Cosmos: Possible Worlds - First Season

Välkommen till planeten jorden.

En värld full av blå kväveskyar-

hav av flytande vatten-

-och en närmast ändlös mångfald av liv.

Du är den senaste sidan i dess fyra miljarder år gamla livsbok.

Vi är alla väldigt unga här-

-och, liksom du, ovana vid universums mysterier.

Vi hoppas att du en dag kommer att bidra med din kunskap.

Jag ser en framtid för dig som är längre, ljusare-

-och friare än någon av dina förfäders.

Men faror lurar.

Det är inget nytt. Så har det alltid varit.

Livet innehåller alltid faror av något slag.

Livet är farligt.

För alla generationer, i alla tider, överallt på jorden.

Vår art, liksom alla jordens arter, har överlevt-

de tuffaste omständigheter.

Vi klarade oss, på något sätt.

Och nu vill vi skydda dig-

-och dina 360 000 syskon som också föds denna dag.

Jag har så mycket att berätta om världen.

En del av det är skrämmande.

Men var inte rädd - vi ska hitta ett sätt.

Var ska jag börja? Så mycket hände innan du kom hit.

Som tur är kom våra förfäder på ett sätt-

att sträcka sig bakåt i tiden-

-och författa en underbar historia om vår planets barndom-

-och allt fantastiskt som hänt sedan dess.

Det kallas vetenskap och det är din födslorätt.

Det är svårt att föreställa sig att detta en gång var ett hav av eld.

Kom, så ska jag visa dig.

Om ett år kommer du fira din första födelsedag.

Då har du avverkat ett varv-

-runt solen - det är det som är ett jordår.

För att förstå kosmos vidsträckthet och vår lilla värld-

-har vi komprimerat all tid till ett enda år.

Och där är vi nu i den kosmiska kalendern.

Varje månad är en dryg miljard år-

-och varje dag knappt fyrtio miljoner år.

En timme i denna kalender är nästan två miljoner år.

Jorden föddes ur eld.

Eld inuti dess sjudande hjärta.

Och enorma block av sten och is som möttes i kraftiga kollisioner.

Ett var nästan lika stort som planeten Mars-

-och när det kolliderade med jorden bildades månen.

Men oroa dig inte, lille vän - dessa eldklot var delar-

av det unga solsystemet.

Under årmiljarderna har planeterna frilagt sina banor.

Så vårt solsystem är nu en relativt fridfull plats.

Efter första halvmiljarden år snurrade jorden fortare än idag.

Dygnen var bara sex timmar långa.

Månen var tio gånger närmre-

-och dess gravitation höll hårt i den unga planeten.

Stränderna hamrades av enorma tidvattenvågor-

tusenfalt större än dagens.

Den nyfödda jorden var ingen plats för oss.

Atmosfären bestod mest av koldioxid, metan och ammoniak-

och var otjänlig för liv som vårt.

Vi vet inte hur klimatet såg ut, men forskare antar-

-att den täta atmosfären höll kvar värmen och gjorde jorden glödhet.

En annan livsform, små varelser som uthärdade metanet-

-och som kalasade på koldioxid och solljus-

fann ett sätt att leva i havet.

Dessa små så kallade cyanobakterier omformade hela planeten.

De slukade koldioxid och gav ifrån sig syre-

och färgade himlen blå.

Syret förstörde höljet av metan runt vår planet.

Och jorden svalnade. Inte till dagens temperaturer-

-men det var en riktigt varm sommardag året runt.

Sedan skedde något fantastiskt.

Syreatomerna som varelserna i havet producerade-

började ansamlas högt uppe i skyn.

Och en ny sorts molekyl skapades - ozon.

Det bildade ett osynligt tak som skyddade mot solens dödliga strålar.

Nu kunde livet, för första gången-

lämna havet och ta sig upp på land.

Och livet drog snart nytta av de nya möjligheterna.

En brokig artrikedom utvecklades-

anpassad till de nya livsmiljöerna.

Och det utvecklades öron, nosar och vingar.

Här har du en jordbo som är en avlägsen släkting till dig.

Du har bara varit här i en dag-

-men skalbaggar har funnits här i 300 miljoner år.

Och de har sett världen förändras...

Vår art har funnits här en bråkdel av den tiden.

Klockan 23.00 på nyårsafton i den kosmiska kalendern-

-ställde sig våra förfäder upp för första gången.

Därför kallas de Homo erectus.

De behövde inte längre stirra på den leriga marken.

De kunde titta upp på stjärnorna på himlen.

Deras händer var fria att förändra världen. De började röra på sig-

-och tog stora risker för att nå okända platser.

De var modiga. Och deras blod flyter i dina ådror.

Vissa av dem utforskade Afrikas kontinent.

Andra rörde sig norrut, upp till Europa.

Dessa kom senare att utvecklas-

-till det idag utdöda släktet neandertalare.

Vi vet inte vad de kallade sig, men vi namngav dem-

-efter den plats i Tyskland där vi upptäckte deras kvarlevor.

En än mer mystisk gren av vårt släkte vandrade in i Asien.

De utvecklades till ett folk vi kallar denisovaner.

Men du och jag och alla våra syskon härstammar-

-från det folk som stannade kvar i Afrika i 1 miljon år.

De flesta av oss har lite blod från andra människoarter-

men mest från den afrikanska.

För att se hur vi spreds över världen rör vi oss ännu närmre midnatt.

Klockan 23.55, eller för 150 000 år sedan.

Klockan är nu en och en halv minut före midnatt.

Fram till för 40 000 år sedan-

-levde våra släktingar neandertalarna på samma sätt som vi.

Deras hjärnor var större än våra och de var muskulösare-

-men de gjorde många saker som vi ser som mänskliga.

De flesta av oss har fortfarande spår av deras gener i oss.

Men neandertalarna finns inte kvar.

Det gör inte heller denisovanerna.

När en hel art försvinner...

...kallas det utrotning.

Det är slutet på en resa som började-

-för fyra miljarder år sedan då livet uppstod.

Vi vet inte varför de dog ut, men vi vet-

-att de aldrig nådde andra stränder än de där de bodde.

Våra mänskliga släktingar var kanske mer liknöjda-

och mindre oroliga än vi är.

Kanske är det rastlösheten som får oss att välja det okända.

Något slags stark kraft drev våra förfäder till bragder.

De korsade vida oceaner utan en aning om vad som väntade på andra sidan.

De nådde jordens alla kontinenter. Till och med månen.

Sista sekunden på det kosmiska året-

-fanns det ingen plats på jorden som vi inte nått.

Vi blev den första arten att omforma planeten-

-sedan de encelliga cyanobakterierna för miljarder år sedan.

Vi förändrade haven, marken och atmosfären.

Och förändringarna har lett till massutrotning.

Forskarna har tittat på bevisen-

-och bestämt att vårt tidevarv behöver ett nytt namn:

Antropocen - "antropo" från det grekiska ordet för människa-

och "-cen" som betyder "nylig".

Det återspeglar vår globala påverkan på miljön och det levande.

Man är inte ense om när antropocen började-

-och ingen vet hur den kommer att sluta.

Gott nytt år, lille vän - välkommen till antropocen!

Jag förutspår en fantastisk framtid för dig.

Men en skugga hänger över den. Vi vet inte när det började mörkna.

När blev vi en naturkraft-

-som förändrade planetens luft, hav och land?

När började epoken antropocen?

Kanske började den på platser som denna för över 10 000 år sedan.

Målade våra förfäder dessa bilder-

-av mammutar, sabeltandade tigrar och jättesengångare-

-för att minnas dem efter att de slagit ihjäl dem allihop?

Att människan utrotar är inget nytt, men vi kan inte skylla på förfäderna.

Hur kunde de veta att de slog ihjäl det sista exemplaret av en art?

Kanske började antropocen när det första fröet-

-såddes i jorden och gav upphov till en agrar revolution.

Innan dess hade världen dubbelt så många träd-

-som omvandlade jordens koldioxid till syre.

När jordbruket uppfanns slutade våra förfäder vandra omkring-

-och slog sig ned och bildade gårdar och städer.

Det här är Catalhöyük.

Det var en av de tidigaste städerna.

Så här såg den ut för cirka 9 000 år sedan.

När vi flyttade inomhus förändrades vårt förhållande till naturen.

De glödande härdarna som värmde våra förfäders bostäder...

...var det där det började?

Röken från dessa små eldar förändrade inte atmosfären-

-men genom årtusendena mångdubblades vårt antal-

-tills vi släppte ut så mycket koldioxid att jorden värmdes upp.

Började antropocen när vi började med djurhållning?

Boskap omvandlar vildgräs till metan-

som också påverkar klimatet.

Den produceras inne i dem vid matsmältningen-

-men det visste ingen före den moderna vetenskapens tidsålder.

Hur kunde några kossor påverka klimatet, eller till och med jorden?

Våra förfäder ville föda sin släkt, så att-

barnen inte svalt ihjäl.

I Kina för runt 4 000 år sedan gjordes en världsomvälvande upptäckt.

Man brände stenar för att driva ut kyla och fukt.

Dessa stenar var kolet från träd och växter-

-som dött för hundratals miljoner år sedan och legat begravda i marken.

Var upptäckten av kol starten på antropocen?

Kol blev ett allt viktigare bränsle i smedjor, gjuterier och bostäder.

Eller tog antropocen fart tusen år senare-

när folk i Asien började odla ris?

Man använde en listig teknik där grodden planterades-

på vattenfyllda risfält.

Dessa hårt arbetande bönder kunde inte veta-

-att detta sätt att odla ris, liksom med boskapen-

-skulle komma att släppa ut miljontals ton metan om året.

Den övervattnade jorden förlorar syre, och små organismer-

-mikrober, äter växtdelar och producerar metan.

Risplantornas blad släpper ut mer metan i atmosfären.

Dessa tidiga jordbrukare förstod inte-

vad som hände på mikroplanet.

De försökte bara föda sig själva och varandra.

Det finns många skrivsätt. Detta är tidens skrivsätt.

Om man kan läsa tidens bokstäver-

-kan man återskapa historiska händelser.

Denna sagas mest dramatiska avsnitt skrevs inte-

i lysande färger, utan i blekt vitt.

Denna bleka linje är ett slags episk dikt.