The Case Against Adnan Syed

Den här boken är öppen för dem med oskuldsfulla hjärtan.

Om du känner skuld när du läser bör du sluta.

Boken är full av mina yttringar.

Det kan göra dig arg, glad, ilsken eller gråtmild-

så du träder in på egen risk.

Tillägnad de som jag älskar och som älskar mig.

Älska och minns mig för alltid, för jag kommer alltid att älska er.

18-åriga Hae Min Lee försvann den 13 januari efter skolan.

Den 9 februari hittade polisen hennes kropp i Leakin Park i Baltimore.

Hon hade blivit strypt.

Man undanhöll detaljer medan man letade efter gärningsmannen.

Nu har man gripit en.

Den misstänkte hade motiv i form av en attraktion till offret.

Gärningsmannen är Adnan Masud Syed, en 17-åring-

- som beskrivs som en toppstudent som är vänlig mot alla.

Beskedet om gripandet av Syed är en chock för alla i Woodlawn.

De kan inte förstå att den lovande pojken nu står åtalad för mord.

DEL 1 FÖRBJUDEN KÄRLEK

Var är Sidney?

DAGISET ÄR STÄNGT DEN 6 JULI

Här är jag!

- Vad har hänt? - Sidney!

Sidney!

Kom, Leda. Var är snuttefilten?

Här.

Är allt bra, Eunice? Kom. Vill du sitta hos mig? Det går bra.

Hon är blyg.

Ja. Han brukade hjälpa mig.

Ursäkta...

När Adnan hamnade i fängelse kändes det som om en del av oss dog.

Vi trodde att han var borta för alltid.

Rabia läste juridik och tog hand om två döttrar -

- men ställde upp för oss och kämpade för Adnan.

Adnan hade blivit bortglömd om det inte vore för Rabia.

Det ser inte ut som ett barnrum än -

- men det här ska bli barnkammare. Vi har ett par veckor på oss.

Adnan spärrades in 1999. Hur gammal var min äldsta dotter då?

Hon var två. Det här blir mitt tredje barn.

Jag hoppas att barnet får lära känna Adnan under normala omständigheter.

ADNAN SITTER PÅ LIVSTID FÖR MORDET PÅ EX-FLICKVÄNNEN HAE MIN LEE

Det här är de viktigaste dokumenten. Dem bär jag med mig.

Jag kan inte ha alla 15 lådorna med papper.

HELA TIDEN HAR RABIA KÄMPAT FÖR ATT BEVISA ADNANS OSKULD

Med det här reklambladet samlade vi in pengar till Adnans överklagan.

EFTER EN FÖRLORAD ÖVERKLAGAN 2013 PROVADE HON EN NY STRATEGI

Jag har länge sagt att vi borde vända oss till media, för de kan göra mer.

Jag letade efter en journalist -

- som hade skrivit om fallet 1999 åt Baltimore Sun.

Jag fick fram namnet Sarah Koenig, producent på NPR.

Hon bodde inte i Baltimore längre.

Rabia var omgiven av papper. Mappar, högar, pärmar, lådor.

Rättegångspapper och juristdokument från fallet.

Jag visste inte vad en podd var.

Inte ens Sarah Koenig hade trott -

- att det skulle bli så stort med 10-12 avsnitt.

Syeds historia har fängslat miljoner sen podden "Serial" startade 2014.

Podden har laddats ner mer än 100 miljoner gånger.

Fallet Syed har blivit en global sensation.

Det växte snabbt bortom vår kontroll och blev ett populärkulturfenomen.

Här är Sarah Koenig!

Du är världens första podd-superstjärna.

"Colbert Report", "Saturday Night Live"... Det var med överallt.

Det gläder mig att få ge priset till "Serial" och Sarah Koenig.

Vi hade inte väntat oss att "Serial" skulle uppmärksammas.

Det är en tio timmar lång ljuddokumentär -

- om ett gammalt mord som jag inte lyckades lösa.

Jag vacklade. Gjorde han det eller inte?

Adnan gjorde det nog, men det råder rimligt tvivel.

"Serial" gjorde allt till föremål för utredning.

Lyssnarna blir fåtöljpoliser.

Det fanns diskussionsgrupper på Reddit med konspirationsteorier.

Tror ni på att polisen vill sätta dit Syed?

Podden väckte liv i besatta människor på Reddit och tog fram ny bevisning.

Man kommer nu att överklaga. Det kan resultera i en ny rättegång -

- eller kanske ett beslut att lägga ner fallet.

UTIFRÅN NY BEVISNING EFTER "SERIAL" HAR ADNAN ÖVERKLAGAT PÅ NYTT

OM ÖVERKLAGAN GODKÄNNS FÅR ADNAN LÄGGA FRAM NYA BEVIS INFÖR EN DOMARE

Genom "Serial" kunde jag se fallet genom andra människors ögon.

Då insåg jag att det inte skulle handla om att fria honom.

Om det inte framkom tydliga bevis på hans oskuld eller någon annans skuld -

skulle tveksamheterna förfölja oss.

Delstaten Maryland mot Adnan Syed.

Jag vet att ni har förberett er, men om vi ska bli klara i år-

- måste vi börja snabbt. Kalla det första vittnet.

Tack, herr ordförande. Vi kallar mr Young Lee.

God eftermiddag, mr Lee.

Vad hände i januari 1999 med er syster?

Hon försvann.

Tänk tillbaka till den 13 januari.

- Minns ni vad som hände den dagen? - Ja.

Vi förstod att något var på tok när min kusins lärare ringde-

- och bad oss att hämta henne på skolan.

Det var konstigt, för det var min systers uppgift.

Vilken tid fick ni samtalet om att Hae inte hade hämtat kusinen?

Vid 15.30.

Vad hände sen?

Jag ringde till min systers jobb, hennes vän Aisha och skolan.

Hennes bror ringde och berättade. Jag skrev ett meddelande på sökaren -

- och upprepade det flera gånger. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Jag minns vad hon hade på sig och jag hör hennes röst -

- för det var sista gången jag hörde henne.

Hon hade på sig en grå eller svart rutig kjol.

Och en vit tröja.

Jag minns det, för hon klädde alltid upp sig.

Jag ser det fortfarande framför mig. Jag har fotografiskt minne.

Jag minns precis var jag såg henne. Jag ser trappan framför mig.

Jag ser henne fortfarande där.

Till slut blev mamma jätteorolig och bad mig att ringa polisen.

Jag pratade med offrets bror, som sa att systern inte hade kommit hem.

Mormor kom ner med dagboken som min syster skriver i.

Där hittade jag ett telefonnummer, som jag ringde.

Vem trodde ni att ni ringde?

Jag trodde att jag ringde Don, min systers nya pojkvän.

- Vad hände? - Jag bad att få prata med Don.

Men efter att ha talat med personen förstod jag att det var Adnan.

- Vem är Adnan? - Han där.

Den dagen hon försvann var en vanlig dag för mig.

Jag hade berättat för henne att jag skulle få en mobil.

Jag ringde henne kvällen innan och hon skrev upp numret.

Jag hade aldrig pratat med en polis.

När han ringde var jag hög på marijuana.

Han frågade mig om jag hade bett Hae om skjuts den dagen.

Jag talade med mr Syed, som sa-

- att han skulle ha fått skjuts hem av offret.

Men han blev sen från skolan och trodde att hon hade åkt.

Han frågade om det skulle upprättas en anmälan.

- Vad sa ni? - Att det skulle bli en anmälan.

Jag tänkte att Haes mamma skulle bli arg på henne när hon kom hem.

Jag trodde inte att något hemskt hade hänt.

Jag var orolig, men jag tänkte att hon kanske inte hade sökaren med sig.

Hon kanske bara var med sin nya pojkvän.

Det fanns många ställen där hon kunde vara.

- Träffade ni er syster igen? - Nej.

- Fick ni veta vart hon tagit vägen? - Nej.

Man rör sig inte i alla områden i Baltimore.

Vissa områden åker man inte till om man inte behöver.

När jag växte upp använde vissa falska adresser -

- för att slippa skolorna i innerstan och gå på Woodlawn.

Det är stor skillnad mellan Baltimore County och Baltimore City.

När vi bodde i Baltimore var det skottlossning på eftermiddagarna.

Antalet dödsfall har överstigit 300 vissa år.

Jag har undervisat i nästan 20 år -

- och det är nog fyra eller fem av mina elever som har dött.

Hae är en av dem.

Hae var min praktikant. Hon kom klockan 07.15 varje morgon.

Hon tog med kaffe och jobbade på datorn -

- eller hjälpte mig att rätta uppsatser. Hon var som min dotter.

Hon hade alltid fina kläder och långt, vackert hår.

Hon tyckte om mode och kunde teckna.

Det var kanske så hon avskärmade sig från alla bekymmer.

På konstmuseet i Baltimore hade man en Claude Monet-utställning.

Vi tog med de som läste franska för att uppleva lite kultur.

Den 1 april 1998.

Jag köpte den här på Monet-utställningen.

Jag vill skriva saker om mitt liv i den.

Jag börjar med mitt liv hittills.

Varför det? För att mitt liv inte kan betraktas som särskilt typiskt.

Woodlawn High School var en blandning av alla möjliga bakgrunder.

Särskilt på spetsutbildningen, med elever från hela Baltimore County.

Vi hade ett eget schema och studerade på motsvarande collegenivå.

Jag minns inte hur vi träffades.

Det känns som om vi alltid har känt varann. Men det var nog på franskan.

Hennes bästa vänner var Debbie Warren och Aisha Pittman.

Debbie var duktig och följde reglerna.

Aisha gjorde också bra ifrån sig, men hon kunde skolka ibland.

Men hon var för smart för att bli avslöjad.

Alla skolkade. Det var inte bara vi två.

Alla på spetsutbildningen gjorde det, men de tillät det.

Vi var de duktiga.

Deltar du i några aktiviteter?

Ja, landhockey och lacrosse. Och jag är tränare i brottning.

Det är mycket. Har du tid att jobba också?

Ja, jag sköter skolan och jobbet.

Jag och Hae spelade landhockey ihop. Det var så vi blev vänner.

Vi tyckte båda om sport, men brydde oss inte så mycket.

Hon höll på Dallas Cowboys, men tittade sällan på någon match.

Hon tyckte om blått och silver.

Hon var glad och sprudlande. Det var svårt att vara sur i hennes närhet.

Om jag ska beskriva henne med ett ord blir det "knasig".

Hon la ner sin själ i allt.

Om hon var i ett förhållande pratade hon passionerat om det.

Hon gav allt när hon spelade landhockey och lacrosse.

Den 30 april 1998.

Jag måste skriva och berätta om matchen. Vi vann!

Motståndarna blev så arga.

Jag gjorde tre mål och Aisha gjorde två.

Vilken härlig avslutning på säsongen!

Jag spelade fotboll och bytte om bredvid lacrosse-spelarna.

Då såg jag Hae. Vi uppmuntrade alltid varandra -

men jag var närmare vän med Adnan.

Jag pluggade inte så hårt. Jag tyckte om att idrotta.

Jag hade många olika vänner som jag umgicks med.

Adnan var väldigt populär, omtyckt och välanpassad.

Han skojade alltid med lärarna och hade bra självförtroende.

Vi kom från olika bakgrunder, så det blev kulturkrockar ibland.

Adnan fick inte umgås med tjejer. Jag kunde aldrig ringa till honom.

Jag fick använda sökaren eller ringa hans mobil.

Det var så för många.

Så är det i invandrarområden.

Jag fick umgås med mina vänner, men jag fick inte dejta.