The Hurt Business

"Man vinner inte ett slagsmål med ett slag eller en spark.

Antingen lär man sig hålla ut eller anställer en livvakt." -Bruce Lee

Har du fått dåligt samvete efter att ha skadat nån?

Jag krossade en killes ögonhåla.

Han förolämpade mig före en match, så jag mosade ansiktet på honom.

Hans självförtroende fick sig en törn, men han hade gjort samma sak.

Jag ber för mina motståndare före en match.

Vårt levebröd är tabubelagt.

Det är inte många som vågar blotta sig så här.

Att bli nerslagen framför vänner och familj,

framför tränarna, ögonen rullar bakåt...

Ingen vill förödmjukas framför miljoner åskådare.

Så vi övar på det ingen annan vill.

Det är så man blir duktig på att slåss.

De senaste tio åren har Mixed Martial Arts,

blivit en av världens snabbast växande idrotter.

Det som började som en samling utövare olika kampsportare,

som slogs om vems teknik som var bäst,

har nu blivit till det numera välkända begreppet "MMA".

Ökningen av idrottens popularitet är till stor del tack vare organisationen,

UFC.

En av de mest efterlängtade matcherna i UFC:s historia ägde rum i april 2012.

Två tidigare lagkamrater mötte varandra i ringen.

Några månader innan var den äldste, Rashad Evans,

mentor för den stigande stjärnan Jon Jones.

Men den dagen bubblade Las Vegas-hallen över av spänning,

när de två före detta vännerna skulle slåss.

Rampage håller avstånd.

Rashad kunde inte behärska sig och gjorde grova fel.

Jones behöll fattningen och slogs strategiskt.

Han fällde Rashad.

Han hade velat slutföra matchen.

49-46. Och Richard Beltran bedömer att matchen slutar 50-45.

Fem ronder senare korades Jones till vinnare.

Han behöll världsmästartiteln i lätt tungvikt.

Den obesegrade,

UFC-världsmästaren i lätt tungvikt!

UFC hade funnit sin nya superstjärna.

TVÅ ÅR SENARE

Rashad kände sig förrådd,

av sitt tidigare lag på Jackson's Gym.

Hans nya hem blev Florida, där han bor med flickvännen Beans.

Efter att ha förlorat en match,

fick Rashad en allvarlig knäskada,

som pausade karriären i över ett år.

Vägen tillbaka är på många sätt den tyngsta.

Men jag var så nära igen.

Och så skadade jag mig.

Hör du knogarna?

Det låter som om du försöker vara kaxig.

Han skyddar bara sitt hus.

Han kollar in er, precis som ni kollar in honom.

Rashads barn från hans andra äktenskap,

besöker honom en gång i månaden.

Man ser att de har saknat sin pappa.

Såna här eftermiddagar trivs familjen tillsammans.

Hur var det att slåss mot Jon Jones?

Jag kände mig mentalt utmattad innan matchen.

Jones och jag har en lång historia.

Vår relation förstördes,

på grund av tvisten runt Jackson's Gym.

Greg Jackson tränade mig länge. Jag hade några av mina bästa matcher,

när jag tränade med honom.

Jag kände att de svek mig.

Där och då tänkte jag bara: "Vad hände?"

Det är konstigt, för man kan inte...

I stunden inser man inte att man har tappat fotfästet.

Jag tänkte: "Har jag tappat stinget?"

"Vad är det som händer?" Fattar du?

Jag kunde inte samla tankarna.

Jag funderade mycket på varför jag började slåss,

och vad det innebar.

Där, ja. Bra.

Rashad har fysioterapi tre gånger i veckan för att stärka knäet.

Muskeln darrar inte ens. Bra. Två...

Nu darrar den.

Skadan vänder upp-och-ner på allt.

Klarar han att stå på benet utan att oroa sig för att det ska ge vika?

Det kan ta lika lång tid att träna upp psyket som kroppen, om inte längre.

För mig handlar kampsport om att övervinna. Alltid övervinna.

Och nu är jag här, på väg tillbaka,

på väg att dominera igen,

och vinna tillbaka det som var mitt.

Nämligen bältet i lätt tungvikt i UFC.

På med utrustningen!

Jon Jones är fortfarande mästare efter segern över Rashad Evans.

Han är 27 år gammal och UFC:s största dragplåster.

Tung sponsring från Reebok och Beats hörlurar,

har gjort honom till ett känt namn.

Utövarna tillbringar mycket tid utomlands.

Det är fem veckor kvar till nästa match,

så mästaren tränar på berömda Jackson's Gym,

i Albuquerque i New Mexico.

Evans och jag var träningskamrater. Jag såg upp till honom när jag växte upp.

Det var på grund av honom jag kom till Jackson's Gym.

Jag lärde ut häftiga tekniker.

Och de lärde mig sina etablerade tekniker.

Jag växte nog ifrån dem för att jag brinner så för det här.

De lade märke till det rätt snabbt. Jag blev bättre för varje vecka.

Och till slut slog jag dem bägge två.

Rashad blev skadad. Då erbjöd UFC mig att ta hans plats,

och gå match i VM i lätt tungvikt.

Jag tog chansen.

Han tyckte att jag borde ha låtit honom återhämta sig.

Men världen fungerar inte så. Det här var min chans.

Min chans att nå toppen. Och det gjorde jag.

Det var en krossande VM-seger.

Pressa!

Han fick ett eget lag och utmanade mig om mästerskapstiteln.

Vi slog dem ordentligt.

Han snackade skit om Greg Jackson och hela programmet.

Han försökte förvränga allt inför media och sa att jag hade förrått honom.

Men jag var bara en kille som följde mina drömmar.

Koncentrera dig på Brasilien. Allt resande tär, men strunta i det.

Nu ser vi till att du kommer härifrån.

Hur reagerade dina föräldrar på att du ville syssla med MMA?

De tyckte inte om det. Pappa är präst och ville att jag skulle bli det också.

Det passade aldrig mig.

Mamma trodde att jag skulle förändras som person och bli våldsam,

eller sluta vara rättvis och bli arrogant.

Men det har ändrat mitt liv till det bättre.

Nu kan jag försörja min familj och visa mig för världen.

Nu inser de att det är det bästa som kunde ha hänt mig.

- Det är bra. Ja. - Tagning två.

FÖRE DETTA UFC-MÄSTARE

Var har MMA sina rötter? Var kommer det ifrån?

Det började runt 648 f.Kr.

Jag kollade upp det en gång eftersom jag hade ett kul manus om det.

Det var i de första olympiska spelen och kallades "pankration".

s rötter kan spåras tillbaka till de gamla grekerna.

Idrottsevenemanget hette "pankration" och skulle kora den ultimata krigaren.

Män kämpade inför en helvild publik.

De vann respekt från dåtidens storheter som Alexander den store.

Deltagarna kunde ge upp genom att visa pekfingret.

Vilket påminner om att "tappa ut" i våra dagar.

MMA fanns med i första OS.

De hade tusentals åskådare och dödade varandra med svärd.

Det är nåt visst med två män som möts i en bur som slår an hos människan.

Varenda människa, till och med mamma som var rena helgonet.

Men jag kan se henne framför mig i en situation där det gäller livet,

eller där hon måste skydda nån hon älskar... Då måste hon slåss.

MMA är den hårdaste kampsporten.

Man måste kunna brottning, kickboxning och jiujitsu.

MMA är som en Rubiks kub.

Man måste få ihop alla färger för att vinna.

I Brasilien fulländade familjen Gracie den gamla japanska kampsporten jiujitsu,

och gjorde den till sitt eget varumärke.

Brasiliansk jiujitsu har blivit en av huvudingredienserna i modern MMA.

1914 kom Mitsuyo Maeda, en jiujitsu-instruktör från Japan,

till Brasilien som adjutant för den japanska kolonin.

Farfar hade stort inflytande och hjälpte japanerna till rätta.

Som tack lärde han min farbror, Carlos, jiujitsu. Då var han tretton år.

Pappa, Hélio Gracie, var väldigt svag. Ingen visste riktigt varför.

Men snart insåg pappa att de tekniker han hade sett sin bror öva på,

fordrade en viss fysik, styrka och snabbhet som han inte hade.

Då försökte han modifiera de traditionella jiujitsu-koncepten,

så att han också kunde bli duktig, trots sin svaga kropp.

Och det blev början till Gracie-jiujitsun: brasiliansk jiujitsu.

Om man måste förlita sig på slag, och han väger 20 kg mer än du,

är det stor chans att han knockar dig.

I jiujitsu stryker vi den variabeln.

Konceptet går ut på att skapa situationer där den svagare parten får övertag,

mot nån som är större, tyngre och starkare.

Man förlitar sig inte på snabbhet eller styrka.

Första gången jag såg en tävlingsmatch mellan två som fick göra mer,

än att bara slå och sparka var hos familjen Gracie.

De visade mig matcher de själva, eller andra brasilianare, hade deltagit i.

Jag grundade UFC.

När jag kom till USA med avsikten,

att dela kunskapen om jiujitsu med resten av världen,

utvecklade jag ett turneringskoncept med olika kampsporter.

En boxare mot en grappler, jiujitsu mot taekwondo.

Jag ville inte ha en boxningsring, för då kan man smita genom repen.

John Milious var elev hos mig på den tiden.

Han var med i "Conan Barbaren".

Vi diskuterade hur vi skulle bygga ringen så att ingen kom ut.

Vi pratade om vallgravar med alligatorer så att smitaren skulle bli uppäten.

Till slut bestämde vi oss för oktogonen.

En av mina elever hittade ett flygblad.

Där stod det "alla grepp tillåtna".

Och då tänkte jag: "Jaha..."

På den tiden var det wrestling.

"Alla grepp tillåtna" betydde Hulk Hogan.

När UFC dök upp sa man att nån kunde dö. De skapade sensation.

"Inga regler."

"Luggas? Nypas?" "Ja, allt är tillåtet", sa han.

Det enda man inte fick göra var att bitas.

Jag ville visa världen att om man slår nån i ansiktet bryter man fingrarna.

Det vi ser på film är illusion.

När en kille slår ner alla andra. Så går det inte till.

Åtta av världens värsta ska slåss.

1993 gick det första Ultimate Fighting-mästerskapet av stapeln.

Jag gillade att det var så realistiskt.

På den tiden fanns det många oseriösa kampsportsformer.

Det visade folk vilka tekniker som funkar när det gäller,

och vilka som inte gör det.

För första gången såg jag kampsportare göra sånt de påstod sig kunna.

De små kunde segra över de stora.

Gerard Gordeau mot Telia Tuli. Brutalare blir det inte.

Gordeau sparkade Tuli i ansiktet med skenbenet.