Remember Me

Sluta gnälla. Den var inte så tung.

-Du flåsar mer än jag. -Jag fejkar bara det.

För att du ska må bättre.

Jag släpper den bara.

-Jag glömde nåt. -Vad då?

Det är för min hypertension.

-Vad är det? -Amlodipin.

Vad tar du för din artrit?

-Ibuprofen. -Jag tar Fosamax.

Jag har inte märkt nån förbättring.

Jag ska berätta vad som är en äkta uppenbarelse. Diklofenak.

-För din ischias. -Min ischias. Jag rekommenderar den.

Berätta nu för mig.

Vad tar du för ditt kolesterol?

-Crestor. -Ta Lipitor.

Mitt var skyhögt och sjönk.

Minns du inte att jag sa åt dig?

-Nej. -Jag säger det igen. Prova Lipitor.

Eller en ny läkare.

Och passa på att skaffa lite Exelon.

-Vad är det för? -Ditt minne.

Ifrågasätter du mitt minne?

Ifrågasätt aldrig mitt minne.

Så din dotter och din dotterdotter ska sova här?

-Teoretiskt sett, ja. -De två tillsammans?

Det är inte Ritz, men det enda extra sovrummet jag har.

Vore det inte lämpligare om din svärson åkte?

-Det var trots allt... -Han betedde sig väldigt illa.

De har journalister vid hans hus för att

ta reda på vad han verkligen gjorde.

Så jag tänkte att flickorna var lite mer ostörda här.

Och du, då? Hur blir det lugn och ro för dig?

Sant. Men det ger mig en chans att umgås med mina flickor.

De här flickorna, då?

Det är rätt sorgligt att slänga dem.

De är såna klassiker.

Mina flickor får aldrig känna till mina flickor.

Nej, nej. Vad gör du? Ta en. Var en man. Väx upp.

Har du inte legat runt sen du skilde dig?

De dagarna är över för mig.

-Är du okej? -Ja.

Nexium. För min mage.

Jag har en familj som väntar på ett porträtt.

De extra pengarna i källaren. Perfekt.

Absolut.

Säg åt mig när flickorna kommer. Jag tittar in och hälsar på.

Absolut.

Vi ses.

Prostituerade med skattepengar. Här har vi viceguvernören David Addison.

Jag är ledsen

att jag inte motsvarade förväntningarna,

och jag måste ta fullt ansvar för mitt ämbetsbrott.

Jag avgår därför som viceguvernör.

Jag vill nu lägga all min tid på att vinna tillbaka min familjs tillit.

Ord kan inte uttrycka hur ledsen jag känner mig för den hemska smärta

jag orsakat dem och hur välsignad jag är att de har förlåtit mig.

Tack så mycket.

Hur många har ni legat med?

Hittade er fru nakenbilder?

Vad är det för budskap?

Hur länge har vi jobbat ihop? Åtta, tio år?

Tolv.

Han lärde mig allt jag vet. Kom hit.

Hans recensioner var en kulturell referens.

Ett sant nöje.

Men branschen förändras, Claude.

Med en ständig ström av läsare på flera plattformar,

är våra kunder mer intresserade än nånsin av nyheter.

De är "woke", som man säger.

Jag vill inte utnyttja den speciella relation du har med den här tidningen,

men jag kan inte bortse från din familj...

Sluta.

Låt det vara.

Okej. Hör här...

Vad sägs om att vi vänder det till din fördel?

Du upplyser oss om situationen

med din svärson, så att du kan styra det före de sliskiga sladdertackorna.

Vi behåller fokus på honom i stället för din dotter och familj,

som redan kämpar sig igenom en rätt otäck storm.

Jag kan garantera rättvis behandling och inga intima familjeangelägenheter.

Du kan lita på mig. Jag lovar.

Artikeln jag skickade till dig, då?

Den om Pina Bausch?

Heiner Müller.

Heiner Mueller.

Müller. Östtysk. Modernistisk dramatiker. Känd över hela världen.

Ja, just det. Mark?

Intressant, som allt du skickar.

Lite svår att trycka i papperstidningen.

Den kan vara perfekt för vår digitala kulturbilaga.

-Vad pratar han om? -Det är vår nätutgåva.

Vi kan trycka underordnade kulturnyheter. Vi har en app.

KULTUR

Ja.

-Vänta lite. Kan du ta ned den igen? -Ja, visst.

Det låter som om det är nåt du är intresserad av.

LILLIAN (LILY) BLANCHE LEVER MED ALZHEIMER

Tja... Henry Muller

var en viktig figur i europeisk kultur.

Vi kan säkert hitta ett sätt att få med honom på förstasidan

av den digitala utgåvan.

Om vi allihop drar vårt strå till stacken, förstås.

-Förstås. -Förstås.

-Skicka artikeln till mig, tack. -Visst.

Jisses.

LILLIAN BLANCHE TILL BROADWAY MED TVÅ TONY-NOMINERINGAR

Jag älskade verkligen dig.

Det gör jag än.

Vi har även ett imponerande fritidsrum med lätt träningsutrustning.

Vårt matrum serverar

tre välbalanserade, jättegoda måltider.

Allt tillagas här. Och den här vägen.

Jag ska ta med er till våra trädgårdar.

Det här är förstås vår öppenvårdsmottagning

som är avskild från resten av våra anläggningar.

Så vackert.

Och ni ser att den är väldigt intim, väldigt säker.

Jag älskar trädgården.

Mrs Blanche... Det är hitåt.

Sir? Är ni okej?

-Är ni okej? Är ni vilse? -Nej.

-Ska jag ta med er till ert rum? -Nej, jag kan hitta mitt rum.

Förlåt. Jag är ny här, så jag känner inte alla än. Jag jobbar på det.

Jag är ny här.

Jag heter Zephyr. Jag finns här. Säg bara till om du behöver nåt.

Okej. Vi ses.

Är du galen? Du kommer att åka fast. Om du inte tar livet av dig först.

Såna platser kan vara väldigt deprimerande.

Det är ett väldigt trevligt ställe. Och jag kan inte komma på nåt

som jag vill göra mer än att vara bredvid henne. Hon behöver mig.

Hon kanske inte ens minns dig, för guds skull.

Alzheimer? Inget minne.

Hon kommer att minnas mig. Lita på mig.

Vad gör dig så säker?

För det hon och jag delade tillsammans och upplevde tillsammans...

...kan aldrig glömmas bort.

Ja.

Det fanns den här tjejen i Ronda. Ett litet ställe i södra Spanien...

...dit familjen brukade åka på semester.

Hon var nätt, lite skelögd...

...men hon hade ett härligt leende och det mest smittande av skratt.

Otroligt.

Men jag var förstås tvungen att åka tillbaka till Staterna.

Men vi lovade att skriva till varandra,

och det gjorde vi ett tag, men...

Jag tappade kontakten. Kysste henne aldrig ens.

Så du förstår mig faktiskt?

Lite.

Är hon nu...tillgänglig?

-Hennes make, då? -Död.

Du är den enda personen på planeten

som frivilligt skulle bo på ett äldreboende.

-Ja? -Hej, pappa.

Förlåt att jag inte ringde, men...med alla nya anklagelser

och att prata med Tania om allt har det varit mycket.

-Hur är det med henne? -Hon är upprörd.

Och du? Jag vet att du är arg på mig.

Hur många gånger måste jag säga att du gör ett kolossalt misstag?

Jag vet inte vilka löften rövhålet har gett dig,

eller hur han gjorde det, men han är en skitstövel. Han är okunnig,

och vad han än gör duger inte, och i framtiden får du veta det jättefort.

Ja. Tja, du sa alltid att jag skulle ta risker,

så det tänker jag göra.

När du och Tania tröttnar på all skit som pågår i ert hus,

har jag två sängar i mitt gästrum som väntar.

Tack, pappa. Det går inte så långt.

Tja, det är okej eftersom du ringde.

Det är det bästa som hände i dag, men jag har också nåt att berätta för dig.

-Jaså? Vad? -Tja...

Jag ska resa iväg med Shane.

-Nej. -Jaså? Vart?

Vi reser bara lite på ålderns höst.

Kanske Spanien. Kanske improviserar vi.

Jag vet inte vad han tror att en sån här resa här.

Vad menar du med "improvisera"?

Du vet, som gamlingar gör. Vi är gamlingar. Ha trevligt.

Inte bry sig om att hålla kontakten med folk eller nåt annat.

-Pappa, är du okej? -Jag är okej. Min stuvning bränns vid.

-Jag måste lägga på. -Okej.

-Nåt på tok? -Det är pappa.

Han säger att han och Shane ska åka på en resa. Till Spanien. Improvisera.

-"Improvisera"? -Ja, det sa han. Tills de blir trötta.

Så vad är problemet?

De är gamla. Vem tar hand om dem?

-Åh, Selma! -Morfar kan ta hand om sig själv.

-Ja. -Han åker med ansvarsfulle Shane.

Jag kan se de huliganerna

leta igenom Spanien efter spanska änkor.

Alla är inte som du, pappa.

Snälla, misstolka inte mina ord.

Det var inte så jag menade.

Tänker du säga nåt?

-Sötnos, det var ett skämt. -Ett skämt.

Det var ett skämt, Tania. Det var ett skämt!

Det var bara ett skämt.

EN FRAMTID UTAN ALZHEIMER

LILLIAN (LILY) BLANCHE LEVER MED ALZHEIMER

-Titta. -Vad?

-Är det...? -Jajamän. Det är hon.

-Det finns väl inget botemedel? -Inte för oss, men för henne.