Remember

Ruth?

Ruth...?

Var är min fru?

Mr Guttman, smyg er inte på mig så där.

-Var är min fru? Var är Ruth? -Jag beklagar, mr Guttman.

Er fru gick bort för en vecka sen.

-Ursäkta, vem är du? -Jag heter Paula.

Jag var mrs Guttmans vårdare.

Er familj bad mig stanna en eller två veckor till.

Nu tar vi lite frukost. Ni mår bättre efter frukosten.

Var är era skor?

Jag ska hämta tofflor åt er. Vi byter hatten mot tofflor. Okej?

God morgon, Zev. Hoppas du inte är så hungrig. Kass frukost som vanligt.

-Det är okej, jag är inte så hungrig. -Cele. Hon var er frus väninna.

Jag vet vem hon är.

-Kan vi få vara ifred lite? -Inga problem...Max.

Du behöver inte säga allas namn till mig.

I kväll är det sista kvällen som du sitter shiva för Ruth, va?

Kommer du ihåg vad du sa att du skulle göra när Ruth dog?

-Nej. -Det är okej, det är okej.

Jag skrev ner allt så att du kunde komma ihåg.

Kom, mr Rosenbaum.

Raring, vet du när den här bilden togs?

Det är från deras bröllopsdag 1946.

-Träffade du farmor i Tyskland? -Nej, jag träffade henne i Amerika.

Jag träffade henne på...Coney...

-Coney Island, va? -Ja. - Ska du inte visa din bror det?

Adam, titta här!

Här, stoppa ner det här i din ficka.

Nu reser du dig upp.

Säg till alla att du är trött. Och gå och läs det ensam.

Ensam. Du är trött.

-Ja. -Ja. Bra.

Förlåt mig, jag är lite trött. Jag tror att jag ska lägga mig.

Okej, pappa. Det har varit en lång vecka.

Ja.

-Penn Station, va? -Ja.

Sista utrop! 49 Lake Shore Limited! Sista utrop!

-Är det din mamma? -Ja.

-Ska hon inte åka med dig? -Nej, jag ska hem till pappa.

-Så du reser helt ensam? -Nej, mina bröder sitter där.

Jaha, ja.

-Ska du också till Cleveland? -Ja.

Varför flyger du inte? Det går fortare.

-Inte vet jag. -Det är ingen bra anledning.

Du är en riktig viktigpetter, va? Varför flyger inte du dit?

Tre flygbiljetter är för dyrt. Det säger mamma och pappa.

Det är en bra anledning.

Jag flyger inte för att min vän bad mig ta tåget-

i brevet som han skrev till mig.

Det är nog också en bra anledning. Jag heter Tyler.

Trevligt att träffa dig, Tyler. Jag heter Zev.

-Det är ett konstigt namn. -På hebreiska betyder det "varg".

Häftigt!

Jag har planerat allt åt dig. Du måste följa dessa steg exakt.

Bocka av dem efter hand som du utför varje uppgift.

Vi ringde polisen och de har sänt ut ett meddelande om försvinnandet-

-och vädjar om tips från allmänheten. Vi gör allt vi kan här.

Det är helt otroligt att det händer.

Ni anar inte hur ledsna vi alla är.

Vi gör vårt bästa för att hålla koll på alla, men ni förstår säkert.

-Kan vi göra nåt för att hjälpa till? -Mer än att betala för ert slarv?

Har din far ett kreditkort? Be dem ringa dig om han använder det.

Hör på...

Din mors vårdare sa att din far var väldigt förvirrad på sistone.

Ja, det är för att han är dement. Därför flyttade mamma hit dem.

Jo, men det är väldigt vanligt efter en partners död-

-med fler tecken på neurokognitiva störningar.

Har din far haft humörsvängningar? Och han spelar nästan aldrig piano.

Jag har sett ett par saker, Charles.

Men vi hade väl så fullt upp med din mamma att jag bara avfärdade dem.

Lugn bara, han är snart här igen.

I såna här fall irrar folk aldrig för långt bort.

Ruth?

Ruth?

Adam, var är din farmor?

Adam, var är din farmor?

-Pratade du med mig, Zev? -Jag frågade var din farmor är.

Mormor är i New York, farmor är i Ohio.

-Var är din syster? -Jag har ingen syster.

Sluta leka med den där. Svara nu.

Är du okej, Zev?

-Var är vi? -Vi är på ett tåg.

-Vart? -Cleveland.

Cleveland...?

-Du ska besöka en vän. -Vem?

Han som skrev brevet i din ficka.

Kan jag få tillbaka min PSP?

Ruth är död.

Zev, jag ska gå och sätta mig hos mina bröder en liten stund.

LÄS BREV

Ursäkta.

Min son sa att ni satt ihop på tåget och att du verkade lite förvirrad.

-Ja, jag beklagar det där. -Nej, du behöver inte be om ursäkt.

-Vi ville bara kolla att du var okej. -Jag är okej, så tack. Jag är okej.

-Behöver du hjälp att åka nånstans? -Nej, nej, nån möter mig här.

Min vän sa att han skulle ha en skylt med mitt namn på.

Vi hjälper dig att hitta honom. Bilarna står här borta.

-Heter du Guttman i efternamn? -Ja.

Du ser ut att få åka flott.

-Hej då, Zev. -Hej då. Hej då.

Kom, killar.

-Mr Guttman? -Ja. Bra.

-God kväll. -God kväll.

-Hur kan jag hjälpa dig? -Min vän rekommenderade er affär.

Hälsa och tacka din vän från oss. Vad är du på jakt efter?

Nåt litet.

-Visst. Får jag se på ditt körkort? -Ja.

Okej. Beachwood. Det är en trevlig stad.

Ja, men vi har flyttat. Vi bor närmare min son.

-Vad gör du med mitt körkort? -Jag kör dig i FBI:s bakgrundskoll.

-Vad letar de efter? -Om du är straffad, våldsbrottsling.

Avsked från armén, psyksjukdomar, mer än en rattfylla på fem år.

-Om du är en rymling... -Rymling? Vad är det?

-Om du är på flykt undan rättvisan. -Ser jag ut att kunna fly?

Här är våra mindre pistoler.

Vi har allt: SIG Sauer, M1911, Glock, single action, double action.

Vet du mycket om vapen?

-Nej. Hur så? -Alla slags människor kommer hit.

Nybörjare väljer normalt en 22:a. Lätt, enkel, väldigt svag rekyl.

Ja, jag tror att det var det som min vän föreslog.

Men man kan lika gärna köpa en luftpistol om man köper en 22:a.

Jag försöker inte pracka på dig nåt, men för 500 dollar till-

-så kan du få en pistol som stoppar det mesta.

-Det här är en 9 mm Glock 17. -Glock? Är den tysk?

Du är i rätt område. Tillverkad i Österrike.

Världens mest populära polispistol. Svag rekyl, så du skadar inte handen.

-Men den skadar garanterat tjuven. -Den är lätt att använda, hoppas jag.

Ja, det är enkelt.

Skulle du kunna skriva ner instruktionerna åt mig?

-Visst. Jag kan visa hur man skjuter. -Så bra, men skriv ner det åt mig.

Ibland glömmer jag bort saker.

Ja, det gör vi alla, va? Det är inga problem.

Okej, du är godkänd. Jag tar en penna och skriver ner allting åt dig.

-Mr Güttman? -Guttman. Ja.

-Hur visste du det? -Er vän ringde om att ni var på väg.

Ert rum är klart. Ni ska bo i 125. Det är bara ner i korridoren.

-Hur mycket är jag skyldig? -Allt är betalt, inklusive övrigt.

Och jag bokade en taxi åt er till i morgon bitti, som er vän sa.

-Hallå? -Hallå? Zev? Det är Max.

Jag gav hotellet lite instruktioner. Är du okej?

Ja, jag är okej, Max.

-Och du köpte pistolen? -Ja, ja.

Bra, bra.

Du vet vad du ska göra. Ta bara hand om dig, ja?

-God natt, Max. -God natt, Zev.

Ruth...?

Ruth?

Ruth?

Tänd, är du snäll.

Det är mörkt här inne. Jag ser inget.

-God dag. -Hej.

-Är Rudy Kurlander hemma? -Ja. Han är en trappa ner.

Tack.

-Är du Rudy Kurlander? -Ja, jag är Rudy Kurlander.

-Vem är du? -Kan du stänga av teven?

Känner jag dig?

Och nu, snälla...

Ställ dig vid fönstret.

Vem är du?

Ställ dig vid fönstret.

Jag gör ingenting förrän du säger vem du är och varför du är här.

Låt oss inte bråka. Ställ dig bara vid fönstret.

Och nu då?

Jag behöver se ljuset i ditt ansikte. Vänd på huvudet.

-Vem är du?! -Skrik inte. Snälla, skrik inte.

Gör som jag säger. Vänd på huvudet.

-Är du tysk? -Ja.

-Är du också tysk? -Ja.

-Hur gammal är du? -88.

Tjänstgjorde du i tyska armén? Vad gjorde du?

-Det var så länge sen. -Snälla du, på engelska.

-Jag tycker inte om att tala tyska. -Det var 70 år sen. Jag var så ung.

Svara på frågan.

Är du jude?

Ja. Var du i Auschwitz?

-Nej. -Vi är för gamla för lögner.

Jag visste inget om Auschwitz förrän efter kriget. Jag var i Nordafrika.

Med general Rommel.

-Har du bevis? -Ja. Där borta.

När jag blev amerikansk medborgare frågade immigrationshandläggaren-

-om jag nånsin hade haft samröre med Tysklands nazistregering-

-eller arbetat i ett koncentrationsläger.

Jag sa till handläggaren det jag nu säger till dig.

Ja, jag tjänade mitt land. Jag var soldat.

Jag var stolt tysk och det var det männen gjorde.

Jag är fortfarande stolt över min tjänstgöring.

-Det där är Rommel. -Ja...

Vad judarna angår...

Jag brydde mig inte om judarna. Jag tyckte att Hitler hade rätt.

De gav landet många problem.

Jag trodde att de deporterade dem eller satte dem i arbetsläger.

Men det gjorde de inte.

Det var skamligt. Men det var inte jag.

-Hallå? -Är det Max?

-Ja. -Det är Zev.

Det var inte han.

-Är du säker? -Ja, jag är säker.

Då måste du fortsätta. Du måste göra det du sa att du skulle göra.

Det har i många år gått rykten om att ett antal SS-befäl i Auschwitz-