American Horror Story

Sju.

Så vackert.

Hur ofta tänker du säga det?

Det slår mig bara.

Säg det en gång till så slår nåt annat till dig.

Åtta.

Det är lite läskigt.

Okej, läskigt kan också vara vackert.

Så talar en sann författare.

Nio.

Vad är det du räknar, raring?

Trafikdöda djur.

Va?

De finns över hela vägen.

Jag såg en tvättbjörn, en opossum och en katt, tror jag.

Underligt att det är sorgligare när en katt blir överkörd än en tvättbjörn.

Tio.

Åh nej.

Stanna här.

- Jag vill titta. - Nej, raring.

Jag kommer strax.

Är den död?

Jättedöd.

Rör den inte!

Du vill inte få borrelia.

Kapitel 10.

KLIPP TILL

FEJDA UT TILL SVART

VÄLKOMMEN TILL PROVINCETOWN ETABL. 1866

Okej.

Snyggt.

Okej, vi tar det.

Är du glad?

- Hej, ni är väl familjen Gardener? - Hej.

- Det är vi, hej. - Välkomna till Provincetown,

eller "Ptown" som vi säger här.

Pilgrimerna landade här innan de kom till Plymouth.

- Jag heter Martha. - Hej.

Jag sköter huset åt Brownes.

Kom in, kom in.

Det ser hemsökt ut.

Alla hus i Provincetown är hemsökta, kära du.

Det är spökena av de valjägare som drunknat.

Så tyst.

Sommartid är vi 60000.

Så här års är vi bara cirka tre.

Jag föredrar faktiskt det här.

Jag hyr ut mitt hus en massa på sommaren.

Ta er ut till Berkshires, särskilt under björnveckan.

Septiktankarna i stan blir blockerade under björnveckan.

Du är visst manusförfattare?

- Ja. - Till nåt jag har sett?

Jag skrivit några TV-serier.

Mest avslutade avsnitt.

Han ska skriva på ett pilotavsnitt här ute.

Jag hoppas ni inte tänker förändra så mycket här i huset.

Jag fick fria tyglar från Brownes om huset, så...

- Jaha... - Inom budgeten.

- Ja, det är hennes första jobb. - Min andra karriär, liksom.

Jag har varit lärare rätt länge...

Brownes såg mitt Instagramkonto...

- Mycket bra. - Och erbjöd oss

tre månader hyresfritt mot nyinredning.

En liten fiolspelare.

Vi har en fin liten orkester för mellanstadiet.

Hon får hemundervisning.

Det ni egentligen behöver veta är hur man bunkrar sprit.

Okej.

Stäng fönstren noga på kvällarna, om nordosten skulle svepa in.

Bada inte i närheten av sälarna.

Fast det är väl ingen risk, vattnet är iskallt.

Och härma inte Bostonaccenten.

Nähä?

Okej.

- Tack, Martha. - Tack.

Tack.

- Ha det gott. Hej då. - Hej då.

Jag ska hitta mitt rum.

Är alla så här knasiga?

Gud, hoppas det!

- Nej. - Jag behöver all inspiration jag kan få.

Jag lastar ur senare och åker till affären nu.

"Affä'ärn," menar du väl.

Just det, affä'ärn.

Hon hör oss.

Tänk att vi gör det här. Trodde aldrig jag skulle få dig ur stan.

Nej. Jag är så stolt över oss.

Det är en perfekt plats för dig, utan störningsmoment,

och för mig att få riktig praktik.

- Det kommer att bli kul. - Jag vet.

Som en bebis-smekmånad.

Hej då.

Försvinn härifrån, din jävel! Försvinn från stan!

- De kommer att mumsa på dina kulor! - Okej, Karen!

Det räcker med tokerier för en dag.

Gå ut och skrik åt ett träd eller nån strand eller så.

Jisses, Karen. Ut med dig, va? Du får inte dö härinne.

Dra åt helvete med dig, ditt as.

Försvinn från stan!

Ut!

Berätta för honom, Mikey.

Vi kallar henne TBC-Karen.

Jag tror inte hon har det, men hon röker tre paket om dan.

Hon är galen, men harmlös.

Jag är från New York City. Det behövs mer än så för att skrämma mig.

Jag heter Mikey, och äger stället.

Hej, Harry Gardener.

Javisst. Mr Hollywood.

Min syster sköter om Brownes hus.

Säg bara till om ni behöver nåt som ska beställas.

Ekologisk frukt, grönkål eller havremjölk eller så.

INREDNINGSTIPS

IDEER

Alma!

Du vet ju att jag älskar när du spelar, men kan du hjälpa mig lite?

Jag har bara tre månader på mig att avsluta det här.

Musik lär ju öppna ett kreativt sinne.

Det har du säkert helt rätt i.

Men när du spelar

tänker jag bara på hur mycket jag älskar dig

och hur stolt jag är över dig.

Och det o-motiverar mitt arbete

för vad ska jag mer bevisa, när jag fått dig som min dotter?

Och så är det jätteirriterande.

Det också.

Jag måste bli bättre. Helt perfekt.

Jag vill spela första fiol i New Yorks filharmoni

när jag fyller 18.

Arton.

Tick-tack, baby.

Tick-tack, tick-tack, tick-tack.

Jag trodde alla älskade ditt manus.

Varför köpte de det om du måste fixa till det så mycket?

Okej, Almadine, vi går på upptäcktsfärd så att pappa kan skriva lite.

Kom, raring.

Tack.

Vi får skaffa pappa ljudisolerande hörlurar.

Det är en bra idé.

Undrar om pilgrimerna är begravda här.

Undrar vad som dödade dem.

Nånting coolt och antikt, som dysenteri eller pesten.

Eller fästingbett.

Det finns borrelia i hela området här.

Din kompis Rashidas mamma var i Hampton hela sommaren.

Hon fick det och klarar sig inte ens fram till lunch innan hon kollapsar.

Se till att ha kläder på dig så går det nog bra.

Gillar du det här?

Det är väldigt vackert.

Men jag älskar ju energin i stan,

och att det finns nåt överraskande bakom varje hörn,

vare sig det är en galning som skriker om Gud, eller några som spelar trummor

eller en gammal vän eller ett fint skyltfönster.

Det är skönt att ta en paus

till och med från sånt som man älskar.

Kom.

Kom nu.

Kom nu!

Harry!

Harry!

- Harry! - Vad är det?

En karl som jagar oss!

Vad är det?

Solrummet! Och dörren, Harry!

Åttiofem procent av brotten i Cape är drogrelaterade.

Det finns inget här att göra vintertid förutom klaga och bli hög.

Det mesta är rätt harmlöst.

Inbrott, snatteri.

Det lär ha förekommit en knivskärning på cykel för några somrar sen

men det var en riktigt knäpp uteliggare.

Det här kändes inte harmlöst.

Han jagade mig och min dotter som nåt slags vilddjur.

Så synd att han skrämde er.

Jag antar att det var allt han ville.

Jag har läst om

att borrelia kan orsaka väldigt underliga neurotiska symtom.

Jag har jobbat på Oakland-polisen i 15 år.

Slutade förra våren och tog det här jobbet.

Vet du varför?

För att det är tråkigt. De flesta brottslingar är daglönare.

Och så killarna som jobbar på fiskebåtar på somrarna,

gör slut på sina sommarlöner,

och så blir de fast här över vintern

och börjar knapra piller.

De är knäppa, men vanligen för höga för att ställa till med nåt på allvar.

Jag skickar nån att genomsöka dynerna, och knuffar upp knarkarna norrut en smula.

Men den där familjen som dödades i Truro förra vintern, då?

Fem personer i sina egna sängar.

Jag googlade på brott i Cape Cod, och det kom upp direkt.

Du googlade inte innan vi for hit?

- Jag hörde bara hur tryggt det var. - Det är det.

Oss emellan,

är vi rätt säkra på att fadern tillhörde brottsliga kretsar i Rhode Island.

Ni har alltså inte tagit den skyldige?

Jag förstår att det är upprörande...

- Ja. - Men ni har mitt ord.

Ni är trygga här.

Vill du åka hem?

Nej.

Nej, det här är en sån chans för mig...

För oss båda.