Last Embrace

Jag har saknat dig, Harry.

Chico, ett bord!

Harry, vad är det?

Harry...!

Dorothy?

Å, Harry...

Helt naturligt. Lämna en kvinna och återvända till verkligheten.

Så vad gör du? Återupplever allting i drömmar.

- Det är till och med roligt. - Hysteriskt.

- Håller du koll på klockan? - Ingen fara. Bilen står där nere.

- Jag måste börja tänka på annat. - Bra idé.

Men du ska inte överdriva, inte genast i alla fall.

- Tog du medicinen? - Närmast hjärtat.

Var inte rädd för att ta den. Det kan kännas konstigt i början.

- Det gäller att inte få panik. - Jag behöver bara lite arbete.

- Är du klar? - Nej, men jag åker i alla fall.

Kom ihåg att ta det lugnt.

Tänk på själen som en väv, Harry.

Ett tyg. Där några av trådarna blivit för spända.

Det får inte bli för starkt tryck på den tunna fläcken.

Inte på en gång.

Lystring passagerare på väg söderut! Det här expresståget stannar inte här.

Tåget till New York inkommer om två minuter.

- Försök inte! Vem skickade dig? - Jag heter Hatchez, 8132 Phillips.

Jag jobbar på Citibank. - Vad pågår här?

- Vänta litw. Vad pågår här? - Du får försöka bättre än sp!

- Vad är problemet? - Vem har skickat dig?

- En karl i blå kostym! - Han var inte i närheten av dig!

Ingen försökte knuffa dig. Han snubblade.

Lukta på hans andedräkt.

Din galna jävel...!

Det här är lokaltåget till New York.

Jag vill titta på nåt som passar åt en ung tjej.

Får jag föreslå ett omtyckt märke?

Sunset Rose. Det är vår egen produkt.

- Det är jättefint. - Ska vi slå till på det?

Varför inte?

Ska du stå där inne hela dan?

Ni måste ha tagit fel hylsa. Det finns ju flera tusen.

- Det är väl ett misstag, eller hur? - Jag beklagar,

men det är den enda Sunset Rose vi har.

Om du ursäkta mig. När basen har torkat...

Nej, det är inte en bra färg för dig.

- Vi har en annan färg - persika. - Persika? Javisst!

- God morgon, raring. Hur mår du? - Hej, Harry.

- Eckhart skulle inte gilla det här. - Var är mitt uppdrag?

Det kanske inte fanns nåt. Du var kanske inte väntad.

- Harry, Harry... Hur mår du? - Hur kan glade Harry tänkas må?

- Jag är verkligen ledsen för Dorothy. - Tack.

- Jag ska träffa min syster här. - Är det nåt som har hänt?

Exempelvis?

Håret har rest sig på huvudet på mig. Först blev jag påsprungen av nån...

-...och sen det här. Jag fattar noll. - Cynthia!

Cynthia, Harry, Harry, Cynthia.

- Hur står det till? - Hur står det till?

Det ligger säkert ett sött litet meddelande hemma hos dig.

-”Ring inte oss, vi ringer dig.” - Nu måste vi gå.

Adrian...

Hur mår Dave Quittle?

Se upp för Dave, Harry. Var rädd om dig.

- Vem är det? - En snubbe som brukar hänga här.

Han heter Harry, kan inte efternamnet. Det är en konstig typ.

Vem fan är du?

Hej!

Tack och lov att ni kom! Jag undrade vad som hänt.

Jag är redan försenad till jobbet. Gå ut i köket och se vad det är.

Ibland skakar det, och ibland piper det. Aldrig som det ska göra.

Inte sedan jag frostade av åbäket...

- Ni är inte fastighetsskötaren. - Rätt gissat. Full poäng.

- Vad gör ni i min våning? - Min våning, menar ni väl?

Gå nu, annars ringer jag polisen. Jag ska vara på muséet...

...om 20 minuter och jag hinner aldrig dit. 18 minuter...!

Låt inte mig hindra er.

Förlåt, kissen.

Ett ögonblick, min vän.

Ellie Fabien. Ni kan kolla med elevlistan på Princeton.

Allt ordnades genom kansliet på campus.

Jag betalade deponeringsavgift plus en månadshyra.

Den hyrs i andra hand av en mr och mrs Hannah.

Harry Hannah.

Ni är ”påfågelstuppen”. Jag fick röja för att få plats med mina saker.

Ni tar väl inte illa upp? Det måste vara jobbigt att komma hem igen-

-och hitta nån annans saker överallt.

Ungefär som en hund som lyfter på benet på ens mark.

Jag skulle också ogilla det.

Det är för jävligt, men jag ska försöka sätta mig över det.

Enkelt. Firman äger våningen. När vi är borta hyr de ut den.

- Lugn. Vi ordnar upp det här. - Jag ska göra klar avhandlingen-

-och jag kan inte springa mellan hotell som en zigenare!

Hur vet jag förresten att ni är Hannan?

Det måste få en påminnelse om vem som är chef.

- Jag lovar att reda ut det här. - När de säger att nån är borta...

-...på obestämd tid... - Nej, så uttryckte de sig inte.

-”Tillfälligt", sa de. -”På obestämd tid”.

Det här är till er.

Jag kan inte läsa grekiska.

- Det är inte grekiska. Hebreiska. - Vad står det?

Jag kan inte läsa hebreiska. Jag känner bara igen det.

Det är ett gimmel, ungefär som grekiskans gamma.

- Jävla tjafs! Vem lämnade det här? - Det stacks in under dörren.

Skäll inte på mig! Var är mrs Hannan, förresten?

Mrs Hannan är död.

Pinsamt. Du menar att nån försökte knuffa ner dig från en plattform.

Såg du vem det var? Nej. Såg nån annan vem det var? Nej.

- Sen antyder du att vi låg bakom det. - Nån gjorde det.

- Ingen visste att du släppts ut. - Mysigt - ”släppts ut”.

Kunde du inte ha sagt ”var tillbaka”?

Ta det lugnt några dar, öva upp reflexerna...

Var inte så förstående, din dryga jävel! Ni hyr ut min våning...

...och ger mig blanka uppdrag. Du vet att jag kan börja direkt!

- Jag har varit ledig två månader. - Tre, faktiskt.

- Två. - 116 dagar. Du behöver inte bli arg.

Eckart...

- Jag behöver jobb. - Du fick ett sammanbrott-

-och har varit på mentalsjukhus. Ett sammanbrott, ingen ledighet.

Tror du att nån av de våra försökte knuffa dig under ett tåg?

Jag vet inte vad du tror det är, men det är inte vi.

Och inte du, hoppas jag. Hannan, glöm det här nu.

Vi hör av oss.

Tack.

Tystnad, tack.

Jag vill inte att pojkarna ska slåss nu.

Det här är en synagoga, och det här är allvar.

Intressant.

Jag får inte många såna här förfrågningar...mr Hannan?

Hannan, ja.

- Var fick er vän den här ifrån? - Han vet inte.

- Han har aldrig sett nåt sånt förut. - Det förstår jag. Er gode vän...

- Är han jude? - Det har jag aldrig frågat honom.

Han arbetar för regeringen, med jordbruksfrågor.

Han har utsatts för ett skämt. Orden är biblisk hebreiska.

- Närmare bestämt arameiska. - Ett meddelande, ett ordspråk?

En person. En mycket speciell sådan. Hämnare. ”Blodshämnare”.

Bokstäverna Z och M vet jag inte vad de står för. De kan vara...

...”hämnarens” initialer, eller vad som helst.

Men det andra...

- Jag tror att det är ett dödshot. -”Blodshämnare”?

”De äldste i staden lämnar honom i blodshämnarens hand”-

-”och han skall dö.” Femte Moseboken, kapitel 19, vers 12.

Vi talar om tiden för det Första Templet, för 2500 år sen.

- Er vän behöver nog inte oroa sig. - Det blir han glad över att höra.

Tack för att ni tog er tid.

- Var kan jag få tag på er? - Jag står i katalogen. Två ”n”.

Sam, det är Josh Drexel. Snabba dig. Jag har en levande åt dig.

- Det här måste kalibreras exakt. - Vad är det?

- Kemiskt bad före kolsyran. - Folk som ni gör sånt också?

- Hur hittade ni mig? - Ni är antropolog och sysslar med...

-...en studie av New Yorks fnask. - Prostituerade, mr Hannan.

Ni är aggressivt mindre tilltalande. Ni tar inte p-piller-

-och kilar inte stadigt eller tror på rysk roulette.

Vad ska detta föreställa, "Elementärt, min käre Watson"?

Jag är lite ringrostig, men hela ert liv finns i våningen.

Kläder, foton. Allt utom svaren på livmodercancerproven.

Jag ska skicka dem till er. Så oförskämd ni är.

Ja, och det kommer mera.

- Vad är det där? - Till hotell.

- Ni ska vara ute före mörkret. - Varför?

- Jag tänker inte packa ihop. - Nån försöker döda mig.

Ge mig en adress, så ser jag till att ni får...

Det är salpetersyra!

- Hur gick det med grejerna? - Ingen fara. Är ni okej?

Jag är okej. Ge er av innan det blir mörkt.

David Quittle, antar jag?

- Letar du efter nån? - Nej.

Du har hängt efter mig hela dan. Nu har du chansen.

- Att göra vad? - Vad du vill.

- Jag vaktar dig, tänker på min syrra. - Jag rår inte för vad som hände.

Dorothy hade inget där att göra. Hon var ju sekreterare!

- Du tog med henne som täckmantel. - Du har missuppfattat allt.

Jag sa att hon inte skulle gifta sig med dig. Du är vårdslös mot folk...

Dave!

Stackars Harry.

Du har solen i ryggen. Eckhart ville bara att jag kollade upp dig.

Om du är klar att börja jobba, och hur stenhård du är...

- Beskyll inte mig för... - Jag skulle lätt kunna döda dig!

Du skulle kunna ligga där hos min syster och de andra Hannans.

Farväl, Harry.

Döda honom...!

Jag ändrade mig...! Jag flyttade inte! Skjut inte!

- Jag blåser skallen av er! - Jag kan inte andas!

- Vad sitter ni i mörkret för? - Jag var rädd!

- Jag ville inte ha lyset tänt! - Vad gör ni här?!

- Jag betalade hyran, jag har rätt! - Ni har ingen rätt!

- Jag sa till er att försvinna! - Skrik inte åt mig!

Hemsk eftermiddag! Ni kom med en mardrömshistoria...

...och era händer skakade som om ni drabbats av katatoni!

Jag visste inte om jag skulle gå till polisen eller inte!

- Jag tycker ni ska gå till polisen. - Och säga att jag fått hotbrev...

-...på biblisk hebreiska? - Arameiska.

Mr Hannan, har ni nåt konstruktivt förslag?

Nej!

En vän till mig kan hjälpa er.

- Jag har besökt en rabbin. - Mr Peabody är ingen rabbin.

Han är vid Princeton. Professor i teologi.

Han är specialist på biblisk hebreiska.

Han kan säkert säga mer om brevet. Jag kan presentera er i helgen.

Jag är skyldig er en ursäkt.

Karln förföljde mig inte...och brevet kom nog från en begravningsfirma.

- Nu glömmer vi alltihop. - Ni förkastar alltså förslaget?

Ska vi åka tio mil för att prata med en professor?