Monarch: Legacy of Monsters

Ser bra ut.

Ser bra ut.

Vad fan?

Hej, det är Barnes.

Jag får konstiga utslag här och...

Barnes.

Utpost 47.

Jag måste prata med biträdande chef Verdugo...

Visst, jag kan vänta.

Du-Ho!

Ducka!

Kentaro!

Kentaro, spring!

Kom igen!

Fan också.

BASERAT PÅ KARAKTÄREN "GODZILLA"

- Bra siktat. - Jag försökte i alla fall.

- Du kunde ha dött, pucko. - Tysta.

Vad gör vi nu?

- Vi kan inte slåss. - Jag skulle inte rekommendera det.

Jag tror vi kom undan för stunden.

- Fan i helvetet! - Nej!

Mina ben är dyngsura.

Då måste vi skynda oss.

Upp med dig.

Gick det bra?

Skojar du? Jag kommer frysa ihjäl! Är du glad att vi kom?

TOKYO ETT ÅR TIDIGARE

Dina verk är djärva.

Varför detta?

Varför nu?

Tänd!

Du tvekade.

Frågan är komplicerad.

Du har haft månader på dig att tänka ut ett svar.

Konst kommer från en plats man helst inte pratar om.

- För mig händer den bara. - Jag respekterar din process.

Men om du vill att köpare ska kasta pengar på dig,

så vill de veta vad de får, vem de får.

Folk köper inte konsten...

De köper konstnären.

Jag vet, Kimi. Förlåt mig.

Dörrarna går upp om två timmar. Kom på ett mer trovärdigt svar.

Mycket står på spel för oss båda ikväll.

Hej, mamma.

"Kentaro Randas utforskande verk av paralleller och interiörer

lockar betraktaren till att utmana sina förutfattade meningar om identitet."

Vem hade anat att min son var så provokativ?

Det är jag ju inte.

- Alla kommer säkert att gilla det. - Det vore inte vidare "provokativt" då.

Men du...

Jag är stolt över dig.

Och det är din far med.

- Han har inte ens sett det. - Men han får se det senare ikväll.

Han kommer direkt från flyget.

Jag går och tar lite luft.

Innan alla vill träffa den "provokativa" nya konstnären.

Kentaro, du har jobbat hårt för det här, och du förtjänar det verkligen.

Tilltuggen är där.

Fotade du mig just?

Nej.

Skitsnack.

Jag såg dig.

Jag fotade min affisch,

och du gick i vägen som ett blindstyre till turist.

"Paralleller och interiörer." Vad pretentiöst.

Oerhört.

Nåt som vore oerhört respektfullt skulle vara om du...

Visst.

- Borttagen. - Tack.

Vill du inte bli fotad av en anledning?

Det var en fin bild.

Stöter du på mig?

Jag är bara ärlig.

Är det här verkligen du?

Ja.

Finns det vin?

Det är billigt. Dåligt. Pretentiöst.

Pretentiöst vin. Okej.

- Gillar du whisky? - Jag gillar dyr whisky.

Vilket flyt. I Japan finns det gott om dyr whisky.

Schyst.

- Jag vet ett ställe. - Nu?

Har inte du en utställning?

Jag gör stor entré senare.

- Okej. - Jag heter Kentaro.

Jag heter May.

May.

May! Vart ska du? Sakta ner.

Sakta ner?

Om du inte vill bli skyldig mig nya tår så skyndar du fan på.

Han har rätt. Spara på krafterna.

Med våta ben blir du lätt nedkyld.

- Vi måste få dig torr. - Även om vi hade nåt att tända en eld med,

så måste vi iväg från den där titanen.

- Tror du han jagar oss än? - Fan vet jag.

Vad hände med dina sekler av erfarenhet?

Det är en titan.

De är som snöflingor.

Jag har aldrig sett två likadana.

Kanske det finns lite info i dina älskade filer.

Dra åt helvete

- och ta ditt livsverk med dig. - Försiktigt!

Så fort solen går ner sjunker temperaturen med den.

Vi har ingen mat, inget skydd, ingen Du-Ho. Vart är vi ens på väg?

Mot nordväst. Kusten.

Större chans att stöta på folk där.

- Jag tror jag såg nåt från planet. - Va? Vadå?

Nån slags byggnad. Såg ut som en stor golfboll.

Det måste ha varit en byggnad eller by.

- Såg nån av er det? - Nej.

May gjorde det.

Nej.

Du sa att du såg nåt. Jag såg inte ett dyft.

Varför tar du deras parti? För att du är arg på mig?

Det handlar inte om dig! Jag fryser ju ihjäl här.

Jag försöker rädda dig. Kan du inte...

Lita på mig.

Sota?

- Lösenordet? - Sota, det är Kentaro.

Vem då?

Kentaro.

Lösenordet?

Okej. Glöm det då. Det här är en håla.

En håla!

Skynda er!

En håla?

- Hon menade det inte. - Bevisa motsatsen då.

Jag diggar dig.

Och du är för lättlurad.

Okej, jag är motbevisad.

May, det här är Sota – ägare, chef, skitstövel.

Så sant som det är sagt.

Va? Har du din egen flaska? Du är lika pretto som jag trodde.

- Det är så det funkar här. - Visst.

- Men vi kan nog bättre. - Okej.

Så du är en framgångsrik konstnär.

- Jag ljussatte stället. - Va? Inte en chans.

Så han låter mig låtsas och öppnar tidigt åt mig.

Vad jobbar du med?

Datatjafs.

Inget lika häftigt som konst. Hur länge har du sysslat med det?

Sen jag var liten. Men yrkesmässigt sedan ikväll.

Vadå? Vad menar du?

- Är det din debut ikväll? - Ja.

- Borde inte du vara där då? - Det kallas att bygga upp spänningen.

- Det är en del av showen. - En del av showen...

- Är det här också det? - Vad menar du?

Den hemliga whiskybaren, att du är nästa stjärnskott...

- Tar han hit många tjejer? - Som bartender har jag tystnadsplikt.

Jävla pucko.

Jag sa inte att du spelade dåligt. Det var bra för att vara en show.

Jag spelar inte.

Jag bedömer konstnären efter konsten, och inte efter kostymen eller frisyren.

Men va?

- Varför hänger inte det här på galleriet? - De är inte till salu.

Du är helt klart mer än bara en frisyr.

Kimi skickade mig till sin stylist. Folk köper ju konstnären.

Alltså, visst.

Rika knölar som har mer pengar än smak.

Varför säger du inte åt Kimi vilka verk du vill ha med?

Det är hennes galleri.

- Hon tog en risk med mig... - En risk?

Bara för att vara snäll?

Snacka inte skit.

Man ger inte folk en chans om man inte har nåt att vinna på det.

Det är lite cyniskt.

Det är verkligheten.

Du borde nog gå. De rika knölarna väntar.

Följ med.

- Inte min sorts människor. - Inte min heller.

Bara att vänja sig, kluddkungen.

Vänta.

Okej.

Du kan gå nu.

Nån måste säga det.

Jag ser ingen byggnad.

- Den måste vara bakom bergen där. - Måste den?

- Vi kom överens om... - Alla var överens.

Du har glöd, det måste jag medge.

- Sluta behandla mig som ett barn. - Vänta lite.

- Jag vet vad jag såg. - Nej, där borta.

- Vadå? - Vad är det där?

Nu ser jag. Kanske en oljerigg eller by.

Men det är nåt, va?

Vi borde följa nåt alla kan se.

Du vet inte hur långt bort det är. Titanen kan ta dig på vägen.

Det jag såg var närmare.

- Visst, om det ens finns. - Kentaro...

Du har så god fantasi, men det är inte läge för den nu.

Jag tänker gå.

Ensam om jag måste.

Herregud. Din envisa pösmunk.

- Vill du dö för att bevisa nåt? - Vill du?

- Nej. - Sluta nu, snälla.

- Du tror du såg nåt? - Jag vet vad jag såg.

Gå då. Stanna inte innan du hittar det, och hämta hjälp.

Vi gör samma sak.

Lycka till. Vi kommer att behöva det.

Nej, vi kan inte bara låta honom gå.