stanna bilen, tack.

Stäng av motorn, tack.

- Hör... - Jag hör inte ingenting. Vad hör du?

Dubbel negation och en hund.

Om jag inte tar fel, tillhör hunden mr Dick Charleston.

Det är jag. Ni har inte sett en liten vit... - Wang!

- En vit Wang? - Du milde - Sidney Wang!

- Vad gör ni här? - Detsamma som ni.

Letar efter bro som leder till Lionel Twains hus.

Måste vara viktigt om han bjuder två så framstående detektiver.

- Här är min japanske son, Willie. - Japansk? Men ni...

Mrs Wang och jag kunde inte få barn. Willie är adopterad son nummer tre.

- Kör försiktigt. Vägen är förrädisk. - Förrädisk väg som färsk svamp...

Jag hade inte berättat klart svamphistorien. Din idiot!

Förlåt, monsieur Perrier. Dimman är som bouilla-baisse.

Nöt!

Det är inga nötter i min choklad.

Idioten i affären gav er russin.

- Han hade inga nötter. - Mannen i affären?

- Det var därför jag tog russin. - Strunt i det.

- Vi är snart framme till middagen. - Något står inte rätt till.

Det känner jag i märgen.

- I vad? - Märgen.

Märgen? Har ni köpt märg utan att säga till mig?

- Var är den? - Nej, monsieur. Märgen i mina ben.

Säg inte så, när jag är så hungrig!

- Det här kan aldrig sluta väl. - Det är ingen som frågat dig.

- Jo, du frågade mig där borta... - Det var då, nu är nu.

Och inget vet vad som händer i morgon. Så är det bara.

- Ibland oroar jag mig för dig, Sam. - Skippa skitsnacket.

Vad vet du om den här Twain?

Han föddes i San Francisco 1906. Modern katolik, fadern jude.

De skildes två timmar efter vigseln. En dotter på 32 år.

- Hon heter Irene, men kallas Rita. - Fortsätt, gullet, du gör det bra.

Anhållen 1932 i Chicago för försäljning av pornografiska biblar.

Åtalet lades ner när kyrkan vägrade lämna tillbaka biblarna.

Inget mer förrän 1946, då han greps i El Paso, Texas-

- för att ha smugglat rika amerikaner till Mexiko för att plocka meloner.

- Han genomgick psykundersökning. - Underlig kurre. Har du något mer?

Lionel Twain har ett intressant fysiskt kännetecken.

Han har inga lillfingrar.

Har han bara åtta fingrar, menar du?

Nej, tio. Han har bara inga lillfingrar.

Du har gjort läxan bra. Var har du fått reda på allt?

Jag skrev till Twain och frågade.

- Vad är det för fel? - Typiskt - slut på bensinen.

Jag såg en mack ungefär åtta kilometer tidigare.

Jag väntar på dig, sötnos.

Här är bron. Den ser ranglig ut.

- Det finns ett sätt att pröva. Kör. - Ska du inte åka med?

- Två mäns vikt kan bli för mycket. - Varför ska jag köra?

För att jag var smart nog att hoppa ur först.

- Jag tror den kollapsar! - Ingen fara. Far hittar annan väg.

- Jag klarade det, pappa! - Bra. Kom nu och hämta adoptivfar.

- Läs på inbjudan. Vilket nummer? - Två, två...

22, Twains hus. Fortsätt.

Såg du? Inte jag heller.

Stopp! Rör dig inte.

- Det är något som är fel... - Vad då?

Fråga inget, gör som jag säger. Hoppa när jag säger till. Ett...

...två, tre - hoppa!

Heliga Shanghai! Snyggt räknat. Men hur kunde du veta det?

Titta på marken.

Rätt skonummer till och med.

Någon har gjort sig stort besvär för att välkomna ovälkomna gäster.

- Ring på klockan. - Någon försöker ju döda oss!

Det bör bli ett spännande veckoslut. Ring på, tack.

Jag önskar det var måndag morgon.

Då ringer jag väl, då.

De dödar någon där inne! Hörde du inte hur hon skrek?

Nej, du hörde skrik. Mer erfaret öra hörde dörrklockan. Lyssna igen.

Mr Twain har visst ett makabert sinne för humor.

- God afton. Vi har väntat på er. - Taket är i behov av lagning.

Ja, huset håller tyvärr på att rasa samman.

- Får vi komma in? - Förlåt, jag trodde ni var inne.

Är ni mr och mrs Charleston?

Inte riktigt. Inspektör Wang vid Catalina-polisen.

Det här är min adoptivson Willie.

Jag hoppas resan gått bra.

Märkligt väder. Det stormar utomhus bara när man är inomhus.

En av mr Twains små leksaker. En elektronisk anordning.

Mr Twain föredrar, som ni snart ska märka, en dunkel atmosfär.

Ska jag ta era väskor, sir?

Det gör sonen. Det är därför jag adopterat honom.

Ett ögonblick, jag ska bara stänga dörren.

Följ mig, så ska jag visa er till era rum.

Mycket stort hus. Inga andra tjänare?

Jag har aldrig sett någon.

Mr Twain bad mig ta väl hand om er. Ni får träffa honom efter middagen.

Äter han inte middag med gästerna?

Nej. Mr Twain föredrar att äta ute.

- Vänta. Vad var det? - Ingenting, sir. Bara katten.

Katten? Ger ni den hundmat?

Det är en mycket ilsken katt.

Mr Twain lät snöpa honom och det ville han inte.

- Stort hus, pappa. - Som man gift med fet kvinna...

Svårt att ta sig runt.

Här är det. Det faller er säkert i smaken.

- Det är verkligen kallt här. - Jag har tänt en skön brasa åt er.

Det ryker in lite. Den där spisen har inte använts på åratal.

- Sängen är åtminstone varm. - Önskas något, så ring.

- Var är klockan? - Bakom sängen. Där.

Middagen serveras klockan nio. Mr Twain ser gärna att ni byter om.

Dörrklockan. Ursäkta mig.

Vilken kuslig typ! Varför anställa en blind butler?

Han är mycket billig. Hur vet han hur mycket han får betalt?

Drick det här, älskling.

Om inte Myron skällt, så hade vi aldrig sett statyn falla.

- Någon försöker skrämma oss. - Hittills har han lyckats utmärkt.

- Varför är det ingen som öppnar? - Ring inte på igen. Knacka i stället.

- Vad är det nu, Myron? - Titta där, Dora.

- En blind butler. - Låt honom inte parkera bilen.

God afton. Vi har väntat på er.

Vi släppte in oss själva. Dick och Dora Charleston.

Ert rum är klart. Den här vägen.

Strunta i honom, det är bara katten.

- Vi lämnade bagaget i bilen. - Jag tar det, när jag parkerar bilen.

- Var det mr Wangs bil jag såg? - Ja, de vilar på rummet nu.

- Ni bor i samma flygel som mr Wang. - Låter inte det trevligt, älskling?

Vi får inte många besök nuförtiden. Trevligt med gäster igen.

- Tack. Och ni är...? - Bensonmum.

Mitt namn är Bensonmum. Jamessir Bensonmum.

- Jamessir Bensonmum? Vilken fars. - Min fars namn, sir?

- Er fars namn, sa ni? - Han hette Howard Bensonmum.

Nu räcker det, Dickie.

Den framlidna mrs Twains rum. Hon dog här inne.

Hon mördade sig själv i sömnen.

- Självmord, menar ni? - Nej, det var mord.

Mrs Twain hatade sig själv. Vi håller alltid rummet låst.

- Varför? - Mr Twain älskade henne djupt.

Han har bevarat rummet som det var när hon ströp sig för nio år sedan.

Frun älskade det här rummet. Det var så ljust och glatt.

- Dörrklockan. - Det var mrs Charleston.

Jag vägrar sova i det här smutsiga rummet.

- Jag ser till det under middagen. - Tack, Bensonsir.

Bensonmum. - Ma'am.

Mjöl. Det här dammet är mjöl.

Och spindelväven spunnet socker. Allt bara för att skrämma oss.

Musen är säkert en mekanisk leksak.

Fånigt. Fånigt av mig.

Den är levande.

- Stanna bilen, vi är framme. - Jag vet.

- Öppna dörren. - Ni har choklad i hela ansiktet.

- Idiot! Det är min mustasch. - Slicka, så får ni se.

Torka bort den, mina händer är kladdiga.

Sitt stilla. Slarver!

Allt i sinom tid!

Ja? Vem där?

Vem där, sa jag?

Otrevligt grannskap.

Sa jag inte att du skulle hoppa? Varför hör du inte på?

- Låt mig vara. - Slarver!

Vem är ni?

Ni måste vara den nya köksan. Jag hoppas ni kan laga mat. Svara mig.

Jag heter Yetta. Jag är dövstum.

Hur sa? Jag hör er inte.

Är ni lite blyg? Det gör inget.

Det blir tio personer till middagen.

Här är menyn.

Jag kan inte läsa engelska heller. Den här lappen har skrivits åt mig.

Förstått? Middagen blir klockan nio.

När jag behöver er, ringer klockan på väggen tre gånger. Sätt igång nu.

Hallå? Kan jag få linjen? Hallå, säger jag.

- Den är död. - Vem då? Vem är ni?

- Butlern, sir. - Butlern? Jag tänkte väl det.

Den där telefonen har varit trasig i en vecka.

Den här sladden blev avknipsad för bara en timme sedan, som ni kan se.

- Vad heter ni? - Bensonmum.

Ert lilla skämt roar mig inte. Jag är monsieur Milo Perrier.

Min chaufför blev skadad av en nerfallande staty.

Vi ringde på, en kvinna skrek, en mus sprang förbi.

Inget undgår mig, som ni kan se.

Min chaufför behöver läggas om, och jag lite varm choklad. N'est-ce pas?

Jag tror inte vi har "n'est-ce pas". Jag ska ringa på köksan.

Jag ska hämta den själv, sir.

Jag ska visa er era rum så länge.