HIS & HERS

Jävla skit!

Fan! Helvete!

Du kunde inte låta bli, va?

Tryck till honom, bara. Jävlas med honom! Bravo.

För helvete!

Det tog lång tid, men nu förstår jag varför det gick snett.

Allt leder tillbaka hit.

Till den här platsen.

Till de som gjorde nåt som de inte borde ha gjort.

Smakfullt, Zoe.

Fan.

Hej, Jack.

Jack?

Jack?

Allt väl?

Anna!

- Ja? - Helt otroligt.

- Du njuter fortfarande av att skada mig. - Var inte dramatisk.

- Du vrider om kniven så ofta du kan. - Magstarkt ordval med tanke på...

"Lita på mig, Jack. Jag lovar, Jack."

- Det sa jag aldrig. - Det var underförstått.

Jag är kvar i stan ett tag, så vi kan väl försöka samexistera?

Samexistera? Är han här?

- Vem? - Din kille.

Min kameraman.

Visst, kameraman.

Han gjorde verkligen bra ifrån sig i dag.

Jag vet inte vad han riktade kameran mot.

Var det roligt?

Förlåt, jag trodde inte att du hade levt i celibat.

Vad skulle jag ha gjort? Skulle jag ha väntat på dig?

Ja, det skulle du ta mig fan ha gjort!

Om jag hade gjort det, hade det gjort nån skillnad?

Jag vet inte.

Ja.

Du har kanske rätt. Vi borde kanske bara...

Vi kan försöka samexistera.

Du gör ditt jobb, jag gör mitt. Vi går skilda vägar.

- Visst. - Visst.

Okej.

Har ni några misstänkta än?

Du kan verkligen inte låta bli.

Vadå? Jag gör mitt jobb.

Berätta om Duffie är misstänkt.

Jag vet inte, Anna...

- Herregud. - Vadå?

Vadå?

Du har inte ens hört maken än.

Jag var där. Han var inte hemma. Vi ska prata med honom.

- Håll mig underrättad. - Ja, säkert.

Nån har dött här i stan. Nån du kände.

En livs levande människa har dött.

Håll dig undan, annars grips du.

- För vad? - För att du är ett rövhål.

Helt otroligt.

- Vad är det? - Ett armband.

Ett vänskapsarmband.

- Vadå? - Hur vet ni det?

Min syster hade ett. Tonårstjejer har såna.

Jag hade aldrig nåt som tonåring.

Hade ni många vänner, kriminalassistenten?

Vi dna-testar det. Jag har inte fått era prover än.

- Vi tar med dem. - Det tar fem sekunder. Få det överstökat.

- Vi måste hem till maken. - Det sa ni i går också.

Fasen.

Beklagar sorgen, sir.

Mr Duffie, vet ni varför er fru parkerade i skogen på natten?

För att knulla, antar jag.

Jag har diabetes och hjärtsvikt.

Min erektionsförmåga är minst sagt bristfällig.

Gjorde det er inget att er fru var otrogen?

Det är att gå till överdrift.

Jag bad ju inte om hjärtbesvär.

Men jag klandrade inte Rachel.

Ung kvinna, stark libido.

Har ni nån aning om vem hon kan ha träffat den kvällen?

Vi hade en överenskommelse.

Inte hemma, inte i Dahlonega och inga namn.

Män, kvinnor...

Rachel hade helst sex med folk hon inte brydde sig om.

Ju likgiltigare hon var, desto bättre.

Hon gillade bilar.

Hon älskade lastbilar.

Bilar och lastbilar?

Att kopulera i dem.

Hon tyckte att det var spännande, snuskigt.

Som om hon smög, eller fortfarande var en skolflicka.

Därav i skogen.

Ni verkar inte ha haft särskilt höga tankar om er fru. Stämmer det?

Är ni gift, inspektör Harper?

Ja. Det är jag, sir.

Jag älskade min fru.

Hon gjorde mig lycklig.

Rachel hade en hänsynslös energi,

en livfullhet som jag tyckte var berusande.

Om jag verkar ha haft låga tankar om henne, så är det er tolkning.

- Okej. - Gillade hon mina pengar? Att vara rik?

Skulle inte ni?

Sånt är viktigt här. Sånt är viktigt överallt.

Hur funkade det med pengar? Hade ni ett gemensamt konto?

Rachel var en aning slösaktig.

Hon gjorde av med pengarna jag tjänade.

Lite väl energiskt ibland. Hon fick rejält att röra sig med.

Men...

Vi var ett team.

Hur larvigt det än låter.

Ursäkta mig.

Mr Duffie, det bär mig emot att fråga, men...

Var var ni natten då er fru dog?

Här hemma, mestadels.

Jag antar att nån kan bekräfta det.

Mary Ann.

Rachel går.

Jag går ut med Mary Ann.

Vi kommer hem.

Brukar ni rasta hunden när det regnar?

Nöden har ingen lag.

Till och med när det åskar?

Hon väger 100 kilo. Skulle ni vilja städa upp efter henne?

Kan ni spola tillbaka, så att jag kan se Rachel gå igen?

Där. Tack.

Hon pratar i telefon när hon går hemifrån.

Brukade er fru dela sin plats med er?

Med tanke på vårt upplägg gjorde vi inte det.

Vi har bett hennes operatör att spåra hennes mobil,

så förhoppningsvis är den laddad och på.

Den är på.

Jag ringde konstant i går, och även i morse,

för att lyssna på telefonsvararen.

Jag saknar henne.

Mr Duffie, det förstår jag mycket väl, men ni måste sluta upp med det, sir.

Varje gång ni ringer drar det batteri. Då minskar chansen att vi hittar den.

Uppfattat.

Hoppas att ni hittar mobilen.

Om ni får veta vem hon pratar med får ni veta vem hon låg med,

och det är ju förmodligen mördaren.

Tack, mr Duffie, men det är bäst att inte dra förhastade slutsatser.

Om en kvinna hittas mördad, försvunnen...

Först misstänker man maken, sen pojkvännen.

Jag vet att det inte var jag.

Vi behöver filmen, sir.

Vi behöver också era fingeravtryck, dna-prov och kläderna ni rastade hunden i.

Dem har jag här.

Är det kläderna?

De är ju rena.

Jag tvättade och torkade dem.

- Tvättade ni era skor? - De var leriga.

Har ni lagt fram dem åt oss? Det var ju praktiskt.

Jag visste ju inte att hon hade mördats.

Sir, om jag får fråga,

varför tror ni att Rachel gillade sex med folk hon inte brydde sig om?

Hon fick sina starkaste orgasmer när partnern var i underläge,

i både bokstavlig och bildlig bemärkelse.

Antagligen sa hon det till personen, troligtvis mitt i akten.

Varför tror ni det?

Rachel,

sina goda egenskaper till trots,

var elak av sig.

Kan det ha varit en orsak till mordet?

Hon blev knivhuggen 40 gånger. Hon hade retat upp nån.

- Hur vet ni det, sir? - Hur vet jag vad?

Ni sa att hon knivhöggs 40 gånger. Hur visste ni det?

Anna Andrews sa det.

- Hon var på WSK-TV... - Jag vet vem det är.

Hon har visst pratat med hälften av era kolleger.

Hon verkar veta mycket mer än ni.

- När var Anna Andrews här? - I morse.

Hon bankade på dörren klockan halv sju.

Bad hon om en intervju?

Hon frågade, jag sa nej.

- Okej. - Men...

Men vadå, mr Duffie?

Hon är enveten.

Mr Duffie, under denna intervju,

frågade hon er nåt som vi inte har frågat er?

Om Rachel kan ha berättat vem hon träffade för nån.

Ja. Ja... Och vad svarade ni?

Sin bästa vän, Helen Wang, rektor på St. Hilary's.

Jag lovar, Jim. Duffie är lågt hängande frukt.

Jag tror att han njuter av att spela sörjande änkeman.

Jag pressar lite mer.

- Tårar? - En hel pöl.

Jag tänker mig en halvtimme på bästa sändningstid.

Döden i Dahlonega.

- Bra jobbat. Fortsätt så. - Okej, Jim.

Oroa dig inte för Anna. Hon är inte lika tuff som förr.

Jag är i Dahlonega utanför mordoffret Rachel Hopkins hem,

som ni ser precis bakom mig.

Det ni inte ser är en stad som sörjer och frågar sig:

"Kommer rättvisa att skipas?"

Var det därför hon ville jobba med min man?

För WSK-TV, direkt från platsen, jag heter Anna Andrews.

Det var helt klart inte första gången.

- Du är ute på fältet igen. - Det känns bra.

- Jaså? - Det är riktigt lustfyllt.

Snygg outfit, förresten.

St. Hilary's? Det tar mindre än tio minuter.

- Va? - Helen Wang.

Har du din mobil?

- Ja, sir. - Ser du kamerorna?