Sleepwalker

Miss? Ursäkta mig?

Vänta! Mår ni bra?

Hör ni mig, miss?

Vet ni var ni befinner er?

Är ni skadad?

- Jagade någon er? - Förlåt mig, jag...

Jag mår bra. Jag heter Sarah Foster och är student. Ni kan få min adress.

Vill ni ha skjuts tillbaka?

Herregud, mår du bra? De ringde och sa att du fortfarande låg och sov.

- Jag öppnade låset igen. - Jag vet, det är galet. Mår du bra?

- Ja, det är ingen fara.. - Du skrämde mig.

Förlåt, men jag trodde inte att det skulle ske igen.

Hallå?

Gör du kaffe? Jag tog bussen.

Mina fötter är fortfarande blöta.

Du sa att du skulle byta ut fotot.

Det liknar inte ens mig.

Istället för att äta lunch ute kanske vi kan beställa hem något.

Vi kan stanna kvar i värmen...

Jonathan?

- Stanna där. - Vad är det?

- Jag ville inte att du ska se... - Se vad?

- Vad håller du på med? - Förlåt, men det är försent.

Jonathan, snälla... Jonathan!

Dr Cooper, er nästa patient är här.

Sarah Foster? Jag tyckte att jag kände igen namnet. Jag hade dig i en klass.

- Kommer du ihåg det? - Självklart.

Jag läste blanketten du fyllt i och universitetet hade kvar din mapp.

Dessutom har jag läst nyheterna. Jag beklagar verkligen.

- Men det här tycks vara något annat? - Ja, hans död kommer att förfölja mig.

Jag gick hos en psykolog i ett år, men nu vill jag bli klar med avhandlingen.

Jag vill komma tillbaka dit jag var tidigare, men sen jag kom tillbaka-

- har jag gått i sömnen. Först vid lägenheten, men nu går jag allt längre.

- Var inte dörren låst? - Jag låste upp den i sömnen.

Har du gått i sömnen tidigare?

- Hur är din sömn i övrigt? - Dålig. Jag har svårt att somna...

- ...och jag har mardrömmar. - Kan du berätta om dem?

Oftast är det en man. Jag ser honom inte, men vet att han vill skada mig.

- Ibland kan jag inte ens andas. - Är drömmarna återkommande?

Det är alltid samma man. Jag vet inte vem han är eller kan tänkas vara.

- Och humöret? - Jag är ledsen och känner mig ensam.

Men jag tar mig framåt.

Sorg kan vara överväldigande och det är något du går igenom nu.

Men dina sömnproblem kan vara ett medicinskt problem.

Jag vill att du undersöks. Jag ska även presentera dig för några läkare här.

- Är det okej? - Självklart.

Du kommer att bli bättre, Sarah. Det kommer att bli tufft-

- men du är på god väg. Och du är alltid välkommen hit, okej?

- Tack. - Sätt ett extra lås på dörren också.

Okej.

Jag ska till sömnforskningscentret ikväll.

För att sova? Vad skumt. Förresten, minns du Neil Owens?

Jag skickade ett sms till honom. Jag hade glömde bort det.

Om man vill något, måste man ju uttrycka det, så det gjorde jag.

- Är han inte din professor? - Tekniskt sett....

...men om det går bra kan jag ju hoppa av kursen.

- Jag tänkte skicka bilder till honom. - Nej, låt honom fantisera istället.

- Jag har aldrig sett dig dejta någon. - Ingen har frågat.

Jag läste någonstans att man varje dag ska försöka hitta tre själsfränder-

- och sen visualiserar man alla detaljer om dem och gör dem levande.

Okej, ser du han där? Tänk om han bjuder ut mig?

På en begravning? Lite deppigt, men vem av dem?

Han som går ur bilen.

- Han ser lite gift ut. - Jag tänker att han är singel.

Bra där. Just så. Första steget är att tänka det.

Blodprovet såg bra ut, men det utesluter inte allt. Drömmen där du kvävdes-

- kan vara ett tecken på sömnapne, ett tillstånd där man slutar andas i sömnen.

- Är det farligt? - Vi vet om du har det imorgon.

Vi vill att du sover här i några nätter, så att vi kan se ditt sömnmönster.

Den här maskinen mäter alla dina värden som andningar och hjärtslag.

- Mina drömmar? - Nej, mest din neurala aktivitet.

Men vi vet först när du drömmer och ser vad som händer i din hjärna.

- Tänk om jag börjar gå i sömnen? - Du övervakas under hela natten.

- Du kan inte gå någonstans. - Så jag kan inte ta mig härifrån?

- Klart att du kan. - Men bara när du är vaken.

Sir? Det här är doktor White, han är chef här.

- Sarah Foster. - Hej. Kommer du när du är klar?

- Jag är strax tillbaka. - Tack.

Ursäkta! Ursäkta mig.

- Har ni kallat på dr Koslov? - Jag försökte, men det funkar inte.

- Det är fel på den. Vad behöver ni? - Jag kan nog inte somna här.

- Det är normalt. - Oftast kan jag inte sova alls.

- Jag tror att jag känner dig. - Det tror jag inte.

På begravningen. Jag såg dig där.

- Vad du där? - Jag var i närheten på kyrkogården.

- Vem var det? - En ung kvinna. En student här.

Jag beklagar. Jag såg dig i bilen med din fru.

- En annan läkare. Jag är inte gift. - Inte jag heller. Jag menar, jag var...

- Med författaren? - Ja.

Det måste ha varit intressant.

Att älska honom innebar inte att jag älskade hans arbete. Eller snarare...

Jag visste att hans böcker var bra, till och med fantastiska, men...

...ibland läste jag hans böcker och förstod inte som jag förstod honom.

- Han får aldrig veta det. - Jag ber dr Koslov skriva ut en sån här.

- Sov gott. - Tack.

God morgon, Sarah. Hoppas att det var okej att vi flyttade hit dig igår kväll.

- Vi har bättre utrustning härinne. - Okej...

- Hur mår du? - Jag har inte sovit så djupt på länge.

- Gjorde jag något märkligt? - Nej, du sov lugnt.

- Jag tror inte att jag drömde. - Det är rätt vanligt i början.

- Tänk att jag inte vaknade. - Dr White tar över från och med nu.

Vad vi fick reda på igår kväll är att du har ovanliga neurala mönster.

- Men du behöver inte oroa dig. - Din status är väldigt unik.

Oftast ser vi upprepningar, men dina hjärnvågor är...

- Är det därför jag går i sömnen? ...Det är möjligt, men troligen inte.

Vi får reda på det. Just nu skapar vi bara en grundläggande profil.

Vi vill att du stannar minst tre nätter den här veckan om du kan.

Jag stannar varenda kväll om jag får sova så här gott.

Bra.

- Hej, hur var det? - Bra, jag kunde sova.

Jag hade glömt hur skönt det var. Jag ska tillbaka dit imorgon.

Minns du mannen på begravningen? Han är chef för centret.

- Se där! - Det var inte hans fru, utan en läkare.

- Vad trist. - Han är trevlig.

- Är det din professor? - Nej, han har inte hört av sig.

Jag tror att det kanske är slut. Jag borde ha skickat bilderna.

Vi ses.

Prinsen var beroende av dopaminet som uppstod vid tanken på henne.

Kärlekens oundvikligt sjunkande seratoninnivå gjorde honom mer besatt.

Låt oss inse faktum. Kärlek är en slags bipolär sjukdom.

Det kan leda till hjältemod, mord och även lyckliga slut, men för vår prins-

tog historien slut innan första kyssen.

- Du köper det visst inte. - Att det inte finns någon fri vilja?

Jag ser vetenskapen, men det finns mer hos kärleken är jakten på dopamin.

- Det han gjorde var vackert. - Men se på hans mentala tillstånd.

Sömnlöshet, upprymdhet, aptitlöshet, hängivelse, besatthet, avtrubbning-

- sorg, vrede. Är jag den enda som tror att de mest stimulerande och romantiska-

- kärlekshistorierna beror på kemisk obalans?

Okej, så vilka är på miss Wells sida?

Vad?

- Är vi på samma sida? - Foster.

- Ursäkta? - Du sa Wells, men det är Foster.

Jag förstår tyvärr inte.

- Jag heter Sarah Foster, inte Wells. - Sarah Foster?

- Om det är vad du vill, så visst. - Är det här nåt slags skämt?

Du heter ju Sarah Wells.

- Hej, vad heter jag i efternamn? - Vad? Wells sist jag kollade.

Trodde du inte att jag visste det?

Till min vackra och hängivna hustru samt partner, Sarah Wells.

Dr Cooper gick vid fem. Hon är tillbaka imorgon bitti.

- Det är viktigt. Lämnade du mitt nummer? - Ja.

Är det något annat jag kan göra, miss Wells?

Sarah? Han kommer in lite senare.

Jag är också läkare om du vill berätta något.

Jag väntar helst på dr White.

Får jag fråga en sak? En anställd fann det här utanför ditt rum igår kväll.

När en patient har en speciell dröm fyller vi i en av de här blanketterna.

- Ditt namn står på det. - Jag drömde inte något.

Det trodde jag också, men du beskrev att du blivit jagad av en aggressiv kvinna.

- Det är inte min dröm. - Är du säker?

Ja, och det är inte min handstil. Titta.

Vänta...

God morgon.

Jag kom hit igår kväll, men du hade redan somnat.

- Dr Koslov sa att du ville fråga något. - Jag mår bättre nu. Jag var orolig bara.

- För vad? - Inget. Det var ingenting.

- Inga drömmar igår kväll? - Inte vad jag minns.

Det är vad maskinen också säger, och du kommer tillbaka i övermorgon.

- Ursäkta, jobbar du här? - Ja.

Finns det några böcker om minnesförlust där man bara glömmer en sak?

- Är det till en uppsats? - Om en patient glömde sitt namn bara.

- Men allt annat var normalt. - Delvis minnesförlust.

- Går det att bota? - Det kan vara permanent...

...men i de flesta fall går det över. Det kan förstärkas vid trauma-

hjärnskador eller störd sömn.

- Men oftast går det över av sig själv? - Nästan alltid.

Det vanligaste sättet är att patienten hittar sina vanliga rutiner igen.

- Verkligen? Är det allt? - Det är allt som händer.

Om minnesluckorna blir hallucinationer pratar vi om psykos.

Jag kan förklara det över en kopp kaffe.

Nej, tack.

- Hej, hur gick det? - Hej.

- Är Dawn på sitt rum? - Vem då?

- Dawn, är du hennes vän? - Vem är Dawn?

- Har det hänt igen? - Vad?

- Sömngångargrejen. - Känner du till det?

Ja.

- Bor du här? - Japp.

Sen början av terminen?

Är du arg på mig eller något, för jag har lektion om tio minuter.

- Inte alls. Kan du säga vad du heter? - Varför är du så skum?

- Förlåt, det är bara... Vad är det? - Nicole Wyatt.

- Borde jag oroa mig för dig? - Nej, jag hade en skum kväll bara.

- Hallå? - Sarah.

- Vem är det? - Sarah. Du vet vem det är.

- Vad? - Du är allt jag kan tänka på, Sarah.

- Vem är det? - Jag är den ute i mörkret.

Ingen har rört dig som jag gör.

Tycker du om när jag ser på dig?

När jag är nära?

- Ursäkta mig? - Förlåt?

Jag heter Elaine Cooper. Jag kan träffa dig om en liten stund.

- Dr Cooper, det är Sarah. - Jag träffas alldeles strax.

- Vi talades vid för ett par dar sen. - På telefon?

- Nej, jag är Sarah. Sarah... - Jag hittade inte någon mapp med henne.

Jag kom in häromdagen. Du kom ihåg att jag varit student här.

- För tre dagar sen? - Sarah Foster.

- Sarah Wells? - Jag kontrollerade båda namnen.

- Min man var Jonathan Grey, författaren. - Jaså?

- Så ni minns inte? - Förlåt, men minnet sviker ibland.