Coma (Кома)

Ursäkta, det är nåt... Vad i...!

- Det är han! - Lyft upp honom, din jävla vekling!

- Ta honom till trappan. - Sätt fart!

- Rör på dig! - Kom igen!

- Skynda dig! - Han är i chock.

Jävla Astronomer. Det är omöjligt att tyda.

- Följ med! - Kom igen!

Häng bara med! Okej?

Kom igen! Hoppa!

Rör på er!

Kom igen! Vi drar!

Helvete! Det är kört. Det finns ingen väg ut.

Jag sa ju det. Jag sa det...

Gör inte det.

Vi har ont om tid.

Från och med nu får du klara dig själv.

Vänta! Vilka är ni?

Berätta åtminstone vart vi är på väg.

Varför det? Vill du stanna här?

- Vad råkade jag ut för? - Hur ska jag veta det?

En bilolycka eller en överdos.

- Är jag död? - I koma.

- Menar du att allt är en dröm? - Det är minnen.

- Vems? - Allas som ligger i koma.

Alla i koma kommer till samma plats.

Hit. Hjärnan lagrar minnen som på ett elektromagnetiskt fält och väl i koma

blir de ens verklighet, som när man byter kanal på radion. Titta där:

Byggnader, föremål, människor...

Allt vi minns finns här. Det vi inte minns existerar inte.

Allt du ser är minnen.

Jag får inte ihop det. De där människorna på gatan då?

Det är inga människor. Det är minnen.

Låt gå. Den där svarta varelsen, då? Är det också ett minne?

Stå still.

Stå still.

För helvete, soldat Fly! Tänker du säkra området eller ska jag göra det?

- Jag har redan gjort det. - Gör det igen.

Vart ska vi egentligen?

- Flyger den här? - Gå in, för helvete.

Se det som ett maskhål. Det är en minneslucka.

En minns bussen vid byggnaden och en annan på ängen.

Minnena blandas ihop.

Var är han? Var är Pilot?

Han distraherade Skördaren. Annars hade vi blivit pulveriserade.

- Lät du honom göra det, din skit? - Jag sa att det var farligt att gå dit.

- Din jävla karta var värdelös. - Jag sa att jag behövde mer tid.

- Allt förändras, du stressade mig. - Vad fan gjorde vi där?

Det var värt det. Tro mig.

Visa honom runt, Fly. Och ge honom ett rum på ovanvåningen.

Kom.

Föreställningen är över. Fortsätt jobba! - Vad väntar du på, Tank?

- På Skördarna? Spräng stigen! - Sprängmedlen börjar sina.

Vi måste ransonera.

Glöm det! Såg du hur de hoppar?

Vi spränger alla vägar hit. Men nån minns dem så då uppstår de igen.

Vi är ständigt på vakt för att hålla Skördarna borta. Vi har vaktpass.

Yan säger att det finns en ö i Coma som är skonad från Skördare.

Vi söker efter folk som kan ta oss dit. Han tror på dig, av nån anledning.

Du måste äta och dricka. Hunger och köld är minnen, men de är verkliga.

Vi måste lämna basen. Vår trupp sköter provianteringen.

- Jag minns inte mitt namn. - Ingen minns det.

Ge dig själv ett smeknamn innan nån annan gör det.

För helvete, det är en dröm... Det är som en dröm...

Du! En människa dog för att rädda dig. Tro på mig.

Du kan inte vakna. Acceptera det. Din kropp är i koma och du är här.

Det är inget du kan göra åt det.

Vad är det här?

Drömmar. De uppstår när vi sover.

Det är som rester från verkligheten. Det är normalt här.

Har bor Gnome, Tank, Spirit, Astronomer, jag och Phantom.

Resten bor nedanför. Tank ger dig kläder och ammunition.

- Är du och Phantom ihop? - Va?

Det är tomt.

Efter några veckor så börjar rummet ta form. Gå in, det är ditt.

Vanligtvis får nykomlingar gå igenom en rit men Yan har gett dig grönt ljus.

Menar du mannen på balkongen. Är det ledaren?

Han har varit här längst.

Han har lämnat Coma en gång. Han har visat hur vi ska klara oss här.

Vi lever tack vare honom. Även du.

Vila nu. Imorgon får vi se vad du har att ge.

- Phantom och jag är inte ihop. - Det var inte så...

Även om han önskar det så är det inte så.

Oj!

Du är verkligen nåt alldeles extra.

Fundera inte ens på att gå tillbaka.

Drömmar är bedrägliga. Du kan gå vilse, sen kommer du inte ut.

Hur mår du? Funnit dig till rätta?

- Det känns så. - Lägg av.

Alla har svårt i början. Jag var nog lite tuff mot dig.

- Du hyser väl inget agg? - Det är lugnt.

Vänner?

Vänner.

Jo, Yan är besatt av idén att finna den här ön.

Han tror starkt på att det finns en utvald. Det är inget jag lägger mig i.

Jag har mina män att ta hand om. Disciplin är viktigt, att ha kontroll.

Jag håller med.

Bra.

Jag gillade dig direkt. Du är smartare än de andra.

Håll dig undan från min tjej. Jag gillar henne.

Hon är utagerande nu, men det är lugnt. Vi är nästan där.

Det vet jag inte...

Yan ser nåt hos dig, men han är inte perfekt.

Han har begått misstag tidigare.

Men det är jag som leder truppen, inte han.

Vi ska vara polare och du beter dig så ohyfsat.

Jag menar bara att det är upp till henne.

Du har inte förstått ett skit än. Ställ dig upp.

Varför det?

Ställ dig upp, soldat!

Språngmarsch! Alla är trötta på att vänta på dig.

I Coma utvecklar vissa människor unika förmågor.

Det beror på hur de tänker och vad de är bra på.

Spirit, som kan förnimma fara och kan frammana spöken.

Astronomer skapar kartor åt oss. Pilot kan hitta nykomlingar i Coma.

För att upptäcka sina förmågor behöver man en liten knuff.

Man måste ställas inför fara.

Jag undrar vad din förmåga kommer att vara.

Gnome, skjut igen!

Det där måste ha gjort ont.

Skärp till dig, försök försvara dig.

Hittills var det inget vidare.

Men ibland så avslöjas inte förmågan...

...innan man ställs inför en strid, så var det för mig.

Men vi är inga vildar som skickar ut dig i strid direkt.

Min vän Gnome byggde en sparringmaskin åt mig.

Ta fram din leksak, Gnome!

Hämta den då.

Det är fienden!

Anfall!

Slåss, du kan göra det!

Varför försvarade du dig inte?

- Vad arbetade du med? - Arkitekt, tror jag...

Han är i ditt team, Cabel.

Du är nog den första arkitekten.

Eftermiddagsskiftet, vakna! Upp och hoppa, dags att jobba!

Lite högre!

Cabel!

Vi ska hämta sprängämnen på din ubåt. De börjar sina. Ska du med?

Ja, befälhavaren!

Jobba på, Architect.

Vi vill inte ha några snyltgäster.

Hallå! Du kan inte slappa! Sätt i gång och jobba.

Vad är det? Du kan skatta dig lycklig.

Varför det?

Okej, du kanske saknar superkrafter.

Vi är många här som inte klarade provet. Det vore ett misstag att ta oss.

Men då slipper vi gå ut. Här är du i säkerhet.

Så lev ditt liv, sen kan du leva vidare.

Du vet, när du vaknar ur koman.

Det här är en annan värld.

Men det kan ta ett tag.

Tiden är annorlunda här. Vi vet inte med säkerhet.

Men förhållandet tycks ligga på 1:100.

Så en dag i verkligheten är flera månader här i Coma.

Jag har varit här i femton år. Du kan leva tusentals år här.

Så frågan är hur du vill ta vara på all den tid du förfogar över.

Du räddade mig så du kan väl berätta varför jag är här.

Det är oväsentligt. Det är du som ska bestämma vem du är här.

Hanka dig fram eller ta reda på vilka förmågor du besitter.

Ibland är det svårt att upptäcka dem, särskilt i början.

Du anar att du kan göra nåt men får inte till det.

Ja, jag tror att jag skulle bygga klart en byggnad, men jag vet inte hur.

När jag försöker bygga nåt här så går det inte alls.

Phantom ljög inte. Ibland är det ute i fält som vi upptäcker våra förmågor.

Men som nykomling är det för riskabelt.

För honom funkade det, kolla på honom. Övermänsklig kraft, snabbhet.

En naturlig ledare. Jag har sett många passera igenom här.

Men jag tror att vi är alla här av en anledning.

De som är här klarade sig inte i verkligheten.

De hade inte en framtid där.

Jag minns inget om vem jag var. Det är bara svaga minnesbilder.

- Det är kanske bäst så. - Vad menar du?

Utan minnen som tynger ner oss kan vi få en nystart.

Du bestämmer själv vem du är.

Den här världen skapas av våra tankar. Reglerna ser annorlunda ut här.

Och här, till skillnad från i verkligheten, kan du göra vad du vill.

Men det innebär inte att man inte ska göra nåt.

Greppa den så hårt du kan. Förstår du? Vänta, håll den rakare.

- Vad vill du? - Jag vill följa med er.

- Va? Du ska veta din plats. - Ta med honom.

- Varför det? - För jag ber dig göra det.

- Han kommer att dö. - Då blir det så. Vi behöver inte fler här.

- Lyssna... - Jag har ett möte nu. Vi tar det sen.

Ursäkta, får jag testa pistolen?

- Där är tunneln som Gnome sa. - Ja, det är min tunnel.

Ursäkta, men varför är det Gnomes tunnel?

För det är jag som mindes den.

Precis som jag minns skeppet, hon är en skönhet.

Den här världen består av minnen. Ibland kan vi lista ut vems minne det är.

Astronomer har en teori om drömmarna. Fråga honom. Det är helgalet.

- Jag hörde du hade många. - Drömmar?

- Ja, i ditt rum. - Ja.

Här i Coma skiljs vårt medvetande och vilka vi är.

Vi har mist våra minnen här. Vi har förlorat oss själva. Förstår du?

Men i våra drömmar finns det massvis av information om vad vi minns.

Även den här platsen existerar i dina drömmar.

- Så man drömmer om sina drömmar. - Så det är så vi kan lämna Coma?

Vad fan dillar ni om?

Yan sa ju att de som försökt lämna Coma genom sin dröm har dött.

- Vad fattar du inte? - Det gör det inte omöjligt.