The first 200 lines.
Hejsan.
Hej.
Vad heter du?
Vad heter du själv?
–Jag heter Norris. –Hej, Norris.
Och du heter?
Du måste köpa en omgång om du vill veta vad jag heter.
Det har jag ju.
Första gången jag kom hem full var jag i din ålder.
–Hur gammal är du, förresten? –18.
–Visst, säkert. –Jag lovar.
Jag kunde knappt gå, och mamma var där
och jag gick rakt in i köket och bara spydde. Överallt!
Medan jag försökte hjälpa henne att torka upp det frågade jag:
"Mamma?"
"Är du fortfarande oskuld?"
Och hon ser på mig och säger: "I såna här stunder önskar jag det."
Jag älskar min mamma.
Det är bra, grabben.
Så länge hon älskade dig tillbaka.
Du?
–Vill du dra hem? –Och göra vadå?
Leka.
–Välkommen till lejonets kula. –Är det vad du kallar det?
Ni kan ta av de där. Det går bra.
Sköt dig nu. Jag håller koll på dig
Hej. Jag är dr Julia Kentyl och jag är hjärnforskare och neurovetenskapare.
Tack för din tid.
Jag vill... jag skulle vilja skanna din hjärna.
Köra en fMRI och andra tester för att försöka se...
Ursäkta mig, för att se om din hjärna överensstämmer med andra...
Man sa att du vill ha ditt kaffe svart.
Så, ja, jag skulle vilja ta bilder av din hjärna
och dessutom skulle jag vilja, om det känns okej för dig,
ta ett elektroencefalogram.
Ett elektro–vadå?
Elektroencefalogram, även kallat EEG.
Hjärnceller kommunicerar med varann via elektriska impulser.
–Så det är så vi ska kommunicera i dag. –Ursäkta?
Trevligt att träffas, doktorn.
Efter åratals forskning kan vi ha en god bild av varför somliga...
...somliga saknar känslor.
Varför somliga kan ha svårt att kontrollera sin...impulsivitet.
Jag har läst allt om dina unga år.
Du förstår, för att förstå om nån har en känslomässig funktionsnedsättning
måste man undersöka personen genom dess liv.
Så därför söker jag ditt samtycke till att köra de här testerna.
Jo, doktorn, det var jättesnällt av er att komma med kaffe och allt.
Men ärligt talat så tror jag inte på sånt där psykobabbel.
Det här är inte psykologi, utan studiet av hjärnan.
Jag känner mig hedrad av ert besök, det gör jag verkligen.
Men jag är nog inte så värst intresserad.
Snälla!
Ge mig lite mer tid.
Jag har lagt ned åratal på forskning.
Jaså, ni har lagt ned åratal på det? Vad tror ni att jag jobbar med?
En timme är allt jag begär.
Vet ni hur många psykologer, forskare och läkare har kommit för att träffa mig
som om jag var deras lilla husdjur eller nåt experiment?
Bara en timme.
Ärligt talat har jag bara 52 minuter.
Och jag kan ordna mer kaffe.
Och jag har med mig choklad också.
Okej, doktorn: Berätta varför det är så viktigt att skanna mig.
Ska jag ta den korta versionen?
Som sagt: Jag har gott om tid.
Vet du vad jag gillar med det här stället?
–"Four seasons" som ser ut som en årstid. –Jag vet.
Jag tycker om vår– och sommarregn. De lugnar mig.
Vet du hur mytologin förklarar de fyra årstiderna?
Jag skolkade nog från den lektionen.
Jo, det hade med våldtäkten och bortförandet av Persefone att göra.
Det låter...sexigt.
Jo, Demeter var jordbrukets och jordens gudinna,
och hon hade en dotter vid namn Persefone som växte upp till en vacker kvinna.
–Och gudamännen höll ögonen på henne. –Stygga gudar.
Sannerligen.
Händerna så.
Demeter tog med henne på promenader.
Och det var alltid nån som smög på och såg efter henne.
–Du skulle kunna vara modell. –Stora stygga vargen.
Ja, den värste av dem alla: Pluton, underjordens konung.
En dag mörknade himlen.
Jorden sprack upp och Pluton steg fram ur mörkret.
Han rövade med sig den unga damen ned i underjorden.
Han ville att hennes vänliga själ skulle lysa upp mörkret.
–Och sen, då? –Jo, Demeter blev förtvivlad.
Hennes sorg fick grödorna att dö, och hunger spred sig bland människorna.
–Så det är inte bara regeringens fel? –Nej, men låt mig fortsätta.
Zeus och de andra gudarna medlade,
och Pluton gick med på att släppa henne över vår och sommar varje år.
På ett villkor:
Persefone måste bo hos honom under höst och vinter.
Är du typ professor, eller nåt?
Nej.
Jag är Pluton.
–Jag behöver verkligen sova. –Jag också.
–Kan du ligga stilla? –Hur stilla?
Så där stilla.
Är det en roll?
Det är ett val.
Redan första gången jag träffade dig fick jag en känsla.
Jag också.
Jag fick som en rysning av dina ögon.
Vad är det med dem?
De är...
...tomma.
Psykopat–dynga.
Så du tror inte på termen? Det är inget nytt begrepp.
Aristoteles lärjunge Theofrastos var den förste att beskriva en psykopat:
"En plågad själ."
Det håller jag med om.
Men jag tror inte på den där sociopat–skiten.
Sociopati är inte psykopati.
Det ena är asocialt beteende som beror på ett trauma.
Psykopati handlar om hjärnans genetiska och biologiska konstruktion.
Doktorn. Jag känner mig trött.
Okej. Vad vill du prata om, då?
Hur blir det med chokladen?
Okej, barn, vi ska leta efter mr Irons. Han är en gammal man.
Han har bruna kängor och blå pyjamas.
Han kan ha gått vilse under ovädret, eller vara förvirrad och behöva hjälp.
Vi jobbar oss nedför fältet i parallella linjer. Säg till om ni ser nåt.
Okej, bra.
Hallå!
–Vad är det? –Där.
Hämta de andra. Kom igen, sätt fart!
Du, Norris, ska vi kasta boll?
–Nej, tack. –Okej.
Förra århundradet började psykologer att skapa en lista över alla kända drag.
Den blev känd som Hares psykopatilista, och var en revision av Cleckleys.
Cleckley förändrade modern forskning med sin tanke om den mentala hälsans mask.
Det gillar jag. "Den mentala hälsans mask".
Varför?
För att miljoner bär den varje morgon på väg till jobbet och på väg hem igen.
Dragen på listan måste återfinnas över hela individens liv.
Som?
Oansvarighet och oförmåga att ta ansvar för sina handlingar. Ungdomsbrott.
Doktorn. Jag har sonat mina brott.
I 25 år har jag suttit av tid. Och tid är just det ni snart har slut på.
Andra drag inbegriper tidiga beteendeproblem.
Låter det bekant?
Sökande efter nåt som inte fanns där.
–Älskling, jag har mens. –Du har ju alltid mens.
–Vad var det? –Vadå?
Vad var det för ett ljud?
Jäkla äckel. Jag kan spöa dig, om du vill.
–Vill du höra fler personlighetsdrag? –Varför inte?
En förhöjd självkänsla.
Nej, gör inte så! Du vet att jag blir arg när du inte hör på!
–Men hur, då? –Som om du strypts.
–Kämpade jag emot? –Så klart, gör man inte det?
Jag vet inte, jag har inte blivit strypt förut.
Käften. Spela död, annars stryper jag dig.
–Ska jag se mer förvånad ut? –Fan, en sabbad rulle till!
Jag jobbar inte för Kodak. Stick!
–Vi ska väl inte ställa upp i Cannes? –Stick, sa jag!
Avsaknad av realistiska och långsiktiga mål.
Här i bårhuset hålls temperaturen på två till fyra grader Celsius.
Obducenten har att avgöra när, hur och varför döden inträffat.
Dödsorsak kan anges som naturlig, mord, självmord, olycka eller "okänd".
–Hör du på?! –Ja.
Bra, då fortsätter vi.
Kom, sa jag!
Bristande impulskontroll.
Hallå där!
Å, förlåt. Hemskt ledsen. Det var inte meningen.
Patologisk lögnaktighet.
64 kadetter och tio befäl kommer 12.45.
Uppfattat, sergeant. Var det nåt mer?
Jag har noterat att du bara badar. Ingen har sett dig i duschen.
–Är det en invit, sergeant? –Käften! 50 armhävningar!
En, sergeant! Två, sergeant! Tre, sergeant!
Upp!
Är du rädd att de andra ska skratta åt din lilla pitt?
Det vet ni, sergeant.
Och dessutom: Klipp håret, menige muppjävel!
Parasitisk livsstil.
–Vad gör du? –Vi kan inte bara lämna henne så här.
Vi har order om att utgå, så kom igen.
–Djur kommer att äta henne. –Stanna om du vill.
Jag går. Kom igen!
Väldigt manipulativ.
Fint att ses. Din bror har undrat över dig.
Ja. Det har han säkert.
–Jaha, finns det nån flickvän i ditt liv? –Ja.
Å, härligt! Vad heter hon?
Henrietta.
"Henrietta"...
–Jag skulle gärna vilja träffa henne. –En dag, kanske.
–Jävla bögar, varför ser vi det här?! –Så säger man inte, Von!
I alla fall nån som är med.
Så slet jag ut honom ur bilen och nitade honom! Slut på honom!
Allvarligt, har nån av er nånsin sett min machobror i slagsmål?
–Näpp. –Det händer alltid nån annanstans, va?
Inga blåtiror, inga såriga knogar, inga ärr.
Vilken detektiv du är.
Ja, och jag funderar på polisyrket.
Först armén...
...och nu poliskåren.
No comments yet. Be the first to leave one.