Jo Koy: Live from Seattle

Jag är hemma, hörrni.

Vilken mångfald det är här.

Varje färg.

Det älskar jag med Seattle.

Alla färger blandat med alla andra.

Bra skit.

Vi har latinamerikaner här borta.

Ni lyckades på nåt sätt simma hit.

"Fortsätt bara!

Jag svär, mijo. Fortsätt!"

När jag först flyttade hit och bodde här...

Det var här indiankasinon först öppnade.

Minns ni Muckleshoot? Finns det kvar?

-Ja! -Muckleshoot?

När en asiat säger det låter det mer asiatiskt än indianskt.

"Muckleshoot. Vill du spela...

Var spelar du? Muck... Muckleshoot.

Spela Black Jack på Muckle... Muckleshoot.

Jag har aldrig sett några indianer i ett indianreservat.

Inga alls. Allt jag ser är vietnameser och...

...kineser.

Det är allt. Jag vill se en indian. Ge mig bara en. En enda indian.

Jag vill se Pocahontas. Bara en Pocahontas.

En indiankvinna. En enda.

Om jag hittar henne är det över.

Jag vill hitta en het indiankvinna, gifta mig med henne

och skaffa tio barn.

När vi hoppar in i bilen kan jag sjunga:

En, två, tre små indianer

Fyra, fem, sex små indianer

Sju, åtta små...

Jag älskar kvinnor som skrattar.

När kvinnor skrattar så tar de i.

De bryr sig bara inte.

De kan göra så här: "Gud, jag vet. Eller hur?

Tio indianer. Och så räknar han, som sången!

Jätteroligt!

Jätteroligt!"

Kvinnor skrattar och gråter samtidigt.

Kvinnor gör det, för de är känsliga varelser.

De klarar inte av bara en känsla. "Jag behöver två!

Är du allvarlig? Är du glad?

Fan!

Sluta! Fan!"

Och de gör så här. Vad är det?

För att de gråter. Det är så de torkar sina tårar.

De fläktar tårarna. Det är vatten för fan!

Man kan inte fläkta vatten!

Man kliver inte ur duschen och säger: "Vad härligt det var att duscha.

Herregud! Jag kommer för sent!"

Kvinnor skrattar och kissar samtidigt. De bryr sig bara inte.

Offentligt! Inför sina vänner.

De fortsätter prata:

"Han är rolig, va?" "Jag vet. Jag kissade lite precis.

Jag är allvarlig." "Lite? Det där är fan mycket."

"Jag bryr mig inte. Det är roligt."

Jag älskar när kvinnor skrattar

samtidigt som de ber dig att sluta,

och hotar med att kissa annars.

"Sluta! Allvarligt, sluta! Jag skojar inte, jag kissar annars!

Sluta! Gud! Sluta! Jag kissar.

Kolla!

Allvarligt.

Du är galen."

Helt otroligt.

Titta, hon gråter!

Var är handen? Titta på henne! Titta mot skrevet. Kiss.

Hon kissade precis. Ni har det på bild, va?

Välkommen till Hollywood, subba.

Hon gjorde precis som jag sa. Så här, sen så här

och sen sa hon: "Herregud! Sluta! Jag måste skita!

Vill du det? Jag skiter."

Jag är hälften vit, hälften filippinsk.

Det betyder att min pappa var militär.

Det är inte ett skämt.

Det är på riktigt.

Många soldater stred för landet.

Pappa träffade tjejer.

Jag är hans purpurhjärta.

När jag var barn var pappa på gränsen till rasist.

Jag visste att han skämtade. Det är ju min pappa.

Vid matbordet sa han: "Vet du varför mamma och jag gifte oss?"

"Nej, varför?"

"För att jag älskar kinamat."

"Hon är filippinska, pappa."

"Sak samma.

Ris är ris."

Vad i helvete? "Ris är ris!"

Det är så rasistiskt.

Jag förringar inte vad mamma gjorde för att komma till USA.

Det är hennes ensak.

Välsigne dig.

Du låg med en soldat och fick barn i USA.

Välsigne dig. Hon gjorde vad som krävdes.

Hon hade kunnat få barn i Filippinerna.

Vet ni vad en komiker tjänar där?

En kyckling och flip-flops. Fy fan.

Jag gillar inte ens flip-flops.

Mamma var grym.

Mina föräldrar skiljde sig när jag var i tioårsåldern.

Mamma fick uppfostra oss själv. Hon fick göra skiten själv.

Hur grym som helst. Hon...

Ibland lite väl grym.

Det var på gränsen till olagligt, men...

Det sög.

Hon tog oss aldrig till läkaren.

Hon uppfostrade oss som om vi var kvar i Filippinerna.

Hon försökte bota allt hemma, som en riktig filippinsk kvinna.

För att åka till sjukhuset var man tvungen att dö.

Hon använde Vicks VapoRub för allt.

Vicks VapoRub!

Jag borde ha dött nio gånger som barn.

Det är misshandel! En gång trodde jag att jag hade lunginflammation.

"Jag har lunginflammation."

"Då ska du få lite extra Vicks, Joseph.

Vi smörjer in överallt. På fotsulan

och så tar vi på en strumpa.

Sen försvinner lunginflammationen ut genom foten."

Jag drunknade fan i Vicks.

Jag borde ha ringt polisen.

En gång var jag så sjuk

att jag sa: "Jag mår inte bra. Jag kan inte sova."

Då tog mamma lite Vicks på fingret

och smörjde in mina ögonlock.

Mina ögonlock!

Det sved som bara den. Jag sa: "Mamma, det svider!

Jag kan inte öppna ögonen!"

Då sa hon: "Då kan du ju sova.

God natt, Joseph."

Hon brydde sig bara inte.

Elakt.

Hon slog oss aldrig. Hon skrämde oss bara.

Hon älskade att svära. Hon brukade spänna musklerna.

Sånt brukade hon göra. Hon förde det till USA!

Alla som gör så... Min mamma började med det.

Hon gjorde det mot oss alla. Vet ni hur pinsamt det är?

Att en 142 cm lång asiatisk kvinna spänner musklerna på köpcentret?

"Stick från Foot Locker! Stick!"

"Jag är inte ens på Foot Locker!"

Jag brukade börja gråta och säga: "Mamma, när jag får barn

kommer jag inte att göra så mot dem."

Mamma tittade på mig, la handen på min axel och sa:

"Lova mig en sak.

Skaffa aldrig barn."

Det var den drömmen. Låt mig säga en sak.

Jag blev komiker, vilket strider mot naturen

med en filippinsk mamma.

Det är inte jobbet man ska välja med en filippinsk mamma.

De bestämmer i förväg vad deras barn ska bli som stora.

Ni vet att jag inte hittar på.

Det finns många filippinare här

som är sjuksköterskor.

Passa på att skada er under föreställningen i dag.

Det finns sjuksköterskor här.

"Herregud. Sätt en kompress mot huvudet.

Höj foten! Höj..."

"Vadå 'höj'?" "Lyft bara foten, för fan!

Är du dum?"

Jag klankar inte ner på sjuksköterskor.

Det är ett bra jobb, med bra förmåner och bra lön.

Jag menar bara att det inte var din dröm.

Det var din filippinska mammas dröm.

Min mamma ville att jag skulle bli det.

De skiter i sina barns drömmar. Ni vet att jag inte ljuger.

Det vet ni. Man får inte drömma.

"Vad menar du? En dröm?"

Jag sa att jag ville bli komiker. Hon grät och sa: "Varför?

Varför vill du bli komiker, Joseph?

Dina mostrar är sjuksköterskor. Dina kusiner också.

Ser du nån clown i familjen?

Inte jag. Gör du?"

Hon sket i min dröm.

Hon såg på mig och sa: "Vem har sagt att du är rolig, Joseph?

Inte jag."

Det är sjukt.

Ni sjuksköterskor, välsigne er.

Det finns sjuksköterskor

som inte följt sina drömmar.

Vissa jobbar på sjukhuset

men vill dansa hiphop.

Ni vet vad jag menar.

"Följ med till röntgensalen." "Jag följer dig..."

Sjuksyrran kan dansa.

"Det var alltid min dröm.

Men mamma trodde inte på mig."

Satan.

Antingen är det sjuksköterska eller brevbärare.

Brevbärare är en stark kandidat.

Mamma grät och föreslog:

"Bli brevbärare, Joseph.

Dina morbröder är brevbärare. Dina kusiner också."

Min styvpappa är vit. Han är fan brevbärare!

Jag menar allvar. Jag frågade: "Varför blev du brevbärare, Fred?"

Han sa: "För att din mamma sa det.

Hon sket i mina drömmar."

När jag kom hem från skolan

bjöd mamma hem min morbror för att han skulle prata med mig

om att börja på postkontoret.

Det är knäppt, eller hur?

Han väntade på mig där hemma.