Flight 666

Okej.

Sprite, eller hur?

Mina damer och herrar, kabinpersonalen. Sitt kvar, tack.

Det verkar ta det innan vi är igenom det här. Det blir svårt väder.

Bältesskyltarna kommer vara tända under tiden.

Luta er tillbaka och ta det lugnt. Vi hoppas se klar himmel snart.

Hoppas vi snart är igenom stormen. Sitt kvar med och spänn fast er.

Tack för ert tålamod. Vi serverar drycker så fort det klarnat upp.

Har du kollat ATIS? Jag vill ha en väderprognos.

I den internationella sporten...

- Varför skrattar aldrig din pappa på bild? - Det har han aldrig gjort.

- Jo, men varför? - Vet inte. Inte hans grej.

Till och med när jag var bebis höll han bara mig och...

- Antagligen nåt jag gjort. - Som bebis?

- Mamma ser glad ut. - Jag tror de hatade mig.

- De hatade dig inte. De är såna bara. - Varför säger du det?

Jag älskar dig, och därför älskar de dig också.

Och även om de hatar dig är 400 mil bort.

Raisinet älskade mig. Förlåt, det var kul.

Det är en massa skit som pågår i huvudet. Det spelar ingen roll.

Tack för att du tog med mig.

- Och tack för att du ler. - Nöjet är mitt.

- Inget? - Nej, det verkar vara oundvikligt.

Projektioner överallt. Instrumenten skriker "storm".

- Det kan väl inte vara rätt. - Otroligt.

Det verkar som den förföljer oss.

- Det är 25 A. - Det är din tur.

- Vad kan jag göra för er, sir? - Be piloten om att inte krascha planet.

- Det har han redan övervägt. - Är vi på samma flygning?

- Vill du ha nånting? - Min medicin. I min väska.

- Är den i handbagaget? - Nej, i min resväska.

Om du checkat in den kommer vi inte åt den. Den är i lastutrymmet.

Nej, nej, nej. Har ni inte access dit? Tänk om det var ett akut läge?

Jag beklagar, sir. Jag kan fixa hörlurar, eller en kudde... Filt?

Jag kan hämta vatten.

Hur kan jag koppla av när vi kraschar inom några minuter.

- Kolla. - Vilken liten hjärtkrossare.

- Hur gammal är hon? - Nästan fyra.

Vilken fantastisk ålder. Jag önskar jag kunde se hennes min när hon träffar dig.

Jag är glad att se alla hennes miner. Jag har varit stationerad utomlands.

Jag tänkte bara på henne och mamman.

- Är du soldat? - Ja, kommandosoldat.

- Hur lång tid har du hem? - Vi var försenade i Paris.

Fem timmar till New York och en timme i bil. Sen träffar jag familjen.

- Du är underbar. - Hon är underbar.

Ja, verkligen.

- De börjar bli rastlösa. - Hoppas vi är igenom innan de flippar.

Vi ska snart börja servera. Är det nån som behöver nåt nu?

- Ja, skickar du en filt, tack. - Visst. Varsågod.

Du är för trevlig för den här besättningen.

Du... oroa dig inte. Jag är tvungen att ha den.

Jag oroade mig inte.

Jag ljög. Jag är orolig.

Jag heter Thaddeus. U.S. Marshal.

- Anna, trevligt att träffas. - Detsamma.

- Cockpit. - Kan jag servera er nåt?

Nej, vi är nöjda. Tack, Alice. Är allt lugnt?

Vi har en passagerare som bad mig be er inte krascha planet.

- Det hade jag inte tänkt göra. - Låt mig veta om ni behöver nåt.

Det gör vi, tack.

- Är allt lugnt där? - Ja, ja, det verkar bra.

Alice ville bara kolla läget.

Hade varit bra om JFK informerat om stormen innan vi lyfte.

De kände nog inte till den. Jag har aldrig sett en värre storm.

Vi borde ha sett den så vi fort lyft.

De här nattflygningarna är en mardröm.

Jag har gjort min beskärda del. Efter ett tag behöver man dagsljus.

- Några tips? - Allt kaffe du kan dricka.

Allt kaffe du kan dricka.

- Några planer för New York? - Absolut. Jag har en het dejt.

Den vackraste kvinnan du sett.

- Vad heter hon? - Jag vet inte än.

- Blir det bättre med en filt? - Kanske.

Jag fattar inte mig flygrädda. Om man inte palla, varför försöka?

Det handlar om att sitta fast i en metallpenis och tänka på att störta.

- Det är ingen bild jag vill tänka på. - En jättepenis, eller störta?

- Båda två. - Har du varit rädd för att flyga?

Jag är rädd för mycket, men inte flyga.

Att vara här är fantastiskt vackert.

Häruppe i mörkret där ingen kan se oss. Fortfarande två mäktiga fåglar.

- Hur länge har vi jobbat? - Typ tre år, tjejen.

Snälla, jag är upptagen... Jag tar nästa.

Det är bara det att...

- Vad hände? - Jag såg nåt... på vingen.

- Det är nåt därute. - Lugna dig.

- Du måste andas. - Jag såg nåt!

Alla är omskakade på grund av stormen.

Snälla, gå och sätt dig igen. Det är inget därute, jag lovar.

- Sätt dig. Du behöver lugna ner dig. - Ursäkta mig.

Du kan inte den toaletten, sir. Stäng inte dörren, sir.

Är du okej?

Allt är lugnt.

- Ursäkta mig. Vad är det som händer? - Det är sånt som händer.

- Stormen har skakat om alla. - Det är den värsta stormen jag sett.

- Bor du i Los Angeles? - Mina föräldrar. Vi har hälsat på.

- Vi är på väg till New York, Brooklyn. - Vi har varit på smekmånad.

- Gratulerar. - Tack.

Vad händer när passagerare går helt över gränsen.

Situationerna brukar lösa sig själva.

Vi har ett regelverk för extrema situationer.

- Det är skrämmande. - Det brukar lösa sig självt.

Inget att vara rädd för.

Det är bara en storm. Det är därför du ser saker.

Det är regnet och turbulensen.

Sir, sir!

Släpp ut mig! Jag kan inte vara kvar här!

Lugna ner dig, sir. Jag kan inte vara kvar här.

Hon försökte ta tag i mig... Kvinnan i spegeln!

- En kvinna i spegeln? - Liam, ring kaptenen!

- Behöver ni hjälp? - Nej, jag är marshal. Alla sätter sig.

- Vad hände. - Han fick en panikattack.

Jag har inte panik! Jag såg nåt!

Jag såg nåt i spegeln!

Jag måste binda fast passageraren. Har ni nåt som lugnar honom?

- Ja, men vi har aldrig gett... - Hämta det nu.

- Är det säkert att du inte behöver hjälp? - Allt är lugnt! Jag är US marshal.

Alla sätter sig.

- Herregud, han är terrorist! - Han är bara påverkad av verkligheten.

Miss!

Du måste skynda dig!

Jag hör er inte! Jag är ingen terrorist!

Jag hittar inte på nåt.

Ni måste tro mig.

Svälj! Svälj det!

Det är så vi vill ha det. Det är lugnt nu.

Nu är vi lugna.

- Ska du binda honom? - Det är bara för att kontrollera honom.

Det är fortfarande långt kvar. Jag vill inte att han ska flippa ur.

Vi kan resa honom nu.

Jag vill att alla i förstaklass flyttar bak i planet.

Alla ut nu!

Damerna också.

Tack så mycket. Jag är hemskt ledsen.

Passageraren som gav oss problem sitter fast nu och har fått lugnande.

Vi måste återgå till det normala nu.

Är du okej? Det är så vi vill ha det.

Allt är lugnt.

Då så...

- Du kan inte lägga dig i, Brandon. - Jag ville bara hjälpa till.

- Jo, men det är inte din sak. - Jag är ledsen.

Jag tänker på mina föräldrar. Jag vet inte vad det är för fel på dem.

Du sa ju att det var okej. Jag tror dig. Det gör jag alltid.

- Det blir säkert bättre nästa gång. - Jag hoppas det.

Stormen är enorm. Den skymmer all sikt.

För fem minuter sen såg det ut som att den skulle avta.

Höjdmätaren och bränslemätaren fungerar.

- Det verkar som ljuset kärvar. - Det ser så ut.

Men allt borde inte gå på en gång.

- Cockpit. - En passagerare har brutit ihop.

Vi var tvungna att binda honom och ge honom lugnande.

- Binda honom? Är allt under kontroll...? - Jag tror det.

Okej, bra. Se till att de är lugna. Stormen är det enda jag vill oroa mig för.

Uppfattat!

Varsågod, ma'am.

- Vad önskas, sir? - Bara vatten, tack.

Miss, finns det nåt jag kan tugga på?

Jag har ätit jordnötterna och den här gentlemannen gav mig sina.

- Men magen kurrar. - Vi serverar så fort stormen bedarrat.

Finns det inget ni kan göra?

- Jag kan ge er en salladsportion. - Jättebra.

Varsågod.

- Tror du han såg ett spöke? - Nej.

Jag tror att han trodde han såg ett.

- Kom igen. - Ja, det är väl bara dumt.

- Jag trodde jag såg ett spöke som liten. - Verkligen?

Kanske. Man ser ju saker man inte förstår.

Man går nerför hallen och ser nån i ögonvrån.

Man tittar till och den är borta.

Eller när man kör och nån är bakom. När man tittar så är de borta.

Är det spöken, eller bara människor?

Den här gången då... Jag låg i sängen på natten.

Jag låg på sidan och tittade ut genom fönstret på träden.

Jag blinkade för jag försökte sova.

Sen kommer en man ut ur skogen.

- En man? - Han såg ut som Frankenstein.

Men det stämmer nog inte.

Han började gå mot huset rakt mot mitt fönster -

- tills jag kunde se hans ögonvitor. Sen stod han där och stirrade på mig.

- Vad gjorde du? - Jag flippade och väckte föräldrarna.

Pappa kom in och såg sig omkring.

Det fanns ingen där.

De gick till och med ut i trädgården. De sa att jag drömde.

Gjorde du det?

Jag minns varken att jag somnade eller vaknade.

Jag tror inte att du såg ett spöke. Jag tror du såg ett äckel.

Jag vet inte. Har du sett nåt?

Nej... Men jag har sett en ängel.

- Du slipper ändå inte konversationen. - Det var värt ett försök.

Ta det lugnt.

Ger man nån sallad under en storm får man plocka spill från golvet i timtals.

- Jo, men hon var så rar. - Vilken flygning, va?

Jag vet. Jag hoppas det inte händer nåt värre.

Charles Bronson håller ju vakt. Vi kan vara lugna.

Är du okej?

Vi behöver hjälp!

- Är du okej? - Hämta en handduk.

Kan du andas? Hon piggnar till.

Så där ja.

Vi ser till att kommer tillbaka till sätet.

- Ta det lugnt. - Jag tror jag har det i håret!