Accident Man

Han är sen.

Det är lite respektlöst, om du frågar mig.

En man borde aldrig vara sen-

till sin egen död.

Men bättre sent än aldrig, antar jag.

En Hoptroff No.9, dessutom.

Klätterrep, 11 mm.

Brottgräns: 500 kg.

Inget utrymme för misstag.

Såvida du inte tänker sitta inne.

Så, jag ser till att få det att se ut som något annat.

En olycka, eller i detta fallet...

- Vänta. - Självmord.

Gör inte det här.

Vet du vem jag är?

Jag vet vem du är.

Du är 25 lakan.

Precis. Släpp ut det.

Jag ser honom inte som människa.

Jag ser honom som en ny hoj.

Jag har överskottsenergi efter ett mord.

Det kan vara svårt att varva ner.

Somliga får sammanbrott.

- Jag knäcker folk. - Mr Fallon.

- Du är väl inte här... - Tyvärr, Spence. Här är en femtiolapp.

Ska inte ni ta en paus?

Duktig grabb.

Detta är ett vidrigt hak för riktiga avskum.

Hit kommer dräggen för att dränka sina sorger.

- Är allt bra, sötnos? - Släpp mig.

Se på de här skitstövlarna.

De duger bara till för en sak.

Ett hederligt kok stryk.

- Var inte blyg, raring. - Fetto!

Är det en brytning?

Eller har du munnen full av sperma?

Vad sa du? Knocka honom, Bazzer.

Kom då, din fitta.

Det här slöddret är bara gatukämpar.

Ingen teknik.

Och jag spöar inte bara folk längre.

Jag förintar dem.

Tack, gullet.

Hjälper med min PMS.

Var så god, kompis.

PMS.

Post-mordspänningar.

De kan vara riktigt jävliga.

Det finns pubar för musiker, advokater, bankirer, byggarbetare.

Den här dörren är oansenlig-

men är ingången till min lokal.

Oasen.

Det är en pub för lönnmördare, ett vattenhål för rovdjur.

Läget, Colin? Allt bra?

Vi jobbar med mord och affärerna går lysande.

Och likt de lokala pubarna har vi stammisar.

Detta är Slaktaren Cliff.

Han är också mördare, men har en mer brutal, yxmördande stil.

Cliff har förvirrat Scotland Yard i åratal.

Gränsen mellan lejd psykopatmördare och seriemördare är hårfin.

Hans stil är inte eftertraktad längre, förutom vid exempelmord.

Men han är en av grabbarna.

God kväll, Cliff.

Möt Gift-Pete.

Han är en smutsig liten lort-

- som tagit enstörigheten till nya höjder. Just precis.

Han förgiftar folk.

Han är fåordig, så ingen gillar honom.

Och se på honom.

Jag gillar inte hans stil.

Det är enkelt och effektivt, visst, men helt jävla ryggradslöst.

Hans föräldrar hatade honom så mycket att-

- han fick bada med en brödrost som liten.

Men våra klienter är ute efter effektiviteten.

Allt bra, grabbar?

- Mick och Mac. - Du är ute och cyklar. Läget?

F.d. specialsoldater.

Mac är brittiska SAS.

Mick är attackdykare från Staterna.

De är bland de bästa soldaterna i världen.

De ser Irak, Afghanistan och Syrien som semesterorter.

De är tvättäkta krigshjältar.

Turboladdade legosoldater.

När de inte kivas om vilket land-

som har bäst specialstyrkor.

Vi har vält fler diktatorer än ni har ätit middagar.

Vad? Vi sänkte bin Ladin, Saddam. Och inte minst Hitler.

De är riktiga hantverkare.

Mick och Mac är experter på att få högprofilsmord-

att likna småaktiga brott.

Den sortens mord som polisen inte bryr sig om.

Bandet mellan specialstyrkorna är unikt.

Något som vanligt folk inte förstår sig på.

Visst, de har olika åsikter-

men de är olika sidor av samma mynt.

Tillsammans är de i princip ohejdbara.

De Mördande legosoldaterna.

Om min moster hade ballar hade hon varit min morbror.

Vad fan betyder det?

Michael.

Möt Jane Uppskäraren.

Hon har en klassisk bakgrund.

Hon var en amerikansk arméunge, uppvuxen i Japan-

hatade sin styvfar, avskydde auktoritet-

och rymde när hon var 16.

Hon tränades i ett årtionde av en vanärad ronin.

Men det är en annan historia.

Jane lockar till sig sina mål på ett gammaldags sätt.

Hon förför dem, och när de minst anar det-

frigör hon en förrådd kvinnas vrede.

Hon är expert med svärdet och en riktigt vidrig subba.

Den förföriska mordmaskinen.

Det sägs att hon förvarar sina offers nedre kroppsdelar i ett troféskåp.

Då har hon en jävla massa kukar i ett vitrinskåp.

Alla vill sätta på henne-

- men är för rädda för att vi inte skulle överleva.

Detta är Petige Fred.

Uppkallad efter sin detaljuppmärksamhet-

- hans petiga livsstil, rädsla för sociala medier-

- och benägenhet att bara äta beige mat.

Han väljer offer på måfå ur telefonkatalogen.

Han är vad vi kallar en testpilot.

Han uppfinner nya sätt att döda folk på.

De flesta av hans uppfinningar är kassa.

Men när han skulle mörklägga en fotbollsskandal-

- kom han på ett genialt sätt att ha ihjäl ett helt lag på.

Det har han levt på sedan dess.

Där petade jag nästan ut ett öga.

Vems tur är det i helgen då?

Verkar vara en mr Dorset.

15 Rogers Avenue i Tooting.

Kul för honom.

Är det en ny hoj, Mike?

Detta är vår chef, Store Ray.

Han är pensionerad.

Han brukade vara en elak jävel. Men han trivs bättre bakom baren nu.

Bra att du lämnade den där utländska skiten.

Åk bara brittiskt.

Den förra var fin italiensk ingenjörskonst.

Europa kan dra. Heja Brexit. Bäst med brittiskt.

En Triumph. På alla möjliga sätt.

Vad jobbar du med just nu?

Visste du att det blir allt vanligare med anafylaktisk chock?

- Inte alls. - Jag har forskat i det.

Jag har insett att man kan vara helt icke-allergisk mot något-

- och bara en sekund senare vara svårt allergiskt.

Det låter som du, Pete.

Gravt allergisk. Man kan dö av det.

Vi vet nog vad "gravt" innebär.

En vanlig utlösare är plåster.

Det kan gå så fort som att byta plåster...

- och det nya tar kål på en. - Vänta lite.

Du menar att du ska döda folk genom att sätta på plåster.

Precis. Jag behöver bara göra ett till fälttest för att veta säkert.

Därav mr Dorset.

Vet du att du nog är den sista på Jorden-

som använder telefonboken?

Jag har aldrig litat på internet. Det vet du.

Så du har gjort vapen av plåster.

Är det inte ironiskt?

Det kommer aldrig att gå.

- Ska vi slå vad? - En hundring.

Taget.

Du, Ray.

Vad heter hotellet där den första Singapore Sling serverades?

- Hur många bokstäver? - Sju.

Gå och dö.

Ja, det var sju bokstäver.

Kom igen. Hjälp mig. Du älskar ju din Kindle mer än din fru.

Det var därför jag ströp henne.

Charmerande.

Kan du släppa dina kvinnohatande tendenser-

och hälla upp en drink åt mig?

Är det fel av mig att vilja sätta på Jane?

Det är inte värt det. Och du hade aldrig överlevt.

Jag vet inte. Det kan vara värt ett försök.

Du, Jane. Vad tar du nuförtiden?

Har du rabatt för vänner och familj?

Insinuerar du att jag är någon sunkig hora?

Eller ännu värre, att vi är vänner?

Okej. Lugna ner er nu.

Vi vet alla att Jane är en dam.

Trots att detta är stimulerande, måste jag dra.

Jag har ett ligg och ett mord kl. 22.00.

Uppför er inte.

Vi ses, Jane.

Brudar, alltså.

Är du fortfarande ihop med den där modellen?

Till och från. Du vet.

Hon är 26 med en 18-årings kropp och en 12-årings hjärna.

- Precis min typ. - Jo, men...

- lite annorlunda mot den förra. - Var inte hon flata?

"Flata" är lite hårt, Mac.

Detta är ett tolerant samhälle.

Okej. Lesbisk då.

- Jag hade satt på den. - Det hade du gjort med allt.

Den andra som hon lämnade dig för.

Var hon eller Beth mannen?

- Det är alltid en av dem. - Den andra.

Vad hette hon nu igen? Bob? Nåt sånt?