Somewhere in Time

Det här är Shelly, min flickvän.

Jag heter Richard och är törstig. Vi ses senare.

Grattis! Vilken bra pjäs.

- Vad händer? - Från oss alla.

Shelly! Titta på det här.

- Har alla skrivit under här? - Ja.

Tack

Jag pratade med en agent som tror att pjäsen kan platsa på Broadway.

Vi får hoppas på det bästa. Nu äter vi tårta.

Skär inte i maskerna. Ansiktena är fina, låt dem vara.

Kom tillbaka till mig.

- Vem var hon? - Jag har aldrig sett henne förut.

Herregud.

Hur var pjäsen? Tyckte ni om den?

Är allt som det ska?

- Jaså? Vart ska du? - Ut och resa. Jag vet inte vart.

- Pjäsen då? - Den är inte färdig.

- När blir den färdig? - Jag vet inte.

Herregud! Folk väntar på den där pjäsen.

- Följer Jill med? - Nej. Vi har gjort slut.

White Sox spelar hemma mot Yankees i kväll...

- Hur många nätter? - Bara en.

- 313, Arthur. - Hoppas ni ska trivas. - Tack.

- Är det här ert första besök här? - Ja, det har aldrig blivit av.

Men jag hörde att det var fint här när jag studerade på Millfield

Studenterna kommer för att nyttja restaurangen...och rummen.

De hade sin examensbal här. Det var 1947, tror jag.

- Har du varit här så länge? - Sedan 1910.

Jag kom hit när jag var fem. Far var receptionist.

Jag lekte med bollar i lobbyn.

Han blev så arg att jag är glad att jag fick fylla sex.

Du fick en fin utsikt.

Jättefin.

Då ska vi se... Varsågod.

Säg til om ni behöver något. Jag heter Arthur och bor bakom hotellet.

Tack. Vi ses, Arthur.

Har vi träffats förut?

Vi? Nej, det tror jag inte.

Nej, det har vi nog inte. Ha en bra dag, Mr Collier.

- När öppnar ni? - Om 40 minuter.

- 40 minuter? - Ja, sir.

- Arthur, hej! - Ja, mr Collier?

I utställningen hänger ett foto på en ung kvinna.

Skådespelerskan Elise McKenna. Hon spelade i en pjäs i vår teater.

- Finns det en teater här? - Nere vid sjön.

Jaså? När sattes pjäsen upp?

1912.

1912...

Arthur! Kan du ta tillbaka bagaget till mitt rum?

- Och var finns närmaste bibliotek? - I stan, förbi kyrkan.

Tack! Vi ses!

McKenna.

Herregud.

"En av de mest vördade och populära aktriserna inom amerikansk teater."

"Med hjälp av sin manager Robinson skapade Elise en gåtfull framtoning."

"Hon drog sig senare undan rampljuset och levde i avskildhet."

Har ni fler teaterbiografier annat än under rariteter eller tidskrifter?

Vi har tidskrifter som står längst bak...

- Kan ni hämta dem? - Okej.

Tack. Jag sitter längst bak.

Varsågod

Tack!

- Ja? - Hej! Miss Roberts?

Jag har läst er bok om amerikanska skådespelerskor.

- Vad vill ni? - Jag vill veta mer om Elise McKenna.

- Som vadå? - Jag vill skriva en pjäs om henne.

- Tyvärr. - Snälla, stäng inte.

Det gäller inte en pjäs. Det gäller något mycket personligt.

Jag förstår inte.

Var fick ni tag i den?

Hon gav den till mig efter premiären för min pjäs för åtta år sen.

Klockan betydde mycket för henne. Hon hade den alltid med sig.

- Den försvann den kväll hon dog. - Dog hon den kvällen?

Kom in, är ni snäll.

Tack.

Jag sparar saker till en teatersamling.

Den hade hon på sig i en pjäs.

Miss Roberts, hurdan var hon?

När jag kände henne var hon vänlig och omtänksam-

-men hon var för sluten. Hon kändes tom.

- Hon var väl inte alltid sådan? - Nej.

Som ung var hon snabbtänkt och rolig.

Stark och envis. Inte som hon blev senare.

- Varför förändrades hon? - Jag vet inte, men det var runt 1912.

Efter föreställningen på Grand Hotel.

Hennes manager, William Robinson.

Var han så märklig som boken antyder?

Det var något märkligt med deras relation.

- Oj, titta på det här! Får jag? - Javisst.

Otroligt. Finnet var min filosofilärare på Millfield.

Hon läste boken om och om igen..

Hon specialbeställde den.

- Vad är det? - Det är min favoritmusik.

Jag förstår inte vad som händer.

- Dr Finney. - Följ med. Vad heter du?

Richard Collier, student för nio år sedan.

Mina kurser får gärna vara intressanta, men nio år...

Jag har en fråga. Är tidsresor möjliga?

Bra fråga.

Jag ska berätta något för dig, Richard.

Jag var i Venedig 1971.

Jag bodde på ett gammalt hotell.

Och då menar jag verkligen gammalt - konstruktionen, intredningen, allt.

Miljön kändes gammaldags, om du förstår.

På mitt rum kändes det som om det var minst hundra år tidigare än 1971.

Så ni menar att platsen är viktig?

Ja, men det krävs mer. Resten sitter här uppe.

En eftermiddag...

...låg jag och vilade på mitt rum.

Allt runtomkring mig tillhörde det förflutna, till och med ljuden.

Jag började fundera på vad som skulle hända-

-om jag försökte hypnotisera mig själv.

"Föreställ dig att det inte är 1971, utan 1571."

Jag blundade och skapade en suggestion i min hjärna.

"Det är augusti 1571. Jag är på Hotel Del Vecchio."

Jag koncentrerade mig på detaljerna.

Jag gjorde det om och om igen, gång på gång.

Och?

Tja... Jag kommer aldrig att veta säkert.

Jag har inte gjort det sedan dess, och vill nog inte göra om det heller.

Jag var utmattad efteråt. Helt slut.

Om det verkligen inträffade, så var jag bara där ett kort ögonblick.

Ja, jag förstår. Men ni var väl där?

Det kändes så. Men upplevelsen var naturligtvis inte felfri.

Jag hade föremål omkring mig som tillhörde nuet, och det visste jag.

Om jag skulle göra om det, vilket jag inte har för avsikt att göra-

-men i så fall skulle jag koppla bort mig helt från nuet.

Jag skulle flytta på allt som kunde påminna mig om det.

Sedan får man se...

Förlåt.

Hej! Har ni mynt från 1912? Det måte vara just 1912.

Så där ja!

Då ska vi se...

Inte illa. Ja, det ser hyfsat ut.

"God kväll, Miss McKenna. Ni känner inte mig än."

"God kväll, Miss McKenna."

"Ni känner inte mig än. Men snart."

Okej...

Det är den 27 juni 1912.

Jösses.

Du ligger på sängen på Grand Hotel. Klockan är 18.00 den 27 juni 1912.

Du accepterar det helt och hållet. Klockan är 18.00 den 27 juni 1912.

Elise McKenna är på hotellet.

Hennes manager William Robinson är också på hotellet.

Just nu, i detta ögonblick, här.

Vad dum jag är. Det var inte så smart.

1912.

Hej då!

...nu, på hotellet. Hon och hennes sällskap är på hotellet just nu./i>

Du ligger på sängen på Grand Hotel den 27 juni 1912, kl. 18.00.

Den 27 juni 1912. Scenen förbereds inför morgondagens föreställning.

Du accepterar det helt och hållet.

Klockan är 18.00 den 27 juni 1912..

Du har rest tillbaka i tiden. Öppna ögonen och gå ut i korridoren.

Du kommer att träffa Elise McKenna på nedervåningen.

Fan!

- Det är definitivt den 27 juni 1912. - Nu, nu, nu.

Det du tror på...

Det måste ske. Du har insett det.

Det måste ske. Det finns inga tvivel-

Du vet det. Det måste ske.

Slappna av och acceptera det.

Slappna av och acceptera det.

Sluta!

Hotelliggare

Yeah? You like those? It's beautiful.

They're yours. I'll bet this is all crystal.

You suppose it is?

Yeah, it must be.

Look at the rest of the place. It has to be.

Look at here, the original picture?

Yeah, but look how much they've been...

Arthur!

Arthur?

Arthur!

Arthur!

Förlåt att jag väckte dig, men jag behöver hjälp.

Varifrån kom sakerna i utställningen? Från ett förråd? Varifrån, Arthur?

Från vinden, mr Collier.

Fan.

Kom igen.

Here we go.

1912!

McKenna.

Ja!

Jag var där. Jag var där!

Klockan är 18.00 den 27 juni 1912...

Vänta lite

Självklart.

Rum 416.

416.

9.18 i morgon bitti.

9.18 i morgon bitti.

Tro, tro...

Tro.

1912...

Jag klarade det.

Herrejösses.

Jag klarade det!

Jag klarade det.