Cryptid

Du lär dig, Sebastian. Vi ses väl sen?

Ja, det lär vi göra.

Tjena.

Tim!

Var har du varit, då?

På gymmet bara.

Säkert.

Vadå, är det nåt konstigt med det?

-Nej. -Nej?

Nej. Det är inget konstigt.

Inga konstigheter.

-Är det bra, eller? -Det kliar bara.

-Är du säker? -Släpp det. Det är lugnt.

Jag tror fan att jag sträckte min axel, asså.

-Tja! -Hej! Fick du mitt mess, eller?

Ja.

-Middag i kväll. -Middag i kväll.

-Ja. -Efter träningen?

-Ja, exakt. -Grymt.

-Vi ses då. -Ja.

-Puss. -Jag älskar dig. Vi ses sen.

Vad?

Vi hörs sen då.

-Är allt bra, eller? -Det är ingenting! Gå till lektionen.

Har du lånat Esters nagellack?

Nej, jag tog Tims.

-Vad fint det blev. Verkligen. -Fuck you.

Har du sett Ester?

-Varför skulle jag ha sett Ester? -Jag tänkte att ni hade idrott?

Alltså, Niklas, på riktigt...

Jag kan inte vara hennes jävla barnvakt.

-Jag frågade ju bara. -Lägg ner! Håll koll på henne själv.

-Skärp dig. -Vad fan är ditt jävla problem?

Fuck!

Sorry, Sebbe.

Är det lugnt, eller?

-Fuck! -Sebastian, vad gör du?

-Det var inte meningen. -Förlåt!

Hej.

Det sjukaste jag har sett.

Vad är det som händer?

Sprängts? Vad fan säger du?

Niklas, är du skadad? Niklas?

Det är inte mitt blod.

-Va? -Enligt vittnen knuffade ni varandra.

Hjälp mig att förstå vad som kan ha hänt.

Vi stod framför varandra.

Men jag vet inte sen vad som...

Det är jätteviktigt att du försöker komma ihåg nånting.

Ja, vi knuffade varandra.

För att han var aggressiv.

Och sen lugn. Jag vet inte. Han var bara konstig.

Hur då, konstig?

Han sa "förlåt".

Förlåt?

För vad då?

Jag vet inte.

Kan jag ta hem honom?

Ja.

Axel här.

Nej, absolut inte.

Det går inte att prata med pressen innan jag har kontaktat föräldrarna.

Nej.