Daddio

Hola, ruya. Vart ska du, mami?

44th Street, mellan 9th och 10th.

Varsågod.

Känn magin i staden som aldrig sover.

Från lamporna vid Broadway till gångarna i Central Park.

Hitta din lekplats i New York...

För helvete.

Jävla idiot.

Flyger du idag? Går på nu

Kan vi träffas när du är hemma?

Landat

44th och 9th?

Ja.

Midtown.

Hederliga gamla Midtown.

Du är min sista passagerare för i kväll.

-Jaså? -Ja.

Vann jag?

Du vann, gumman.

Vad vann jag?

Vad som helst.

Jag hade en jobbig dag.

Korta turer och knappt nån dricks.

Jävla betalkort.

När folk hade kontanter gav de saftig dricks.

Det var som Monopol-pengar.

Men med kort hinner de tänka efter.

De stirrar på siffrorna

och plötsligt

blir jag helt jävla körd.

Och alla jävla appar.

Köp kaffe, hamburgare, tvål, strumpor,

vin, vatten, gräs eller jävla kinamat.

De får allt de vill ha men vägrar öppna plånboken.

Inte ens för att dricksa.

Salt var pengar.

Salt för fan,

sån man lagar mat med.

Du strör den billiga skiten

över dina frukostägg utan att veta att folk dog för det förr.

Likadant med te, kaffe.

All skit i matbutiken som du går förbi

var en gång i tiden

nåt som folk dödade varandra för att få.

Tänk dig från fågelperspektivet.

Pengar har gått från salt till guld till papper.

Och nu är pengar bara på låtsas.

Siffror på en skärm.

De kan inte grävas ner

och märkas ut på en karta.

Nej, nu sänder man upp dem

till det där molnet.

Men vänta bara.

Det där molnet kommer att börja regna syra

över våra fula nyllen.

Jag hjälper dig.

Jaså?

-Min väska räddar oss nog. -Hur då?

Den är fylld med salt.

Vad bra.

Du får betala med kort om du vill.

Det är som det är.

Gula taxibilar är som gamla videobutiker.

Om tio år finns det inga kvar.

De där bilarna från apparna

som håller på att ta över

kommer att vara en prick på en skärm

innan vi vet ordet av det.

Du beställer en resa som vanligt,

men plötsligt är det ingen människa bakom ratten.

Det kan jag lova dig.

Du beställer en resa,

men biljäveln kör sig själv

dit du vill åka.

Ingen fortkörning, äcklig lukt eller åksjuka.

Den kör inte vilse.

Den kanske frågar dig om din dag.

-Jävla appar. -Jävla appar, ja.

Vill du lyssna på radio?

Faktiskt inte.

Okej.

Kul att du inte har mobilen uppe.

Du behöver inte snacka med mig.

Men det är kul att se.

Att se en människa som inte är uppkopplad.

Vad heter du?

Hur så?

Jag gillar att veta vad folk heter.

Typiskt människor.

Så fint.

Clark.

Clark.

Du förväntade dig väl Vinny eller nåt sånt.

-Jag vet inte. -Nej, jag fattar.

Clark låter som nån

som har ett hus i The Hamptons

och spelar tennis och går på opera.

Aldrig i livet att det är jag.

Vad skulle du vilja heta?

Vinny.

-Vinny. -En klassiker.

Såklart.

Du bor här, eller hur?

-Ja. -Visste det.

Dina kläder avslöjade dig.

Mina kläder?

De säger mycket om dig.

Som vadå?

Att du kan ta hand om dig själv.

Hur kan du veta det?

Det är lätt att läsa folk.

Du hoppade in bestämt,

stängde av skärmen där

eftersom du redan

känner till alla Broadway-shower.

Du tänkte inte ens på bältet.

Nej, du är ju van vid att hoppa in och ut.

Nåt mer?

Du uppgav en tvärgata

istället för att läsa upp en adress.

Du bryr dig inte om taxametern

eftersom du vet att det är fast pris.

-Imponerande. -Ja.

Jag försöker inte leka Sherlock,

men jag är uppmärksam.

Du är trött efter en lång dag.

Du vill komma hem,

ta en dusch, sova i din egen säng

och du väntade på en jävla taxi.

Som en riktig New York-bo.

Nån som känner till läget.

Och du vågar möta min blick.

Som sagt,

du kan ta hand om dig själv.

Jag hoppas det.

Hemma? Får jag komma förbi?

Sitter i taxin

Där är du ju hej

Hola

Hur säger man "vacker"?

Bonita

Du är väldigt bonita

Tack

jag behöver dig

Hur säger man det?

Var har du varit?

Oklahoma.

Vad finns där?

Jag minns inte jag har precis börjat plugga

Jag är uppvuxen där.

när är du hemma?

Det börjar bli sent Det får bli en annan gång

Men jag behöver dig

behöver se inuti dig

Kan du visa mig?

Lägg mobilen mellan benen

hjälp mig komma

Din dialekt, då?

-Ursäkta? -Din dialekt.

-Min dialekt? -Ja.

Låter inte folk från Oklahoma roligt?

Inte alla, tydligen.

Vilken del kommer du ifrån?

En liten stad.

Vad heter den?

-Inget du känner till. -Vad heter den?

Oklahoma är formad som en kastrull.

Låt säga att min arm är handtaget.

Ja?

Då växte jag upp här.

-I armhålan. -Ja.

Vad heter staden?

-Gage. -Gage, Oklahoma.

Just det.

Jag skulle inte ha gissat Oklahoma.

-Vad gissade du? -Absolut inte i armhålan.

Hur länge har du bott i New York?

-Nio år i juni. -Det var som fan.

Det var som fan, ja.

Om ett år hör jag officiellt hemma.

-Vad jobbar du med? -Jag är programmerare.

-Datorer? -Datorer, ja.

-Det var som fan. -Ja.

Sånt där med ettor och nollor?

Sånt där med ettor och nollor.

Du föreställde dig väl nåt tjejigare?

-Ja. -Ja.

Som bröllopsplanerare.

-Eller nåt med mode. -Mode, ja.

Det är inte många kvinnor som kodar.

Du drog ett streck i sanden

och lämnade ett avtryck.

Inget mig emot.

Så vad är grejen med ettor och nollor?

Vad menar du?

De är som byggstenar.

När jag sitter vid datorn ser jag egentligen

bara ettor och nollor och sån skit.

Nåt i den stilen, ja.

Jag vill verkligen veta.