My Mother (Ma mère)

Ge mig eld.

Tack

- Väntade du på mig? - Knappast. Jag var varm och törstig.

Akta, det är vått.

Du är så tröttsam!

Jag hade velat göra på annat sätt. Eller levt på ett annat sätt.

Men jag lät mig uppfyllas av saker som var främmande för mig.

De slog gradvis rot-

och krossade mitt hopp.

De tog över.

När jag var ung drömde jag inte om den här sortens liv.

Jag drömde inte om det här livet eftersom jag var en annan.

Jag var glad och energisk. Du har aldrig känt mig, Pierre.

Min ungdom slogs i spillror när du föddes.

Jag tycker inte att mitt liv rimmar med min personlighet.

Egentligen har jag inte förändrats, jag är fortfarande glad och energisk-

men andra kan inte se det

Jag är glad och energisk för mig själv.

Det är lite beklagligt. Din mor är som jag.

Jag menar inte ett hon är beklaglig. Hon har inte heller förändrats-

- och precis som jag bär hon en mask. Hon är rätt trött för tillfället.

- Men det är inget fysiskt. - Kan jag gå nu?

Ska jag bära din väska? Ge mig lådan, då.

Du har magrat, du ser glåmig ut. Underbart att se dig!

Jag har saknat dig, Marthe. Mormor skickade med det här.

- Jag hämtar din mor. - Ge mig dina saker.

En pool!

Nej, du är blöt.

Har du inget att säga?

Jag ska visa dig huset.

Jag åker nog och handlar i eftermiddag.

- Och du? - Jag vet inte.

Du kan inte vara här i eftermiddag, Pierre.

Mamma!

Hon ramlade.

För mycket sol, eller så halkade hon.

Pierre...

Marthe...

Slog han henne? Tala om ifall han slog henne.

Prata inte dumheter!

Du får vara försiktig när du går upp imorgon bitti.

Var försiktig.

Pierre...

Pappa skickar en kram.

Han åkte till Frankrike, i affärer.

- Vart i Frankrike? - Nice.

- Åkte han till sin älskarinna? - Vad är det du säger?

- Behåll såna tankar för dig själv. - Bli inte arg.

Hur som helst, så bryr jag mig inte heller.

Jag är glad att få vara ensam med dig.

Menar det. Nu får jag ha dig för mig själv.

Vad gör du i eftermiddag?

- Ska du gå till stranden? - Med dig?

Var är min mor?

- Vad är det? - Du kan inte bo här, mamma.

- Varför tog han med dig hit? - Vill du sitta här?

Allvarligt talat Vad gör ni på den här ön?

Måste han jobba just här? Aldrig att jag står ut i två månader.

Du har tråkigt, helt enkelt.

Jag ska ta med dig till Yumbo, det är dit man ska gå.

Skulle du vilja det?

Vi äter först, sen festar vi. Vi stannar hela natten.

Du är snygg. Folk kommer tro att du är min älskare.

Lägg av.

Är jag för gammal för att man ska dig för min älskare? Skäms du?

- Ser jag så gammal ut? - Skulle du skämmas för mig?

- När ska vi gå? - Snart. Men om du inte vill...

- Vi går idag. - Inte idag, men jag lovar att...

Mamma?

Mamma!

Mamma?

Mamma?

Är du arg för att jag inte tog dig med?

Är du? Vi har gott om tid att gå ut och roa oss.

Jag tar dig med imorgon. Jag lovar.

Under tiden, min unge älskare-

- kan ni väl gå och hämta nåt jag kan torka mig med i badrummet.

- Seså! - Du är fullständigt galen!

Hell dig, Maria, full av nåd. Välsignad är din livsfrukt Jesus.

Heliga Maria, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund. Amen.

Hell dig...

Din far har råkat ut för en olycka.

Kroppen har skickats till Vannes. Vi tar planet till Nantes.

Antingen hyr vi en bil eller så blir vi hämtade.

Vad hände?

Om du pratar med Marthe eller Robert, så visa att du sörjer.

Du behöver inte gråta, men sänk blicken, åtminstone.

Du är fortfarande ung. Du kan börja ett nytt liv.

Jag förväntar mig inte den sortens tröst av dig.

Dumskalle.

Vi var lyckligast i Istanbul. Du minns inte, du var för liten.

Men de tre åren vi bodde där var... perfekta.

Turkarna är et underbart folk.

Tvärtemot vad folk säger. Hyggliga människor.

Inte alls som spanjorerna. De är livets tomma botten.

Bara att leva bland dem är att sänka sig.

Då får du väl flytta.

- Klart att jag ska flytta. - Vart?

De som är födda i juli reser sig.

Juli månad - det är vi!

Botten upp!

Hon kunde konsten, hon tömde glaset i botten.

Han är en fyllehund, super gör hon varje stund.

En gång till, en gång till...

Pierre... Se på mig.

Du är för ung, jag borde inte prata med dig så här.

Men din far är död, och jag tanker inte ljuga för dig.

Du måste medge att jag är värre än han.

Du respekterar mig på ett sätt som jag inte förtjänar.

Vad tror du att jag gjorde på eftermiddagarna under alla dessa år?

Varför tror du att vi lät mormor ta hand om dig?

Vad tänkte du?

Se på mig, Pierre! Jag är en slampa.

En slinka.

Ingen respekterar mig.

Din far visste om det, han lät mig hållas.

Om du älskar mig, måste du medge att jag är motbjudande.

Jag vill att du älskar mig för det. För skammen jag väcker i dig.

Mamma... mamma...

Mamma!

Pierre?

- Pierre! - Jag är här!

Jag har druckit för mycket.

Det är ingen fara. Jag kräktes inte på dig.

Han luktar illa. Tvättar han sig inte?

- Har ni vädrat hans rum? - Nej.

Så fort jag går in börjar han skrika.

Han måste gå ut. Han behöver motion.

- Vad skriver ni ut? - Bara vitaminer.

En ung grabb ska inte ta lugnande medel.

Han måste gå ut och äta ordentligt.

Gå ut, äta... Hur lång tid tar det att bli läkare i Spanien?

Han har ingen feber eller andra symptom. Det är inget fel på honom.

- Han är bara apatisk. - Hur mycket är jag skyldig?

- Ingenting. - Ingenting?

Ge er iväg. Lämna mig i fred!

Har ni verkligen berättat allt? Ni verkar mycket nervös.

Inget tjafs. Nu går du upp, så byter jag lakan.

Här är en ren pyjamas.

- Vad är det? - Det är pappas pyjamas.

Jag menade inget illa, hjärtat. Jag menade inget illa!

- Ska du gå ut? - Javisst.

Jag tänker inte vaka över er son som inte är sjuk.

Du hade kunnat följa med, men jag har ingen lust att vänta på dig.

Här. Nyckeln till din fars arbetsrum.

Jag orkar inte tömma det på allt skräp.

Det får du göra. Kasta allt, utom det du vill ha.

Den lilla nyckeln går till sekretären.

Gå nu, annars blir jag sen.

Älskar du mig fortfarande?

- Jag älskar dig över allt annat. - Stick!

Säg inget till mamma!

Jag dödar dig om du gör det.

Har mamma redan gått upp?

- Din mor har åkt bort några dagar. - Vart?

Oroa dig inte. Vi ska ha det lugnt och skönt, vi tre.

Robert och jag tar hand om dig.

Och så ringer vi mormor och talar om ett du kommer hem.

Det är fint här ute.

- Tog du med vatten? - Ja.

- Jag vet ett du är hemskt olycklig. - Mamma?

Du är svag du också. Din far var svag som du.

Du har kanske förstått att åtrån gör oss svaga.

Men än vet du inte vad jag vet.

- Berätta, då. - Du ska inte få veta det av mig.

Men om du visste, skulle du förlåta både mig och din far.

Jag vill att du njuter av livet.

Du är alldeles för dyster.

Jag skulle vilja veta det du vet.

Jag vill inte se dig så nedstämd igen.

- Vet du vad Réa kallar dig? - Réa?

Du har sett henne. Det är brunetten som hämtar mig ibland.

Jag tror jag vet. Vad säger hon?

Hon kallar dig "riddaren av den sorgliga skepnaden".

- Inte särskilt fyndigt. - Hon är bara några år äldre än du.

Hon är den tokigaste flickan jag känner.

Jag ska anförtro dig åt henne. Hon ska fullända din utbildning.

- Snälla mamma...! - Låt din mamma vara lite.

Det räcker inte att älska sin mor, att vara intelligent, snygg-

- och att vara så skrämmande allvarlig.

Vart leder det om du struntar i andras glädje?

- Du är också allvarlig. - Det är en mask.

Dumskalle.

Jag bjöd in Réa på ett glas ikväll.

- Är det okej med dig? - Ja.

Bra.

- Är du rädd? - Nej, jag är inte rädd.

Synd.

Mamma?

Mamma!

Mamma!

Pierre!

Klä på dig. Vi ska åka till Yumbo.

Kyss mig också, Réa!

Den första kyss jag ska ge dig är reserverad för din röv.

Var snäll och ta vägen om... ta vägen om golfklubben.

Jag ville se om gottklubben... Jag ville se om den är öppen.

Det är där jag ska sticka in tungan. Jag ska slicka rent ditt rövhål.

- Vad sa du? - Jag ska slicka hans skitiga röv.

Min röv är lika ren som din.