Blithe Spirit

Kom igen, din jubelåsna! Det är bara 29 bokstäver i alfabetet.

Du behöver bara sätta dem i rätt jäkla ordning.

Skriv nåt! Vad som helst!

CHARLES CONDOMINE DECKARPRIS

HJÄLP

Okej. Musik.

Charles...!

Tänk!

Charles? Älskling?

Charles? De hör dig i Timbuktu!

Tackar mjukast.

Om du tvunget ska leva som nattdjur, var städad nog att dölja dina spår.

-God morgon, Edith! -God morgon, frun.

-Han har äntligen gjort det. -Ja. Är det inte skandalöst?

Tvärtom. Att lämna tronen för kärlek är rysligt romantiskt.

Jag tar en grillad grapefrukt och en stark kaffe, tack.

Mr Condomine ville ha sina ägg i sitt arbetsrum igen.

Så sur som han är hoppas jag att de serveras med solsidan upp.

Varsågod. Två löskokta ägg.

Till William Shakespeare. Vad ville hennes majestät ha denna morgon?

-Hon följer Hollywooddieten. -Hollywooddieten?

Det krävs mer än en exotisk frukt för att göra henne till Greta Garbo.

Och söla inte. Han skickar tillbaka den om toasten är kall.

Jag är ingen dålig människa.

Visst gillar jag att flörta lite. Och ibland spela på hästar.

Ursäkta, sir. Er frukost.

-Edith. -Ja, sir?

Kan du påminna Edna om att "toast" kommer av latinets "tostare"-

som betyder "sveda" eller "rosta"?

Medan det här däremot... är en kall, hård brödbit.

Ursäkta, sir.

-Behöver ni nåt annat? -Ett gudomligt ingripande.

Det är härligt patriotiskt, Harold. Du har överträffat dig själv.

Och domarna håller säkert med.

Hur var det så lätt för dig, min Manhattanmusa?

Charles. Du borde be till Kadmos och inte halshugga honom.

Förlåt.

Du ska skriva ett filmmanus på 90 sidor, inte "Krig och fred".

Jag vet varken ut eller in.

Hur är det så svårt att omarbeta en historia du redan skrivit?

Förlåt, Charles. Jag vet inte hur länge jag kan leva-

-med dig fast i en fantasivärld och jag ensam i verkligheten.

Jag saknar dig.

-Jag saknar oss. -Det gör jag också.

Nämen, titta. Jag hittade det nyss bland lite papper.

Snällt av dig att försöka skona mig. Och lite naivt.

Du tror att jag har nåt emot att du tänker på Elvira.

-Har du inte det då? -Nej, jag är inte svartsjuk på henne.

Jag undrar bara om du hade tittat på bilder av mig om jag skulle dö.

Älskling.

Du är inte typen som dör.

Han är helt enkelt oförbätterlig, Violet.

-Han såg på bilder med Elvira i går. -Elvira?

Han har smitit från jobbet och trånat efter exfrun.

Game, set och match.

Du behöver inte vara osäker. Elvira var väldigt vacker, men hon är död.

-Som gnistan i vårt förhållande. -Charles är en man.

Han kan bara jonglera en sak i taget. Låt honom bekymra sig om orden-

-och hitta nån annan som skakar dina lakan.

Var inte pryd. Man måste vara praktisk om äktenskapet ska hålla.

Minns ni vad ni lärde er på vår senaste lektion, mrs Bradman?

Ett starkt, fast grepp. Hur skulle jag kunna glömma?

-Vad är problemet, gamle vän? -Orden flödar inte som de gjorde.

Säg en ordsmed som inte har brottats med skrivkramp ibland.

Det är inte bara orden som har sinat.

Big Ben har slutat slå.

-Mr Peasbody har scenskräck. -Din stackare.

Det är som att spela biljard med rep.

Prova ett par såna där. Det bör ge dig nytt bränsle i tanken.

-Vad är det? -Benzedrinsulfat. Amfetamin.

Det gör dig gladare, mer vaken.

Och, som Violet sen kan intyga, så gör det underverk för din libido.

-Otroligt. Är det vanebildande? -Nej då. Jag har tagit dem i åratal.

Sänk farten! Charles, du ger oss båda hjärtinfarkt!

-Jag har aldrig känt mig mer levande. -Vad har hänt?

Jag beslutade att lyda ditt råd och se positivt på allt.

Hellre vara uppåt än nere.

Du får inte trötta ut dig före mediumshowen på teatern i kväll.

Ingen vettig människa skulle ödsla en kväll på-

-att spela fascinerad av en som håller ett envägssamtal.

Mina damer och herrar, var vänliga och sätt er.

Kvällens föreställning börjar om två minuter.

Är inte det där er kokerska? Och er husa?

Jo. Det är det. Stackars Edith. Hon har hängett sig åt sånt här-

-sen hon miste sin bror i kriget mot fascisterna i Spanien.

Primitiv skrock kan vara väldigt lockande för de emotionellt labila.

Mina damer och herrar, välkomna till en afton-

-som förändrar er syn på världen som vi lever i-

och ovedersägligt besvarar frågan-

-som har förvirrat mänskligheten sedan tidernas gryning.

-Finns det liv efter döden? -Nej.

Där är hon.

Mina damer och herrar, god afton.

Från den stora pyramiden i Cholula i väst-

till Taishanberget i öst-

-från Whanganui-a-Tara i syd till Uppsala i norr-

har jag rest jorden runt-

-och umgåtts med guruer, swamier och shamaner.

Dessa visa män har väglett mig till en djupare dimension-

-där jag till slut upplevde en uppenbarelse-

-och bröt igenom till den andra sidan.

Jag är säker på att alla här-

-har förnummit sina framlidna nära och käras andar-

-och jag vet att vi alla önskar att vi kunde prata med dem igen-

-för att säga de saker som vi aldrig fick säga.

Nu vet jag!

I kväll ska jag använda den dyrbara mystiska gåvan-

för att möjliggöra detta.

Jäklar!

Madame Arcati.

Det är ett trolleritrick. Det sa jag ju. Hon är en bedragare.

Det är en kränkande anklagelse. Jag tappade bara kontakten.

Charles hade rätt. Allt var bluff. Vart tog han vägen?

Snälla ni, snälla ni!

Madame Arcati har precis haft en väldigt traumatisk upplevelse.

Jag ber er att respektera hennes privatliv i denna svåra tid!

O, jösses Amalia!

Jag sa ju till dig, Mandeep, att jag inte vill träffa en levande själ.

Mitt namn är Charles Condomine. Jag är en prisbelönt författare.

-Särskilt inte skandalpressen. -Jag skriver deckare och filmmanus.

Jag tål inte fiktion eller fantasi.

Madame Arcati?

Jag ifrågasätter er inte. Er falska exotiska accent förtar inte er gåva.

Jag förstår till fullo att ni som jag ibland måste tillgripa-

-en viss konstnärlig frihet för att roa massorna.

De väntar sig att jag ska leverera transcendentala mirakel varje kväll.

Självklart. Ni behöver inte urskulda er. Jag är en troende.

Jag vill bjuda in er för att utföra en privat seans i mitt hem.

Jag är ingen resande banjospelare. Jag arbetar inte på beställning.

Det kan komma några inflytelserika gäster.

En chans att avvärja dålig publicitet efter kvällens olyckliga händelser.

-När vill ni att det ska äga rum? -Så fort som möjligt.

Då föreslår jag nu på torsdag. Midsommarnatten, solståndet.

Årstidernas heliga vändpunkt.

Perfekt.

Jag sa att jag brann för allt ockult och hon slog ut i blom som en ros.

Att vara värd för en yrkescharlatan låter hysteriskt roligt.

Men får det dig närmare att skriva klart ditt manus?

Tanten ska visa mig några trick. Det gör min nya hjälte helt unik.

-Vad är så unikt med honom? -Han är död. Stendöd.

Han är offer för ett olöst mord och talar genom en andebesvärjare.

Hon kanske kan väcka liv i din karriär.

Pappa är på krigsstigen och byter ut dig om du inte levererar snart.

Är det någon där?

Är det någon där? Ett knack för ja, två knack för nej.

-Är det du, Maia? -Vem är Maia?

Min andliga vägledare. Hon var Tutankhamons amma.

Hoppas hon har slutat avsöndra mjölk.

Jag vill be er att inte vara näsvis, dr Bradman.

Hon må vara i Shamballa, men kvinnan har ändå känslor.

Snälla, förlåt mig, madame Arcati. Jag ville inte väcka anstöt.

Nu börjar vi komma nånvart.

Är det mig som du vill tala med?

Är det dr Bradman? Eller kanske en av hans mindre lyckosamma patienter?

Mrs Bradman?

Mrs Condomine? Uppför dig, Maia.

Mr Condomine?

Det verkar som om nån vill tala med er, mr Condomine.

Känner ni nån som nyligen har gått över till andra sidan?

Min agent, men han hör inte av sig. Han var skyldig mig en förmögenhet.

Är du mr Condomines agent?

Nej. Jag är rädd att vi har kammat noll.

Är det nån på andra sidan som ni tänker på ofta?

Nåja, då har vi inget val. Jag måste gå in i en trance.

-Det här ögonblicket hatar jag. -Är ni nervös, eller...?

Som barn blev jag illamående.

Få se nu. Vad har vi här?

Brahms. Nej, det är för dystert och nedslående.

Rachmaninov. Nej, för svulstigt.

Det här är bättre. "Alltid".

-Måste det vara den sången? -Maia vill ha nåt att nynna till.

"Alltid".

Jisses!

-Vad fasen pågår?! -Det måste vara strömavbrott.

-Madame Arcati? Hör ni mig? -Andas hon?

Hon har nåt slags anfall. Snälla, gör nåt, dr Bradman.

-Tack och lov. -Vad hände?

Förutom att dörrarna blåste upp, inget övernaturligt.

Nåt väsentligt ägde rum. Jag känner det i mitt baschakra.

Förmodligen väderspänning.

Inga poltergeister i alla fall.

-Några vålnader? -Inte vad vi såg.

-Ektoplasma då? -Jag vet inte vad det är.

En övernaturlig viskös substans som utsöndras av nån i andlig trance-

-och bildar materialet för andars uppenbarande.

Nej, jag hade definitivt kommit ihåg det.

Jag får gå innan ovädret kommer.

-Vill ni ha förfriskningar först? -Nej tack. Jag reser helst lätt.

-Gratulerar till en spännande afton. -Jag hör nog ironin i doktorns röst.

Låt mig påminna er om att den moderna läkarvetenskapen är ett nytt fenomen-

-och att läkare har funnit värden i vetenskapligt oförklarliga seder-

sedan civilisationens början.

Just det.

Jaja. God kväll, allihop. Förlåt att så lite skedde.

Antagligen nåt med det kosmiska flödet att göra.

Tack för att ni kom, madame Arcati. Det var lärorikt på så många plan.

Tack, mr Condomine. Och adjö.

-Hon kan höra oss. -Jag smäller av...!

TALISMANER OCH AMULETTER

Jag kan inte sätta fingret på det, Donald.