Z Nation

Detta har hänt...

Svart regnbåge finns.

En biologisk attack mot alla människor och zombier.

Vad tycker du om Nymerika?

Jag gillar alla platser förutom den här.

Drönaren flyger iväg med Warren!

Det är slutet på världen som vi känner den. Vad händer nu?

Warren hade rätt.

Vad i helvete?

Jag trodde att du var död.

Är du hungrig?

Ytterdörren är där.

Den är olåst.

Var är jag?

På min gård.

Jag hittade dig uppe på åsen.

Du var ganska illa däran.

Före zombierna var jag läkare.

Hur är det med...

Du gör rätt som är försiktig.

Hur länge sov jag?

Två veckor.

Två veckor.

Du är trygg här.

Jag är trygg överallt.

Jag kan tänka mig det.

Bor du här ensam?

Det har jag gjort ett tag.

Fru och barn?

Sarah och Claudette.

De är döda.

Jag beklagar.

Med tanke på hur lite du har ätit måste du vara hungrig. Varsågod.

En ekologisk, rå festmåltid, förhoppningsvis med minimal strålning,

odlad av moi.

Vad gjorde du ute på egen hand?

Varför tror du att jag var ensam?

För att jag kan se i alla riktningar,

Tio km bort, att ingen annan finns i närheten.

Jag krockade med bilen.

Var det så du skadade dig?

Jag kvaddade den.

Du blödde en hel del,

så du bör äta lite ekologisk spenat.

Det hjälper mot järn- och blodbrist.

Tack för att du sydde ihop mig.

Varsågod.

Vart var du på väg?

Till Nymerika.

Nymerika?

Det var längesen jag hörde det.

Många brukade passera här igenom,

men inte sen det Svarta regnet.

Inte ens radion sänder längre.

Såvitt jag vet

kan du och jag vara de enda överlevande.

Nej.

Kom igen!

- Tack. - Varsågod.

Vi sticker!

Skjut inte! Det är jag!

Snygg sminkning.

Säg det till sminkartisten.

Ja. Säg mitt namn.

Jag är särskilt nöjd med den lila potatisfärgen.

Den framhäver Docs renande förruttnelse.

Jag hoppas att det går bort.

Ducka!

Nej.

Ha nåd. Sa den där zombien nyss "nej"?

- Nej. - Nej, han sa nej?

- Jag hörde inget. - Jag gjorde.

Du hörde det. Han sa nej.

Han levde åtminstone inte.

Vad bra.

Det börjar bli svårt att avgöra.

- Var det de sista? - För tillfället.

Ni kan komma ut nu!

Hur mår alla? Mår ni bra?

Nej. Min svanskota är öm från att ha sovit på den kalla marken.

Och jag har nog bältros.

Själv då? Hur är det med prostatan?

Det har inte du med att göra. Tackar som frågar.

Är du hungrig? Kan hon få lite mat och vatten?

Toppen.

Ännu en mun att mätta.

Kom igen. Vi löser det.

Okej. Nu packar vi ihop.

Vi får passa på.

Nu kommer vi, Nymerika!

Var maten äcklig?

Nej.

Nej, den är... Den är jättegod.

Jag är väl...

inte så hungrig.

Du är traumatiserad.

Det kan ta lite tid

innan du repar dig igen.

Repar mig?

Jag vet inte vad det innebär.

Du har bra musiksmak.

Musiken räddade mig.

Det är mycket tyst här ute.

Hur länge...

Hur länge har du varit ensam?

I mer än ett år.

Vad länge.

Du då?

Du kan inte ha rest så långt ensam.

Det är inte säkert där ute. Inte ens för zombier.

Nej. Jag...

Mina vänner letar antagligen efter mig.

Ja, om de fortfarande lever.

Farmor ser inte så kry ut.

Jag svär på att hon hostade upp en hårboll.

Jag vet inte om hon klarar sig till Nymerika.

Och några av de andra är lika svaga.

Hur går det där bak?

Det går bra.

Hon mår bättre.

Krampen har äntligen släppt.

Jag har fått nya krafter.

Om de inte pratade hade jag trott att de var zombier.

Varför lever de än? Jag röstar på att de går och dör.

Jag tror att det Svarta regnet påverkade dem.

Varför är allt alltid vårt fel?

För att vi gör korkade saker.

Vad gör vi med allihop när de förvandlas?

Förhoppningsvis är vi i Nymerika då,

och då är det någon annans problem.

Jag ska bara få dit dem levande.

Warren, då?

När vi kommit fram letar vi upp Warren.

Tänk om det är för sent.

Vi vet inte ens om hon lever.

Du vet inte det. Jag vet att hon lever.

Jag kan känna henne... där ute. Nånstans.

Vi har ett speciellt band. Warren och jag.

Vi har delat kroppsvätskor.

Ja, jag hör vad du säger.

Men jag lämnar inte dem.

Det gör kanske jag.

Murphy...

Var försiktig.

Alltid.

Vad besynnerligt.

Har du sett något liknande?

Nej.

Hon är rädd.

För vadå?

Att dö?

Ha nåd.

Var uppmärksam.

Det här händer sällan.

Förstått.

Bon appetit.

När man har allt man vill ha, vill man ha allt man har.

NYMERIKA 70 MIL - APOKALYPS 4 KM

Då så,

här avviker jag.

Är du säker?

Vi vet båda två att om det var tvärtom

hade Warren letat efter mig.

Då tar vi väl farväl här.

Som allt annat i apokalypsen är detta bara tillfälligt.

Jag hittar Warren. Sen ses vi i Nymerika. Okej?

Du och ditt röda jag får ta hand om er.

Jag klarar mig.

Människor älskar mig. Jag är bedårande.

Visst är det vackert?

Tror du på ödet?

Nu gör jag det.

Det var längesedan

som någon la armarna om mig

utan att försöka döda mig.

Det verkar som att universum gett oss en andra chans.

Jag vill inte förlora detta.

Inte jag heller.

Då så, allihop.

Nu är det inte långt kvar.

Några hundra kilometer kvar till Nymerika.

Förutsatt att det faktiskt finns.

Nu när jag slutat hosta upp blod mår jag mycket bättre.

Den värsta förkylningen nånsin.

Någon saknas.

Det är farmor. Hon är borta.

Har någon sett mrs McGillicuddy?

Mrs McGillicuddy? Var är du?