The Lost Husband

VÄLKOMNA TILL ATWATER

Är det Marshas syster?

-Vad ska vi kalla henne? -Moster Jean.

-Hon ser snällare ut än Marsha. -Ja.

Hej.

-Hej, Libby. -Hej.

Tack för att vi fick komma.

Ni är alltid välkomna.

Tack.

Vilka är det här?

Den lille är Tank, och den stora är Abby.

Trevligt att träffas. Har ni trollspön?

Kan ni förvandla geten till en gås?

Prova.

Gå, ni. Var försiktiga bara.

-Getter bits väl inte? -Det är klart att de gör.

Akta fingrarna!

Vad mjuk.

Wow.

Den är min favorit.

Frank såg sig själv som en konstnär. Jag med.

-Han gjorde den där. -Vem är Frank?

Frank var min man.

Fast vi gifte oss aldrig. Han gick bort för tio år sen.

Jag beklagar.

Den är också hans.

Wow. Den är-

väldigt rustik.

-Han gillade sånt som inte var perfekt. -Jag ser det.

Är du mätt?

Var är diskmaskinen?

-Det är jag. -Har du ingen?

Varken diskmaskin, torktumlare eller mikro.

-Tv? -Nej, ingen tv.

Jag hoppas att du har ett badkar-

för de ska gå och lägga sig.

-Du kan diska medan jag lägger dem. -Nej, vi har en rutin.

Ingen fara.

Kom.

Okej.

Vänta.

-Sköt er. -Diskmedlet är lätt att hitta.

Okej.

Coolt ärr.

Det är från bilkrocken med pappa.

-Här är mitt favoritärr. -Det ser ut som en måne.

-Mitt ser ut som en flod. -Ja, som Mississippi.

Läggdags.

Tack.

Den här är till dig.

Varsågod.

Det är kallt.

Där är de. Tack.

Vi tänker inte stanna länge.

Jag vet att barnen gör det extra jobbigt.

Men när Danny dog tappade jag greppet.

Det är jobbigt att bli av med allt samma år.

Tack för att vi får bo här.

Det lär kännas märkligt.

Du vet inte så mycket om mig-

-och din mamma har nog sagt mycket strunt om mig.

Ja...

Marsha säger alla möjliga saker.

Men jag kommer ihåg dig. Vi sågs på morfars begravning.

-Du och mamma grälade. -Ja, jag var hetlevrad.

Och din mamma var ett riktigt as.

Vi ska inte prata om saker som får oss att vilja slå hål i väggen.

-Du har många husdjur. -Nej.

De är djur och de har jobb.

Hönorna lägger ägg, katterna håller mössen borta-

-hundarna skyddar hönsen, och getterna producerar mjölk.

Vad är hans jobb?

Thanksgivingmat.

Ja.

Mot kylan.

Tack.

Gott nytt år.

Ja... Gott nytt år.

Bra jobbat.

Det är jättegott.

-Tack. -Varsågoda.

Där är hon.

Vi äter pannkakor, och jag drömde att jag var en get.

En söt get.

Jeanie har gjort marmelad!

-På mina jordgubbar och blåbär. -Vi får plocka dem i sommar.

-Det här var grisen Wiggy. -Hon är utsökt.

Hon var en bra gris. Hur vill du ha din espresso?

Du har inte en diskmaskin men du har en sån där...

Jag tar kaffe på allvar.

-James O'Connor sköter gården. -Säg inte så.

Det låter så formellt.

Du måste vara hennes systerdotter.

-Ja. -Trevligt att träffas.

Den vackra flickan är Abby, och den stilige herren är Tank.

Hej. - Det är bara fett.

-Var bor du? -I silverhusvagnen där ute.

-Du ser ut som en varulv. -Abby.

Det kanske jag är.

Nej, då. Han ska lära din mamma hur man sköter gården.

Va?

-Va? -Jag behöver hjälp.

Han lär inte vara här för evigt.

Jag behöver förvisso ett jobb, men jag är ingen bonde.

Nej.

-Du känner inte mig. -Du sa det ju själv.

Och det märks.

Hur då?

Det är inte en bra idé.

Jo, då. Drick upp, byt om och gå ut.

-Det är ju helg. -Man är inte ledig på helgen här.

Du fick sovmorgon i dag. Sen är det slut med det.

Kom, barn. Vi ska handla foder.

Hej då.

Hej då. Vi ses sen.

Var försiktiga.

-Vi ses i ladan. -Var då?

Den stora röda byggnaden.

Kom hit.

Okej.

Vad gör du?

-Har du ingen jacka? -Den är hos mamma.

Höns.

Och getter.

Hon sa åt mig att vara grundlig. Det där är Liz Taylor.

Det där är Katy Perry, och den ensamma geten är Susan Sontag.

De är nubiska getter. De har långa öron.

Vi har några lamanchagetter också-

-men dem visar vi inte upp. Vi mjölkar dem bara.

-Har alla namn? -Ja.

Fast jag säger bara "get".

-Är du släkt med Jean? -Nej, men det känns så.

Jag klarar mig.

Stig in.

Du måste spänna fast den först.

Ordentligt.

Framifrån och bakåt. Så där.

Kan du ge mig slangarna?

-Sätt fast de här. -Var då?

I spenarna, så klart.

Lugnt och fint.

Man måste sjunga.

-Du skämtar. -Nej.

Jag tänker inte sjunga för getterna.

Så där.

Så, ja.

Man värmer upp dem först.

Sen får man igång dem ordentligt.

Slå på den.

Så, ja.

Jag trodde att vi skulle göra det för hand.

Vi har 30 getter och 4 händer.

Frank byggde allt det här. Jag måste laga låset.

Han byggde kylrummet också.

Han skulle sälja ost men sen blev han sjuk.

-Av vad då? -Parkinson.

Jean har artrit, så du lär få ta över.

-Det låter tveksamt. -Ja.

Här är kylrummet.

Är allt getost?

-Är den god? -Ja.

Häftigt.

Jean skulle kunna öppna en ostbutik...

Behåll dina hipsterost-idéer för dig själv. Jag vill inte höra.

Det var inte riktigt så jag menade.

Det lät som att du ville öppna en hipsterbutik.

Strunt samma. Kylvisningen är slut för i dag.

Lämna alla grindar precis som de var.

Öppna ska vara öppna. Stängda...

-...ska vara stängda. -Precis.

Vrid den lite och öppna så här.

Prova du.

Vrid den.

-Du måste vrida. -Jag gör det.

Du måste vrida mer.

Jag gör det. Aj!

Aj.

Jag borde nog laga den.

Ska jag följa efter dig?

-Japp. -"Japp."

Vänta lite.

Vackert, va?

Hon lever.

Jag satte mig på sängen och somnade.

-Du är sen. -Nej, tuppen gal precis.

Dooby?

-Han har ingen koll. -Han är en tupp. De har ingen klocka.

Jag kommer snart. Jag ska väcka barnen.

-De är ute och vattnar växterna. -Är de?

Ja, jag visade dem regntunnan.

Nu ska vi mjölka getterna.

Sen får du åka och handla lite.

Jag vill bara ta en snabb dusch...

Varför det? Skönhetstävlingen är inte i dag.

Getterna bryr sig inte om du luktar illa. Eller hur?

-Jag vill borsta tänderna. -Okej. Det är nog en bra idé.

-Vi måste anställa nån annan. -Hon lär sig snart.

UTAN BÖNDER, INGEN MAT

Okej...

Okej.