The Worst Person in the World (Verdens verste menneske)

VÄRLDENS VÄRSTA MÄNNISKA

En film i 12 kapitel, en prolog och en epilog

Ni har gått igenom underhud, hud och muskler.

PROLOG

Julie var besviken på sig själv. Det här brukade vara enkelt.

Hon var fortfarande bland toppeleverna,

men det var för många

avbrott, uppdateringar,

flöden,

olösliga globala problem.

Hon anade

en gnagande oro hon försökt förtränga med pluggandet

druknandes i digitala störningsmoment.

Det här var fel. Det här var inte hon.

Hon hade valt medicin

för att det var så svårt att ens komma in.

Där hennes perfekta betyg faktiskt betydde någonting.

Men då fick hon en uppenbarelse.

Hennes passion hade alltid gällt själen.

Tankar, inte kroppen.

Kirurgi är så, konkret.

Nästan som att vara en snickare.

Men nu...

Min passion har alltid gällt vad som händer på insidan, tankar och känslor.

Det var som om ett fönster hade öppnats.

Inte anatomi.

Om psykologi gör dig lycklig, gör det då.

Jag tycker du är mycket modig.

Jag orkar inte längre. Jag vill inte.

Hon lämnade honom.

Även då han var förkrossad,

tvingades han respektera sättet hon tog kontroll på sitt liv.

Hon observerade sina studentvänner.

Norges framtida spirituella rådgivare.

Mestadels duktiga tjejer med ätstörningar.

Säg att du är på en fest.

Hon kände sig fortfarande fängslad i rollen som toppstudent.

Allt tentapluggande.

När skulle egentligen livet börja?

Vad heter du?

Julie.

Personen heter Julie.

Låt oss säga att Julie och jag träffas på en fest,

och vi attraheras båda av varandra.

Hypotetiskt.

Egentligen var hon en visuell person.

Nu vet jag.

Jag vill bli en fotograf.

En fotograf?

Ja...

Julie spenderade sitt studentlån på kameror och objektiv.

Bara du tar det på allvar.

Inget säkerhetsnät. Inga förbehåll.

Behöver du hjälp?

Hon tog ett extrajobb i en bokhandel.

Började en kurs i fotografi.

Super!

Hon fick nya vänner.

Det kändes som att komma hem.

Plötsligt var Oslo en annan stad.

Nya platser. Nya ansikten.

Hej. Axel.

Just det...

Du skapar serietidningar?

Hon hade hört att han var den som skapat Gaupe.

Ledsen, jag är ett vilddjur...

Har du läst den?

Ja.

Och?

Hon låtsades att hon hade läst den.

Hon mindes bara en stripp som hon tyckte var sexistisk.

Jag förstår vad du menar.

Ingenting är någonsin gott nog.

Det enda som är värre än alla idioterna är du själv.

Men...

Om vi fortsätter, blir jag kär i dig. Då är det för sent.

Vi kanske skulle enas om...

att vi ska sluta träffas.

Åldersskillnaden är problemet.

Jag är rädd att vi hamnar i en ond cirkel.

Du är mycket yngre än jag.

Du kommer ifrågasätta vem du är.

Jag har passerat 40. Jag har påbörjat en ny fas.

Medans du fortfarande behöver tid att hitta dig själv.

Jag vill inte att jag ska vänta.

Du måste vara fullständigt fri.

Jag är rädd att vi ska såra varandra.

Senare berättade hon att det var precis i den stunden

hon förälskade sig i honom.

Ska jag ställa din väska i sovrummet?

Ja, tack.

Jag har två exemplar av en bok!

Va?

Ja...

Jag kastar den ena.

Kan jag få två hyllplan?

Hur många garderober behöver du?

Hur många får jag?

Nej, det är inte så det funkar.

Detta är antikt glas. Ojämnt och så.

Nej, gör inte så. Inte på det viset.

Nej!

Lyft på den här haspen.

Jag är livrädd att den ska gå sönder.

Jag skådar ut genom detta fönster.

- Du skämtar! - Nej, det är allvar.

Det är så förhållanden fungerar.

Hon är lite kylig mot mig. Det är nytt.

Jaså? Och varför tror du det?

Det är genant att berätta.

Vi har varit singlar tillsammans.

Levde det livet.

Plötsligt så flyttade jag in till dig.

- Och du är lycklig? - Ja.

Nej, nej, nej...

Har du dejtat den här killen?

Ja, bara en flört.

Okej.

Sluta!

Du är så förutsägbar!

Vi kanske bara skulle knulla.

Hallå!

Kapitel 1 DE ANDRA

- Kul att se dig! - Kul att se dig också.

- Är allt bra? - Ja.

Hej, Martin.

Välkomna.

Tack för att jag fick komma.

Pappa designade det.

Vi borde renovera, men vi vill inte ändra någonting.

Det är jättefint.

Ja, men det är sånt där. Fukt.

Vi får det här rummet för att vi är barnlösa.

Pax för överslafen.

Tone verkar fortfarande inte gilla mig.

Hon är bara blyg.

Det är så man säger om tråkiga personer.

- Nu är det min tur. - Okej.

Tack.

Vin?

Vin de blanc?

Tack.

Har du många vänner som fått barn?

Nej. Bara en.

Då känns säkert detta ovant.

- De är väldigt gulliga. - Tack.

Så vad sysslar du med nu, Julie?

Aksel sa att du börjat skriva?

Jag kan nog inte precis kalla det för att skriva.

Är du blygsam?

Nej.

Det verkar så.

Finns det nåt som du skulle vilja göra,

karriärsvis?

Frågor, frågor, Karianne.

Den frågan var vulgär när vi var studenter.

Trevligt.

Ja, det var det.

Sant, vi hade mycket frihet då.

Det är annorlunda att vara ung idag.

Pressen är hjärtskärande.

Det finns ingen tid att tänka.

Det finns alltid något på skärmen.

Ta William.

Om vi inte sätter gränser, skulle han spendera livet vid skärmen.

Snyggt försök.

Okej.

Nej, det är inte din tur.

Det är Martins tur.

Julie är fortfarande närmast.

Läggdags.

- Hon är utmattad. - Nej!

Nej!

- Jo! - Nej!

Jag vill inte gå och lägga mig!

Jag vill inte!

Eva, ställ inte till med en scen. Kom hit!

Nej! Jag vill inte!

Släpp taget!

- Dumma unge! - Jag vill inte!

Men det vill jag!

Jag vill inte!

Barn kan vara intensiva.

Ja, men det är okej.

- Roligt med barn. - Ja.

Kan vi inte bara njuta av det?

Snälla. Inget tjafs.

Det finns barn här, och det är kaos.

Försök bara.

Försök leka med dem eller nåt, okej?

Snälla.

Bespara mig barnsnacket.

Förlåt, men det var inte jag som började.

Du är tillsammans med någon som är yngre än dig. Det är skillnad.

Du är nästan 30. Ingen dålig ålder att få barn.

Jag är 44. Jag vill till nästa nivå, med dig.

Det har inget med mina vänner att göra.

Du verkar vänta på någonting, men jag vet inte vad.

Hallå?!

Ja men, fan...