The Nest

-Davis Trading. -Arthur Davis, tack.

-Vem kan jag hälsa från? -Rory O'Hara.

Det var jävlarimej på tiden.

-Hej, din gamle jävel. -Hur är det, min käre gosse?

God morgon, min älskling.

Tack.

Ja, ja. Ja, ja.

Hey.

Hej. Hur är det?

God morgon.

-Varsågoda. -Tack, Rory.

Tack, pappa.

Du är äcklig.

Lägg av.

-Ha en bra dag. -Vi ses sen, pappa.

Vi ses, jävla pucko.

...produkter skickade från Spanien och Portugal.

President Reagan sa i går att från den 19 maj så gäller importkvoter-

-på choklad, äpple- och päronsaft samt på billiga vita viner från EG.

Amerikanska konsumenter kommer inte att märka...

Bill, jag vet att du löser det här åt mig, tack. Hej då.

-Hej, Margy. -Hej, Al. Här är för majhyran.

-Förlåt att det blev lite sent. -Ingen fara. Jag förvarnade Jill.

Du är också skyldig mig direkt för två lektioner. Tre efter i dag.

-Här är pengar för de två dagarna. -Vad bra.

Slappna av i händerna. Kom ihåg, din ryggrad in i hans. Tänk framåt.

Fortsätt! Halt.

Halt. Halt.

Ta tyglarna. Ja, ja. Gå på. Gå på.

Rid till väggen nu. Se dig för. Bra.

Bättre!

-Vad gör ditt ben? -Klämmer.

Gör det? Klämmer det?

Vackert!

Bra. Inte för mycket svikt i knäna. Du kan det här. Det var bra.

Ja!

Ja! 9-9. Nästa mål vinner, gubbe.

-Gubbe...! -Ja.

Kom igen.

-Nej! -Ja! Husets mästare!

10-9. 10-9.

-Hej, Spencer. -Äter du med oss?

-Nej tack, Allison. Jag måste hem. -Vi ses.

Hej.

-Pappa fuskade. -Det gjorde jag inte!

Vad är det?

Jag tror att vi behöver flytta.

Det finns en öppning.

Var?

-London. -Dra åt helvete.

-Det är helt dött för mig här. -Jag trodde att det gick jättebra.

Jag börjar få slut på alternativ.

-Men pengarna räcker, va? -Ja.

-Va? -Ja.

-Så? -Det blir inte snart.

-Hur snart? -Bry dig inte. Jag fixar det.

Jag bryr mig när du väcker mig och säger att vi behöver flytta.

Det sa jag inte. Jag sa att det fanns en öppning.

Arthur Davis ringde. Han vill att jag blir chef för firmans nya avdelning.

-Vill du gå tillbaka till Arthur? -Så är det inte.

Jag får ett eget företag med Arthurs stöd.

London kommer att blomstra snart. Det är nya regler och ny kultur.

Det är en chans att tjäna bra igen. Om vi gör det så förändras allt.

Sluta. Jag vill inte förändra allt. Sluta försöka övertyga mig.

Det hade jag sluppit om du hade haft visioner. Du är så försiktig.

Du borde inte jobba åt andra.

Bli din egen chef. Bygg ditt eget ställe. Äg dina egna hästar.

-Det blir vår fjärde flytt på tio år. -Titta inte bakåt.

-Titta framåt. Det blir en nystart. -Det var det här, vår sista flytt.

-Det går inte alltid som planerat. -Det går aldrig som vi planerar.

Jag flyttade tillbaka hit för dig, för att vara nära din familj.

Det funkar inte för mig. Jag...

Jag vet inte vad mer jag ska säga.

För helvete, Rory!

Okej. Kom nu. Kom nu, älskling.

All right.

-Nåt känns fel, mamma. -Snälla du. Det är spännande.

De flesta får aldrig bo utomlands. Oroa dig inte så mycket.

-Oroar inte jag mig så gör ingen det. -Överlåt oron till din man.

-Det skrämmer mig att du tycker det. -Varför stressa upp dig ännu mer?

Det sätter spår i ditt ansikte. Du är för ung för de här rynkorna.

-Du krånglar alltid till allting. -Jag är inte den krånglige här.

Det vet jag att du inte är. Men detta är hans beslut.

Och om du bara accepterar det så känns det bättre för dig.

-Synd att han inte har familj där. -Det är inte hans fel.

-Jag säger inte att det är hans fel. -Det låter som om du gör det.

Jag kan inte fatta det. Jag kan faktiskt komma att sakna dig.

Klart att du kommer göra, vännen. Jag är din mamma och jag är rolig.

Ja.

Vad sägs om det här? Vad sägs? Hej!

Hej, min älskade. Saknade du mig? Jag saknade dig. Vad sägs om detta?

-Hej. Är du trött? -Nej, jag är okej.

-Ursäkta. Plåta mig och familjen. -Det gör jag gärna.

Det är den knappen där. Tack.

-Kom här. De första ögonblicken. -Det är jättebra, fint.

-Fantastiskt. -Vänta. Sam... - Sam!

-Du missar ju fotot. -Vill ni ha ett till? Okej.

-Har du jetlag? -Lite grann, ja.

-Omelett. -Tack så hemskt mycket.

Det måste fixas till, men visst är det otroligt?

Jag har betalat hyra för ett år med möjlighet att köpa.

Trägolvet las på 1700-talet när huset renoverades. Ännu i perfekt skick.

Titta här, Bean. Det elisabetanska bordet är långt över 100 år gammalt.

Mäklaren sa till mig att det alltid erbjuds till den nya hyresgästen-

-för det är så förbaskat stort att det inte går in i de flesta hus.

Det här är vackert. De gör inte såna möbler längre.

-Ja, Sam, allt det är till dig. -Herregud. Rory, tack.

Ben, Ben. - Sam.

En lönndörr.

Led Zeppelin bodde här när de spelade in en av sina skivor.

Passa! Snygg passning.

Och igen! Passa, passa!

Vänta, vänta, vänta. Du har inte sett det bästa.

-Din egen fotbollsplan. -Herregud!

Jag och byggaren har börjat planera. Vi bygger ett stall med sex spiltor.

Och en ridbana där borta.

Allt här på tomten. Det är perfekt, allt som vi har drömt om.

-Vad är hyran? -Mindre än du tror.

-Rory, det är för stort. -Vi låser de tomma rummen.

Vi fyller dem till slut - med oss. Du kommer att stortrivas.

Vi går ut och äter lunch och försöker hitta lite samsyn.

Jag ringer dig sist varje kväll. Du ringer mig först varje morgon.

All right. Hälsa Dorothy. Hej då.

-Jag skolade dig väl, käre gosse. -Inget användbart har du lärt mig.

-Vem var det? -Ed Taylor.

-Talar du med honom direkt? -Självklart. Han älskar mig.

-Några andra uppdateringar? -Många.

-Den förlorade horungen återvänder. -Herregud.

-När blev du så gammal? Kom här. -Tio år, ditt as. Kolla på dig...

-Solbränd. USA klär dig, va? -Det är skitkul att se dig.

-Vi måste prata. -Ja, när du har tid.

Jag såg att han fick mitt kontor.

Lugn. Det är bara för att mata hans bräckliga ego.

De baktalar avregleringen och privatiseringar, men det visar folk-

-hur de kan vänta mer, kräva mer och hur de kan bli sin egen chef.

I USA tror alla att de kan bli vad som helst.

Här ska man nöja sig med den samhällsklass man föds in i.

-England måste följa med i tiden. -Just därför plockade vi in honom.

-En skoningslös framtidsvision. -Förlåt att jag tog i lite grann.

-Du är i rätt sällskap för det. -Notan.

-Herrn har redan betalat den. -Tack.

-Ett nöje. -Rory, din fräcke fan.

-Hon sa: "Säg inte höök, utan hök!" -Ben, armbågarna.

-Vad heter hon? -Mrs Jenkins.

-Jag följer med och pratar med henne. -Var inte dum. Sam klarar sig själv.

-Ja, jag kan sköta det, mamma. -Hon får inte säga så till dig.

Hur är din skola? Trivs du?

-Jo, den är väl okej. -Bästa skolan härikring.

Det vore min drömskola. Jag fick slita för att få in dig. Var tacksam.

Jo, den är jättebra. Jag stortrivs.

-Jag är mätt. Får jag gå från bordet? -Självklart.

Vill du ha lite till?

Hey.

Hey. Hey. Ja, duktig kille. Det är okej.

Hey, det är okej.

Hey. Det är roligt att se dig.

Ja. Ja, ja, ja.

Hey! Kan ni ta en paus, snälla? Ni distraherar honom.

Nej, nej, nej, nej, nej. Gå nu. Sätt fart. Ut. Ut. Ut.

Ja. - Tack ska ni ha!

-Hey. -Hej.

Vackert djur. Hur är det med honom?

Jo, han är okej. Han är lite orolig, men behöver bara springa av det.

-Allt det här är inte så illa, va? -Nej, det är inte så illa...

-Ursäkta? -Nej, det är det inte.

Jag längtar efter att få visa upp dig i kväll.

Skynda dig.

-Kom du? Ja? -Ja.

All right, vänta. Vänta, vänta, vänta.

-Ja. -Kom igen. Kom igen.

Det här är mr Donald Barker. - Mr och mrs Rory O'Hara från USA.

Rory O'Hara, mannen alla pratar om. Trevligt att äntligen träffa dig.

-Jag heter Allison. -Hänförande. Härligt att träffa dig.

-Du med. Hänförande, alltså. -Är du tillbaka här på heltid?

Vi behåller takvåningen i New York, men har köpt en fin gård i Surrey.

-Vi funderar på en lya i London. -Ring min mäklare. Han är lysande.

-Ni får första tjing på det bästa. -Det vore fantastiskt. Tack.

-Vad gjorde sig så legendarisk här? -Knappast legendarisk.

Ska vi låta karlarna prata, Allison? Här är några du måste hälsa på.

Jag blev less på att jobba åt andra och såg en chans på börsen och...

Patricia, min älskling. Får jag låna den förtjusande Allison en stund?

-Visst. Jag ville bara hjälpa till. -Ursäkta.

Hej.

De som du skulle hälsa på är odrägliga.

Patricia sa att om inte alla bjuds så pratas det. Hon ska inte bry sig.

Om hon inte brydde sig så hade hon inte varit hon.

Det är sant. Vi tar det bra med det dåliga när vi gifter oss.

Fast det håller på att förändras. Folk verkar vilja ha allt i partnern-

-och vill att alla behov ska stillas. Därför skiljer sig så många.

-För stora förväntningar. -Jag tycker man ska vilja ha allt.

För att du är ung nog att ännu vara idealist. Men det är på håret.

-Du borde nog gå och lägga dig. -Jag är inte trött.

Gå och lägg dig och smek dig själv. Bara låtsas sova när de kommer hem.

Kan jag stanna här? Huset skrämmer mig.

Mig med, Ben. Det är skitläskigt, men jag behöver vara ifred, okej?

Du kommer behöva vara ifred en dag om du nu nånsin blir en riktig pojke.

Jag är rädd att du återgår till ditt naturliga tillstånd som schimpans.

-Tyst! -Vår mamma ljuger, okej?

Har du inte fattat det än? Du föddes som apa.

-Men hon vill inte säga det till dig. -Du är dum.