The Lord of the Rings: The Rings of Power

Sammankalla trupperna. Det är dags.

Vår fiende svär att anfalla.

Vilka av er står upp och kämpar?

Ni kommer att dö.

Länge har jag väntat på denna dag.

Jag svär Sauron min trohet.

Hälften gav sig av.

Men hälften stannade.

Varför blev jag inte vald?

Du skulle ju västerut?

Inte förrän jag gjort nåt värdigt.

Jag har just övertalat Númenor att skicka fem skepp-

- och fem hundra man för att hjälpa ditt folk-

och kröna ditt huvud.

Du ber mig fara dit jag svor att aldrig återvända.

Varför fortsätter du kämpa?

För att jag inte kan sluta.

Följ med mig och gemensamt sonar vi våra blodslinjer.

Vi ger oss av mot nordost och Midgård.

Det är inget svärd. Det är en kraft.

Har du hört talas om Sauron?

Har sett den förr.

Det är en nyckel.

Fiendens befälhavare talade om att ge orkerna ett hem här.

Oavsett planerna, detta är säkert.

Han vet att din son kan genomföra det.

Hur länge?

Kanske timmar.

MAKTENS RINGAR

Nytt liv.

Som trotsar döden.

Mina barn,

vi har fått utstå mycket.

Vi kastade av oss bojorna.

Gick över berg, fält,

frost och träda-

tills fötterna blödde på marken.

Från Ered Mithrin till Ephel Arnen,

har vi uthärdat.

Men ikväll väntar oss ytterligare en prövning.

Våra fiender må vara svaga, deras antal få,

- men innan natten är förbi kommer en del av oss att stupa.

Men för första gången stupar ni-

- inte som namnlösa slavar i fjärran länder,

utan som bröder.

Som bröder och systrar, i vårt hem!

Nampat.

Nampat.

För det här är natten då vi sträcker ut Uruks järnhand-

och knyter vår näve runt dessa länder.

Nampat.

Sök igenom det.

Allihop! Sprid ut er! Finn dem!

Ta inte illa upp, Herr fader, men var är han?

Vad hände med Sauron?

Syns inte ett spår av honom. Han måste förstått och flytt.

Nej. Alven är här.

Jag känner hans lukt.

Ja, fader.

Här uppe!

För ner honom!

Ut, nu!

Öppna dörren!

Ut!

Herr fader! Ni måste sätta fart!

Rör på er!

Hur många av dem kan ha överlevt?

Hur lång tid har vi på oss?

Inte länge nog.

Kom, vi måste förvarna byn.

Lugn, Berek. Lugn.

Lyft upp den!

Jag trodde att alla soldater sov.

Ursäkta, befälhavare. Jag...

Hoppades se en första glimt av land?

Lediga.

Det blir synligt för dina ögon om en stund.

Kan ni redan se det?

Sen nära en timme tillbaka.

Skarpa är alvernas ögon.

Och likväl har mina inte skådat dig tidigare.

Svingande stål eller sättande segel.

Vad är din rang?

Stalldräng.

Förakta inte det arbete som gör hjärtat ödmjukt.

Ödmjukhet har räddat kungariken de stolta närapå ödelagt.

Jag gick inte med i expeditionen för att bli ödmjuk.

Varför gick du då med, soldat?

Jag försökte bara komma bort.

Så långt jag kunde från den platsen.

Númenor?

Det är inte Númenor.

Inte det äkta Númenor.

Om det nånsin funnits.

Det fanns.

Det gör det fortfarande...

Om så bara i hjärtat på en stalldräng.

Isildur.

Jag borde ha förstått.

Du har din fars utseende.

Man har jämt sagt att jag liknar min mor.

Soldat.

Kapten.

Hans mor...

Vad hände med henne?

Det är underligt.

Mestadels har jag blickat åt ost för att se solen gå upp över havet.

Och västerut för att se den gå ner över land.

Vi seglar mot gryningen, och likväl-

känns det som att natten nalkas.

Hon drunknade.

Land i sikte, Ers Majestät.

När kastar vi ankar?

Det återstår en hel dags segling till bergen.

Och därifrån, ytterligare en dags ritt österut i dalen.

Varsko de andra skeppen.

Säg åt dem att skynda sig.

Vi är inte förmögna att förstöra det.

Var ska du gömma det?

Ingen får veta.

Inte ens du.

Vår fiende har skådats.

Vi har överlevt förr.

Nu måste vi göra det igen.

I kväll.

Vårt läge ger oss ett övertag.

Men för att utnyttja det måste vi dra fienden nära.

Vi måste vänta tills varenda ork-

har gått över bron innan vi anfaller.

Ert mod sätts på prov.

Låt det ske.

Alla som inte kan strida stannar innanför barrikaden.

Det här blir vårt fäste. Att dra oss tillbaka till.

Fatta mod. Allihop.

Jag har sett mindre härar besegra större fiender.

Snart går solen ner.

Gör er del och jag lovar er att ni får se den stiga upp igen.

- Tror ni det? - Ja.

- Tror ni det? - Ja.

Till era platser.

Men jag då?

Krogen.

För sårade och barn. Jag kan strida.

Det vet jag.

Därför behövs du där inne för att skydda de som inte kan.

Kom.

Minns du när jag var liten... och hade mardrömmar?

Jag minns.

Minns du vad du brukade säga?

När du höll om mig i mörkret?

Vill du säga det nu?

"Till slut är denna skugga endast liten och övergående."

"Det finns ljus och äkta skönhet-

för alltid bortom dess räckhåll."

"Finn ljuset..."

"Och skuggan ska inte finna dig."

Farväl, mor.

Är du redo?

Nej. Är du?

Alfirin-fröna...

Det är en alvisk tradition.

Så ett, innan striden börjar.

Nytt liv, som trotsar döden?

Det sägs att en av Valar-

vakar över växande ting...

Och dem som sköter dem.

Resten...

...ska vi så efter striden.

I en ny trädgård.

Du och jag.

Och Theo.

Tillsammans.

Lova mig.

De är här.

Kära nån...

De tokarna har saknat oss.

Så kom då!

De är på väg mot krogen.

- Slåss för Söderlandet! - Slåss för Söderlandet!

Landet är vårt!

Inte så lite modig, alv. Inte så lite.

Bronwyn.

Vi slogs mot våra egna.

Skulle vi tagit med dem för ingenting?

Måste betala priset...

Och nu kommer ni alla att göra det.

Tredwill!

Mor!

Till fästet, allihop!

Fort!

In på krogen!

Krogen!

Allihop!

Iväg!

Bordet!

Skynda på!

Skynda på!

Mor!

Hjälp honom först.

Nej.