Blindspot

Jane... Mår du bra?

Ja, jag mår bra.

-Minns du vilka vi är? -Givetvis.

Vad hände? Jag minns bara att vi jagade Ivy.

Hon detonerade en av ZIP-bomberna.

Du spärrade in dig själv för att innesluta den.

Vänta... Blev jag zippad igen? Hur kan jag minnas er alla?

Under jakten har jag jobbat med ett starkt motgift om vi skulle drabbas.

Du fick en dos för en timme sen och det tycks ha fungerat.

-Fick vi tag på Ivy? -Nej, men vi fick tag på bomberna.

Varenda polis i USA jagar henne nu. Vi kommer att hitta henne.

Dr Horne ska ta lite prover för att se till att allt är normalt.

-Tack. -Det var enastående gjort.

Ni räddade oss alla från ett kaos som nog ingen kommer att kunna greppa.

Presidenten bad mig att framföra nationens tacksamhet.

Ingen orsak, kan ni hälsa nationen. Vi är bara glada att vara tillbaka.

Utan sina bomber tror vi att Ivy tänker fly landet.

Jag stoppar er där. Jag har informerats.

Rich har talat med några kontakter på darkweb.

-Vi har inget konkret än... -Kurt. Vi har satt våra bästa på det.

-Vi är era bästa. -Inte nu längre.

-Jag förstår inte... -Vi får inte tillbaka våra jobb.

Ni har fått utstå mycket, men det har FBI också.

Det här kontoret har haft sin andel av tumult och förtal.

Vi behöver en omstart. En ny chef, en ny början.

Och för oss innebär det ett avslut?

Jag har talat med federala åklagaren. Hon har godkänt immunitet för er.

Det är faktiskt allt jag kan erbjuda.

Ni får börja om med rena papper.

Men ni får aldrig mer jobba för USA:s regering. Varken FBI eller nåt annat.

-Direktören... -Det är order från presidenten, Kurt.

Jag beklagar. Det är över.

Det är bra. Det är lugnt.

De vill inte ha oss och jag vill inte tillbaka.

Slita i ett fönsterlöst rum, knappt undkomma döden varje vecka?

Nej, tack. Jag kommer inte att sakna det här stället.

-Jag kommer också att sakna det. -Inte sakna det, sa jag.

Jag var lycklig när jag tog mina två sabbatsår.

Det blir nog en omställning för dig, men det är dags att gå vidare.

Hörde du inte? Jag är ju glad över att få sluta.

Jag är visst mer redo att gå vidare än vad du är.

Jag är här rent fysiskt, men mentalt vet jag inte var jag är.

Ska du återvända till Wizardville och tjäna några miljarder till?

Jag kanske startar en välgörenhetsorganisation.

Lära ungar att koda, eller nåt. Jag vet inte.

Har du hört talas om Newtons apparat?

Isaac Newtons apparat som ska omvandla bly till guld? Fantasier.

Min forskning säger nåt annat.

Jag tror att han gömde apparaten från fel personer.

Det låter galet, men jag har hittat ett kryptiskt...

-Jag är med. -Va?

Du vill följa en uråldrig ledtråd för att hitta Newtons guldmaskin.

-Jag är med. -Så du...?

-Det låter jättekul. Var börjar vi? -Antarktis.

-Ni borde se det här. -Det där är inte vårt problem.

Min vän och jag är på väg att dra vidare-

-mot en storslagen serie äventyr som du verkligen måste se...

Nej, det får vänta. Det här är verkligen inte bra.

Jag är ledsen, Kurt. Jag vet att du älskade att jobba för FBI.

Var inte ledsen. Vi fick immunitet.

En ny början. Vi kan åka vart vi vill.

Vi kan bli precis vad vi vill.

Allie och Bethany är äntligen tillbaka i Colorado.

Vi kan åka dit och jobba på att utöka vår lilla familj.

Det låter inte som arbete i mina öron.

Jag... Förlåt. Jag lovar att det inte ska upprepas.

-Vad är det? -Det är illa.

Ivy lämnar inte landet.

-Hon planerar en sista attack. -Va?

Vi hittade godslistan för ZIP- anläggningen. Där fanns 30 behållare.

-Vi hittade bara 29. -Hon kom undan med en ZIP-bomb.

-Vänta... -Flytta på er. Vi måste hantera det.

Mitt team känner Ivy och ZIP-giftet bäst av alla.

Det tar timmar att informera nya agenter. Ni hinner inte.

Om Ivy ska göra ett sista utspel så kommer hon inte att vänta.

Det här kommer att ske fort.

Det här är ingen vanlig legoknekt.

Det är en terrorist fast besluten att skada USA.

Hon tänker detonera bomben i stan och följderna blir apokalyptiska.

Ni måste återinsätta oss.

Ni och ert team får fullfölja det här sista fallet till slutet.

Men ni får inte fria tyglar igen. Nu måste vi spela efter reglerna.

Förstått.

Då så. Vad vet vi?

-Vi vet inte mycket. -Det var här Ivy syntes till senast.

NYPD har stängt varenda hamn, men hon kan vara var som helst.

Hon har allt hon behöver.

Hon kan lämna behållarna var som helst och detonera.

-Vad väntar hon på? -Jag har mina aningar.

Jag har följt Ivys kommunikation via apparaten som Ice Cream gav oss.

Vad betyder det på engelska?

Hon har messat med lokala bombtillverkaren Jesse Thomas.

Hon vill ha ett möte snarast.

Varför då? Hon har redan kemisk bomb.

Hon vill förstärka sprängradien.

Hon har bara en ZIP-behållare, men ihop med rätt sorts sprängmedel...

...får man en smutsig ZIP-bomb och hela stan tappar minnet...

Vi kommer inte att hitta Ivy. Hon är för skicklig, för försiktig.

Men om hon ska träffa Thomas kanske vi kan ringa in hans position.

Jag har den.

Thomas telefon studsar mellan några mobilmaster på Manhattan.

Han är inom en radie på tre kilometer.

Han är här.

-Hur kan du veta det? -Flera flyktvägar vid kris.

Isolerat, men nära flera tätbefolkade mål.

Om jag var Ivy hade jag träffats där.

-Så du vet inte säkert? -Jag säger att det är där de är.

-Det duger för mig. -Nej, nej...

Jag skickar inte ett helt team till en viss plats på ren ingivelse.

Det är hundratals civila där så här dags.

Stärk signalen, ringa in platsen.

Först när vi vet säkert får ni ge er iväg.

Jane. Mår du bra?

Ja... Det är bara huvudvärk. Jag ska be Horne om lite tabletter.

"Ur led är tiden. Ve att jag är den som föddes att den vrida rätt igen."

-Hallå, syrran. -Nej...

Jo. Då står vi återigen på randen av en omvälvande händelse-

-som bara du kan stoppa. Hur många är det nu? Jag har tappat räkningen.

Det är märkligt att du alltid tycks hamna mitt i kaoset.

Förr eller senare måste du väl undra om det är du som orsakar det.

Vilka slåss vi mot idag? Ivy? Dabbur Zann?

Alldeles nyss försökte du sänka det korrupta FBI.

Innan dess var det jag, Hank Crawford, vår mor, Sandstorm.

Innan dess var det också det korrupta FBI.

Jag blir yr när jag tänker på det. Vem är god, vem är ond?

Men inte du, eller hur?

Oavsett malström tappar du aldrig orienteringen.

Vilken tröst det måste vara.

-Är jag döende, och ser dig igen? -Jag skulle anta det.

Det här motgiftet som Patterson tog fram...

-...verkar inte fungera så bra. -Herregud...

Du hade rätt, förresten. Ivy är exakt där du tror.

Hon har snart integrerat sprängmedlet med ZIP-bomben.

Vi måste åka dit nu och stoppa henne.

-Du är inte verklig. -Och jag har inte fel.

Din nya chef, ditt team - de vet inte hur det är att bli zippad.

Det gör vi. Vi måste ställa det här tillrätta.

När började du vänta på tillåtelse?

Du är Alice Kruger, Remi Briggs, Jane Doe.

Du är den enda som kan stoppa henne. Det är alltid bara du.

Vad säger du, syrran? Nu räddar vi alla en sista gång.

-Jag vet var Ivy är. -Självklart.

Men hur? Grigoryan hade rätt.

Jag kan ju inte veta säkert utifrån informationen jag har.

Det är nåt med det som känns så konkret och påtagligt. Så säkert.

Ja, för osäkerhet skrämmer dig.

Livet du har skapat dig kräver att du tar beslut på liv och död hela tiden.

Om du skulle börja tvivla hade du brutit ihop.

Jag börjar tvivla på mig själv nu.

Du pratar också med en död person, vilket kan tyda på sammanbrott.

I ditt arbete är visshet bara ett annat ord för vårdslöshet.

Det ger en falsk trygghet som förblindar dig för verkliga faror.

Det kanske är därför så många kära bara dör omkring dig.

Som jag, till exempel.

-Jag älskade dig aldrig på riktigt. -Är du säker på det?

Där är hon.

-Det tog sin tid. -Vi har väntat på dig.

Vi har de sista underrättelserna du bad om.

-Va? -Vi är redo att gå vidare.

Måltavlan har ringats in.

Alla kameror har slagits ut, precis som du bad om.

-Det har jag inte bett om... -Jo, självklart.

Det är bara du. Tatueringarna, minnesraderingen, Kurt Weller...

-Det är din idé. Din plan. -Nej.

-Du gjorde det mot dig själv. -Jag vet, men... Det var ett misstag.

Det är inget misstag.

Ni tror att ni ska rädda landet-

-och rädda demokratin, men ni är terrorister.

Ni kommer att förstöra liv, döda människor.

Hur många har du dödat, i rättvisans namn?

En bricka gör inte dina handlingar moraliska, bara lagliga.

Jag har försökt att förklara det.

Det finns inga skurkar, inga hjältar, bara olika perspektiv.

-Nej, sluta. Det här är fel! -Vad ska du göra? Gripa oss?

Om du nånsin var en riktig FBI-agent så är du det verkligen inte nu.

-Tasha. Vi har ett problem. -Ivy?

Jane är försvunnen. Hon gick aldrig till läkaren.

-Har du ringt henne? -Den är i skåpet.

Hon ska väl inte jaga Ivy ensam? Hon behöver förstärkning.

Vi åker till koordinaterna hon uppgav och ser vad vi hittar.

Vad de andra än säger så var det inte ditt fel att jag dog.

-Ögonen på vägen nu. -Reade. Jag tappar förståndet.

Eller har du äntligen löst det?

Du hallucinerar, men du behöver inte ha fel.

Du vet vad de är. Du har besegrat dem.

-Det Roman sa, och Oscar... -Det är bara självtvivel.

Är det här?

-Hon är väl här i närheten? -Ja, det är hon.

Hur kan jag veta det? Hur kan jag vara så säker?

Vet du vad som gör dig till en superb agent? Dina instinkter.

Det här är mer än bara instinkter.

Jag har allt jag behöver på katedralen på Ludlow.

Bombkillen är på Manhattan, så triangulering är snårigt.

Thomas mobilsignal studsar mellan skyskraporna och är svårinringad.

Jag kommer att sakna det här. Det kan vara vår sista triangulering.

-Fokusera. -Jag kan vara sentimental...

...och ändå ringa in en signal.

Det sista uppdraget, den stora finalen...

Jag har ringat in kvarteret.

Sista gången jag hör ekot av de där fingrarna-