Squid Game: The Challenge

Herregud.

Ja.

Sista ronden.

Det är helt galet.

Wow.

Spelare 451 är den bästa vän som jag har kvar i tävlingen.

Men spelare 287…

Jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig av henne.

Och att inte veta det, gör mig orolig.

Vi måste bli de två sista.

Det är sant.

Det är helt galet. Hade du nånsin kunnat tro det?

Jag har inte låtit mig själv tänka tanken. Då hade jag blivit alltför fokuserad på…

Jag vet att många använder det som motivation,

men min motivation har varit att klara av en dag i taget.

Ja.

Jag känner mig väldigt sårbar just nu.

451 och 016 är vänner.

451, Phill, har ett gott hjärta.

Men han kanske bara låtsas, han kanske försöker lura mig.

Och 016 känner jag inte att jag kan lita på.

Jag måste vara på min vakt.

Vi är som en flock vargar som alla är ute efter samma köttbit.

AVSNITT TIO EN TURSAM DAG

ANTAL SPELARE

Spelare 16, 287 och 451,

ni är finalisterna.

Rött ljus, grönt ljus

Jag tänker inte avslöja allt jag är bra på.

Då kan man lätt bli en måltavla.

Spelare 16, godkänd.

Ja!

-Du vann. -Beklagar, kompis.

Fan.

Det känns otroligt att jag är i final.

Folks värsta sidor visas.

Men jag ville aldrig köra över andra för att ta mig hit.

Det är jobbigt att bli vän med folk,

för att sen behöva se dem elimineras.

Men en sån här chans får man bara en gång…

Nästa spelare som elimineras är spelare 51.

…och jag tänker göra mitt bästa.

Jag heter Mai, men mitt barnbarn kallar mig Meimei.

-Alla här är ett hot. -Alla är ett hot.

Jag älskar dig, TJ.

Jag tänker inte nominera mig själv.

Fan ta dig, Chad.

Det var så hon ville spela, vi kan inte klandra henne för det.

Jag måste vara stark, för det kommer att bli jag mot dem.

Gav du presenten till Roland?

Jag gav den till Amanda.

Det handlar inte om solidaritet.

Det handlar om att vilja vara här och att vilja vinna.

Vinstsumman ligger för närvarande på 4 530 000 dollar.

-Tjusigt. -Jag hatar det.

Det är våra kläder.

Spelare. Grattis, ni har tagit er vidare i tävlingen.

Vi har förberett en speciell middag.

Jösses, mitt hjärta slår så fort just nu.

-Tack. -Tack.

Innan middagen vill vi att ni byter om till de här kläderna.

Tyvärr är min finansiella situation ganska bekymmersam

eftersom jag har hoppat från jobb till jobb. Det har varit givande

och det har hjälpt mig att utvecklas och förstå vad jag vill göra.

Men jobben har varit lågavlönade och pengarna har tagit slut varje månad.

Om jag blev miljonär skulle jag ge bort större delen av pengarna.

Min familj och mina vänner har hjälpt mig mycket under hela mitt liv,

och jag har aldrig kunnat återgälda det.

Jag vill bara leva ett bra, bekvämt liv,

och jag vill kunna se till att de i min närhet också kan göra det.

-Herregud. -Herrejösses!

Så vackert!

-Herregud. -Herregud.

Jag är så stolt över mig själv.

Det är en otrolig känsla att stå i en så enormt viktig final.

Ikväll delar vi den här upplevelsen som vänner, men jag har också accepterat

att mina vänner måste elimineras om jag ska kunna vinna tävlingen.

-Åh, nej. -Åh, nej.

Lystring, spelare. Vi har förberett denna festmåltid

för att tacka er för allt ni har offrat och för era insatser i tävlingen.

-Tack. -Tack.

Smaklig måltid.

"Men först måste ni hugga varandra i ryggen."

Tja… Okej.

Nej, inte okej! Ingen hugger nån annan i ryggen.

Jag lovar inget.

Spelare 016.

Han är väldigt kall. Ibland verkar han låtsas vara trevlig,

som om han anstränger sig för att föra ett vänligt samtal.

Det känns inte äkta.

Min far dog när jag var 17, vilket faktiskt…

Det var jobbigt, och det är fortfarande jobbigt.

Men det gjorde det också lättare för mig

att fly från den ohälsosamma situationen som jag befann mig i,

och skapa mig ett liv som visade sig vara mycket bättre.

Men när jag kom ut skickade min mamma

flera väldigt hatiska, elaka mejl till mig.

När jag blockade hennes mejl skrev hon istället flera

ännu mer hatiska och ännu elakare handskrivna brev.

Så…

…jag har inte pratat med henne på ett tag.

Jag har försökt att släppa in henne i mitt liv igen,

men varje gång har det lett till att jag återigen blivit besviken över

att hon fortsätter att hålla fast vid sin fördomsfulla syn på världen.

-Vilken stor köttbit. -Det är den största jag nånsin har sett.

När det kommer till kritan vet jag

att i slutändan kommer vi alla att skydda oss själva för att vinna.

Wow. Den är riktigt vällagad.

Jag ska prova musslorna, den här såsen ser fantastisk ut.

-Phill, var kommer du ifrån? -Jag kommer från Brasilien.

Jag föddes i São Paulo och bodde där tills jag var åtta,

sen flyttade vi till New Jersey där jag bott större delen av mitt liv.

Jag studerade utbildningspsykologi

och ville bo nånstans med varmt klimat, så jag valde Hawaii.

Jag tyckte att det verkade vara ett bra ställe.

Så jag åkte dit och provade på flera olika jobb,

tills jag fastnade för dykning.

Nu har jag jobbat som dykinstruktör i ett år.

-Du då, Sam? Berätta din historia. -Herregud.

Jag föddes i Idaho. Jag växte upp i en extremt religiös familj

och det tog ett tag innan jag förstod att jag var gay.

När jag väl gjorde det, insåg jag att jag inte längre var välkommen.

Då flyttade jag till Texas där jag träffade min numera make, Doug.

Det är underbart att äntligen vara lycklig för första gången i mitt liv.

Innan trodde jag att jag var lycklig, men jag var bara okej.

Du då, Mai? Berätta din historia.

Jag växte upp i Vietnam.

Jag kom till ett flyktingläger i USA när jag var åtta.

Jag är gift och har två döttrar, ett barnbarn och två fina hundar.

Vad gulligt.

-Mitt liv i ett nötskal. -Okej.

Jag gick ut high school när jag var 18.

Jag levde ett väldigt skyddat och strikt liv.

Jag ville uppleva nåt helt annat, så därför tog jag värvning i flottan.

Jag ville få vara en individ, men jag var naiv och när jag tog värvning

kändes det som att bli medlem i en flock vargar där jag blev mobbad.

Och när jag var 19 blev jag gravid.

Jag var oskuld innan jag tog värvning, och jag visste ingenting, så…

Det var väldigt jobbigt att bli gravid som 19-åring,

för när jag berättade för min familj att jag var gravid

bröt de all kontakt med mig.

Jag var helt ensam när jag var gravid. Det var väldigt jobbigt.

Jag visste inget om att vara mamma och jag hade ingen som kunde hjälpa mig.

Tack.

Tänk att vi tagit oss ända hit. Det är helt galet.

Min partner räknar med att jag ska vinna, så det blir pinsamt om jag inte gör det.

-Du menar, när du inte gör det? -Nej, vänta nu. Det vet vi inte.

Jag älskar att vara här.

Det är otroligt stressigt, men det är verkligen en upplevelse.

Ja.

Lystring, spelare.

Vi hoppas att ni har en trevlig middag,

men bara två av er kommer att gå vidare till den sista tävlingen.

Nu måste en av er elimineras.

Inget gott som inte för nåt ont med sig.

Framför er finns tre knappar.

En av knapparna blir grön när man trycker på den.

Spelaren som trycker på den går vidare till finalen

och får välja vem den vill ta med sig.

En av knapparna blir grå.

Den medför inga konsekvenser för spelaren som trycker på den.

Den tredje knappen blir röd.

Spelaren som trycker på den knappen…

…är eliminerad.

Ni måste tillsammans bestämma vem som först ska trycka på en knapp.

Det här suger.

En knapp av tre garanterar att man går vidare till sista ronden.

Och en knapp av tre garanterar att man elimineras.

Jag undviker gärna alla knapparna. Just nu är jag faktiskt rädd.

Jag vill inte trycka först. Jag vill egentligen inte trycka alls.

Jag vill hellre göra nåt som jag har kontroll över,

nåt som inte bara är baserat på tur.

Jag tvivlar inte en sekund på att om Phill eller Sam

får den gröna knappen och får välja vem de vill ta med sig till nästa tävling,

kommer de att välja varandra. Det är jag helt säker på.

Jag vill verkligen gå vidare till finalen.

Det är ett viktigt beslut.

Det är mycket som hänger på valet av knapp.

Vill nån trycka först?

Jag gör det.

Är du säker?