Rick and Morty

Det är tydligen så här det slutar. Jag trodde mer om mig själv.

En dramatisk voiceover när jag är strandad i rymden?

När man är döende så är kreativiteten det första som stryker med.

Citadellet är borta och farkosten vi flydde i har slut på soppa.

Jag är så rädd här.

Extra-Mortysarna blev vilda.

Vissa problem löser sig själva.

Jag har druckit mycket. Morty, du skulle skriva ner det här!

Jag har ingen hjälm som Avengers-killen.

Jag har druckit mycket av mitt piss. Portalvapnet är fortfarande paj.

-Allt ingick nog i onda Mortys plan. -"Onda Morty". Sluta smickra honom.

Hans "plan" var en monolog och att dra. Han fick spel...

-...och sa att han lämnar Twitter. -Ingen lämnar Twitter.

Alldeles nyss-

-låtsades du inte veta vem Iron Man är.

-Vem var det till för? -Tyst, Morty.

Så här dör vi. Gör det med äran i behåll.

Dextrometorfan i ryggraden som bas, och överraska mig sen.

-Mamma! -Beth kanske.

Försöker hon säga nåt? - Vi hör dig inte.

Hur dum kan man...? Beth, du är i ett vakuum.

Ljud färdas med luft. Varför skriker jag?

ÄR DET EN PRIVAT FEST ELLER FÅR ALLA VARA MED?

-Toppen. -Ja, wow.

Så värt det. Nej, inte värt det. Det är töntigt.

Du. Töntig. Vi svälter ihjäl här!

Herregud. Sluta förklara. Sluta förklara!

Är du klar? - Hon är inte klar.

Så moget. Så elegant.

-Bra replik, älskling. -Jag struntar i vad du tycker.

Herregud. Hon har hittat er. Här. Ät.

Vänta, våra kroppar kan få en chock-

-av fast föda. Digestibot, gör om till födomassa.

Äh, jag tar risken.

När blev ni strandade? - Tack, förresten.

-Lämnade nästan kvar dem där. -Portalresorna funkar inte.

Är det heirloom-tomater? Smaka, Digestibot.

Ni kan inte hoppa mellan verkligheter.

Måste du tvätta din rock då?

Bra poäng. Jag måste starta om portalindexet nu.

En hård återställning av vätskan. Håll i er. Jorden kommer att skaka.

-Helvete. -Vad händer?

Jag återställde inte portalresor, utan portalresenärer.

För sent för att be om ursäkt.

Rick, varför pulserar jag grönt?

Säg inte att du inte vet. Det gör du med.

-Kommer vi att dö? -Försvinna från denna verklighet.

-Det är att dö! -Nej.

Alla i denna verklighet återvänder till sina ursprung.

-Våra ursprungliga universum? -Jag förklarade det bra.

Överdriv inte. Var är Summer?

-Kul. Ni är tillbaka. -Summer.

Tre av oss envägs-blindhoppar. Hjälp oss tillbaka.

Det finns ett protokoll i din server.

-Namnet är Booger AIDS. -Allt heter så!

Jag hatar att namnge saker. Sök typ efter:

"Envägs-blindhoppning, återställ navfyr."

Har jag en ursprungsverklighet?

Hinner inte förklara.

Envägs-blindhoppsfyrprotokoll! Nu kör vi!

-Det fanns tid att förklara. -Ödsla inte bort tid...

...på småsinthet. Summer, kör...

Envägs-blindhopp, återställ fyr, booger AIDS.

-Det fanns gott om tid att förklara! -Ja! Med facit i hand.

-Tar det sån tid att försvinna? -Kom jag inte till mitt universum?

-Herregud. Jerryboree! -Jerryboree.

Obskyrt.

Var är vår riktiga pappa och vår riktiga Morty?

-Begravda i trädgården! -Det är det pungråttorna vill åt.

Har pappa dragit med dig i familjefirman också?

Ja. Morty är lättlurad, men Rick betalar mig-

i Wolverine-klor, bland annat.

Du ser ut att ha koll på läget. Då ses vi om två år.

Eller så stannar du. Tänk på morfars äckliga citadell.

Vi kan ha sönder saker och plundra.

Jag borde återgå till att rädda galaxen.

Snälla!

Ja, vi kan väl plundra lite. Det får gå undan.

Grymt. Det har jag aldrig gjort. Nu kör vi. Äventyrsfamiljen!

Okej.

Fan.

Ursäkta? Rick står inte över.

-Rick? Är det du? -Ja, Diane.

Du var borta länge. Har du hittat vår dotters mördare?

Inte än. Letar fortfarande.

Du hittar honom. Du lyckas alltid med allt du tar dig för.

Förutom att hålla din familj vid liv. Men det var inte ditt fel!

-Stäng av ljudet. -Om jag gick att stänga av...

...så skulle jag inte vara bra på att hemsöka dig.

-Eller hur, snuskbjörn? -Visst, ja. Jag vill bli hemsökt.

Du förutsåg att du kanske ville det. Då passar det ju bra.

Det har du rätt i, hjärtat.

Rick?

Hallå? Originalfamiljen? Förlåt för sist.

Rick satt i rymdfängelse, så vi kunde inte... Hallå?

Jösses.

Fan. Helvete, Morty. Det finns inga läkare längre.

Pappa?

Klart det är en besvikelse när jag är här.

Synd. Det brukar finnas cowboy-Rick och Morty och sånt.

De skulle nog behöva ett par reparatör-Rick och Morty.

Grymt, små asätare. Om de skjuter, får jag göra så här.

Ja, för fan!

Kom, rymdmamma!

-Cool mamma! -Kom nu.

Har inte hela dan på mig.

Jag fixar det.

Jag fixar det! Förlåt! Jag fixar det! Förlåt!

-Jag skulle fixa det! -Jordbor...

Jag har letat i din frånvaro. Vill du ha en lista på möjliga platser?

Du är alltid bara ett rum bort.

Ja, du tänkte att om du kunde se eller röra mig-

så skulle det skänka dig tröst.

Just det. Det går inte för sig. Kom, Summer.

Vem är Summer? Borde jag vara svartsjuk?

Hoppas Summer vet vad som händer med de du älskar!

-Hej, Rick! -Hej, mr Goldmanbachmajorian.

Lever du än? Läget?

Kan du hjälpa mig att förstå en lapp jag hittade i morse?

Skriven av nån som påstår sig vara jag.

De säger att min hjärna är fången i en tidsloop-

-i en traumatisk dag av våndan av min formidabla intelligens.

Och att min kidnappare glömt åldrandet.

Att min kropp ruttnar och längtar efter döden. Medan min själ är där.

-Fången som en fluga i bärnsten. -Just det, förr drack jag rejält.

-Ingen aning. -Det gör inget.

Jag hittade fler likadana lappar i soporna. Stackars knäppgök.

Jag önskar att de kunde släppa det och gå vidare.

-Det låter sunt. -Verkligen!

Ljuva döden!

Var det symboliskt? Släpper du taget? Jag förstår. Jag förlåter dig.

Säg inte så! Du är inte hon! Jag byggde dig för att plåga mig själv.

Hela den här tidslinjen är skev. Jag måste sticka.

För att du vill gå vidare.

För att jag inte vill! Och måste. Jag kom tillbaka av misstag.

Killen jag letar efter går inte att hitta, Diane.

-Jag bor med en version av Beth nu. -Det låter trevligt.

Vi har barnbarn. Det är vem Summer är.

Hon ska ta mig härifrån. Hon påminner mig om dig.

-Jaså? Är hon också död? -Hej då, Diane.

Du ska väl inte flyga in i klyftan utan koordinater?

Ge inte upp om oss, Rick! Jag bestämmer inte reglerna!

Hemsökare måste hemsöka!

Älskling? Ska du döda dig själv?

Jag anammar fördelarna med att riskera livet.

-Var är mamma och Summer? -De är borta.

-Ledsen, Morty. -Helt borta?

Vi var länge i isen.

En snäll mutant slickade ut oss, men Beth blev sjuk-

och Summer tinade fel.

Utan nån att klandra, fick jag jobba på mig själv.

Begravde sorgen i Barnes & Noble.

"Fyra grundstenar", "Eat Pray Love", Frank Millers Batman.

Lärde mig att acceptera saker som de är.

I några få av de här är hjärnan intakt.

Man undrar om vissa är kvar, fångna i skräcken.

Men det är kanonprotein.

Ledsen, pappa. Men min riktiga pappa besegrade apokalypsen.

Alla underskattade dig.

Vad hette spelet vi alltid försökte spela i familjen?

-Vi blev aldrig klara. -Downbeat.

Ja! Vi spelar Downbeat. Jag kan nog hitta det.

-Vi kan spela klart nu. -Ja, det tycker jag absolut.

Jag har hittat det!

Vi spelar Downbeat, tältar här i kväll och bygger upp huset sen.

Vi har mat, vatten och familj.

Vad i helvete?

"Morty, jag skrev det här i förväg, om du undrar"-

-"hur jag kunde dra så fort. Planen var att vänta"-

-"tills du gick, ta dina saker och dra."

"Beroende på hur länge du var borta så tänker du nog"-