The Four Feathers

DE FYRA FJÄDRARNA

Om jag vore den franska armén-

-skulle jag anfalla din vänstra flank och få den att kollapsa.

Skydda den med ditt kavalleri.

Bra.

Vilket regemente är det?

- Husarer, sir. - Vilka husarer?

David, han är inte en av dina löjtnanter.

Ju mer han lär sig nu, desto bättre.

Är du färdig min kära? Ska vi gå?

Visa far bilden du ritade.

- Det finns ingen sådan uniform! - Det föreställer dig.

I den uniformen? Jag är inte bekant med den.

Studera uniformerna, Harry.

Harry.

Harry!

Gå och lägg dig.

- Får jag ha ljuset tänt, far? - Gå till sängs.

Harry!

Trupperna stod i formation och var redo.

Det gick att se ryssarna på kullarna.

De väntade, liksom vi.

I det ögonblicket, innan det första skottet-

innan ordern att avancera-

kan en man åldras flera år.

Minuterna blir till en evighet.

Nonsens!

Det är ett bra tillfälle att studera terrängen.

Och be sina böner.

Jag minns hur väntan vid Sevastapol bröt ner en man.

- Willington. - Fege pultron.

Han darrade då vi väntade-

-och vägrade följa ordern att avancera.

Vägrade.

Han blev vanärad.

Han smet tillbaka till London som en piskad hund.

Han hade åtminstone heder nog att skjuta sig själv.

Detta tal om pultroner får portvinet att förlora sin smak!

Jag vill utbringa en skål för generalen och hans gästfrihet.

Och för unge herr Feversham...

Må han tjäna detta land som alla tidigare Feversham har gjort.

Jag vägrar! Det går inte att slå det!

Den förbannade sabeln är som en del av din arm.

Om vi hamnar i strid låter jag dig rensa spåret framför mig.

Jag tror inte vi kommer hamna i strid.

Men Egypten då? Dervisch-upproret sprider sig.

Känner du doften? Det är krig, min vän.

- Det är krig i luften. - Det är stallen, Jack.

Vi lever i en fredlig tid. Det är därför jag lämnar armén.

- Du säger alltid att du ska sluta. - Den här gången menar jag det.

Jag tror dig när du säger till den gamle generalen att hans son ska bli civil.

"Vad? En Feversham som civil? Otänkbart! Det är helt fel uniform!"

Den här gången gör jag det, Jack.

- Jag ska gifta mig. - Med Ethne?

- Ja. - Hon svarade ja?

Jag trodde hon hade skrivit till dig.

Bravo, Harry...

Men du kommer lämna ett hål i North Surreys och du kommer missa mycket.

- Jag önskar er all lycka. - Tack, Jack!

Vänta.

Lusthuset.

- Du sa att det inte skulle regna. - Jag hade fel.

Vi kanske blir fångade här hela dagen.

Jag tänker inte missa vår förlovningsbal.

- Min förlovningspresent? - Tycker du om den?

Ja.

- Ger din far oss sin välsignelse? - Nej.

Har du berättat att du lämnar armén?

Jag skrev till honom. Jag träffar honom när det är färdigt.

Så att han inte kan... Då finns det inget han kan göra.

Jag har sagt det till dig. Jag kommer vara en soldathustru.

- Ett regementesbröllop. - Jag är färdig med regementet.

Att gå under höjda svärd. En officer... och hans hustru.

- Kan vi sluta prata om armén? - Jag förstår dig inte, Harry.

Du är North Surreys bäste officer. Du och Jack Durrance.

- Låt Jack få äran. - Det talas om krig med Egypten.

Nej tack. Inte för mig.

- Jag förstår dig inte. - Försök inte. Älska mig bara.

Jack! Du är först. Välkommen!

Militärer är alltid punktliga.

Har du övat inför lantlivet?

Det är långa arbetsdagar, Jack.

Revelj vid lunchtid. Sedan inspektion av blommor,

fruktträd, gräsmattor, vinkällare, piska tjänarna, träna hästarna...

Tyst!

Överste, låt mig presentera mina vänner, kapten William Trench,

och mr Thomas Willoughby.

Ni ser båda väldigt stiliga ut.

Om bara Harry burit uniform en sista gång.

Jag hotade att arrestera honom, men det går inte att hota en civilist.

Han är inte civilist än. Harry, vi måste prata.

- Var är din fästmö, Harry? - I musikrummet med några vänner.

Ursäktar ni oss?

Egypten, Harry. Sudan. North Surreys kommer säkert kallas in.

- Min avgång blir officiell imorgon. - Vi kan kallas in när som helst.

- Det är alltid krigsrykten i luften. - Du kan inte stanna om vi kallas in.

Rykten, Tom. Jag tänker inte ändra mina planer på grund av rykten i mässen.

Tidningarna skriver att dervischerna är fanatiker som söker ett heligt krig.

Imorgon blir jag civilist.

Om sex månader är ni fortfarande i England och väntar på krig på Sydpolen.

Nu dricker vi. Och dansar.

- Glömmer att vi är soldater. - Det är lättare för vissa.

Kom igen, Will. Det är hans förlovningsfest.

Okej, Feversham. Var finns konjaken?

Där inne. Snabb marsch!

Brådskande till er och de andra officerarna i regementet.

Tack, jag tar hand om detta.

"Anmäl er omedelbart."

"Regementet ansluter till styrkorna i Egypten."

Jag sökte efter dig, Harry. Var...

- Mår du bra? - Ja.

Jag kan inte finna din Ethne. Hon är skyldig mig en dans.

Kom Tom, vi hittar henne.

Wembol är här.

Är det inte fanjunkaren med honom?

Välkomna tillbaka.

- Mina herrar... - En vagn. Bra gjort, Jack.

Kapten Trench. Jag måste informera er att ni är två dagar försenade.

- Regementet har kallats in. - Varför har vi inte meddelats?

Wembol visste var vi var.

- Telegram har skickats till er. - Vi har inte fått något.

Bäst vi skyndar på.

Ja. Återgå, fanjunkaren,

- Egypten? - Ja, sir.

Hörde ni? Egypten.

- Feversham brände dem... - Vad?

Jag såg Feversham bränna flera kuvert kvällen då balen hölls.

Det såg ut som telegram.

Varför skulle han göra så?

Så att han kunde säga att han inte hört något och kunde lämna regementet.

Han vanärar sig själv och Royal North Surreys.

Hur kan han göra något sådant? Helt otänkbart!

Pultron!

Jag vill säga det till honom.

Harry! Har du hört?

North Surrey ska till Egypten.

Nå, ska du ansluta dig?

Ansluta mig? Jag har lämnat dem för evigt.

Jag trodde... Far trodde att du skulle ändra dig.

Varför? För att strida mot dervischerna för Imperiets ära?

- För att sätta ner en flagga i Sudan? - Skämta inte om det, Harry.

Jag vill vara med dig.

En brådskande leverans till herr Feversham. Ett paket.

- Var? - På ett bord vid entrén.

Vad är det?

Jack Durrance...

Willoughby...

...Trench... Är detta ett dumt skämt?

Varför vita fjädrar för feghet? För att du lämnat armén?

De måste ta tillbaka dem!

- För att fly då man möter fienden. - Vilken fiende?

- Var vi i krig då du sade upp dig? - Ja.

Under förlovningsfesten kom det telegram till officerarna.

Jag visste att regementet kallats in.

Men du...

Jag brände dem så att jag skulle kunna säga upp mig

- Hur kan du göra något sådant? - Så jag inte skulle behöva fara.

Du ville inte?

- En soldat har inget val! - Jag ville vara med dig.

- Jag skulle bli soldathustru. - Jag vill inte ha det för oss.

Du tänker bara på vad Harry Feversham vill...

Och nu vill du att jag ska stödja ditt beslut.

Att jag ska vända ryggen åt min familj, regementet och mitt land.

- Vad har det att göra med oss? - Det är oss!

Det är vad vi har i blodet. Det är vad vi är-

och du tänkte kasta bort det.

Utan ett ord.

Då får du leva själv med det beslutet, Harry Feversham.

Ta den.

Var snäll och ta den och gå din väg.

Löjtnant Feversham...

...den bäste officeraren i North Surreys.

Jag trodde vi inte hade några hemligheter.

Inga.

Vänta!

Ta den.

Kan ni vänta därborta?

God kväll, sir.

- Stannar ni över natten? - Nej, John.

Är min far hemma?

Han har precis återvänt från inspektion av trupperna.

- Ska jag meddela honom? - Nej, tack.

Jag kan aldrig avgöra om det är ett luftdrag eller min son vid dörren.

Nu när du har smugit in kan du smyga ut.

Du behöver inte berätta om nyheten.

Du har sagt upp dig och ditt regemente ska till Egypten.

Hela London känner till min förödmjukelse.

- Lämna mig. - Far...

...det är inte allt.

De här.

Du måste kräva upprättelse!

- Upprättelse? - Utmana dem!

- Detta är en skandal. - Jag förtjänade dem.

Jag visste om inkallelsen innan jag sade upp mig.

Och jag sade inget.

Jag visste att du var svag.

- Jag visste!. - Ja, du har alltid vetat.

Varför verkar du så överraskad om du alltid vetat?

Du berättade om pultroner i fält...

...fastän du visste att det gav mig mardrömmar.