The Good House

Min familj har bott i Wendover i nästan 300 år.

Orten grundades 1629 som fiskeläge.

Musselplock och varv följde, men de näringarna är borta sen länge.

Stränder, bris, saltluft har vi än. Wendover behåller sin lockelse.

För vi har de bästa jäkla utsikterna på kusten norr om Boston.

Det är så vackert.

Det är fuskigt att visa er detta hus med den utsikten en dag som i dag.

- Jag skulle inte ändra på nåt. - Utom priset.

Då ska du se jordkällaren, Robert. Du kommer häpna.

- Jag har alltid velat ha jordkällare. - Har du?

Sandersons bor i en trea i Swampscott.

De har inte råd med detta hus. Jag och de vet det.

Men jag ska ge dem en läxa och det börjar alltid så här.

Med förnekelse.

De går inte långt under begärt pris.

Den goda nyheten är att fler hus är till salu i Wendover.

Det här är Wendover Crossing, vår version av en stadskärna.

- Jag stortrivs här. - Vi ska hitta rätt hus åt er.

Att köpa ett för dyrt hus är ett recept för elände.

Jag vet. Jag köpte ett hus som jag nästan hade råd med.

Och om allt hade gått planenligt så hade jag haft det bra.

Så blev det inte.

TILL SALU

Det är Dwighthuset. Bara 3 km från utmärkta Hathaway-grundskolan.

- Det är så gulligt. - Jag kan inte visa det i dag.

Men det vore nog perfekt.

Det vore ingen full rundtur utan att visa er Wendover Rise.

Ni ser saltängarna. Fortfarande bra för musselplock.

- Vad är det där för hus? - McAllisters - sen ett år tillbaka.

Trevligt par från Boston. Han förvaltar en hedgefond.

Underbar tomt. 8 hektar. De har renoverat allt och flyttat in precis.

- Det ser dyrt ut. - Det var det.

Är det Rebecca?

Hej, Rebecca! Hoppas vi inte skrämde dig.

Lisa och Rob Sanderson vill flytta från Swampscott.

Wendover är en speciell plats.

Jag rider varje dag. Här finns så många fina stigar.

Det blir kul att se vad ni har gjort. Jag tar med en köttgryta.

Det är kallt, raring. Ta på dig en tröja.

Och en mössa.

- Leggings. - Ja.

Ibland rycks jag med och tänker inte igenom allt.

- Okej. - Sköt om dig, Rebecca.

- Hej, Kendall. Några samtal? - Nej. Jag har messat honom 20 gånger.

- Nej, har nån ringt mig? - Tror inte det.

- Det är en ja eller nej-fråga. - Nej.

Okej.

- Just det, din dotter ringde. - Tess eller Emily?

Jag klurar ut det.

- Funkar det med din nya assistent? - Jag gör hennes mamma en tjänst.

Kendall har sabbatsår. Hon kom inte in på sina förstaval.

- Stackarn. Visa lite medkänsla. - Snälla du.

Jag kämpade mig igenom UMass och är North Shores främsta mäklare.

- Eller jag var det tills... - Min skitvärd ska höja hyran.

- Din lägenhet har redan ockerhyra. - Jo, men det är billigt i Brooklyn.

Okej. Mejla summan.

- Se bara till att de fixar toan. - Du är bäst, mamma. Tack, snälla.

Jag är glad att jag kan hjälpa, men hoppas slippa göra det livet ut.

Jag med. Men jag kan bara skapa mig en konstnärskarriär i New York.

Tror du jag gillar att tigga pengar?

- Nej, det är säkert jättejobbigt. - Det är jobbigt. Det är pinsamt.

Mina rumskompisar får också hjälp och vi känner oss som losers.

Upp med hakan, gumman. Vi hörs vi snart igen, okej? Hej då.

Gud.

Jag behöver ett bra år.

- Tess. Hur är det? - Hemskt ledsen, men Lottie är sjuk.

- Stackars liten. Vad har hon? - Höstblåsor.

- Jag är inte rädd för höstblåsor. - Hon har ont. Tur isglass finns.

Jag måste lägga på, Tess. Meddela mig om hon ska passas.

- Tack, mamma. Jag ringer i morgon. - Hej då.

Frank. Jag har ringt dig i flera dar.

Hej, Hildy. Minns du den här?

- Svarar du nånsin i din mobil? - Nej.

En Bostonadvokat är väldigt intresserad av din strandtomt.

- Varför? - Det är en av Wendovers bästa.

- Du kan få grymt bra betalt. - Grymt? Du snackar stadsbospråk.

- Vill du inte tjäna pengar? - Inte lika gärna som du.

Vill du inte höra hans bud?

- Då når du inte Getchell Cove. - Jag har kust nog kvar att nyttja.

Nyttja... Vart ska du i den stassen?

Till Wendy Heathertons fest. Inte för att det angår dig.

Slaktardottern blev fin.

- Och Frankie Getchell är tondöv. - Det kommer jag alltid att vara.

Säg till om du ångrar dig. Jag svarar i min mobil.

Hildy svarar i sin mobil!

Jag älskade att gå på fester. Men det var före bakhållet.

Alla bilar gjorde...

Jag skulle ha vänt om och flytt.

- Var är min lilla Lottie-Lou? - Här inne.

Jag vill ha min Lottietid innan farmor Nancy stormar in.

Vad händer? Mår Lottie bra?

Ja, hon mår fint. Hon är här.

- Fyller jag år i dag? - Mamma, kom och sätt dig.

Ja, raring.

Låt mig först presentera min äldsta dotter Tess och hennes man Michael.

Det här är Lottie, mitt barnbarn, min busunge.

Ja, jag vet.

Jag passar henne när jag kan. - Visst gör jag?

Detta är deras fina hus i Beverly som jag gladeligen finansierade.

Detta är min yngre dotter Emily. Hon är lite dramatisk.

Emily körde ända hit från New York för detta. Är det inte omtänksamt?

Min exmake Scott här betalar jag underhåll till-

-trots att han lämnade mig för en man efter 22 års äktenskap.

Detta är Wendy Heatherton för 1 1/2 år sen när hon jobbade åt mig-

-innan hon tömde min rolodex och snodde alla mina kunder.

Och jag visste inte vem hon var.

Jag heter Joycel, Hildy. Vill du sätta dig?

Här finns människor som älskar dig och vill säga saker - om du lyssnar.

- Jag går och lägger Lottie. - Okej.

Duktiga tjejen.

- Till detta behöver jag en sup. - Herregud!

- Mamma! - Det är hela grejen.

Jag skojar.

Det var min examen och min fest och hela kvällen var jag livrädd för-

-att du skulle supa och dansa med alla mina vänner, vilket du gjorde.

Är dans olagligt? Då hade pappa och jag åkt i fängelse på college.

Vi drack för mycket på college.

Förra thanksgiving slocknade du.

Det kallas tupplur. Jag hade jobbat hårt hela veckan.

Jag skulle göra minipumpor fyllda med stuvad majs.

- Sen var det rattfyllan. - Jag stötte bara till bilen.

Inga skador, ingen skadad. Det var bara den dumma trafiksnuten.

Du körde full.

Tror du att jag var den enda som körde hem från Mamie's den kvällen?

Åker ni hem till alla dem efter det här?

Första steget är att erkänna att du har ett problem.

Jag blev en av de 50 främsta näringsidkarna i Massachusetts.

- Låter det som ett problem? - Sluta, mamma, bara sluta!

Kunderna frågar.

Ledsen, men får du inte hjälp kan jag inte lämna dig ensam med Lottie mer.

Jag kan köra dig i kväll, Hildy.

Så jag lät dem skicka iväg mig.

Jag tänkte bara att det var synd att tjejerna aldrig mötte min mor-

-för då hade de vetat hur en riktig alkoholist ser ut.

- Hildy Good! - Peter. Kul att se dig.

- Och Elise. Det var ett tag sen. - Jag försöker undvika sånt här.

- Snygga nya glasögon. - De är inte nya.

Rebecca McAllister, Peter och Elise Newbold. De bor i Cambridge.

- Vi åker hit varje helg. - Rebecca är från Boston.

Via Brasilien. Jag växte upp globalt.

- Jag mötte min man på flyget. - Hej, Hildy.

- Hur är det? - Törstig som fan.

Hildy och jag passade dr Newbolds barn.

Mamie Lang. En av mina äldsta vänner. Vi har inte setts så ofta på sistone.

Ni skulle sett honom stulta runt i sina små kortbyxor.

- Jag var åtta. - Peter är vår psykiater.

Jag jobbar mest på McLean och är här några dar i veckan.

Wendover håller honom sysselsatt. De inbillningsjuka.

Carl och jag är så glad att du kom på vår lilla soaré.

De två mäklardrottningarna är här. Är kommunen stor nog för båda?

- Ska vi säga pistoler i gryningen? - Jag gillar att sova länge.

Är inte McAllisters ett fint tillskott i Wendover?

Förtjusande.

- Hur är det med dig? - Jag tror att jag mår bra.

Carl, de som serverar går inte runt. Säg nåt.

Jag är så stolt över dig, Hildy.

Så, så stolt.

Jag hör sånt för ofta nuförtiden.

Det är sant. Brian tror att jag kan tänka sönder saker.

Det är hennes kroppskemi eller statisk elektricitet eller nåt.

Alla klockor hon får av mig stannar. Rolex, Cartier - sak samma.

- Brian tror att jag är häxa. - Din fru har bara otur med klockor.

- Vet ni vem som är häxa? - Skälet till att jag gillar dig.

- Hennes gammel-gammel-gammel... - Åtta generationer.

Min förmoder Sarah Good var en av de första häxanklagade i Salem.

- Hildy kan läsa tankar. - Läs Brians tankar.

- Det finns säkert mer än siffror där. - Hon ger mig för mycket kredd.

- Gör det, Hildy. - Bara om ni lovar att inte hänga mig.

Brian... ge mig din hand.

Tänk på nåt som hände i ditt förflutna, ett minne.

Jag ger dig frågor. Försök att inte nicka eller ge bort nåt med ögonen.

- Jag har grymt pokerfejs. - Titta på mig.

Försök att inte blinka eller nicka och tänk på...

Det är ett lyckligt minne. Det är från din barndom.

- Nej. Nicka inte. - Jag nickade inte.

- Han nickade inte. - Med ögonen.

Det var ingen vanlig dag. Det var en speciell dag. Det var jul.

Nej, det var inte jul, det var... Det var din födelsedag.

- Du är duktig. - Sluta hjälpa mig.

Det var när du ännu var barn. Var du... nio?

Nej. Jag tror att du var tio.

Det var nåt du fick. En present.

Försök minnas var du såg den först.

Du var inte inne i huset. Du var ute.

Du fördes ut och du såg...

den gula cykeln som dina föräldrar gav dig när du fyllde tio.

- Herrejävlar. - Det händer jämt. Jag ryser.

Helt flippat. Det är inte ens ett viktigt minne.

Hon sa åt dig att tänka på det. - Va, Hildy? Briljant, förresten.

- Får jag dekonstruera det du gjorde? - Varsågod.

Okej. Det första jag la märke till var några suggestiva saker.

Du sa: "Jag ska ge dig frågor." Ge dig.

Sen sa du "ge inte bort" och "ge mig din hand."

Så du intalade honom att minnas en present eller gåva.

- Jag måste vara skitsmart. - Sen var det klassisk kall läsning.

Det är mer än så. Jag har sett det för ofta.

- Skål för dig, Hildy Good. - För häxorna i Wendover.

För Hildy.

Hej, tjejer. Hej, mina vackra hyndor. Hur är det med er?

Mina döttrar vet mycket väl att jag aldrig har druckit nåt före kl. 17.