Shawn Mendes: In Wonder

När man går ut på scenen kommer egot rusande.

Det säger: "Gör inte bort dig…

…för du är bäst. Det säger alla, så klanta dig inte."

Den första tonen är alltid klanglös.

Men efter 30 sekunder tänker man:

"Jag är bara en kille som älskar musik." Man slappnar av.

Jag släpper taget och ser mig omkring.

"Gör det bara."

"Släpp egot."

"Ge dig hän."

EN ORIGINALDOKUMENTÄR FRÅN NETFLIX

SÃO PAULO, BRASILIEN

Ända sen jag var tio, har jag varit besatt av att vara bra på saker.

Att mitt värde beror på vad jag gör.

Det kan vara deprimerande.

Jag tappade rösten i slutet av turnén och jag använder mobilen för att prata.

Igår påmindes jag om…

…att jag inte är oövervinnlig.

TRE MÅNADER TIDIGARE

BROOKLYN, SPELNING 72 PÅ TURNÉN

Sjung!

Högre!

Skrik!

Sluta inte klappa, hur snabbt jag än spelar.

Kom igen! Klappa händerna!

Snabbare!

Snabbare!

Snabbare!

Jag älskar dig!

Jag älskar dig!

Cez, Jocelyn kommer. Jag bad henne att komma kl. 11.50.

Då så.

Du började ju hemma i ditt rum, och gjorde Vine-videor för skojs skull.

Är det svårt att bevara det fräscha du hade i början?

När man hade en dröm som barn…

…och nån sa "fånig dröm", så tänkte man: "Ja, det är det."

När jag började skolan…

Jag sa till vår musiklärare, ms Parker: "Jag vill bli sångare."

"Jag vill bli artist."

Hon trodde på mig utan att tveka.

Mina föräldrar, mina kompisar…

Ingen sa: "Du är tokig."

Alla sa: "Satsa på det."

FÖRSTA KONSERTEN, 15 ÅR

Han blir bättre och bättre. Han får mycket övning.

Hej!

-Vi älskar dig, Shawn Mendes! -Vad kul!

Det är större än jag trodde.

SHAWNS PAPPA

-Hörs det? -Nej, inget.

Jag vet inte om vakten gillar att filmas, men säg hej.

-Man får inte filma honom. -Det här läggs inte upp.

Mamma?

SHAWNS MAMMA

Vad säger du nu?

Det är galet.

Vakten måste följa med till toaletten.

Herregud!

Herregud!

Jag älskar dig!

Såg du det?

"Jag älskar dig?" Jösses.

Hej!

Är du nervös?

Jag var inte nervös förrän nu.

Kan vi gå dit?

Nej, du stannar här.

En applåd för Shawn Mendes!

Är nån från utanför Ontario?

-Var kommer ni ifrån? -Michigan.

Jösses…

Galet.

Jag hörde A Great Big Worlds "Say Something" för första gången

och tänkte: "Wow, vilken bra låt."

Googlade den,

och ett av de första sökresultaten var Shawns coverversion.

Jag blev förvånad. Det var otroligt.

Jag tog kontakt och videochattade med Shawn och hans mamma.

Shawn började genast fråga en massa saker

om musikbranschen och varför han behöver en manager.

Jag var ärlig och sa:

"Jag vet inte allt, men jag lovar att lösa allting tillsammans med er."

Jag sa till honom:

"Jag måste ha ett band, för jag låter kass ensam."

Han sa: "Nej, det ska bara vara du och gitarren."

Mitt självförtroende byggdes upp när jag uppträdde med bara gitarren.

Jag gick från mitt rum hemma i Pickering till en publik på några tusen på några år.

Ser coolt ut.

Det är som att filma en dokumentär.

Nu kör vi.

-Jag är inte redo att ge den till Scott. -Han är inte här än.

Allt började med hans coola solglasögon.

Han sa: "Om du får en listetta, så får du dem."

Och vår första låt blev en etta.

-Den behöver lite melodi. -Ja, det är bara…

MEDKOMPOSITÖR

Hur låter det?

Går det bra?

Jag har en grej som visar hur många spelningar vi har gjort.

KÖLN, SPELNING 8

Idag stod det åtta, Köpenhamn. Långt till 100.

Det stod Köln, inte Köpenhamn.

Det stod Köln.

Det kanske stod Köpenhamn.

Men vi ska komma ihåg att det här är väldigt speciellt.

Jag vet att jag är tjatig, men det vi får göra är magiskt.

Publiken ser det för första gången, varje gång.

Oavsett om det är vår första eller 99:e är det första gången de ser det.

-Det är speciellt, så tack. Nu kör vi. -Nu kör vi.

Hoppa, allihop!

Mina idoler fick mig att tänka: "Vem kan bli som de?

De föddes legendariska."

Det är inte sant.

Folk frågar: "Vad skulle du göra om inte det här?"

Jag är förbryllad över den frågan, för det var det här jag skulle göra.

Jag blev utfrågad igår.

En tjej frågade: "Hur blir jag en låtskrivare?"

Precis som jag sa till min pappa. Han sa: "Kan du skriva låtar?"

"Jag vet inte." "Gå och skriv en låt."

Jag spelade gitarr sju timmar i sträck, tills händerna blödde och jag blev bättre.

Alla måste förstås inte vara ambitiösa som OS-idrottare.

Jag sa till henne: "Sitt inte här och tänk på det.

Du är låtskrivare. Gå och skriv låtar."

Nu kör vi!

New York!

Man hör inte en låt med texten:

"Du är för bra för att vara sann. Kan inte ta ögonen från dig."

Till och med trumpeterna…

Trumpeterna är riktigt coola.

Det blir så storslaget.

Jag funderar i de banorna för nästa album.

Nåt i stil med en sorts universell överdos av kärlek.

"WONDER" - FÖRSTA INSPELNINGSDAG

Kan du sjunga: "Räkna ner från 100 och somna fortare"?

-Coolt. -Ja.

-Det känns liksom… -Jag älskar ekot efter "Hello, hello."

Ja.

Allt jag behöver göra…

Ja.

Det är mycket bättre utan…

Ja. Det är bättre.

Igen.

Förstärk mig på "Close my eyes".

Det är coolt.

Hon hyr en lägenhet i West Village, så vi bor där,

och i morse vaknade vi. "Fan."

Vi måste gå upp och åka i varsin SUV, till samma plats.

Ganska coolt.

"Jag åker halv åtta", sa jag. "Jag också", sa hon.

Det är nästan som ett normalt liv, fast på ett onormalt sätt.

Jag klädde på mig och sprang och köpte en kaffe.

Sen kom ni. "Dags att åka till jobbet."

-Hur är det? -Bra, och själv?

-Sen går vi hitåt. -Okej, vad gör jag med armen?

Pang. Den här handen, när du går hit…

-Titta bakåt… -Fint.

-Så. -Jag fattar.

Okej. Supermysigt.

-Supermysigt. -Ja.

Jag älskar dig.

-Vet du det? -Ja.

Okej, på era platser. Vi börjar repetitionen.

Vi börjar när ni är redo.

Camila var med i Fifth Harmony. Vi spelade på samma ställe.

Min första turné.

Hon uppträdde efter mig.

Först var det jag, sen var det deras tur.

Fem år sen.

Han var så…

…superfokuserad på det han gjorde.

Vi träffades aldrig.

Han var i sin buss och spelade gitarr och skrev låtar med Geoff.

Jag tyckte att han var söt, men han hade så mycket att göra.

Men sen, för fyra eller fem år sen…

Vi var backstage på en Taylor Swift-spelning.

Jag hälsade på i hans omklädningsrum.

Vi började skriva en låt.

Sen fortsatte vi träffas eftersom vi hade en låt ihop,

och gjorde en Jingle Ball-turné tillsammans.

Och det var egentligen då den jävla sagan började.

Jag gillade honom.

Han gillade nog mig, men…

Jag vet inte.

Under de senaste fyra åren då vi först bara var kompisar,

och sen blev tillsammans,

har hon alltid tagit hand om mig som person.

Det är det en partner är till för.

Vi var i New York, och min låt spelades i radion,

och de sa att den handlade om henne.

Jag sa: "Ja, allt handlar om dig. Det har det alltid gjort."

"Vad menar du?"

"Alla handlar om dig. Alla mina låtar."

Jag sjunger lite på "Treat You Better", och de låtarna.

Och hon bara: "Herregud." Hon hade ingen aning.

Jag som trodde att hon visste.

Jag kan inte skriva låtar som gör det rättvisa,

och fångar mina känslor för henne.

Det är som när man ser månen eller stjärnorna

och försöker fota dem med mobilen.

Men det går inte, det blir inte bra.