War and Peace

EFTER EN ROMAN AV LEV TOLSTOJ

I början på 1800-talet-

-kastades en mörk skugga över Europa.

Skuggan manades på av en man:

Napoleon Bonaparte.

Bara Ryssland och England gjorde märkbart motstånd.

I Ryssland var vädret vackert. Solen sken.

Napoleon var långt borta-

-och Moskvas gator var som gjorda för parader.

En enastående syn och enastående män, inte sant?

-Ja, för parader. -Vad menar du?

Jag har sett fransmännen marschera...

De marscherar väl inte bättre än de här?

-De leds av Europas stora man. -Bonaparte?

Bonaparte.

En inkräktare och mördare! En kungastörtare!

En koloss! En frisk vind! En renande kraft!

Vad säger din far om såna ord?

Far och jag pratar inte om sånt.

-Hur mår han? -Hans tid är ute enligt läkarna.

-Har du besökt honom? -Jag väntar på att han ska fråga.

I himlen faller allt på plats.

Så säger visst ryktet.

Det här är ditt hem när du vill-

-och familjen Rostov är din familj när du så önskar.

Jag röker för mycket.

Hur står du ut med att inte följa med?

Jag står ut.

Om jag var man, skulle jag vara där. Uppsutten på en häst-

och svingandes ett svärd.

Det är så orättvist.

Män är de enda som får ha roligt.

Vad är det, Natasja?

Alla dessa stiliga karlar som går ut i krig.

De kan bli dödade.

Var inte rädd. Kom.

Nikolaj!

Vad är det med dig?

Du är så stilig i uniform.

Och du åker så långt bort.

Österrike är så fjärran. Jag tittade på kartan.

Det där monstret Napoleon.

Österrikarna gör vackra armband. Jag ska ge dig ett.

-Två! De bär dem i par! -Två.

Minns du kusin Sonja? Hon har flyttat hit.

Hon var mycket yngre sist jag såg henne.

Flickor blir vuxna. Mycket snabbt. Är han inte stilig?

Maman och papa har så stiliga barn!

Hörde du?

Givakt!

Greve Nikolaj Rostov, jag tilldelar dig Orden av...

...Absolut Allt!

Skratta inte när hon skämtar om militären.

Man måste vara kvinnorna till lags då och då, Petja!

Du ser strålande ut. Om jag vore gammal nog...

Allt har sin tid.

När jag är gammal nog finns inga fransmän kvar att döda!

Det finns alltid gott om fransmän.

-Lycka till. -Så hövligt av dig.

-Varför inte skaffa en befattning? -Det är lätt för er män.

Ni bestämmer er och gör det.

Vad skulle du göra om du var man?

Jag skulle bli mycket inflytelserik.

Och tsarens mest betrodda minister. Han skulle alltid rådfråga mig.

Och du skulle hjälpa mig.

Närhelst tvister uppstod-

skulle du agera skiljedomare.

Varför just jag?

Därför att ditt hjärta är rent och du är god.

Inte illa, min kära.

Med det bör jag nog åka.

Vad gjorde du om du hade sån makt?

Jag?

Jag skulle tvivla. Nu måste jag åka.

-Kom snart tillbaka, Pierre. -Jag följer dig till dörren.

-Au revoir. -Kom snart tillbaka.

Kom snart tillbaka.

Maman och papa blir ensamma när Nikolaj har åkt.

-De trivs i ditt sällskap. -Jag kommer. Jag älskar alla i familjen.

Alla i familjen? Så enkelt är det inte.

Vad menar du med det?

I de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskar...

Au revoir.

Vart är du på väg? Till Dolokovs våning?

Ja. Hur visste du det?

En liten fågel kvittrade i mitt öra.

Gå, och ha en kväll full av otäckt fascinerande utsvävningar.

Au revoir.

Bravo! Bravo!

-Lugn, det slås vad här. -En flaska rom!

Ni två! Öppna fönstret!

Nu ska vi se...

Ett vad om 50 guldrubler med furst Anatolij-

på att jag kan dricka en flaska rom-

-och balansera på fönsterblecket utan att röra fönsterkarmarna.

-Ska vi säga 100? -Det räcker att du förlorar 50.

Gå ner därifrån, era stackare!

-Herkules, kom hit! -Kom hit!

Gör det, du!

Var hälsat, Moskva!

Ge mig den!

Var inte dum, du kan dö.

Rör mig igen och jag kastar ner dig.

Det gäller er alla.

Spela upp! Vad betalar vi er för?

Då så, mina vänner.

Kom ihåg - utan att ta flaskan från munnen.

Bravo!

50 guldrubler, Anatolij!

Jag dubblar det för näste man som gör det.

Jag gör det utan vadslagning!

-Du blir ju yr bara du går i trappor! -Ur vägen!

Ge mig en flaska!

Gå ner därifrån.

-Gå ner, Pierre. -Låt honom göra det.

Din far frågar efter dig.

Ursäkta mig, mina herrar.

Får jag föreslå lite kallt vatten först.

Jag väntar på dig.

Furst Andrej, är gamlingen verkligen döende?

Läkarna tror inte att greve Bezjukov överlever natten.

-Är far och syster där? -Han var där och hon väntas.

Bra. Då behöver inte jag gå. Familjen är välrepresenterad.

Ta det lugnt.

Ogillar du mig? Självklart. Du kan inget annat.

Att komma till fars dödsbädd hålögd och stinkande av sprit...

Far ogillar det också.

Inget fel i det. Jag ogillar mycket med honom.

Framför allt ogillar jag att han inte gifte sig med min mor.

Kanske, om jag hade fötts inom äktenskapet...

Jag har syndat, Herre, men jag har flera lysande ursäkter.

Trots allt ogillar du det ännu ?

Du hedrar inte dig själv.

Du visar inte dina bästa sidor. Var nån!

Att vara nån... Vem är jag?

Är jag nästa greve Bezjukov, herre över oändliga ägor-

-med fast ställning och fast ansvar?

Inte riktigt!

Min far kan inte riktigt erkänna att jag är hans son.

Han kan inte heller riktigt erkänna att jag inte är hans son.

Det gör alla illa till mods.

-Du måste sträva efter nåt. -Du har rätt. Jag håller med.

Varje dag när jag vaknar, äcklas jag-

av vad jag gjorde kvällen innan.

Jag tänker: "I dag ska jag bättra mig."

Om mitt huvud värker tillräckligt tänker jag: "Pierre..."

"...i dag måste du försöka bli ett helgon".

Jag går till klubben och tittar på kortspelarna-

-beställer ett glas vatten för att bevisa hur väl jag motstår frestelsen.

Då kommer nån förbi och säger: "En liten vodka, Pierre?"

På morgonen värker huvudet och mina fickor ännu tommare.

Det måste finnas nåt du vill göra.

Jag vill förstå... Allt!

Förstå varför jag vet vad som är rätt, men ändå felar.

Förstå vad lyckan är och vad lidandet tjänar till.

Förstå varför män går ut i krig-

-och vad deras hjärtan verkligen uttrycker när de ber till Gud.

Jag vill förstå vad män och kvinnor känner när de säger att de älskar.

Det finns nog att hålla mig sysselsatt.

Det är svårt att förstå sig på mig.

Allt är så uppenbart för dig.

-Du vet precis vad du måste göra. -Just precis!

Vi är olika. Du studerar och blir upplyst.

Jag studerar och blir förvirrad.

Du älskar, du äktar. Du tror, du handlar. Det blir krig, du tjänstgör.

Om jag kunde leva upp till dina ord...

-Det gör du. -Du har så fel.

-Jag känner dig. Jag har inte fel. -Varför går jag ut i kriget?

För att Napoleon är ett monster?

För att vi ska utkämpa Österrikes strider 300 mil härifrån?

För att Ryssland blir ännu mäktigare efter kriget?

Berätta varför.

Jag gifte mig med en av Moskvas ömmaste och vackraste kvinnor-

och jag står inte ut med det.

Gift dig aldrig, Pierre.

Eller bara när du är gammal och oduglig-

-annars förlorar du alla dina ädla sidor.

Du ödslar bort ditt liv på futtigheter.

Ja. Titta inte på mig på det viset.

Du pratar om Bonapartes karriär.

Om han gift sig ung-

-hade han ännu haft halv lön och burit sin hustrus handväska-

-bjudit in dårar till sitt hus för hustrun ville bjudas till deras!

-Furst Andrej. -Furstinnan Jelena.

Vet min bror att han väntas?

-Ja. -Kommer han inte?

Jag tror inte det.

Tack ska du ha.

Hur mår han, furst Vasilij?

Biktfadern är hos honom. De ger honom sista smörjelsen.

Han frågade efter dig.

Jag hoppas att du är i stånd att träffa honom den här gången.

Följ mig.

Gå du. Jag väntar på dig här.

Monsieur Pierre.

Han önskar att du kysser honom farväl.

Den här är till dig.

Han vill sova nu.

Pierre...

Så sent. På sitt yttersta... älskade han mig.