Death in Paradise

Tamsin?

Du är ju nån annanstans. - Förlåt, jetlagen.

Kanske den här piggar upp dig.

Mina damer och herrar, kan jag få er uppmärksamhet ett ögonblick?

Tack.

Att säga att jag är förväntansfull inför den här lanseringen idag

är inte ens i närheten av vad jag känner.

Att inte bara starta vårt åttonde time-shareprojekt,

utan vårt första i karibien,

och att få göra det med familjen vid min sida.

Min fru Joanne, min fantastiska dotter Tamsin,

och Charlie, vår försäljningschef och min svärson.

Jag har inga planer på att avgå riktigt ännu Charlie,

men när jag gör det,

vet jag att allt vilar säkert i dina händer.

Så, tack för att ni kommit

och låt oss skåla för vår nya Saint Marie resort.

Saint Marie. - Tack.

Bra gjort, pappa. Det var fint.

Du var lysande, älskling.

Tack. Nu behöver jag en drink.

Här är mitt kort. När du fått tid att fundera lite,

ringer du mig så presenterar jag dig för vårt lokala försäljningsteam.

Tack.

Jo, jag måste nog lägga mig.

Jag tror fortfarande att det är englandstid.

Ska jag följa med?

Nej, du har sälj-jobb att klara av.

Bordet väntar. Kommer du och Tamsin?

Hon gick upp på rummet, jag ska gå och kolla.

Tamsin?

Tamsin, är du där?

Tamsin.

Allt som det ska, sir?

Det luktar bränt. Kan du hjälpa mig?

Kom.

Ingen ström.

Tamsin?

Hämta hjälp.

Nu.

Jag fattar det inte.

Den här killen kommer ända från England bara för några timmar

och så flyger han raka vägen hem igen?

Det är ju inte riktigt klokt.

Han kanske har en anledning.

Anledningen är att han är galen.

Man kan ju inte komma till karibien

utan att åtminstone ha legat på stranden

med en rom eller två.

Men han kanske har nåt viktigt att komma tillbaka till.

Jag tror det är han.

Ja det är han. DI Parker.

Det är jag.

Ett ögonblick bara.

Han verkar noggrann.

Hej.

DI Neville Parker. Förlåt för det där.

Vi har inte sån här sol i Manchester.

Du vänjer dig.

Jag är DS Madeleine Dumas.

Hej.

Hej. Det här är konstapel JP Hooper.

Trevligt.

Och konstapel Ruby Patterson.

Hej, och välkommen till Saint Marie.

Trevligt att få träffa er.

Ja.

Det är verkligen

skönt att vara här.

Det här är fall nummer GMP41318.

Offret är en Tamsin Lewis, 29 år.

Medborgare i UK, bodde tidigare i Didsbury, Manchester,

men hon dog här på White Sands Hotel, Saint Marie.

Chefen är en polismästare... Selwyn Patterson?

Han kom fram till att det var självmord,

men detta måste bekräftas av en representant för

Greater Manchester CID,

och för att kroppen skall kunna lämnas ut.

Visste ni att elektriciteten färdas genom en koppartråd

med 280 miljoner meter i sekunden?

Nej, sir. - Otroligt, eller hur?

Ja, jag antar det.

Och kan du bekräfta att det var självmord?

Båda dörrarna låsta från insidan.

Vittnena som hittade kroppen sa att ingen annan fanns i rummet, så...

baserat på det vi vet,

måste Tamsin Lewis tagit sitt eget liv.

Förutom att...

..den här är tom.

Just det, sir.

Det här är ett fodral till en bettskena.

Och vad betyder det?

Kan nån ringa bårhuset och fråga om det fanns en bettskena i offrets mun?

Ja, jag gör det, sir. - Tack.

Sista gången offret sågs i livet,

sa hon att hon hade jetlag,

och skulle lägga sig. - Det stämmer.

Vilket förklarar varför hon tog ett par sömntabletter

och satte in bettskenan.

Bårhuset bekräftar att Mrs Lewis

hade en bettskena när kroppen kom dit.

Bra. - så det förklarar det tomma fodralet.

Ja, det gör det.

Så om du kan skriva under här, sir.

Utom att...

om man bestämmer sig för att ta sitt liv,

skulle man då bry dig om hur det ska gå med tänderna?

Om Mrs Lewis stoppade in en bettskena,

så tänkte hon inte ta sitt liv.

Hon tänkte lägga sig och sova.

Så du menar... - Jag menar...

..att jag inte kan bekräfta att det var självmord.

Jag tror faktiskt att Tamsin Lewis blev mördad.

Men hur mördaren kom ut, då båda dörrarna var reglade inifrån,

går över mitt förstånd.

Men följden är att det här nu är ett fall för era mordutredare.

Lycka till.

Kommissarien.

Polismästaren är på väg.

Han vill gärna tala med dig. - Jag vill inte missa mitt plan.

Jag hatar när det är bråttom och man inte kan stoppa bagaget i hyllan ovanför.

och min taxi är på väg. Jag tror...

Den här är min. Jag kan ändå inte göra mer här.

Det är... - Lycka till med fallet, inspektör Dumas.

Till flygplatsen, tack.

Det var nog bettskenan som fångade min uppmärksamhet,

för jag biter också ihop tänderna...sir.

Läkarna tror att det kan ha att göra med stress eller ångest.

Tandemaljen är den hårdaste delen i kroppen, faktiskt.

Faktiskt så har ditt flyg hem bokats av.

Vad då?? Jag har talat med din polisintendent

och hon har gått med på, eftersom du tror att det nu är ett mordfall,

att du borde stanna och sköta utredningen själv.

Hon sa att du är alldeles lysande....

..om än lite jobbig.

Jag ser fram emot din lysande sida.

Men jag tog bara med en ny skjorta och strumpor för resan hem

Allt du behöver finns på ön.

Jag skulle gärna stanna och lösa fallet,

Verkligen, men jag är...

Jag är inte så bra på att vara hemifrån.

Kommissarie Parker...

..en ung kvinna som kom från din hemstad är död.

Det är din plikt.

Okej.

Jag stannar.

Men bara tills jag hittat Tamsin Lewis mördare.

Vi är en liten ö.

Hur svårt kan det vara?

Välkommen till paradiset.

Det kan inte stämma. Neil har rätt.

Hur kan hon ha blivit mördad då jag fick slå in

två dörrar för att komma in?

Båda två var låsta, kommissarien.

Och du är...? Jacob Roach?

Jag städade bort rumsservice-brickorna.

Tamsin?

Båda dörrarna var låsta inifrån och det fanns ingen annan där.

Det är sant.

Jag tvivlar inte på det.

Hur kan hon då blivit mördad?

Om jag visste det, Mr Roach,

skulle jag inte behöva fråga så mycket.

Sista gången Tamsin sågs i livet

var väl på det där time-share-lanseringsmötet?

Hon var trött och ville gå och lägga sig.

Jag måste nog lägga mig.

Jag tror fortfarande att det är englandstid.

När var det? - Cirka halv åtta.

Och du hittade henne 30 minuter senare?

Vi hade bord bokat i restaurangen till klockan nio.

Charlie gick för att hämta henne.

Och ni var alla kvar här vid mötet under den halvtimmen?

Måste vi gå igenom det här igen, kommissarien?

Det är faktiskt upprörande.

Snart klart, jag lovar.

Vilka andra kände Tamsin här?

Några av de andra anställda på Henderson Resorts?

Nej. Vi anlitade lokal personal för den här tillställningen.

De enda hon kände på ön var oss tre.

Och nu då? - Information.

Ju mer vi har, desto mer klarnar det.

Jag ska nog be en av mina kollegor i Manchester

att söka igenom Charlie och Tamsins hus,

och se om det ger något.

Jag...

har en lite ovanlig överkänslighet för solen.

Det var olyckligt. - Nej då, det går bra.

Men vi kanske måste utreda inomhus så mycket vi kan.

Inomhus?

Om vi kan.

Jag sa ju åt dig att inte ringa mig.

Jag lät inte oroad, för att jag inte är det.

Neil och jag har inte gjort något fel.

Kommer du ihåg det?

Det är dig de kommer att anklaga för mord.

Inte oss.

Är det här allt? Bara det här rummet?

Vi har några celler på baksidan, sir.

Och ett rum för utrustning.